Häromdagen hörde jag en riktigt usel Eko-intervju. Det var Jonas Sjöstedt som intervjuades. Vänsterns partiledare, ni vet. Alla har rätt till en dålig dag på jobbet. Även om man är partiledare. Men nu var det inte partiledaren som hade en dålig dag på jobbet. Det var utfrågaren. Efter att ha hört denna intervju ställer jag mig två frågor:
1) Hur orkade Jonas Sjöstedt hålla sig så lugn?
2) Hur mycket för en journalist fördumma och förenkla politiken?
Intervjustilen kändes lika mossigt som reklamen till höger. Här kan man lyssna på eländet.
Jonas kan för övrigt glädja sig åt att bara 3 procent föredrar att välja ett vinstdrivet företag - om man skulle få välja mellan en rad alternativ inom skola, vård och omsorg. Hälften skulle välja ett gemensamt ägt (offentligt ägt) alternativ och 18 procent skulle välja en icke-vinstdriven organisation. Allt enligt en undersökning som presenteras på debattsidan i SvD. De stora alternativen är såldes gemensamt ägda verksamheter eller icke-vinstdrivande alternativ inom skola, vård och omsorg. Det tycks mig som om vare sig Vänstern eller jag är så konstiga i den här frågan.
Jag håller med dig, dina två frågor sammanfattar eländet väl. Intervjun blev ett skolexempel på hur tokigt det kan bli när feminism kopplas till kön.
SvaraRaderaSom hon tjatade om kvinnornas frånvaro i den absoluta partitoppen! Och det var hennes definition av "partitopp" som skulle gälla, i det här fallet två personer, punkt slut. Suck!
Jag befarar att den kvinnliga utfrågaren gjorde mer skada än nytta för feminismen, hon blev ju som en karikatyr, hela hon.Och hennes frågor om vinst i välfärden var inte direkt vassare. Obegripligt!
...och vad sägs om dagens ledare i Eskilstuna Kuriren?
SvaraRaderaUsel är bara förnamnet..
http://ekuriren.se/ledareasikter/ledare/1.1640235-langt-mindre-utslapp-svart-men-inte-omojligt
Gunilla
Reagerade likadant på intervjun, den var aggressiv, ovänlig och ställde verkligen fördummande frågor som blivit allt vanligare. Helhet verkar inte vara något som går hem hos en del journalister...
SvaraRaderaMia
Anonym frågade:
SvaraRadera...och vad sägs om dagens ledare i Eskilstuna Kuriren?
Ja, vad säga - den ligger väl ungefär på den nivå som diskussionen legat de senaste 2 deccenierna i Svensk dagsmedia.
De riktiga utmaningarna sopas under mattan, och man blandar ihop energibärare, effektivitet o.s.v. som det brukar göras i media.
Typ inget lyftes om behovet av ett alternativt samhälle - utan alltså bara en massa teknikgojja om att ersätta det ena med än det andra o.s.v.
Inget om att nuvarande "ekonomi" kräver och göder denna ohållbart höga energianvändning o.s.v.
Man bortser från den fundamentala skillnaden mellan tillförsel av fossilt bundet kol, liksom det kol vi frigör när vi överexploaterar skog och mark - som blir en ren nettotillförsel, och anklagar idisslarna som tyvär får mycket stryk i dessa ängsliga tider där moral utifrån styr mer än etiken, som jag förstår kommer inifrån...
Summa summarum: jag ger inte mycket för den
Tillägg:
SvaraRaderaRedan genom den torftiga inledningen på ledaren i Eskilstuna Kuriren kunde man väl ana vart åt det barka hän...
Inledningen löd:
"Kan vi gå från relativt låga utsläpp ner mot nollutsläpp..."
Ja, vad säger man, om man tänker bort något riktigt, riktigt hårt, alltså förnekar, så skall nog allt lösa sig till slut...
Håller inte med.
SvaraRaderaUnder många år har man vant sig vid Tomas Rambergs sätt att långsamt, metodiskt och värdigt mala ner sina "offer". Marie Forsblad (hur lätt är det föresten att efterträda en instutition ..? ) är istället en otålig terrier, med betydligt lägre toleranströskel för att avbryta (vilket kanske kan vara på sin plats när man intervjuar politiker, som notiriskt vill svara på något annat än frågan ..)
MF var förberedd och påläst, inte minst om skatterna. Och JS, som alltid är påläst, fick goda möjligheter ge föreslagna skattetuttag rätt proportioner, och framförallt möjlighet att ge en skapligt samlad bild av skillnaden mellan vänster och högerpolitik. Jag tror han var rätt nöjd.
