Eftersom jag vet att jag har några finsktalande läsare som Google-översätter en del av mina texter så kan jag nu hänvisa till en text om ekonomisk tillväxt och utveckling som den finska tankesmedjan E2 har publicerat HÄR.
Karin Bojs - DN:s vetenskapsjournalist - skrev något riktigt tankeväckande i DN i söndags. En artikel om hur hon trodde att det nog skulle lösa sig med klimatet för tekniken hade kommit så långt och det fanns all anledning att vara optimistisk. Så här skrev hon: "Om man bortser från det politiska spelet och i stället tittar på teknik och forskning händer det massor av positiva saker."Det där är en verklighetsflykt som jag känner igen från otaliga seminarier under åren där forskare - även sådana som jag själv gärna lutar mig mot - mycket ofta inte ser forskningen i ett större sammanhang. Precis som Boys gör denna gång lägger man till en liten bisats sådär, "om man bortser från politiken". Vilket är detsamma som att bortse från verkligheten och hur vår demokrati fungerar.
Det politiska systemet, som de flesta i vår del av världen uppfattar som en variant av demokrati som trots alla brister är det minst dåliga vi har sett under historiens gång, innefattar också tröga processer i det demokratiska hantverket inför beslutsfattande: bland annat det opinionsmässiga problemet att vinna majoriteter och trögheten i att sjösätta nya världsbilder och ny teknik som inte drivs genom direkt efterfrågan - som nya mobiltelefoner och ny nätteknik som ramlar direkt ner hos individen. Trögheten i klimatfrågan hänger i mångt och mycket fast vid att politiker inte vågar säga det som borde sägas, inte vågar styra på ett sätt som känns skrämmande för väljare och - förstås - inte vågar bryta mot de ofta destruktiva regelverk som man själva sjösatt på internationell nivå. Det är inte så smart att bortse från verkligheten - vare sig den politiska eller den planetära.
Teknik och forkning i all ära; men behöver vi tekniska uppfinningar som innebär att vi kan 'raka oss med mobiltelefonen eller ha en inbyggd hårfön i den samma'?
SvaraRaderaTekniken och forskningen tenderar att göra oss människor till robotmässiga maskiner som innebär att mänskliga relationer, mänskligt värde, planetens biosfär, att människan är en del av naturen etc; raderas ut.
När det gäller demokratifrågan vill jag nog påstå att vi lever i skenet av en demokrati; alltså skendemokrati. I en demokrati, värd namnet, finns inga lögner och förljugenhet, ingen förfalskning av uppgifter etc. Som Birger skriver: "Det är inte så smart att bortse från verkligheten."
SVT Forum 24 april
SvaraRaderaSeminarium om hållbart Sverige
09:00 Stora Tillväxtdagen
Seminarium om Sveriges utmaningar ur ett hållbart tillväxtperspektiv. Arrangerat av Tillväxtverket, Tillväxtanalys och Sveriges Kommuner och Landsting. Inspelat 18/4.
Nej det är inte så smart att bortse från verkligheten. När du var en av hövdingarna i MP påstod forskare som MP åberopade att Himalajas glasiärer skulle smälta ner till 2030. Nu säger Bojs att det var ett tryckfel (!?). Nu visar de senaste beräkningarna att glasiärerna ömsom ökar ömsom minskar i storlek. Omkring 1960 fanns det 5000 isbjörnar i världen. Under din tid larmade MP om isbjörnens snara hädanfärd från jorden. Nu finns det ca 22 000 isbjörnar. Karin Bojs skriver nu att de kommer att minska med en tredjedel till 2100.
SvaraRaderaDags att Karin Bojs och du tar varandra i hand...
Anonym 08:44 här ovan: Du har fel ganska många punkter. Jag tillhör dem som gått hårt åt just Himalayateorin. Skrev om det på bloggen, redan för drygt två år sedan - http://schlaug.blogspot.se/2010/02/varldsnaturfonden-bor-be-om-ursakt.html
SvaraRaderaFör övrigt, om nu rätt skall vara rätt, avgick jag som språkrör 2000 och då var det ännu ett antal år kvar till WWF drog på med Himalayaspåret.
