När miljöpartiets tre mest inflytelserika politiker nu lämnar sina uppdrag - Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson lämnar riksdagen och Peter Eriksson lär, innan han blir landshövding, ägna heltid åt ordförandeskapet i det prestigefyllda men ganska opolitiska konstitutionsutskottet - så öppnar sig nya möjligheter för partiet. Maria, Peter och Mikaela var partiets starkaste symboler för den misslyckade blockpolitiken och den tragiska utsuddningen av grön profil. Plötsligt öppnas fönster och dörrar så att den ensidigt maktpolitiska strategin kan vädras ut och in kan strömma insikter om att man faktiskt är ett idéparti.
Med samma kraft som Mikaela i riksdagen förnekat gröna grundbultar - som t ex sänkt arbetstid - ger sig nu en av alla riksdagsledamöterna (Lise Nordin) ut i en debattartikel i BT och formulerar något av kärnan i grön ideologi: "En sänkt arbetstid vore en åtgärd för minskad arbetslöshet, bättre miljö och ökad livskvalitet. Att ge människor tid att leva är ett av de viktigaste stegen för att nå ett hållbart samhälle. Det måste få finnas tid för det som är viktigt för oss, även efter semesterns slut."
Frågan är inte bara om denna insikt - som annars mest Annika Lillemets och Walter Mutt i riksdagen gett offensivt uttryck för - överlever det pågående arbetet med nytt partiprogram, utan också om språkrören vill driva frågan. De tidigare språkrören valde att helt sonika lägga den åt sidan, och till och med strunta i kongressbeslut om att partiet i valrörelsen borde driva frågan om sänkt arbetstid som en del av klimatfrågan (vilket bland annat Tim Jackson i den brittiska hållbarhetsutredningen kommit fram till är en nyckelfråga inför framtiden).
Jag tror också det vore viktigt att inom Miljöpartiet göra en analys över vad som är makt. Det finns, även idag, en tilltro till att makten finns i regeringskansliet- medan däremot politikens andra ben (opinionsbildning) beskrivs föraktfullt i termer som "plakatpolitik" och "sitta på läktaren". Det man inte förstått är att det mycket ofta är på läktaren makten finns, att den som vinner opinion för sina åsikter är den som har makt.
För ett parti som Miljöpartiet - vars tillkomst motiverades av att vi inte delade övriga partiers tro på evig ekonomisk tillväxt - är opinionsbildning för ett annan utveckling än fortsatt tillväxt, med ständigt ökande konsumtion som skadar planeten och reducerar människan till verktyg för att underhålla ett ekonomiskt system - ett grundfundament.
Låt de politiskt förlorade åren, som den avgående trojkan symboliserar, vara en övergående fas i Miljöpartiets historia. Hade partiet varit ett företag som slogs om marknadsandelar så hade jag kunnat konstatera att det varit framgångsrika år. Röstmaximering är en sak, förändra samhället en helt annan. Ett parti till för sin egen skull är en sak. Ett parti som redskap för förändring en helt annan.
Det finns idag ett mantra i debatten, att det rödgröna samarbetet var fel, ett fiasko osv men jag upplevde det som ett alternativ mot nedrustningen av välfärden. En välfärd som ska omfatta alla. Samarbetet var ett försök att bryta borgarnas marsch in i det sk tvåtredjedelssamhället. Valresultatet visar tyvärr att vi hamnat i ett vi/dom-tänkande. Ungdomar, sjuka och arbetslösa får leva under svåra förhållanden medan andra ges ekonomiska lättnader i vardagen. Ska nu Miljöpartiet svänga och bli ett filosoferande parti utan ambitioner i människors vardag, känns det skrämmande. Kan inte MP hålla igång en debatt på flera nivåer? MP visar tyvärr i så fall en dålig insikt i folks vardag. Att flörta med moderaterna är ju inte det som behövs nu om man vill ställa upp på ett mänskligare samhälle.
SvaraRaderaBirger:
SvaraRaderaJag ser fortfarande fram emot dina reflektioner kring min kommentar om gemensam valuta.
http://schlaug.blogspot.com/2000/01/debattartikel-dn-debatt-13-mars-2000.html
Jag har tänkt, vilket i och för sig kanske inte behöver betyda så mycket, och det enda som jag har kommit på som skulle kunna vara ett problem med gemensam valuta utan gemensam politik är om den lynniga "marknaden" börjar att spekulera mot valutan, om valutan är för liten. Den "marknad" som enligt dig är bra på att sätta rätt värde på en valuta. Men det har ju inget som helst med regionala skillnader att göra utan bara för att en liten klick människor, "marknaden", kortsiktigt vill tjäna pengar på pengar. Ständigt denna "marknad" som vi tillåter att sätta käppar i hjulet om vi vill skapa en bättre värld.