(Han låter heller inte allt för besviken på sin blogg:
http://jonassjostedt.se/2012/12/vansterpartiet-vaxer/)
Eric
Får nog tillstå att jag tycker att inte heller Jonas S gjorde så bra ifrån sig.
SvaraRaderaHan är ju smart och har tidigare rönt uppskattning i breda lager genom sitt sätt att låta ärlig och resonerande.
Nu tycker jag att han använde mer politiska schabloner, som jag inte tycker att han gjort förut.
Min gissning är att Jonas numera har "mediatränare" som ger råd om vad han ska säga. Och då blir det mindre bra.
T ex den där tendensen att när han får en fråga inte svara rakt på den utan försöka passa på att framhålla hur förträfflig partiets politik är.
Suck, vad trist sådant är. Men så gör ju nästan alla politiker nu för tiden (och tror att de är smarta och använder media för att få ut sitt budskap, fast effekten blir den motsatta: minskat förtroende för den som inte kan ge ett rakt svar på en fråga).
Slutsats: tror det skulle gå bättre om Jonas S struntade i vad diverse rådgivare säger och tänker själv i stället. Och gör som tidigare: låter ärlig och resonerande, och svarar på den fråga han får, utan kringående manövrar.
(En som också blivit sämre, p g a rådgivare förmodligen, är ju Gustav F som inte har någon snärtighet kvar i sina repliker).
Billy. Ändå verkar det vara Vänsterpartiet som f.n. är Birgers första val, om än under protest.
SvaraRaderaFör han, liksom som många av oss, ville väl helst se MP som politikens "prima ballerina".
Men de röda tycks alltså bli såväl detta som "prima vera".
Gt
Strålande, Billy. Det är för sorgligt att det serveras mer och mer styling när det är äkta vara människor hungrar efter.
SvaraRaderaAK
SvaraRaderaBra sammanfattat AK.
Kan inte låta bli att göra ett tillägg.
SvaraRaderaÄr så pass gammal att jag kan gå tillbaka i tiden och konstatera att om man ser till politiker som blivit såväl folkkära som kontroversiella har de nog en sak gemensamt: de har inte haft ngn mediatränare som har putsat bort deras personliga särart.
Tänk på Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Gunnar Sträng, Olof Palme, Torbjörn Fälldin och Gösta Bohman. (Tror inte att det är mitt fel att det bara blir gubbar).
Tänk hur illa de hade gått om några experter fått dem att slipa bort sin personliga mustighet i uttryckssättet.
Och den som är mest extremt verbalt stajlad i dagens politik är väl Annie Lööf. Och så går det därefter också...
PS. Glömde gröna politiker. Birger S hör förstås till skaran politiker som verkar ur hjärtat säga vad han tycker, utmärkt.
SvaraRaderaMen även Åsa Domeij tycker jag gjorde ett ärligt intryck i TV, likt Maria Wetterstrand. Sen kunde även Peter Eriksson ha ett rättframt sätt att uttrycka sig. I TV-debatten före senaste valet sa han "Nu ljuger Maud Olofsson" och en stund senare "Nu ljuger Maud igen".
Det där var säkert ngt som rådgivare skulle avråda ifrån.
Och Gustav F var bra i sin första riksdagsperiod.
Men det grundläggande kvarstår: varför anses det vara ett tecken på politisk skicklighet att inte svara rakt på en fråga - hur kan det bli ett tecken på kompetens?
Vad som händer när man lyfter fram det egna partiets förträfflighet i stället för att svara på frågan blir att jag som väljare uppfattar personen som mer intresserad av att partiet ska gå fram i väljaropinionen än av att lösa verkliga problem.
Vilket gör i vart fall mig mindre intresserad av politikern som uttalar sig.
Jag tror att en bidragande faktor är att politiker ägnar sig åt statskonst=politk och inte åt folkstyre=demokrati.
SvaraRaderaMan tror som politiker kanske att man måste ansvara för nuvarande ohållbara samhällsstruktur, genom att desperat och ängsligt lappa och laga - istället för att vara rak och säga som det är och säga sig vilja vara med och förändra detta med hjälp av folket.
Så kanske någonstans där går det fel, självbilden/synen på rollen samt VAD man sökt mandat för gör att man själv låser in sig i en ohållbar position och roll.