Fundering: Det är alltid bra att ha klart för sig att hjärnan är ganska lat, sorterar in fördomar och föreställningar i fack, för att förenkla tillvaron. Du, bäste Anonym 08:44, har tyvärr fallit offer för just detta, din hjärna anser nog att jag borde ha sagt, tyckt och gjort det du påstår.
Anonym 08:17 skriver:
SvaraRadera"Teknik och forkning i all ära; men behöver vi tekniska uppfinningar som innebär att vi kan 'raka oss med mobiltelefonen eller ha en inbyggd hårfön i den samma'?"
Du inser säkert problemet med en annan ordning än demokrati, fri företagsamhet och fria konsumenter på marknaden. Man har prövat alla andra system och funnit att inget är bättre än det nuvarande. För om du skulle börja strypa kreativiteten befinner vi oss genast på ett sluttande plan med förfärliga konsekvenser. Bättre då att du själv får bestämma om du vill raka dig med mobiltelefonen eller använda den som hårfön. Och om tillräckligt många människor sluta efterfråga sådana produkter kommer de inte heller att tillverkas. Din lösning leder i stället till planekonomi, som ju är kommunismens och nazismens ekonomiska lösningar. Bra att veta!
Visst, det händer positiva saker hela tiden, skitsaker
SvaraRaderaBojs väljer skygglappsbeteendet att göra dessa till huvudsak
Till ex. dessa fantastiska led, som fortfarande inte slår de bästa lysrören och har inneburit att man vräker på med ännu mer ljuseffekt i våra städer.
Nån som kollat vad de snabbt ökande led-skärmarna runt infarterna drar i ström ?
Hm, jag är inte särskilt politiskt orienterad och har inte så stora kunskaper om miljö och ekonomi som många här inne tycks ha. Men jag dristar mig ändå till att reagera över ett och annat, Tex så borde det väl finnas andra system att pröva än "alla andra som redan prövats" och det nuvarande. Eller är vi så fastlåsta?
SvaraRaderaJag skulle vilja leva i en värld där jag är människa i första hand, inte konsument och producent. En värld där det finns utrymme att umgås och utveckla sina relationer med andra. En värld där vi hjälps åt mer, hinner med varandra och bryr oss. En värld där vi strävar efter att alla människor på jorden ska få samma möjligheter till förverkligande av de mänskliga rättigheterna.
Strävar vi ens efter det längre? Borde inte denna strävan prioriteras , stå högst på dagordningen?
Karin Bojs avsåg nog inte Ditt opinionsarbete med sitt "politiska spelet".
SvaraRaderaKlarsynt har hon insett att politikerna nästan aldrig styr den tekniska utvecklingen.
Hon har ett vetenskapligt mer nyanserat synsätt på framtiden än vad en
avdankad gammal riksdagsman tydligen har.
Inga faktafel i artikeln, men mycket framtidstro, så långt en ung skarp miljövän kan se.
Jag gillar både Dig och Karin, men Karin är förvisso mer nyanserad och
framförallt mer realistiskt optimistisk än vad Du är.
Varm grön kram
Katarina
Svar till Per, apr 24, 08.17.
SvaraRaderaDu skriver: "För om du skulle börja strypa kreativiteten befinner vi oss genast på ett sluttande plan med förfärliga konsekvenser..." osv.
Mitt inlägg apr 24, 08.17 handlar inte om att strypa människors kreativitet. Vad som behövs är att kreativiteten riktas om, bort från ständig materiell och ekonomisk tillväxt.
Carinas inlägg apr 24, 10.43 visar på en annan tillväxt som inte enbart gör oss till "konsumenter och producenter" för ständig ökad materiell konsumtion för ständigt ökade vinstmarginaler.
Dagens rådande system tillfredställer fåtalets begär genom att inte tilfredställa flertalets behov. Ur miljösynpunkt är det ohållbart. Dagens rådande system använder begreppet tillväxt som sin enda mätare för nationell, mänsklig och ekonomisk framgång; det ger en endimensionell värld, som speglar innebörden av dess ekonomi. Vad som är bra för människor och för planeten tar systemet ingen hänsyn till.