Du uttalar dig så tvärsäkert, "Visst kan man tänka sig stora valutaområden, men man måste faktiskt fundera över vad som är optimalt. Det finns väl ändå ingen som med hedern i behåll kan påstå att hela unionen från Grekland via Tyskland till Sverige kan betraktas som det." Så förklara problemet för mig, jag vill verkligen förstå.
Varför alla dessa anonyma år ut och år in?
SvaraRaderaAnonym 11:03 - Jag skriver att politiken består av två ben, dels det du talar om, dels det du kallar "filosoferande parti", det vill säga ett parti som driver opinion för riktiga samhällsförändringar genom bland annat kritik av tillväxtmodellen. Vi kommer annars aldrig till vare sig rot eller stam, utan tassar omkring i lövverket.
Peter: Ska svara en gång till om en liten stund.
Håller med om att makt finns även utanför Riksdagen och att opinonsbildare i media och på andra arenor spelar stor roll.
SvaraRaderaDäremot kommer ingenting hända ifall opinionsarbetet inte leder till konkreta förslag till förändring och förändringar i riksdagen får väldigt stort genomslag och är därför väldigt viktiga.
Idagsläget har Sveriges miljöpolitik knappast blivit bättre. Med en miljöaktivist på miljöministerposten hade situationen varit annorlunda.
Vad gäller kortare arbetstid är det en mycket tilltalande tanke även om det känns som problemet i första hand är att massor av viktigt jobb som behöver göras (energiomställning etc) inte görs. Ser man det på det sättet behöver vi jobba mer och inte mindre.
Frankrike drog tillbaka sin 35 timmars arbetsvecka. Vore intressant om någon vet mer om varför och hur de positiva/negativa effekterna av reformen var där.
Finns det andra åtgärder som kan underlätta för de som vill gå ned i arbetstid? Möjlighet att ta ut löneökning som uttökad semester t.ex.
Problemet är väl att man som arbetsgivare idagsläget ser fler nackdelar än fördelar med att tillåta personalen att gå ned i tid. Frestande då att ta in hjälp från hungriga anställda i länder där de har det värre än oss i Sverige.
Birger, jag tror du underskattar värdet i att fler människor tagit ställning för Miljöpartiet.
SvaraRaderaDet du kallar de politiskt förlorade åren kan i själva verket vara det som lägger grunden för den verkliga omställningen av samhället får en kritisk massa och börjar ske på allvar.
Jag slås ofta av att folk i allmänhet,men också erfarna politiker,fastnar i detaljer och glömmer bort de långsiktiga visionerna.
SvaraRaderaVisst jag är också för en sänkt arbetstid, eller snarare den arbetstid som människor mår bra av och samtidigt hjälper välfärden. Målet med sänkt arbetstid sägs ofta vara mer tid över till annat och mindre klimatutsläpp precis som nämns här. Rimliga slutsatser anser jag.
Men om vi tittar på situationen igen och frågar oss vad vi vill ha ut av livet så är en forkortad arbetstid bara ett litet fragment av en helt ny framtid. Människor som inte lockas av mindre arbetstid därför att det ger mindre pengar i plånboken behöver få veta vilka långsiktiga fördelar mindre arbetstid kommer att ge.
Allt handlar i det här fallet om att visa att skeptikernas liv kommer bli minst lika bra i framtiden även med sänkt arbetstid som det är nu. Det vi måste göra är att skrota vårt "ekonomiska" system.
I framtiden ser jag helst att vi enbart arbetar för att trygga välfärden, vilket i praktiken kommer innebära att alla människor kommer behövas i arbetslivet samtidigt som vi alla kommer arbeta mycket mindre (om vi inte vill arbeta mer). När människor fullgjort sitt arbete på på några timmar i veckan har de rätt till allt som de behöver för att må bra.
När vi skrotat termen ekonomisk tillväxt kommer vi istället fokusera på hälsa och välbefinnande där vi har råd att göra nästan vad vi vill så länge vi har tillräckligt med resurser för att genomföra det. Har vi resurserna och nödvändig hänsyn tas till miljö och klimatpåverkan samt hälsa och välbefinnande så har vi råd med det.
Jag blir så upprörd då jag tänker på att vi varje gång då ekonomin går dåligt låter folk gå från omsorg, skola och vård samt gör att pensionärernas mångåriga besparingar knappt blir något värda. Detta sker trots att resurserna finns idag precis som de fanns igår. Hur kan vi acceptera att det är så här?
