onsdag 18 januari 2012

Om att blunda för det politiskt kostsamma?

Jag har under många år undrat hur det kommer sig att politiker har så svårt att ta till sig vetenskaplig forskning. Det gäller inte bara klimatfrågan utan också sociala frågor. Ta det här med anknytningsteorin. Om den får jag tillfälle att prata i kvällens  avsnitt av En bok, en författare

Dan Josefsson, som jag skall samtala med, skriver i sin bok Den mörka hemligheten: "Det vimlar av människor som är på så svåra själsliga sår från barndomen att det allvarligt påverkar deras liv som vuxna".

Anknytningsteorin är obekväm. Inte så politisk bekväm som KBT, det handlar nämligen inte om snabbfix här och nu. Frågan som ställs är istället: Vad krävs för att små barn skall utvecklas till trygga och väl fungerande vuxna?

Anknytningsteorin handlar om hur viktigt det är att små barn får en god och varaktig relation med åtminstone någon vuxen. Är det då bra med en så kallad jobbpolitik som  går ut på att man skall söka jobb allt längre bort från hemmet och därmed vara borta än längre tid från sina barn? Är det då rimligt att 12 månaders gamla barn skall vistas tolv timmar på dagis?  Hur fungerar anknytning till dagispersonal, som plötsligt "sviker" det lilla barnet genom att ta semester eller vara hemma hos eget sjukt barn? Varför har det varit så lite av utvecklingspsykologi i förskoleutbildningen?

Hur kan man förresten komma på tanken att köra sina barn i en barnvagn där barnet inte kan få ögonkontakt med sin mamma eller pappa? (Gustav Fridolin verkar ha fattat det där, senast jag såg honom bar han sitt barn i sele på magen).

Är huvudproblemet att det inte finns nattdagis, eller är huvudproblemet att föräldrar lägger ner för mycket tid på sitt arbete och för lite för sina barn? Mycket frågor att ta upp. Inte minst denna: hur går försöken till när man undersöker om barn har anknytningsproblem?

Onsdag 19.00 i Kunskapskanalen. Repris 24.00 och 09.00 på torsdag.

11 kommentarer:

  1. På vilket sätt är det just politiskt kostsam? Samhället utvecklas alltmer åt ett håll där ytterligare några förstörda liv inte spelar roll för politikerna - så länge arbetslinjen står fast, så länge slavarna får aningen lägre skatt så att de kan köpa en ny espressomaskin i månadens färg, så länge spinndoktorn friserar sanningen.

    "Four legs good, two legs better."

    SvaraRadera
  2. Jag har vid tillfällen försökt problematisera denna fråga. Blir dock nedkörd i skorna nästan varje gång. Borgare och sossar vill ha barnen länge på dagis för att folk ska hinna jobba fler timmar. Det är arbetslinjen som gäller. Vänstern vill att barnen börjar gå på dagis så tidigt som möjligt för jämnställdhetens skull. "Obetalt hemarbete" (är inte detta ett konstigt uttryck?) är det fulaste som finns och lönearbete är det finaste man kan sysselsätta sig med. Gärna städa och diska med lön, dock ej hemma eller via RUT-avdrag. Vänstern ideer har också ett starkt drag åt ideologisk skolning. Storebror vet bäst! För dagispersonalen gäller att bygga sitt varumärke och dom hävdar stinnt att ta hand om barn fungerar inte alls utan omfattande högskoleutbildning. Föräldrar har över huvud taget ingen förmåga att ge sina barn förutsättningar till ett bra liv. Ett par griniga timmar strax innan läggdags, mer än så ska inte föräldrarna lägga sig i. Omfattande dokumentation kring lek och pedagogik utefter noggrant upplagda läroplaner (Sovjetunionens femårsplaner är ingenting jämfört med skolans tjugoårsplan) ska ständigt göras så att barnen utvecklas till samhällets froma.
    I dagens läge handlar det väl snarare att man anknyter till rådande system än att anknyta till människor. Konsumtionssamhället kräver ju en ständig tillväxt av väl drillade konsumenter som ska skuldsättas och kastas in i lönearbetets förtrollade värld.
    Målet för de flesta verkar vara att barnen förvaras så länge, och så tidigt, som möjligt inom den "pedagogiska omsorgen". Dock inte för barnens egen skull utan för kapitalets, ideologiernas och konsumtionens skull.

    SvaraRadera
  3. Ja, din undran är befogad. En del av svaret är kanske att nya vetenskapliga rön går på tvärs med inarbetad kunskap (ju större det vetenskapliga värdet är desto större konflikt har den i regel med tidigare sanningar). En annan förklaring vilar i det kognitiva. Politiker har inte tillräcklig fackkunskap för att dra politiska slutsatser av forskarrön. Därför blir det viktigt att andra lekmän med bättre fackkunskap (journalister, bloggare eller författare) går i bräschen och drar nödvändiga slutsatser. Här kommer du in Birger. Du drar intuitiva och skarpa slutsatser, du lägger ihop ett och anat och presenterar det med politikerns retorik och det går hem (hos många).