Det finns ett annat uppvaknade som heter, Andligt uppvaknade, vilket inte betyder att man måste vara religiös. Ett uppvaknade som innebär att se något mer än enbart en endimensionell värld.
Om "tillväxten" är sättet som utrotar fattigdom, bostadslöshet, hunger, hälsoproblem etc. Hur kommer det sig att systemet som handlar om ständig materiell och ekonomisk tillväxt inte har lyckats med det?
Till Anonym 12:10
SvaraRadera"Vad som är bra för människor och för planeten tar systemet ingen hänsyn till."
Vilket ohistoriskt påstående! Jag vill tvärtom med bestämdhet hävda att människan aldrig haft ett "system" som tar så stor hänsyn till människa och miljö som i dag. Tidigare var människor ingenting värda, ännu mindre natur och miljö. Det är bara under de senaste 100-200 åren som våra levnadsförhållanden blivit någorlunda drägliga och i många fall oerhört bra, som i Sverige. Jag mår illa när vissa personer, som du, uppvisar en sådan infernalisk brist på historiekunskaper.
Omställning ...
SvaraRaderaTvå böcker som man , trots titlarna, blir go´ och gla´ av att läsa. Och som har ett gemensamt tema - det hänger inte på politikerna, det hänger på oss själva ! :
http://ericsecher.blogspot.se/2012/04/omstallningens-tid.html
Eric
Eric Secher, du skriver att "Den billiga oljan är snabbt på väg att ta slut, och den kan inte ersättas."
SvaraRaderaDet finns ju olika bedömningar när det gäller oljan. Helt slut tar den dock aldrig, däremot kommer dess enorma dominans att brytas. Men sedan kommer ju, som alltid, ersättningar. Det är detta som skiljer oss människor från allt övrigt i naturen - vi hittar ständigt nya lösningar. Vi har andra fossila bränslen som kan omvandlas och vi har, framför allt, SOLEN, som är evig. Det är bara bra att oljan försvinner fortare än kvickt.
Axel M 12.10; vad du tycker om mig ger en viss vink om att många av oss har svårt att göra skillnad mellan sak och person.
SvaraRaderaNutiden visar att antalet fattiga i Sverige ökar och fler och fler är beroende av försörjningsstöd.
Räddabarnens års-rapport visar för första gången att barnfattigdomen ökar.
Många svenskar är utförsäkrade från sjukförsäkringen utan att få någon ersättning.
Många funktionshindrade mister rätten till personlig assistent.
Förnärvarande orsakar vårt levnadssätt, "om den materiella drömmen och dess framgångssymboler", en enorm miljöförstörelse som tömmer naturresurser, som stör djurens vidareutveckling av boplatser för sin överlevnad, som utrotar växter, som avvecklar lokalsamhällen etc. Ständig ökad ekonomisk tillväxt överskrider gränsen för vad naturen tål.
Axel M: Sverige är fortfarande ett bra land att leva i. Men det jag pekar på här åvan: Är det sådant samhälle vi ska sträva efter och så vi vill ha det?
Birger, jag vet inte om du (och andra) läser kommentarerna till gårdagens inlägg, så jag skriver även här:
SvaraRaderaNu har jag pratat med en ansvarig för partiprogramsbloggen, och Birgers inlägg är inte bortglömt. Det kommer att publiceras tillsammans med några andra inlägg om grön ideologi. Det är bl.a. en trasig film som gjort att det dröjt.
Måste delge ett citat från utredningen om sänkt restaurangmoms:
SvaraRadera”Individer med hög produktivitet kan välja att härma personer med lägre produktivitet, dvs. arbeta mindre och generera samma observerbara inkomst som lågproduktiva, och på så sätt erhålla högre nytta genom lägre skattebelastning och mer fritid. Denna överkonsumtion av fritid innebär en snedvridning av samhällets resurser och därigenom effektivitetsförluster samtidigt som möjligheten att omfördela inkomster begränsas.
För att fördelningsmålen skall uppnås och effektivitetsförlusterna i samhället minimeras ska skattesystemet utformas så att den här typen av härmningsbeteende undviks. En optimal utformning av skattesystemet kan därigenom vara att motverka härmningsbeteende genom att beskatta varor och tjänster som är komplementära med fritid, det vill säga varor som i relativt stor utsträckning konsumeras av personer med mycket fritid (allt annat lika). På detta sätt blir konsumtion av fritid mindre attraktivt i förhållande till beskattat marknadsarbete.”