Anonym 02:02 säger att den stora framgången i antal väljare som mp haft kan leda till den verkliga omställningen. Ingenting talar för det! När mp haft sina största opinionsframgångar visar det sig ju, enligt naturskyddsföreningen, att miljön gått bakåt och att både socialdemokrater och centerpartiet fått sämre politik för miljön!
SvaraRaderaMicke
Opinionsbildare eller framgångsrikt parti ?
SvaraRaderaDet verkar, på något märkligt sätt, som om etablerade partier inte kan låta bli att att i första hand snegla på opinionssiffror. Och då tummar man på partiets grundläggande ideologi, för att inte stöta bort.
Har man ett "radikalt" budskap, som "MP-original", så blir anpassningen mer iögonfallande.
Varför inte istället acceptera att etablerade partier faktiskt saknar förmåga att verkligen opinionsbilda, att tänka utanför boxen; helt enkelt för att systemet inte tillåter det. Och istället tro att politikers uppgift är att verkställa det som uppfattas som starka opinioner. Jag tror det är det rimligaste förhållningssättet.
Konsekvensen av det resonemanget blir att miljöfrågan blir ingen het fråga bland politiker, även om de kallar sig miljöpartister, så länge vi vanliga dödliga inte rankar den högre.
En annan blir att det inte är meningsfullt att skilja på partier som är "till för sin egen skull eller redskap för förändring".
Stod idag i Täby utmed Norrtäljevägen, och väntande på bussen. En skrämmande karavan av bilar. Och i nitton av tjugo sitter EN förare. Säkert kan man tjäna in några minuter, och kanske går det ihop privatekonomiskt. Men ALLA ensamma förare har gjort ett val, en prioritering. Nämligen att miljöaspekten inte är så viktig.
Då återstår bara en slutsats: vi får skylla oss själva.
Och: Tro inte att politikerna fixar det åt oss.
För att svara på frågan -):
Opinionsbildning är viktigare än ett röststarkt parti.
Eric
Vart tog Gröna Partiet och Trulpen vägen? GP behövs nu mer än någonsin.
SvaraRadera09.53
SvaraRaderaSvar på samma fråga, hemsidan:
Semester. Sommarlov. Något åt det hållet.
Tack för tillrop och synpunkter! :-)
Nästkommande livstecken bör främst handla om GP:s hemsida. Det följer även att förverkliga andra mål och planer.
När augusti passerat lär det nog bli tid att spotta i nävarna igen. :-)
21 augusti 2011 00:38
Eric skriver: "Varför inte istället acceptera att etablerade partier faktiskt saknar förmåga att verkligen opinionsbilda, att tänka utanför boxen; helt enkelt för att systemet inte tillåter det. Och istället tro att politikers uppgift är att verkställa det som uppfattas som starka opinioner. Jag tror det är det rimligaste förhållningssättet."
SvaraRaderaNaturligtvis är det partiers uppdrag att verkställa det som uppfattas som starka opinioner. Men det är också partiers uppdrag att vara med att dels skapa opinion, dels underblåsa en sådan. Gör man inte det blir man en del av problemet: när t ex vi för några år sedan fick en kulturdebatt om det rimliga i att konsumera så hade t ex MP valet mellan att vara tyst - och därmed legitimera den gällande hållningen (konsumera mer) - och att haka på debatten och understödja den lilla våg som svepte fram. Ju mer trovärdig en politiker framstår - Maria var extremt uppskattad som trovärdig - ju större ansvar har man förstås att utnyttja sin trovärdighet.
Min uppfattning är således att partier har två uppdrag (vilket bland annat socialdemokraterna en gång i i tiden uppvisat, och vilket moderaterna i samband med högervägen uppvisade). Dels sköta det demokratiska vardagliga hantverket genom att administrera och kompromissa, dels driva opinionsarbete. Antar man inte den utmaningen kan man lika gärna byta ut politiker mot tjänstemän.
Håller med om att politikerna är oerhört viktiga för opinionen även om opinion kan drivas framgångsrikt även utanför riksdagen.
SvaraRaderaViktigast är att få igenom politiska beslut i grön riktning.
Anyonym 2:12 skrev:
"När mp haft sina största opinionsframgångar visar det sig ju, enligt naturskyddsföreningen, att miljön gått bakåt och att både socialdemokrater och centerpartiet fått sämre politik för miljön!"
Poängen är just att de gröna inte hade regeringsmakt och därför blev inte samhället grönare trots en växande opinion för ett grönare samhälle.
Om en maktposition skulle innebära så mycket kompromissande att inget grönt kommer ur det, ja då är det bättre att hålla sig till opinion och bygga ett parti med fler röster.
