 |
| Pagrotsky berättar söta tillväxtsagor |
Hör att Pagrotsky menar i P1 Morgon att den goda tillväxten - "om vi är lyckosamma" - kan ge inkomster till staten som både kan ge utrymme för skattesänkningar och nya välfärdssatsningar. Tanken bygger på att ökad tillväxt med automatik ger fler lärare, fler sjuksköterskor och fler bibliotekarier. Men detta är en av alla tillväxtens myter.
En tioprocentig tillväxt innebär inte en tioprocentig volymökning av antalet anställda inom omsorgen. Däremot innebär det en tioprocentig ökning av även omsorgspersonalens löner och konsumtionsutrymme.
Skall vi öka antalet offentliganställda så får vi öka skatterna. Svårare än så är det inte. Men Pagrotsky menar kanske att industriarbetarens och sjuksköterskans löneutveckling inte skall vara den samma? I så fall får Juholt något att bita i när han nu skriver ner sitt kongresstal...
Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet uttrycker sambanden tillväxt/offentlig sektor så här i boken Konsumera mera- dyrköpt lycka: "De anställda (i offentlig sektor) kräver naturligtvis löneökningar i proportion till den ekonomiska tillväxten i samhället... I stort sett gäller att ekonomisk tillväxt inte längre är lösningen på en mängd behjärtansvärda ändamål, något som förs fram i den politiska retoriken kring ekonomisk tillväxt".
Pagrotsky, som på många sätt är en hyvens politiker, bidrar med sitt prat till att stärka myten om tillväxten. Och journalister som utfrågar honom är så mentalt uppfyllda av mytbildningen att de inte ser sambanden. Tillväxt uppfattas som lycksalighetens norm. Man vill inte se ens de mest uppenbara sambanden. Det har blivit någon sorts känslomässigt betingad ekonomistisk religion.
Men vad värre: sambanden är än mer konfliktfyllda för mytbildningens försvarare. En metallarbetares löneökning - och därmed ökade konsumtionsutrymme - kan förklaras av ökad produktivitet inom industrin. Allt färre människor behövs för att producera alltmer. Christer Sanne beskriver det här bra i sin bok Keynes barnbarn:
"Men om metallarbetaren är gift med en sjuksköterska - och könsrollerna är de konventionella! - så kan de över köksbordet enas om att även hennes lön bör stiga i samma grad. Båda utför ju viktiga arbeten. en sådan löneföljsamhet är lätt att motivera för att inte vissa grupper skall halka efter. Men hennes arbete kan inte effektiviseras i samma grad. Högre lön betyder högre kostnad för vården. Detta är tjänstdilemmat och det kan inte lösas med industriell tillväxt."
För att förekomma borgerliga tillväxtvänners vanliga invändning - "vi kan privatisera sjukvården och omsorgen så löser sig problemet" - så skall jag påpeka att även privat sjukvård, skola och omsorg bekostas med offentliga medel. För övrigt gäller tjänstedilemmat även frisörer och hantverkare.
Ju större kaka vi har att dela på ju mer får vi alla äta.
SvaraRadera"Ju större kaka vi har att dela på ju mer får vi alla äta".
SvaraRaderaVisst, men man kan inte baka om det saknas ingredienser.
Men att fortsätta äta när man redan är mätt är endast skadligt. Det är ju det som är poängen med tillväxtkritiken. Tillväxt krävs inte längre när vi är mätta, alltså när våra grundbehov är väl uppfyllda.
SvaraRaderaTillväxtens motsvarighet till Kejsarens nya kläder är uppenbar. Men inte för alla, om man ska bry sig om alla kommentarer i SR P1 Klotets insändarspalt.
SvaraRaderaParallellt pågår en tillväxt av annat och mer tragiskt slag: Västvärldens folk ökar så pass i vikt, att allt fler opereras mot fetma. Kostar mycket lidande. Kostar även pengar.
Du sätter strålkastaren på en av vår tids stora mysterier, det vill säga att politiker tror att ökning av BNP kan leda till den offentliga sektorns expansion. Det är fullständigt obegripligt att i övrigt fullt begåvade människor inte kan se det mest uppenbara av allt: Det som driver den vårdsektorn, skolsektorn, omsorgssektorn etc är inte ökningar i BNP utan den ANDEL av våra gemensamma resurser som används för offentliga utgifter och offentlig konsumtion.
SvaraRaderaSka detta vara så svårt att förstå???? INTE EN ENDA anställd kommer att tillföras den offentliga sektorn bara för att tillväxten fortsätter.