Just det, vi måste kraftfullt motarbeta överkonsumtionen av fritid, så att inte ett otäckt härmningsbeteende sprider sig !
Hej
SvaraRaderaHittade en dagsfärsk propaganda tidning (DN) som jag bläddrade igenom, och dessvärre ser jag nu på sidan A4 att t.o.m. Johan Rockström (visserligen tillsammans med den ännu oförbätterliga Klas Eklund) förespråka samma gamla medicin som en gång Gro Harlem Bruntland gjorde 1992 där hon sade ekonomisk tillväxt vara en förutsättning för hållbar utveckling. Tråkigt alltså att nu också Johan Rockström stämmer upp i lovsången för tillväxt :-(, men visst det kanske är en förutsättning för att få sitta i regeringens hållbarhets-kommision, ja å så för att överhuvudtaget få yttra sig i denna Bonnierstyrda propagandablaska...
Vgh Tom
Anonym 07:07,
SvaraRaderaTack för det! Jag trodde knappt mina ögon, men med hjälp av Google hittade jag faktiskt dessa egendomligt eller otäckt skrattretande meningar på s. 40 i SOU 2011:24, http://www.regeringen.se/content/1/c6/16/36/51/943c4b74.pdf för den som händelsevis är intresserad av att läsa mer.
*
SvaraRaderaAnonym 07:07,
Tack för det! Jag trodde knappt mina ögon. Har kollat på Google och vill gärna veta vad han med Slavägarattityden
heter och om han på något sätt är representativ, för något mycket otäckt!
Hej Birger
SvaraRaderaEn liten bit från artikelns ämne, men ändå.
Jag har läst och lyssnat på det du analyserat vad gäller tillväxt (exponentiell sådan) och utveckling.
Kanske att du medvetet lämnat diskussionen om vad som egentligen driver oss till hejdlös konsumtion.
Redan det lilla barnet som sitter i sandlådan vill visa "titta vilken fin sandkaka jag har gjort"..för att instinktivt få bekräftelse. Vi människor verkar ha ett medfött bekräftelsebehov - ett kvitto på att vara sedd och att våra liv har betydelse. Vi söker ideligen bekräftelse på det. I det konsumtionssamhälle vi skapat kan vi idag köpa den bekräftelsen, och ju hårdare vi jobbar ju mer bekräftelse har vi råd att köpa, och ju mer kan vi bada i en bekräftelseflod som idag näst intill gjort oss till bekräftelseknarkare. Vi vill ständigt ha mer, av känslomässiga skäl, medan att lämna delar av konsumtionen till förmån för annan utveckling och inriktning mer riktar sig till förståndet.
Att bryta det rådande mönstret eller i varje fall hitta en bättre ballans mellan bekräftelsebehov och förstånd ser jag som ytterst svårt med den marknadsföring som sköljer över oss oavbrutet. August Strindberg hade ju rätt när han ville förbjuda all reklam eftersom han menade att det skulle skapa behov vi egentligen inte hade.
Vi har nu vant oss vid att för pengar kunna köpa på oss ett socialt mervärde för att skapa en identitet vi vill att omgivningen skall konfirmera.
Även politiker och andra ledare drivs av bekräftelsebehovet. Men vilken bekräftelse skulle de få om de förordade en lägre konsumtionsnivå m.m. till de potentiella väljarna som är fostrade till att bara vilja ha mer, av allt?
Det skulle vara intressant att veta hur du tror att man kan styra bekräftelsebehovet i en annan riktning än vad som idag är rådande.
Hälsningar
Bengt Eriksson
Medlem ASPO Sverige
03.51
SvaraRaderaForsbergs poäng är att oljan är unik. Under hundra år har vi byggt upp ett komplext (och sårbart) samhälle som bygger på oljans unika egenskaper. Dvs potent, hanterligt och billigt. Utan den billiga energin försvinner globala transporter, och därmed det globala industrisamhället.