Det jag önskar är att alla gröna krafter skulle koncentrera sig på att åstadkomma gröna politiska beslut. Det vore också trevligt om alla kunde inse att det är något oerhört positivt att partiet har vuxit och blivit bredare även om vi ännu inte fått särskilt mycket makt i riksdagen.
Om den gröna omställningen sker genom opinion så att Alliansen eller Sossarna fattar besluten spelar iochförsig ingen roll, det viktiga är att de gröna besluten formuleras och drivs igenom. Idagsläget sker inte detta, främst eftersom MP är utanför regeringsmakten.
Personligen tror jag det är oerhört viktigt att både växa partiet och att få regeringsmakt för att lyckas med det gröna arbetet. Det i sin tur kommer få fler att snabbare inse vikten av den gröna omställningen.
Det Maria, Mikaela och Peter Eriksson gjort är stort för väldigt många fler människor har nu tagit ställning för miljön. Detta är en väldigt god jordmån för fortsatt tillväxt. Särskilt om gamla plantor kan stötta med goda konkreta förslag istället för att försura marken med nedlåtande kommentarer som karriärism och makthunger etc ;-)
Jag tror den gröna omställningen kommer ske som snabbast om gröna fundisar ägnade sig åt att hjälpa de nya ljusgröna se hela den djupare gröna visionen och samtidigt var ödmjuka för att vissa frågor inte är så lätta. Framförallt får man nog inse att kompromisser kan ge bättre och snabbare gröna resultat än om man undviker regeringsmakten med motiveringen allt grönt annars inget grönt.
Henke uttryckte vad jag och många kan känna kring frågan om minskad arbetstid.
Varför inskränka folks frihet att arbeta så mycket de vill när det finns så mycket både viktigt och roligt att göra.
Poängen är väl ändå att så länge arbete inte skadar miljön så är det helt ok, till och med något positivt för den som vill?!
Jag håller med om att ökad mängd pengar idag leder till ökad konsumtion och ökad miljöskada.
Däremot är jag övertygad om att den viktigaste lösningen är att få ordning på styrmedlen så att miljökostnaderna är inkluderade i priset på varor och tjänster.
Där borde energin läggas...hur formulerar vi ett riksdagsbeslut (och internationellt beslut) som ser till att miljökostnaderna blir inkluderade i priset på varor och tjänster?
Håll med om att det är vår oförmåga att inkludera miljökostnaderna i priset som är vår tids största problem?
Det är det som gör att vi skövlar regnskog och flyger både saker och människor kors och tvärs utan att inse att vi vältrar över enorma kostnader på andra (både andra människor, annat liv och framtida generationer)
Människan skulle inte använda 85% av jordens resurser för egen del om priset var högre.
Människan skulle inte släppa ut lika mycket fossilbränsle om priset var högre.
Människans aktiviteter skulle inte hota 25% av alla andra livsformer om priset var högre.
etc etc
Samhället skulle fundamentalt förändras om "bara" ekonomin räknade in de verkliga kostnaderna och inte bortser från en massa av dem.
Det är där hävstången till ett grönt samhälle ligger.
Det är där vi behöver hjälpas åt att formulera motioner/förslag och åtgärder för att sedan propagera för dem.
Eller missar jag något?
Lars.
SvaraRaderaJag tror du missat något :-) ...
Birger.
Nej, jag menar nog inte att politkerna enbart skall vara tjänstemän. Men mer av folkets ombud; en tydligare koppling mellan attityder, värderingar och engagemang i samhället och politikernas insatser.
Men om attityder, värderingar och engagemang i samhället inte synliggörs kan (heltids)polikerna tolka sitt uppdrag som om de drev ett företag, dvs försöker sälja en produkt till en mer eller mindre lättledd kundkrets.
Men människor i allmänhet har nog inte så mycket tid över att ”synliggöra” attityder och värderingar, att engagera sig i en ”bättre värld”. För samtidigt som vi jobbar minst 40 timmar i veckan ställs det allt större krav; i familjen, i valsituationsdjungeln, i jakten på hälsa, i den ständigt ojämna kampen mot uppkoppplingarna (telefon, mejl, facebook) osv, osv.
Vilket förstärker politikernas känsla av ensamma opinionsbildare.
En ond cirkel.
Tror egentligen inte politkerna skall bedriva så mycket opinionsarbete, utan istället bli mer lyhörda för opinioner. I vissa sammanhang kallas det populism, men då handlar det om att flacka med blicken för att bevaka ett egenintresse, det är något annat.
