Sött, bittert och surt i nyhetsflödet

Godmorgon, eller nåt annat tidsbundet som passar bättre.  
 
Dagens söta - i betydelsen gulliga - nyhet gäller Marknaden, ni vet den där, som av dess mer fundamentalistiska vänner, anses vara både rättvisande och självreglerande. Nu har Vattenfall, ägt av svenska staten, mifflat sig fria från ansvar för eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland. Svenska skattebetalare tar hand om eventuella vinster så länge det flyter på, och tyska får stå för kostnaderna när det smäller.

Det är gulligt och ligger helt i fas med de privata bolagens försök att undfly ansvar i en anonymiserad globaliserad kapitalism där det gäller att sno så mycket digitala pengar som möjligt till egna konton för att sedan dra med ett ursäktande leende när det börjar stinka. Det svenska statliga Vattenfall är att gratulera till fortsatt sliskigt beteende. Ett gott föredöme för det globaliserade tillväxtsamhällets främsta styrka: ansvarslöshet.

Dagens lätt bittra nyhet är av mer personlig art. Jag delar nästan helt åsikt med en ledare skriven av Claes Arvidsson i SvD. Jag vet inte för vem det är mest bittert, för Claes eller mig.

Hur som helst: Häromdagen beskrev jag regeringens hyss, vad gäller retoriken kring investeringar i nya jakt-attack- och stridsplan, som rena rama simsalabim. För en spottstyver skall man få nya plan för 90 miljarder utan att övriga delar av försvaret krackelerar. Arvidsson meddelar något liknande idag.

Min uppfattning är att det militära försvar vi har, och än mer kommer att få med de nya planen, vare sig är hackat eller malet. Det är ett skämt, en terapi för politiker. Det är bortkastade pengar. Det fyller minimal funktion. Den hotbild som målas upp anpassas till budgeten.

Det finns bara två intellektuellt  hedervärda modeller för framtiden: Antingen säger man att vi skall ha ett militärt försvar som uppfyller det man säger att det skall uppfylla och då närmar sig snart den militära budgeten det dubbla jämfört med idag. Jag tycker det är dumt, men det är i alla fall hederligt. Eller också inriktar man sig på att lägger ner hela verksamheten och bygga upp räddnings- och kristjänst för både nationella och internationella uppdrag. Symboliskt och sakligt innebär det bland annat att man investerar i räddningshelikoptrar istället för jakt- attack- och stridsplan. Eftersom det det är brist i världen på det förstnämnda medan de sistnämnda redan finns till förbannelse i världen så är det ett ganska rationellt byte av strategi.

Världen har överflöd av ammunition, vapen och militär men underskott på medicin, sjukvårdsutrustning och läkare. Rent marknadstänkande borde infinna sig hos de som vanligtvis tänker i marknad: av vad finns efterfrågan? Och, nota bene, det är inte mindre macho - om man nu är ute efter det - att delta i sjukvårds- och räddningsinsatser vid kriser och kaos än att sitta i ett JAS-plan och skjuta av missiler vars effekt i form av bränt kött man slipper känna doften av.

Dagens lätt sura nyhet - förlåt men jag kan inte låta bli att återkomma till det eftersom jag fått mejl av en doktorand som är lätt upprörd - är att Dagens Eko (som är ett helt lysande nyhetsorgan i vanliga fall) nu lägger ner god kraft på att beskriva myndigheters oförmåga att känna till reglerna för moms trots att man själv systematiskt och, enligt Skatteverket helt olagligt, försökt komma undan att betala den högre momssats som gäller.

Det känns surt att behöva påpeka det, men jag har fått mejl från en doktorand som meddelat att hon inte fått svar från SR på frågan om man numera slutat uppmana sina frilansare att skriva lägre momssats än vad lagen kräver - eller om man ärligt, i sann public-serviceanda, upplyser frilansarna om vad som skall gälla. Om det stämmer att SR inte svarat på förfrågan från doktoranden kan således vem som helt som får kritiska frågor från Ekot hänvisa till att man gör som SR själv gör: låter bli att svara. Det är surt. För jag gillar Ekoredaktionen, public service och Sveriges Radio.

För övrigt meddelas att MP i Stockholm har modet att vara ärligt i klimatfrågan. Det kan säkert kosta på. Man vill nämligen ta konsekvenserna av att köttkonsumtionen ökar alltmer och att just detta bidrar alltmer till det klimathaveri som just nu FN:s klimatpanel internt försöker formulera efter att det visat sig att det är värre ställt än man tidigare sagt - rapport kommer 2013. Därför kräver man en köttfri dag i veckan i alla Stockholms skolor och boenden. Man lär inte vinna röster på det. Men någon måste ju till slut vara ärlig också i huvudstaden. Sossarna lär säkert se chansen att plädera för kött-sju-dar-i- veckan som komplement till byggande av förbifarten. (Nej, jag är inte fullblodsvegetarian så jag talar inte i egen sak annat än att jag fegar ur när det gäller att förespråka idén om att en riktig karl skiter i klimatet).