Forsberg har ett exempel, för att åskådliggöra oljans potens. Med olja kan vi (helt mirakulöst) skicka upp en jumbojet på 10.000 meters höjd och låta den den färdas oavbrutet i tio timmar. Med alternativa energikällor skulle vi i bästa fall kunna förflytta den i maklig takt på marken.
Visst är vi uppfinningsrika, och naturligtvis kommer det ersättningar. Men inte ersättningar som kan tävla med oljan. Utan alternativa livsstilar och värderingar, som inte är lika energikrävande.
Forsbergs andra poäng är att den omställningen inte behöver vara så smärtsam som vi inbillas att tro.
Eric
Men segelflyget då?
SvaraRaderaBengt Erikssons inlägg är väldigt tankeväckande.
SvaraRadera"Vi vill ständigt ha mer av känslomässiga skäl, medan att lämna delar av konsumtionen till förmån för annan utveckling och inriktning mer riktar sig till förståndet."
Det tyder på att människan just nu är en känslovarelse? Känslan färgar tanken. Det mentala får stå stå tillbaka för lägre känslor?
Alltså om känslan färgar tanken och våra känslor styr oss så styrs även våra politiker av sina känslor eller av "bekräftelsebehovet" som Bengt Eriksson skriver.
Att styras av känslan är inte fel. Det är när vi styrs av lägre känslor som det blir "galet". Politiker styrs också av sina känslor. Grön "hållbar" tillväxt- politik ser jag personligen som ett uttryck för det lägre känslomässiga. En del (de flesta) TROR att vi kan och har rätt till att tömma planeten på alla dess naturtillgångar. Vi hittar alltid andra alternativ...
Ja, jag är också intresserad av att höra vad Birger anser om hur man kan styra "bekräftelsebehovet" (känslorna) i en annan rikting än vad som idag är rådande.
Måste det sluta med en kollaps innan vi ändrar riktning? Forsbergs bok, ja även David Jonstads bok "Kollaps" visar en rad exempel på att så kan vara fallet. Men om vi lär av dessa exempel redan NU, så borde omställningsarbetet vara en källa till glädje och förändring och till att aktivera högre känslor, som tillsammans med det mentala kan skapa hållbar förändring och en positiv fortsättning i vårt evolutionsarbete. Då tar vi ansvar för vår planet. Vi tar även vårt ansvar och förändrar villkoren för de allra fattigaste som utnyttjas i detta system.
Lisbeth
Eric, "Forsbergs andra poäng är att omställningsarbetet inte behöver vara så smärtsamt som vi inbillas att tro". Nej inte om vi startar nu. Men vi fortsätter ju att vara känslovarelser med lägre känslor även i omställningsarbetet...
SvaraRaderaLisbeth
Hej Lisbeth
SvaraRaderaDet är väl så att marknaden har tagit kontrollen över våra känslor och kan nu med vetenskaplig grund styra våra beslut. Marknaden kan i princip få oss att köpa det de vill.
De flesta beslut vi tar är känslomässiga i både stort och smått.
Vår upplevda självbild får vi till stor del av andra människors omdömen och idag vet vi hur vi skall få den för oss så nödvändiga bekräftelsen.
Den stora utmaningen som jag ser det är hur vi skall hantera de fakta om tillväxtens gränser och få dem att bli känslomässiga för att kunna ändra våra beteenden. Alltså en ökande kommunikation mellan känsla och förstånd.
Jag tror det finns anledning att diskutera detta ännu mer framöver – för ”riktiga människor” har ju faktiskt känslor, och precis som marknaden styr dem idag bör vi med vår kunskap om tillväxtens gränser också arbeta på att komma innanför ”skalet” för att koppla samman förstånd, fakta, med känslorna, som är de som styr våra beslut.
Bengt Eriksson
Hej Bengt Eriksson
SvaraRadera"Alltså en ökande kommunikation mellan känsla och förstånd".
Ja om "lägre" känslor (vill ha överflöd) färgar tanken så finns det ju ingen möjlighet till vettiga beslut. "Riktiga människor" har precis som du skriver känslor. Ja hur skapar man då en "högre" känsla
för t.ex. naturen? En högre känsla som färger tanken till att ta beslut som gynnar planeten med alla dess livsformer?