Ibland har man verkligen känslan att politkerna lever i en egen värld, att kommunikationen är helt bruten, att det råder en total missuppfattning om uppdraget . Hur många svenskar gillar t.ex den mycket omfattande utförsäljningen av allmännnyttan till riskkapitalister, bosatta i skatteparadis. Troligen ytterst få, ändå fortsätter det. Bakom kulisserna finns det väl någon slags (neoliberal) politisk agenda – men vad har det med ”folkstyre” att göra ?
Det bekymmersammaste är nog inte illvilliga politker som missförstått sitt uppdrag, utan snarare vår egen passivitet. Men den kan vi, som sagt, inte lastas för. ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” har faktiskt inte tid att bry sig, om annat än sin egen komplicerade vardag.
Har fått allt svårare att ta ordet demokrati i min mun. Det är något som inte stämmer …
PS Saknar ”Annelie” i kommentarsfältet här. Som med jämna mellanrum kunde dra en lans för ”sociala rörelser”, för förändringar som kommer underifrån ☺ DS
Eric
Hej Eric,
SvaraRaderaUppskattar dialogen.
Skulle du kunna utveckla vad det är jag har missat?
Som jag ser det är "pollutor-pays"-principen den gröna hävstång som kommer föra in oss på banan att verkligen skapa ett grönt samhälle (vad exakt det nu innebär förutom att vi slutar skada naturen).
Genom att beskatta/avgiftsbelägga föroreningar, miljöskadlig verksamhet och framförallt växthusgas utsläpp (fossilenergi) så kommer det verkliga priset bli synligt på alla skadliga verksamheter.
Alla ekonomer och företagsledare skriver också under på denna princip. Det ligger helt i linje med vettig ekonomisk resurshushållning. Om alla kostnader inte räknas mer blir allt fel. Det är oomtvistat.
Diskussionen kommer bli kring hur mycket skatten etc skall vara samt vad konsekvenserna blir (jobb flyttar till människor som har det sämre i andra länder etc). Det är då man kan börja diskutera hur intäkterna från skatten kan användas till investeringar i förnyelsebar energi, energieffektivitet, miljövård, lägre beskattning på arbete etc etc.
Vad gäller "illvilliga politiker" och "passiva" medborgare så tror jag du talar för dig själv. Jag är helt övertygad om att de flesta människor är aktiva och vill väl. Problemet har istället att göra med att det är oklart vad exakt som behöver göras. Diskussionen om lägre arbetstid och lägre tillväxt är lite för tidig för de flesta. Många värnar friheten och vill gärna tro att det går att klara miljöproblemet utan inskränkningar på hur mycket man arbetar och på samhällets framsteg i produktionskapacitet. Kanske har de till och med rätt. Poängen är att det är en sido-debatt...eller borde enligt min mening vara det. Om vi lägger allt krut på att se till att varor och tjänster innehåller kostnaden för den miljöförstöring de åsamkar då kommer allt annat följa naturligt.
För bra information om ekosystemtjänsternas värde (så vi har något att bedöma hur stora kostnaderna är när vi förstör dem) finns på:
http://www.teebweb.org/TEEBSynthesisReport/tabid/29410/Default.aspx
Höj skatten på råvaru-uttag och föroreningar, det är den gröna hävstången!
...in my humble opinion!
Lars,
SvaraRaderaVar inte meningen att vara snorkig, och bara snoppa av med "du har missat". Utan att svaret till Birger samtidigt ville peka på en aspekt som du inte tagit upp. Nämligen vanliga människors bristande inflytande. Demokratiskt underskott tror jag det kallas ibland.
Tror verkligen inte jag bara talar för mig själv. Att de flesta vill väl tvivlar jag verkligen inte på, och hoppas jag inte sagt så. Men aktiva - hur då ? Sopsorterar och byter ut de gamla glödlamporna. Men fortsätter att åka ensam i bilen till jobbet varje dag. Hur stort besvär är det egentligen att ta reda på vilka som skulle kunna samåka. Eller hur stor uppoffring är det egentligen att istället åka kommunalt ?
Vad gäller just miljön hänger engagemanget förstås på hur angelägen man tycker att frågan är. Men om man som jag/vi tror att den är avgörande - borde vi inte vara oändligt mycket mer aktiva, och radikala ? Och kanske t.o.m låta oss inspireras av de arabiska upproren ?
Tycker du inte det ligger något i att vår nuvarande kultur uppmuntrar oss att första hand se om vårt eget hus ? Och hoppas att det andra löser sig ? Och att politikerna i många frågor inte representerar det som engagerar vanliga människor ? Är inte exemplet med utförsäljningen av allmännytta ett bra exempel på det ?
