Så tyckte MP för 25 år sedan (2): "Det vore tragiskt om tanken skulle begravas därför att den svindlar."

Motionärerna på valvaka 1988. MP in i riksdag.

"En bred och förutsättningslös utredning som belyser hur en samhällsstruktur och ett försvar helt utan militär skulle se ut skulle kunna bli ett gott underlag för en ny och seriös framtidsdebatt med en vision bortom upprustning och ökande sårbar komplexitet.

Kanske är det så att Sverige kan bli det första materiellt rika land som avvecklar militären och därmed skulle kunna gå hand i hand med Costa Rica som föredöme i just det avseendet.

Det vore tragiskt om tanken skulle begravas därför att den svindlar."

Så avslutas en motion (1988/89:Fö302) till Sveriges Riksdag. Inlämnad av mig och Åsa Domeij. Året var 1989.

Så här skrev vi:

Utvecklingen inom den militära sektorn går allt snabbare. En majoritet av världens vetenskapsmän ägnar sin tid åt vapenteknologi och krigsmaterielutveckling. 

För ett litet land blir det allt svårare att hänga med i utvecklingen. (-) Att bygga ett försvar baserat på militär styrka kommer i framtiden att innebära ökade uppoffringar eftersom omsättningstiden på krigsmateriel, vapensystem etc. kommer att snabbas upp med anledning av att vapen och system snabbare kommer att bli omoderna och verkningslösa.

Till detta skall läggas att samhällsstrukturen, som planeras och styrs fram,  medför ökad sårbarhet.

Ju mer såbart ett samhälle blir desto dyrare blir det att bygga upp ett militärt försvar som kan innebära en trovärdigt skydd. Ett sårbart samhälle kostar helt enkelt mer att försvara militärt.

En viktig del i resonemanget kring ett militärt försvar är att det finns en brytpunkt – en nivå – under vilken det inte fyller någon funktion, det blir helt enkelt för svagt i förhållande till den uppgift det skall fylla att det bara blir symbolvärde.Det finns gränser för hur svagt ett militärt försvar kan vara för att överhuvudtaget vara värt att satsa på.

Samtidigt finns naturligtvis en övre gräns för vad ett militärt försvar får kosta. I Sverige ökar militäranslagets andel av statsbudgeten och är nu uppe i totalt 8%. Totalt lägger de svenska skattebetalarna ner 70 miljoner kronor varje dygn på det militära försvaret.

I debatten krävs nu ökade anslag - JAS-projektet är uppe i 47 000 miljoner kronor, allt mer materiel är omodern och ibland kan det, enligt vissa bedömare, te sig sorglustigt att så mycket är så gammalt och omodernt.

Samtidigt som ökade anslag krävs till militären krävs insatser på andra områden: vården, skolan, miljövården. 

Det kanske är så att för att det militära försvaret skall fylla en rimlig funktion måste anslagen öka radikalt med tanke på hur sårbart vårt samhälle är.

Var går den ekonomiska smärtgränsen? Och framför allt: gör pengarna mer nytta inom andra samhällssektorer? Kan säkerheten och totalförsvaret bli bättre om man istället för den stora satsningen på militären  riktar in sig på en annan samhällsmodell, minskad sårbarhet, civilmotstånd, självtillit, småskalig energi- och livsmedelsförsörjning, ökad neutralitet och aktivare fredsarbete?

Kanske kan de 70 miljoner som vi varje dygn lägger ner på militärt försvar - som av militärer anses fullständigt otillräckligt - göra mer nytta genom att användas på annat sätt? Detta bör förutsättningslöst utredas!

Säkerhetspolitiken och totalförsvarspolitiken är något mycket större och mer komplicerat än en ensidig militärdebatt ger sken av. Det handlar om:
- utrikespolitik
- handelspolitik
- biståndspolitik
- nedrustningspolitik
- neutralitetspolitik
- energipolitik
- jordbrukspolitik
- sjukvårdspolitik
- regionalpolitik
- skattepolitik
- näringslivspolitik
- ekonomisk politik

En bred och förutsättningslös utredning som belyser hur en samhällsstruktur och ett försvar helt utan militär skulle se ut skulle kunna bli ett gott underlag för en ny och seriös framtidsdebatt med en vision bortom upprustning och ökande sårbar komplexitet.

Kanske är det så att Sverige kan bli det första materiellt rika land som avvecklar militären och därmed skulle kunna gå hand i hand med Costa Rica som föredöme i just det avseendet.

Det vore tragiskt om tanken skulle begravas därför att den svindlar.

Undertecknat 22 januari 1989, av Birger Schlaug (mp) och Åsa Domeij (mp) 

 

Kommentar:
Ett liknande krav vore högst relevant att ställa idag. Samtidigt som ökande anslag krävs till militären krävs onekligen insatser på andra områden: vården, skolan, äldreomsorgen och klimatinvesteringar. Var går den ekonomiska smärtgränsen? Och framför allt : gör pengarna mer nytta inom andra samhällssektorer för att värna demokratin?

Kan säkerheten bli bättre om man istället för den stora satsningen på militären riktar in sig på en annan samhällsmodell än den vi har byggt upp under många år. För att ta några exempel:  minskad generell sårbarhet genom robustare strukturer och system, ökande självtillit, aktivare freds- och konfliktlösningsarbete, mindre sårbar energi- och livsmedelsförsörjning, utvecklat och mer effektivt rättssystem, en verkligt genuin satsning på skolan och offensiv satsning på internationella civila sjukvårds- och räddningsteam.

Vi lever i en värld som har överflöd på militär utrustning, krigsflygplan för att döda, befäl och soldater. Samma värld har ont om medicinsk utrustning, räddningshelikoptrar för att rädda liv, läkare och  sjuksköterskor. Borde inte något land våga ta detta faktum på allvar och satsa sina resurser där det är brist?

Som sagt: Det vore tragiskt om tanken skulle begravas därför att den svindlar.