Ur arkivet (8): Jobbet i kuren är ju hårt. Det vet alla som läst 91:an.

Militären skall inte längre vakta sina egna regementen. Den ska ersättas av vaktbolag. Skälet är att den svenska militären inte anses tillräckligt utbildad för att klara jobbet. Jobbet i kuren är ju hårt. Det vet jag som gjorde vad jag kunde för att smita på bondpermis. Det vet alla som läst 91:an.

Nu uppkommer emellertid den stora frågan: Om man inte klarar av att vakta sina egna regementen kan man då klara av att vakta något annat? Sverige till exempel. Eller någon FN-stationering i främmande land.

Skulle knappast tro det.

Vi lägger ner drygt 40 miljarder kronor årligen på det militära försvaret. Det är fruktansvärt mycket pengar. Till vilken nytta? Ingen alls, vågar jag hävda. Pengarna skulle kunna göra hundrafalt större nytta för fred och säkerhet om de användes på annat sätt.

Militären är idag inte till för att försvara ett angrepp på Sverige. Militären duger inte till det. Det har den, om sanningen skall fram, inte gjort på många, många år. Militären har länge varit en dyrbar fernissa, en nostalgitripp för män som inte blivit vuxna. Inkompetens är väl det ord man närmast förknippar med militär verksamhet. Det skulle ha krävts betydligt större resurser – både ekonomiskt och intellektuellt - om man menat allvar med att försvara landet. Snarare är det väl så att den svenska militärmakten har ställt till mer jävelskap för vårt land än den avvärjt.

* Under alla år har vi sett hur vapen och ammunition stulits ur usla militära förråd för att användas till upprustning av desperata rånare och kriminella gäng. Militärmakten har därmed, genom sin inkompetens, skapat mer våld än den avvärjt.

* Under pinsamma former har vi sett hur militärens ekonomiskt ansvariga, inte minst på regementsnivå, saknat kompetens för att sköta sin ekonomi. Antal stjärnor på axelklaffarna har utgjort kompetenskrav.  

* Under avsaknad av varje uns av sans och måtta har man fått naiva politiker att köpa på sig JAS-plan och stridsvagnar för miljard efter miljard utan någon som helst framförhållning. Köp av vapen och vapensystem, som man inte ens kan träna med, har sugit pengar från skola, vård och omsorg.

Det är denna militärmakt som nu inte klarar av att befolka vaktkurerna till sina regementen. Man vill istället använda civila vaktbolag. Och tanken blir ju inte så dum om man fullföljer den. Avveckla mer än vaktandet i kurer, avveckla alltihop och bli ett föregångsland i en värld som tycks bli sjukare för var dag. Frikoppla de 40 miljarder kronor som försvaret kostar för att verkligen göra något positivt för fred och säkerhet.

Låt 20 miljarder gå till utbildning och upprustning av svenska internationella insatser inom sjukvård och hälsovård – med spetsen riktad mot krigs- och krisområden. Det är ju på intet sätt militär och vapen som världen behöver. Det är läkare, sjuksköterskor och mediciner. Sverige skulle vinna respekt över hela världen, och dessutom bygga upp något som det alltid fanns användning av både inom och utom landet. Inga bortkastade pengar,

10 miljarder av pengarna skulle kunna användas för att bygga upp rättssystemet i alla dess led – från poliser till domstolar och vård. Hotet mot demokratin utgörs idag av miljöbrott, ekonomiska brott, kvinno- och barnhandel och kriminella gäng som hotar krogägare och andra småföretag. Att blunda för detta och istället satsa pengar på förarlösa krigsflygplan och nya vapensystem känns inte bara förlegat, utan som lekstuga för förvuxna pojkar som lever kvar i puberteten.

De sista 10 miljarderna skulle kunna användas för att förbättra skolan, öka lärartätheten, minska elevgrupperna och förbättra pedagogiken. En bra skola, som ger harmoni och bra utbildning är en av förutsättningarna för att samhället skall kunna värna demokrati och utveckling.

Det är bra att militärmakten har förstått att den inte ens duger att bemanna vaktkurerna. Man har gått före och ersatt sig själv med civil personal. Det är bara att fortsätta. Över hela linjen. Till fromma för fred och säkerhet, demokrati och utveckling.

Debattartikel 2006 Aftonbladet. 
Bild: Detalj från "Gränsvakt", Lena Rosén Schlaug, akvarell