Du menar att om vi får betala vad produktionen och konsumtionens kostar (i form av miljöskador) så löser sig resten, det är din poäng ? Men hur kommer du dit ? Ingen politiker är beredd att genomdriva sådana förändringar om de inte först fått mycket klara signaler från en bred opinion att vi är beredda att göra den uppoffringen (eftersom allting kommer att bli dyrare), det är min poäng.
Du tror på förändringar inom det befintliga demokratiska systemet. Jag tror att vi måste skärskåda det demokratiska systemet, som medborgare måste bli mer aktiva om vi verkligen vill se några förändringar. Annars blir det bara på stället marsch.
Eric
Tack Eric, uppskattar som sagt dialogen.
SvaraRaderaDen hjälper mig att få ordning på tankarna.
Min poäng är just precis det att vi måste baka in miljökostnaderna i priset och då löser sig resten.
Du frågar hur vi kommer dit, och det är förmodligen samma fråga som man måste ställa sig oavsett vad man prioriterar högst i den gröna dagordningen.
Håller med om att människors angelägenhet är grunden till aktivitet. Jag tror angelägenheten först och främst beror på insikten och den kommer inte automatiskt.
De grönas tillväxt är dock ett tecken på att insikten om vår miljöskadliga framfart snabbt ökar.
Om vi gröna kunde formulera tydliga motioner kring "pollutor pays" så kommer de flesta ställa upp på dem. Om inte annat blir det startskottet på en dialog som de gröna kommer vinna.
Vissa kommer säga att lastbilsskatt och infrastruktur satsningar inte är nödvändiga. Men det beror isåfall främst på att de inte har all information om nackdelarna med fossilbränsletrafik och fördelarna med t.ex. järnväg. Då följer det naturliga nästa steget att prata om varför det är så att fossilbränsledriven trafik är dålig och kärn/vattenkrafts driven järnväg är bättre. Kan vi som gröna inte vinna den diskussionen så är det kanske vi som var felinformerade.
Problemet som jag ser det är att de gröna tappar fokus genom att prata arbetstidsförkortning och "nedväxt". Principen som alla väljare mer eller mindre medvetet skriver under på, är att alla skall vara fria att göra vad de vill så länge det inte skadar andra. Varför, undrar då många väljare, ska man minska sin arbetstid om man inte vill förutsatt att ens arbete bär sina miljökostnader? Vän av förändring kan också undra varför man ska minska arbetstiden när det finns så mycket viktiga gröna omställningar som måste ske?
Så om folk håller med om pollutor pays principen, då kommer kostnaderna för många varor och tjänster att öka. Det kommer också statens intäkterna från skadliga verksamheter att göra. Dessa kan då användas till att finansiera den gröna omställningen så att den dels blir av och dels hjälper folk att gå från miljötärande verksamheter till miljönärande verksamheter precis som det måste vara i ett hållbart samhälle.
Vad jag är ute efter är att allt fokus borde ligga på att miljökostnaderna bakas in i priset så vi minskar miljöskadorna. Utifrån det följer alla andra underordnade diskussioner helt naturligt.
Det stora frågan borde vara hur de motioner ser ut som inför pollutor pays-principen.
Utifrån det jag vet så skulle jag prioritera den gröna agendan som följer:
* Pollutor pays skatter/avgifter (med början på fossilbränsle...och sen naturresursuttag)
* Begränsningar/skatt på reklam för "onödig" konsumption. Hur man nu formulerar ett sådant förslag.
* ökade investeringar i energieffektivitet, förnyelsebar energi och grön transport
* minskad skatt/ökade subventioner till co2 neutrala verksamheter
Det är min ödmjuka opinion
BTW:
SvaraRaderaEric skrev:
"Ingen politiker är beredd att genomdriva sådana förändringar om de inte först fått mycket klara signaler från en bred opinion att vi är beredda att göra den uppoffringen (eftersom allting kommer att bli dyrare), det är min poäng."
Svar:
Jag skulle säga att varje grön politiker är framröstad för att just göra sådana förändringar!
Eric skrev:
"Du tror på förändringar inom det befintliga demokratiska systemet. Jag tror att vi måste skärskåda det demokratiska systemet, som medborgare måste bli mer aktiva om vi verkligen vill se några förändringar. Annars blir det bara på stället marsch."
Svar:
Ja, jag är övertygad om att det demokratiska systemet är det bästa sättet. Om vi inte tror på det behöver våra "opponenter" inte heller tro på det och då väntar ett kaos som gör alla till förlorare.
Faktum är att jag är övertygad om att det är just genom politiken (demokratiskt) som vi måste få igenom lagar och regler som gör att våra vardagsbeslut på ett naturligt sätt blir grönare.