VARFÖR ägnar sig hela det politiska fältet till att låtas som något annat? Det är ju faktiskt inte nationalekonomer som försöker upprätthålla dessa falsarier, vi vet mer än väl hur förhållanden ser ut. Det är politikerna, ledarskribenterna, politiska journalister som medvetet (i vissa fall) och omedvetet (i de flesta fall) sprider dessa myter i ren anda av kvacksalveri.
Tack för att du vågar medverka till att avslöja det tomma pratet!!
RvZ
Jag är övertygad om att varje nation behöver ekonomiskt tillväxt för att klara sig men i den här frågan håller jag med dig fullt ut. Det är andelen av BNP som avgör hur många vi kan anställa inom det offentliga som sjukvård och äldreomsorg. Det är först här vi privatiserar och slutar att finansiera med skattemedel som vi kan lösa detta problem. Det vet också alla som tänkt längre än näsan räcker. Men där följer du inte med, eller hur Birger?
SvaraRaderaAndra stycket borde väl hellre börja: "En tioprocenting tillväxt...", eller "En tioprocentig ökning av BNP..."? Eller är det jag som tänker fel?
SvaraRaderaBra för övrigt!
Tor, du tänker förstås helt rätt, det blev väldigt otydligt som jag skrev - det jag menade var "procentenheter" men det kan ju ingen veta. Ändrat. Tack.
SvaraRaderaMan kan fundera på varför det över huvud taget finns "nedskärningar" i dagens samhälle.
SvaraRadera"Nedskärningar" borde väl med tillväxtlogik vara en matematisk omöjlighet, eftersom tillväxten ständigt ökar exponentiellt, vilket borde leda till en stadigt utbyggd samhällsservice.
Varför tycks samhällsservicen hela tiden krympa och bli sämre (fler avgifter, kortare servicetider, färre serviceställen/skolor/annat), trots att tillväxten hela tiden ökar?
Åtminstone borde tillväxten kunna servera oss ett välfärdens "steady state", alltså att samhällsservicen är likvärdigt bra över tid. Men inte ens det kan den göra?
Inte helt begripligt.
Den omöjliga hamstern.
SvaraRaderaEn tragisk uppväxt! Stackars hamstern. Stackars Jorden!
Från födelsen till puberteten dubblerar en hamster sin vikt varje vecka. Om den inte slutade att växa vid sin mognadsålder skulle hamstern på sin ettårsdag väga nio miljarder ton och vara kapabel att sluka världens samlade årsproduktion av majs på en enda dag, utan att bli mätt.
I en animerad kortfilm låter brittiska New Economics Foundation denna jättehamster symbolisera den exponentiellt växande världsekonomin. Vem som helst förstår att det inte är hållbart att ha en nio miljarder ton tung bärsänkarhamster som klampar runt i världen och slukar allt den ser.
Ändå tror vi oss kunna ha en ekonomi som beter sig likadant.
Sedan 1950 har världsekonomin femdubblats. Om den fortsätter att växa i samma takt, ifall det vore möjligt, skulle den vara 80 gånger större år 2100 än 1950.
Tillväxtdagarna i Göteborg avslutades precis. Bland annat pratade Globaliseringsrådets ledare Lars Lejonborg bredvid mun om varför vi ska arbeta mer.
SvaraRaderaLars Lejonborg:
"De har ju blivit som vi sa... (i Globaliseringsrådet)- Bara häromdagen så kom ju regeringen med det här med pensionsåldern. Nu kanske dom tycker här att det ligger ju fjärran från vår konkurrenskraft. Men så e de ju inte utan det är.. antalet arbetade timmar är ju alltid centralt i en ekonomi och om vi kunde få upp den verkliga pensionsåldern vore det otroligt viktigt och sen..."
http://kortarearbetstid.nu/profiles/blogs/tillvaextdagarna-i-goeteborg?commentId=4225755%3AComment%3A6907&xg_source=msg_com_blogpost
Hur i alla sin dar kan en klok man som Leif Pagrotsky tala på det sättet? Det är ju fullständigt befängt. Historien hade ju i så fall visat att offentliga sektorn skulle blivit väldigt mycket större när det gäller personal sedan 70-talet eftersom BNP fördubblats sedan dess!
SvaraRaderaNja, Birger, borgerliga vill nog innerst inne att sjukvård och skola också bekostas privat. Man ska få bestämma själv över sin lön, och stat och skatt är i grunden nåt ont.
SvaraRaderaSen tycker jag att du i din tillväxtkritik kunde ta med frågan om räntor och finanssystem i högre grad, där har MP alltid förefallit okritiskt borgerliga. Kanske av rädsla att verka vänster ?
Hur skulle räntorna betalas om vi inte hade tillväxt att ta av ?