Lena Sommestad har varit miljöminister under Göran Perssons regi. Men hon skriver på sin blogg att när hon nu blivit vald till ordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund så är detta "det största och finaste förtroende som jag har fått i politiken". Inom den socialdemokratiska sfären tillhör Sommestad onekligen den mest intressanta rösten i en i övrigt skrämmande torftig tankemiljö. Hon gillar kunskap. Och tycks inte rädas långa tankar. Ovanligt i dagens politik.
Så här skrev hon t ex den 30 mars på sin blogg: "Jag önskar att vi som socialdemokrater kunde göra tydligare att vårt mål överhuvudtaget inte är ekonomisk tillväxt i sig utan ekonomiskt välstånd – för människans skull. Verklig nationell rikedom mäts inte i enskilda BNP-siffror utan handlar om att långsiktigt bygga resurser i form av humankapital, socialt kapital, naturkapital och fysiskt kapital."
Samtidigt passade hon på att kritisera socialdemokraternas nyvalde ekonomisk-politiska talesperson Tommy Waidelich som sagt ”Det viktigaste är att vi har en skattepolitik som främjar tillväxt”.
Med tanke på att den nya socialdemokratiska regimen tycks marschera ner i betongblandaren - medan partiledaren elegant viftar med en kulturvimpel för att dölja marschriktningen - så lär hon få strida för att inte själv drabbas av det socialdemokratiska syndromet framför alla andra: du skall i första hand vara socialdemokrat, i andra hand tänkande individ. Stark individ med funderingar kring tillväxtens dilemman är ingenting man blir statsråd på. Och frågan är om den nya socialdemokratiska regimen inte snarast är rädd för akademiker.
Hur som helst: Att Lena Sommestad vann kampen mot sittande ordförande i S-kvinnorna var ett friskhetstecken. Förmodligen blir hon den intressantaste politikern den närmaste mandatperioden. Hon har uttalat mer grön politik än vad de grönas språkrör gjort. Hennes blogg är grönare än såväl Maria Wetterstrands som Gustav Fridolins senaste böcker - men dessa kanske inte är frukten av övertygelse utan bara av något sorts strategiskt taktik för att verka ofarliga i både sossars och borgerliga ledarskribenters ögon. Vad kan man veta...? Men man kan ju alltid hoppas.
Just nu hoppas jag att Sommestad förmår lyfta den politiska debatten några snäpp. Att vara intellektuell behöver väl ändå inte uppfattas som något negativt inom politiken? Eller är det för mycket begärt?
Visst är de många som hoppas på Sommestad och hennes gelikar men när man hör Waidelich och Juholt inser man att socialdemokratin har lagt in en högre växel på betongblandaren. Borgarna kör också sin betongblandare på högvarv. Den är av samma modell fast i en annan färg. Tillsammans skyfflar dom i energi och naturresurser i en allt högre fart. Ibland så mycket att betongblandarna nästa skär ihop (finanskris).
SvaraRaderaDom har samma agenda: Människan ska gjutas fast riktigt ordentligt i tillväxtfundamentet. Inte sådär lite lagom upp till anklarna så att man kan röra på armarna och skaka på rumpan. Nej ända upp till nästippen ska det vara, så att man precis kan andas.
Håller med Fredrik ovan. Sent men i alla fall: Om cirka 10 minuter kan man höra Åsa Romsons sommartal på svt forum: http://svt.se/forum
SvaraRaderaVisst, hon pratar om flera saker, men även klimat och resursförbrukning. Den som inte tycker talet är grönt har enligt mig en ganska så snäv definition av begreppet.
Instämmer. Har följt Lenas blogg länge och någon gång då och då tom fått hopp om att en ny socialdemokrati som blickar framåt skulle kunna växa fram.
SvaraRaderaEfter några månader med Juholt och hans kumpaner så har det hoppet grusats å det grövsta.
Du har väl inte missat den här:
SvaraRaderahttp://www.bt.se/debatt/tidsbrist-den-stora-folksjukdomen%282912807%29.gm
Det finns hopp!
SvaraRadera