Birgitta Forsman är känd inte minst för sitt engagemang för forskning utan djurförsök. Hon har också skrivit boken Gudlös etik - en befrielse från religionens tvångströja. Hon menar att etikdebatten i den grekiska kulturkretsen för två och ett halvt tusen år sedan var betydligt mer insiktsfull än den är idag. Om detta kan jag inte låta bli att undra en hel del. Hade vi levt i bättre samhälle om vi lärt mer av grekisk filosofi - från en tid av slavsamhälle och kvinnors avsaknad av politiska rättigheter - än av t ex kristendom?
Birgitta Forsman beskriver sig själv som "sanningsfundamentalist", vilket givetvis får mig att undra om det verkligen finns sanningar. Och förresten, kan jag, som troende ateist, inte komma undan den fråga jag ofta försöker få svara på under dessa intervjuer: Är det inte ganska rationellt att vara irrationell genom att tro - behöver vi inte en gud för att orka med tanken på döden? Och om vi nu har en "religiös gen" - har då inte evolutionen försett oss med en sådan därför att det varit ett vinnande koncept? Och om det nu finns en religiös gen, är då inte religion och gudstro en del av evolutionen?
Förresten: varifrån kommer moralen - har den med evolutionen att göra? Om man ställs inför valet att döda en människa för att rädda fem - hur kommer man fram till ett svar? Är det lättare att komma fram till ett svar utan religion?
Kunskapskanalen onsdag 19.00. Repris vid midnatt samt torsdag förmiddag 09.00.
(Några av mina senaste samtal finns här)
Det finns inga sanningar egentligen. Bara en massa bra modeller och teorier, som överenstämmer mer eller mindre med verkligheten...
SvaraRaderaMänniskans kunskaper om tillvaron var ytterst begränsade. Religionen gav "svaren" på den primitiva människans frågor. För överlevnaden hade därför religionen viss betydelse, eftersom utan svar på frågorna kunde ingen leva. Kunskaperna ökade dock, sakta i början och i dag väldigt snabbt. Trots att religionerna brukar sägas ha så eller så många miljoner anhängare i världen, har religionen fått träda tillbaka oerhört i det moderna samhället. De religiösa sanningarna har inte samma inflytande längre. Religionen har i stället blivit en del av kulturen i många länder och områden av världen, och kulturer föds människor in i. Barnen får religionen med bröstmjölken kan man säga, och sedan är det svårt att göra sig fri från den, och detta gäller även i länder där vetenskap och bildning är placerade i högsätet. Tillvaron för den moderna människan blir följaktligen ofta kluven; religionen lever ett eget liv. Själv fick jag nästan inga som helst religiösa signaler under min uppväxt, följaktligen är jag inte heller mottaglig för de religiösa dogmerna. Jag är religionsfri. Å andra sidan vet jag ju inte hur det känns eller är att vara religiös, men mina erfarenheter av religiösa människor inte goda. Det är som om en strömbrytare slås på när religionen kommer på tal. Då är det inte de sedvanliga intellektuella hjärnvindlingarna som arbetar utan då kopplas ett mera primitivt område av hjärnan in. Då handlar det inte längre om vetande utan om tro, och tro kan man ju göra på vad som helst. Religionerna har ju också byggt upp trosåskådningar utifrån en mängd rena fantasier om verkligheten. En del människor känner trygghet i att tro, men de flesta förlitar sig i vardagen på vetande, ett vetande som ständigt växer (och därmed tränger undan tron).
SvaraRaderaMycket bra skrivet av Morgan.
SvaraRaderaJag tror att vi alla lever GOTT utan religiösa sagor och fantasier som uppgraderats till sanningar.
Låt dem alla förbli tokiga men värdefulla fabler.
Världen förenas genom vetenskap.
Mvh/BertEdvin
behöver vi inte gud för att orka med tanken på döden?
SvaraRaderaNej.
Fredrik Lindström har intressanta funderingar om religion (Vinter i P1);
SvaraRaderahttp://ericsecher.blogspot.com/2012/01/vinter-i-p1.html
Eric
Birger,
SvaraRaderaEn väldigt fin intervju, ett riktigt samtal .. det glödde.
Eric