    En sak som dock förvånar mig är att du aldrig, mig veterligen, har tagit upp ekonomen/matematikern Georgescu-Roegens, vars entropiteorier är ytterst intressanta. Där du lägger fram intuitivt baserad argumentaion tillhandahåller Roegens den vetenskapliga formulan i rådataform. Hans verk är en smula svårtillgängliga, men effekterna av dem är inte desto mindre oerhört fräscha. Om fler hade förstått hur viktigt hans bidrag inom "bioekonomi" och dragit politiska slutsatser av det, hade vi kanske haft en annan och bättre debat idag. Hela grejen med hållbar ekonomi är direkt spårbar till honom, även om hans egentliga teorier har fallit i glömska. Läs på!!

    /Jocke

    SvaraRadera
  4. Lyssnar på partiledardebatten: Varför spelar Gustav med de politiska krafter som inte vill diskutera miljöfrågorna och klimatfrågorna? Varför stärker han dem som vill negligera 98 procent av alla forskare säger? Gustav och MP blir ju därmed ett problem snarare än en lösning. Sjöstedt är den ende som tagit upp frågan i debatt med Reinfeldt och Juholt.

    SvaraRadera
  5. Vem är det som säger "jobb, jobb, jobb"? Gissa en gång: Reinfeldt, Juholt eller Fridolin?
    Lena

    SvaraRadera
  6. Tyvärr är Fridolin ute och cyklar i snöblandat regn; mp kommer att förlura stort i nästa val om det här fortsätter.

    Medborgarlön; NU!

    SvaraRadera
  7. Birger, jag håller med dig i allt utom vad gäller barnvagnen. Jag antar att du syftar på en rapport jag hörde talas om för ett tag sedan som hävdade att det på något vis är "bättre" för barnet att sitta vänt mot föräldrarna än att sitta i färdriktningen. Den typen av vag, svårgenomförd och svårkontrollerad forskning ger jag inte mycket för. Jag är rätt säker på att vi inom 10 år kommer att få läsa en annan forskningsrapport som visar att barn som sitter vända FRÅN föräldrarna utvecklas mycket bättre eftersom de får se mycket mer av världen eller nåt.

    För min del är jag övertygad om att det inte spelar någon roll alls vilket håll barnen sitter åt. Generellt tror jag att många föräldrar lägger alldeles för stor vikt vid små meningslösa detaljer i omsorgen om barnen samtidigt som de missar de stora, verkligt viktiga bitarna: kärlek, glädje, trygghet, samvaro.

    Mina tvillingar sitter vända framåt – alltså det felaktiga, skadliga hållet – eftersom de under en månads tid satt vikta som märlor i sin iver att se framåt och slippa se pappas slitna nuna. Hellre låter jag dem titta framåt än att jag ger dem diskbråck vid 18 månaders ålder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, för det första är dina barn ganska stora, det gäller främst mindre barn. För det andra var resultaten ganska tydliga, man kunde se att små barn som inte kunde se sin förälder skrattar mindre, får högre puls och är generellt mer stressade än de som åkte baklänges. För det tredje, vag forskning är i alla fall forskning - medan det du kommer med är ett exempel på hur dina barn är. Lite magstarkt att ta två barn och dra slutsatsen att det som är bäst för dina barn är bäst för hela världen... För det fjärde handlar det här just om trygghet och samvaro. Hur tryggt eller samvarande är det att gömma sitt barn bakom en sufflett och gå ut på promenad, kanske snacka med en kompis under tiden så får ungen sitta där själv utan större interaktion med sin förälder, eller någon annan heller för den delen...

      Radera
  8. Nu känner jag mig lite förvirrad. Jonas kopplar ihop tillväxt och miljö. Gustav vill köpa Rockwool till lägenheter.
    Jonas läser ur MP:s partiprogram. Gustav sitter tyst.

    SvaraRadera
  9. Erik, det är möjligt att du har rätt, men jag menar att rent generellt blir intrycken på tok för många för ett litet barn om man sitter framåtvänd. En liten fråga kan det tyckas, men om vi skall ta anknytningsteorin på allvar så växer frågan faktiskt.

    Fred: Hmmm, brittiska talessätt kan också ha sina poänger...:-)

    Jocke: Jodå, om det som bland annat Georgescu-Roegens talar har förstås även jag pratat och skrivit en hel del, det var i själva verket en del av grunden för MP:s politik.


    Tomas: Kikar man på arbetsmaterialet som låg bakom beslutet om maxtaxa på dagis så framgår att syftet inte var barnens bästa utan att föräldrar skulle kunna jobba längre och därmed bidra mer till tillväxten.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.