Att var och en skall hålla koll på vad som ger mest utsläpp är inte en lösning. Kostnaderna måste bakas in i priset annars kommer det garanterat leda fel.
Jag tror vilken ekonom och företagsledare som helst skulle hålla med om det och definitivt alla vanliga medborgare.
Men aktiviteten behövs, det håller jag verkligen med om. Särskilt från personer som du som verkar medveten om att vi inte får fortsätta skada miljön utan att det kommer leda till exponentiellt större skada för ekonomi, människor och natur.
Första steget är att formulera motionerna kring pollutor pays som måste tas i riskdagen.
Sedan tar vi dialogen med de som inte omedelbart förstår.
För de som blir oroliga för sina jobb ges hopp genom investeringar i grön omställning, finansierat av de miljöskadliga verksamheterna.
Lars,
SvaraRaderaKänns som vi pratar om olika saker.
Det är lätt att hålla med om "pollutor pays", det låter sunt och riktigt, t.o.m självklart. Men jag tycker inte du förklarar hur det ska gå till. Att inom nuvarande demokratiska system få politiker (som är mest intresserade av att bli omvalda) att lägga fram förslag som innebär "mindre pengar i plånboken" för den enskilde.
Verkliga förändringar kommer underifrån. Du hoppas på en omprövning uppifrån.
Ex. Om vi VERKLIGEN brydde oss om miljön så skulle i princip varenda storstadsbo göra sig av med bilen. (Det gjorde vi för tio år 7 år sedan). Vilket skulle tvinga politikerna att ta fram bättre kollektivtrafik. Initiativet kommer underifrån.
Men de kommer, i princip, inga sådana initiativ underifrån. Utan vi lever efter normen att jag gör det som är lönsammast för MIG.
Skulle så innerligt hoppas att vi kunde byta den beramade valfriheten mot lite mer moral. Då skulle det vara en självklarhet att man går upp en halvtimme tidigare och tränger in sig på bussen.
Eric
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej igen Eric,
SvaraRaderaJag tror som sagt också att alla håller med om pollutor-pays principen. Just därför är det där vi gröna ska lägga in kraften och hjälpa varandra formulera motioner och förslag som kan antas både internationellt, nationellt och lokalt.
Omprövningen jag hoppas på, är från dig och andra som idagsläget först och främst argumenterar för vad jag uppfattar som sekundära frågor såsom t.ex. arbetstidsförkortning och frånväxt.
Genom politiska beslut uppbackade av en majoritet av befolkningen som redan idag håller med om att pollutor pays principen bör gälla, så kommer vi dels minska miljöskadlig verksamhet och dels kunna finansiera den nödvändiga omställningen med energieffektiviseringar, förnyelsebar energi och utbyggd kollektivtrafik etc etc.
Det ökade priset kommer hjälpa oss alla att fatta miljöriktiga beslut i vardagen. Antingen bedömer vi att vi behöver ta bilen (och då betalar vi priset som inkluderar miljökostnaden) eller så väljer vi ett annat alternativ. Eftersom priset kommer gå upp ganska rejält så kommer alternativen snabbt bli väldigt attraktiva och byggas ut. Särskilt om vi omfördelar de skattar/avgifter vi inför på miljöförstörande verksamhet till sådana verksamheter som inte skadar miljön.
Med hjälp av en bättre prismekanism så kommer det bli lätt (och nödvändigt) att välja det miljövänligare alternativen.
Du får det att låta som om valet står mellan "rädda miljön och mindre i plånboken" VS "förlora miljön och mer i plånboken". Jag tror isåfall du underskattar människors förmåga att ta in den vetenskapligt bekräftade bilden av världen som innebär att valet i själva verket står mellan "rädda miljön och få mer i plånboken" VS "förlora miljön och inte få någonting i plånboken".
För övrigt verkar du inte riktigt ha något bättre alternativ att erbjuda. Hur tänker du att vi får alla att välja att sälja bilen som du så föredömligt gjort?
Håller du inte med om att ekonomiska incitament vore både den enklaste och mest realistiska vägen att gå?
För övrigt tycker jag det är väldigt cyniskt att tro att politiker enbart är intresserade av att bli omvalda. Min erfarenhet är precis tvärtom, det finns otroligt starkt engagemang och vilja att förändra och göra gott. Det är inte så lätt men just därför behöver vi hjälpas åt dessto mer.
Birger och du behövs som positiva konstruktiva krafter för den gröna omställningen.
Snälla försök undvik det cyniska och sura.