Precis som dig så anser jag "det finns anledning att diskutera detta ännu mer framöver." Vi är som viljelösa robotar. Vi lockas att tro att överdriven konsumtion gör oss lyckligare.
Vad är det som får t.ex. människor att "konsumera" hus som andra konsumerar underkläder. Birgers senaste artikel väcker tankar. Det kan knappast vara "högre" känslor...? Marknaden har tagit kontrollen över våra känslor skriver du. Instämmer! Vi har ingen kontroll över våra känslor och därmed inte heller över våra tankar. Vi litar helt till vetenskap, religion, vår partner m.m. Vi kan identifiera oss med det mesta.
Lisbeth
Bengt Eriksson, ASPO, skriver:
SvaraRadera"...Det skulle vara intressant att veta hur du tror att man kan styra bekräftelsebehovet i en annan riktning än vad som idag är rådande."
Hej
Tim Jacksson (boken Välfärd utan tillväxt) och boken Jämlikhetsanden, lyfter fram centrala delar som är kopplat till människans bekräftelsebehov, som jag förstår det.
Centralt för dessa böcker är att ojämlikhet, triggar och förstärker typ konstlade behov utifrån ett konkurrenstänkande som rör identitet och status - såväl för de som befinner sig på toppen som på botten.
Min slutsats är att vi människor ÄR Jämlika till vår natur och att vi först i ett mer jämlikt samhälle kommer till vår fulla potential.
I ett jämlikt samhälle (där ett sådant synsätt råder) tillser vi att ge alla förutsättningar att deltaga och samarbeta, och inte som idag utanförskap och konkurrans.
Som jag ser det är Bekräftelse centralt och viktigt, men jag förstår inte riktigt vad du menar med dess koppling till känsla och förnuft?
Arne Naess har skrivit en bra bok: känsla och förnuft, som gör klart att känsla och förnuft växelverkar och hänger ihop snarare än att "konkurrera" med varandra.
Vgh Tom
Tror man kommer längst i förståelsen om man betraktar människan som en varelse som, till skillnad från andra djur, har försutsättningar att vara allt från det ondaste onda till godaste goda. Beroende på …
SvaraRaderaI det lokala, där man har överblick och inflytande, stimuleras de goda sidorna. I den globala världen, där var och en är helt maktlös, stimuleras de dåliga.
Forsbergs tredje, och kanske viktigaste poäng, är att förändringar måste komma underifrån. Det är egentligen enda gången i boken som han blir arg och upprörd - när ha betraktar våra naiva tilltro till att förändringar skall komma uppifrån.
Tim Jackson och Johan Rockström företräder radikal systemkritik, men sitter lika fast som etablissemanget i den naiva föreställning.
Precis som Forsberg tror jag vi har goda förutsättningar, med känsla och förnuft, att skapa en bättre värld. Finanskrisen och den sinande oljan är god hjälp på vägen !
Eric
Avslöjande viktig information!
SvaraRaderaKvinnor mot NATO. Maj Britt Theorin om NATO och EU. Måste ses !
http://www.youtube.com/watch?v=PATJINsT8o8
Många tankar …
SvaraRaderaTror man kommer längst i förståelsen av vår natur om man betraktar människan som en varelse som, till skillnad från andra djur, kan var både godaste god och ondaste ond. Beroende på omständigheterna.
Forsbergs kanske viktigaste poäng är att verkliga förändringar bara kan åstadkommas när vi känner engagemang och har inflytande. I en globaliserad ekonomi är möjligheten att påverka helt obefintlig. Istället ställer vi hoppet till starka politiker och ledare, vilket F menar är en naiv förhoppning.
Han menar t.ex (enda gågnen i boken han är upprörd) att Tim Jackson och Johan Rockström visserligen framför radikal systemkritik men likafullt sitter fast i den här naiva föreställningen.
Jag tror precis som Forsberg att vi egentligen har oerhört goda möjligheter att skapa en mänskligare och hållbar värld. Finanskris och den sinande olja är välkommen hjälp på traven !
Tänk globalt, men handla lokalt. (Economy of Hapiness..) - då faller bitarna på plats, känsla och förnuft går hand i hand.
Eric