Tack gudskelov för att man ärligt är både systemkritisk och tror på människan :-)
Politiker var väl från början tänkta att vara folkets tjänare, och inte kapitalets och statens lakejjer, eller!?
till Billy L. Tiderna har förändrats och sättet att tala likaså. Det är inte längre attraktivt eller ens ok när någon talar som Per Gahrton gjorde till exempel. Det blir för kantigt och fel. Jag tror att det var dessa mord på Palme och Lindh som satte stopp för hur hatiskt och knäckande man talade. Fast jag själv kan ha det som en åkomma att är för rak, så det sårar, så önskar jag inte att politikerna talar så, varken till varandra eller till publiken. Jag har ingen längtan tillbaka dit.(EU och EMU, kärnkraftsdebatter).Det kunde vara underhållande ibland ,men vissa tog det för mycket på allvar och verkligen tyckte att den politiska motståndaren är en idiot.
SvaraRaderaBåde Reinfeldt och Löven hållet mycket bra och framför allt sakliga tal. Det gör väl Åsa och Gustav också fast de småpartiernas talare är inte så intressanta att lyssna på. Man vill ju vet vad som kommer att gälla, inte vad man kan önska. Alla har väl lärt sig att journalisters sk raka frågor är många gånger återvändsgränder där de försöker få lyssnaren att "förstå" hur knäppa den intervjuade politikerns åsikter är.
Att Birger skränar och hånar från soffan gör inte hans åsikter renare eller rakare. Han vill bara göra sig själv gällande.
Det gör mig lite konfunderad att du med ditt yrke har den ståndpunkten! mvh Päivi RN
http://www.wakingtimes.com/2012/12/11/icelands-hordur-torfason-how-to-beat-the-banksters/
SvaraRadera
SvaraRaderaPäivi, jag menar inte att en person som Olof Palme är ett ideal som talare, där är vi överens. Så jag är inte ute efter en polemisk tillspetsning med demagogiska inslag.
Jag lyfte ju fram fler i MP som jag tycker är bra. Och jag gillar även Åsa Romson. Uppskattar hennes engagemang i debatter (men tycker att talen i Almedalen däremot var både ideologiskt och retoriskt svaga).
Ursprunget var ju intervjun med Jonas S där jag tyckte att även han börjar prata mer som de flesta andra politiker, i betydelsen ha svårt att svara rakt på en fråga, utan mer vilja använda journalistens fråga för att berätta hur bra det egna partiets politik är.
Så jag tror att vi kan vara överens om mkt.
Däremot tycker jag att du inte är rättvis mot Birger. Jag tycker han balanserar bra mellan att vara tydlig och kunna ge andra ett erkännande för att de kan komma med bra saker.
För det är en trist del av partipolitiken, svårigheten att kunna se ngt av värde i vad andra har att säga. (Där är väl M och S värst i relation till varandra).
"Det gör mig lite konfunderad att du med ditt yrke har den ståndpunkten!"
SvaraRaderaBilly och Päivi, den kommentaren gjorde mig riktigt full i skratt. För jag har tidigare tänkt i precis de termerna vad gäller er båda. För Päivis del har det förbryllat att du med din bakgrund exempelvis kan använda hånfulla kommentarer om antidepressiv medicin som slaghygge mot en människa (mot Birger i tidigare inlägg)vilket tyder på klart bristande respekt för människor som har det svårt. För Billys del har jag snarare tänkt motsatsen - att det antagligen beror på din bakgrund inom psykologi att du är min favoritkommentator på denna blogg (jämte Secher :-). För vad gäller diverse gröna frågor kan vi pladdra hur vi vill om både det ena och andra symptomet - men det är i det mänskliga psyket problemet och lösningen ligger. Och det är Billy en hejare på att belysa. Och det är precis den kompetensen den gröna rörelsen har brist på. Som t ex Wijkman så klokt påpekat.
AK
SvaraRaderaTack för uppmuntrande ord AK. Sånt värmer.
Jag tror att du missuppfattar mig AK, som vanligt. Päivi
SvaraRaderaDessutom AK vill jag att du fortsättningsvis i samtal med mig använder ditt namn och berättar vad DU har för yrke. Stammissarna kanske vet och Birger. Du verkar ingå i den inre cirkeln här.Men annars blir det absurt att ta emot det du har att säga om man inte vet vem DU är. mvh Päivi
SvaraRaderaMan kan undra hur frågorna var formulerade, exakt. Hur tänker man när man svarar på frågor av typen "vill du ha privat eller offentlig service"? Kanske översätter man till "vill du betala eller vill du att någon annan betalar?". Eller så översätter man det till "blir det bättre service om man har obegränsat med pengar eller om man har begränsat med pengar att jobba med"? Eller möjligen "allt annat lika, är det bättre för mig om folk ser det som ett kall att tjäna mig eller om de ser mig som någon de kan tjäna pengar på"?
SvaraRaderaDet sista är kanske rimligast. Men allt annat är inte lika. Och det är nog huvudproblemet med frågeställningen, och däri finns förklaringen till att folk svarar så konstigt.