Genom att inleda med det självklara, en normalisering av priserna så att de inkluderar miljökostnaderna, så kommer vi in på en konstruktiv diskussion om hur lämpliga motioner ska se ut, vad de får för konsekvenser och hur vi bäst hanterar dem.
Det är iallafall min ödmjuka opinion.
Lars,
SvaraRaderaTrevligt med diskussioner som håller ut ….
" För övrigt verkar du inte riktigt ha något bättre alternativ att erbjuda. Hur tänker du att vi får alla att välja att sälja bilen som du så föredömligt gjort?
Håller du inte med om att ekonomiska incitament vore både den enklaste och mest realistiska vägen att gå? " skriver du.
Nej, jag håller inte med om det. Vi har tagit Homo Economicus för given, så till den grad att man aldrig kan förvänta sig förändringar om det inte kan försvaras med ekonomiska argument. Var tog den kännande och moraliska människan vägen ? Min övertygelse är att hon bara tillfälligt gått i ide. På samma sätt som att vi ställer upp på våra barn utan ekonomiska incitament, så tror jag det finns en enorm potential att ta ansvar för miljön, utan att blanda in ekonomi.
I en moralisk/förnuftig värld så vore det en självklarhet för alla storstadsbo att sälja bilen. I en ekonomistyrd värld kör man vidare så länge det är det billigaste alternativet.
Tror mycket av våra beteenden kan förklaras med det som brukar kallas fångarnas dilemma. Dvs man inser väldigt väl vad som är mest förnuftigt, men handlar annorlunda, eftersom man inte vågar lita på att andra gör detsamma. Trålfiskaren som inte vågar stanna i hamn , trots att han vet att det tar död på framtida fiske, eftersom han inte litar på att de andra fiskarna gör likadant.
http://ericsecher.blogspot.com/2011/02/medborgarlon-och-fangarnas-dilemma.html
Du menar nog att man gör klokt i att bortse från de här idealistiska aspekterna. Och anpassa förslagen till Homo Economicus, och göra bil-åkandet så dyrt att man av det skälet väljer bort det ?
Det tycker inte jag. Människan är bättre än så !
Betyder det här att jag är emot pollutor pays ? Både och. Det blir som med barn och underlydande. Man kan tvinga dom att utföra vad man säger åt dom. Samtidigt som man vet att det är oändligt mycket bättre om de själva kommit fram till vad som är rätt.
Eric
http://ericsecher.blogspot.com/2011/02/medborgarlon-och-fangarnas-dilemma.html
Hej Eric, ja diskussionerna är viktiga. Hjälper definitivt mig att reda ut tankarna.
SvaraRaderaJag ser ingen motsättning mellan homo Econ och homo Emo. De finns båda två och de finns i samma människa vid olika tillfällen...och kanske oftare än vi tror även vid samma tillfälle.
Kul att du tar upp "prisoners dilemma". Den tanken har slagit mig flera gånger. Håller med.
Nyckeln är att omdefiniera förutsättningarna. Idag tror många felaktigt att de "tjänar" på att fortsätta tex rovfiske. I själva verket blir inte bara vi alla förlorare utan den som rovfiskar blir det också om vi "bara" inför fiskerätter som kan köpas/säljas och även en lagstiftning där de som bidragit till att utrota ett fiskbestånd kan bli personligen skadeståndsskyldiga.
De som då snabbt ställer om till hållbart fiske eller annan icke miljöskadlig verksamhet blir vinnare.
Ja, jag är övertygad om att vi inte hinner ställa om samhället på ett mjukt sätt om vi inte inför ekonomiska incitament (såväl som lagstiftning).
Vi kan som du säger aldrig tvinga någon att vilja eller känna på ett visst sätt. Det är också därför vi behöver få till pollutor pays principen i alla produkter och tjänster, det är svårt att hinna omställningen annars.
Dessutom tror jag som sagt att Homo Emo kommer gilla att vi inför ett ekonomiskt incitament för att hjälpa oss ge direkt feedback på vad som är miljökostnaden för olika varor och tjänster.
De jag skulle önska mer dialog kring är hur de ekonomiska incitamenten ska utformas.
Att hoppas att propagerande för ett allmänt gott leverne kommer lösa miljöproblemen är svårt. De kommersiella intressena med reklam för allt från tobak till konsumptionshets har hunnit bli alltför starka.
Ja, att ta hand om barnen bra är det viktigaste...när barnen väl finns hos oss.
SvaraRaderaIngenting idag hindrar unga föräldrar att ordna familjen precis som de vill. Det har aldrig varit lättare eller friare än nu. Men fortfarande gäller samhällskravet på att ärligen försörja sig själv och barnen.
Hur kunde det vara annorlunda?