Ur arkivet (9): För femtio år sedan spelades musiken ännu från stenkakor. Men förbränningsmotorn är kvar.

Jag  kör genom en av Stockholms biltullar och nummerplåten fotograferas så att storebror kan hålla reda på mig. Vart jag åkt och när jag åkt. Får väl vara tacksam över att inte behöva tala om varför jag åkt. 

Kör en liten och ganska energisnål Mercedes A-klass. Den där varianten som välte i teve. Alla blev så upprörda. Som om det vore något fel i en bil som lägger sig på ryggen och vilar ibland. Det är ju miljövänligt.

Men inte särskilt mycket rock´n´roll. Ska det vara rock´n´roll så är det Cadillac som gäller. Det var Cadillac som de klassiska rock- och bluesstjärnorna drömde om på femtiotalet.

Chuck Berry hade gjort ett antal vändor på kåken innan hans dröm om en himmelsblå Cadillac Fleetwood blev uppfylld.

B. B. King hade arbetat åtskilliga år som bomullsplockare innan han kunde leva på sin blues och köpa sin första päronfärgade Cadillac.

Elvis hade åkt omkring i en risig gammal Chevrolet innan han var tillräckligt stor i Södern för att kunna skaffa sin första rosa Cadillac Eldorado.

Över sängen hade jag som åtta-nioåring en hylla där det stod en stenkaka med Bill Haley och en vinylplatta med Elvis. Samt ett foto på en rosa Cadillac. Av kärlek till allt detta har jag skrivit en roman om Elvis och livet som var. Den heter Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac. Jag har redan fått åtskilliga frågor, varav nästan hälften med ett moraliserande tonfall, om hur jag, en miljömupp, kan välja en sådan titel för en ny bok… Är det verkligen okej att köra omkring i en vedervärdig Cadillac och spy ut avgaser? Och skulle verkligen Gud köra en sådan?

Tja, vad skulle han annars köra? En Volvo? Nej, det är inte alls märkligt att han väljer bilen som symboliserat rock´n´roll.

Däremot är det märkligt att det femtio år efter den klassiska rockens gyllene tid fortfarande är förbränningsmotor och bensin som gäller.

För femtio år sedan spelades musiken ännu från stenkakor. Vinylen hade just kommit. Men medan musikindustrin utvecklades stod bilindustrin stilla. Vinylen ersattes med cd-skivor. Men förbränningsmotorn var kvar.

Hade bilindustrin vågat satsa på ny teknik hade vi redan haft bränsleceller och vätgas istället för bensin och diesel. Då hade man gått i takt med skivindustrins utveckling. Istället för att stå stilla och sura över varje krav på rening. Några större nejsägare än bilindustrin har inte funnits sedan 50-talet… Vilket är synd!

För bilen en fantastisk uppfinning. Som gjord för att vara ett bra komplement till snabb och effektiv kollektivtrafik och supersnabba tåg. Att det nu händer en del är hoppingivande. Det största strategiska genombrottet i Sverige var när de gröna fick med sig riksdagens majoritet på att förändra beskattningen på tjänstebilar så att miljöfordon gynnades. Plötsligt köps det miljöbättre bilar som aldrig förr – och om några år finns det mängder med begagnade miljöbilar för privatpersoner. Och då händer något spännande för nostalgikerna: det skapas miljöutrymme att ta ut sin gamla Cadillac och ta sig en liten repa när solen skiner.

När Elvis tog sin rosa Cadillac för att en het sommarkväll dra jag ner till WDIA i Memhis, radiostationen som kallades ”The Mother Station of the Negroes”, så visste han väl inte riktigt vad det innebar.  Just den här kvällen var det stor välgörenhetsgala och stjärnor som Ray Charles och B.B. King deltog. Publiken var svart men när Elvis dök upp bakom kulisserna blev det kvällens största jubel. Svarta tidningar hyllade killen som en hjälte, vita ägnade sig åt sura uppstötningar. Och Louis Armstrong sa: Den killen är inte dum, skulle vilja spela in något med honom, hur många Cadillacs har han?

Det var Cadillac som räknades och utgjorde måttet på framgång. Med krom och muller som fick hjärtat att slå av lycka i fyra fjärdedelstakt.  USA:s presidenter körde omkring i Lincoln. De hade inte fattat något.

Har man en gammal Cadillac så gäller det att sköta den. Putsa på den som man putsar på sina gamla stenkakor och äkta vinylplattor. Ta fram den ur garaget någon gång när vädret är fint, precis som man någon gång per år sätter på en stenkaka med Bill Haley eller några ljuvligt raspiga vinylplattor med Elvis.

Och tänk! Om bilindustrin hade varit lika tekniksmart som musikindustrin hade vi kanske inte behövt några biltullar. Och vi hade haft en läcker Cadillac, med krom och breda däck, som gick på vätgas. Jag hade köpt den, installerat en musikanläggning som spränger trumhinnor och lirat Lawdy Miss Clawdy medan jag färdades genom landskapet.

Debattartikel i Expressen 2006 
Bild: Detalj från "Gryning i Giverny", akryl, Birger Schlaug