Grön tillnyktring?

Politik är inte bara partiprogram, kongressbeslut och det demokratiska hantverket i riksdag och fullmäktige. Politik är också valet man gör när man profilerar sitt parti. 

Som partiledare och språkrör har man oändliga möjligheter att styra vad man går ut med, hur man argumenterar och därmed på vilket sätt man vill påverka samhällsdebatten. 

Jag ser en viss tillnyktring i MP. Även om ryggsäcken från den tidigare eran tycks väga tungt - och bland annat resulterat i ett av modern tids mest korkade skattepolitiska förslag: sänkt krogmoms. Å andra sidan lät man i den senaste budgetdebatten orden "kommer i tid till jobbet" ersätta det ensidiga talet om höghastighetståg.

När partiets nya ekonomisk-politiska talesperson Per Bolund berättar att MP anser det berättigat att höja skatten på högre inkomster så väljer han att göra det utan att skämmas, rakt och tydligt. En jämförelse med hur de rödgröna agerade i senaste valrörelsen är nästan komisk - ledda av Östros fick de närmast rodnad på kinderna så fort höjd skatt på högre inkomster antyddes.

Nu är visserligen MP:s skatteförslag försiktigt - en avtrappning av jobbskatteavdraget - men det får ändå PJ Anders Linder på SvD:s ledarsida att gå i taket och tala om "missunnsamhetens gröna ansikte". Själv inser han inte att han bär missunnsamhetens blåa ansikte när han pläderar för sämre förhållanden för sjuka och arbetslösa. Den gode  Linder har dessutom dålig koll på hur skatter är utformade i världen, trots att han vanligtvis hyllar idéer om kunskap och globalisering. han skriver: "Sverige fortsätter att vara extremt vad gäller skatten på inkomster en bit över genomsnittet".  I själva verket är höginkomsttagare måttligt beskattade i vårt land. Ingen nyhet för den som gillar att rota i länders skattepolitik, men nu också fastslaget i en rapport från revisionsbolaget KPMG. Man kan ju rimligtvis inte bara titta på skatten på den sista hundralappen man tjänar.

Kan MP också flytta den ensidiga fokusen från lärarnas löner till att också omfatta krav på  fler lärare, mindre klasser och bättre arbetsmiljö så har ännu en justering skett i grön anda.

I dagens SvD går Åsa Romson och Lise Nordin offensivt ut i kärnkraftsfrågan, vilket är något helt annat än det här som utspelade sig i blockpolitikens uppbyggnadsskede då det manliga språkröret luddade till det för att inte skrämma marginalväljare genom att surra om att kärnkraften "är begränsat bra" men "visst kan vara en dellösning".

Krogmomsen än en gång: hade man velat stimulera nya jobb och minska lockelsen att betala svarta löner är sänkt krogmoms ett slag i luften. Hade man istället sänkt arbetsgivaravgifterna hade man sänkt skatten på arbetstid.

Hur går detta resonemang ihop med att jag applåderar höjd inkomstskatt på höga inkomster, det innebär ju också högre skatt på arbetstid. Jag menar att progressiviteten i skatteskalan är viktig. Att den kan skärpas ytterligare - samtidigt som grundavdraget höjs kraftigt. Idén om att man skall kunna leva på sin lön är bra, att då ha hög skatt på låga inkomster är inte rimligt. Arbetsgivaravgifter och egenavgifter bör stegvis fasas ur helt - vilket säkert skulle ta bortåt 20 år - och ersättas av dels miljörelaterade skatter, dels en mer allmän produktions- eller omsättningsskatt.


Än en gång: Politik är inte bara partiprogram, kongressbeslut och det demokratiska hantverket i riksdag och fullmäktige. Politik är också valet man gör när man profilerar sitt parti. Som partiledare och språkrör har man oändliga möjligheter att styra vad man går ut med, hur man argumenterar och därmed vad man vill ha med sig människor på.