 |
| Dom ska lära afghaner att kriga i afghanska berg... |
Ska man lära afghanska militärer att skjuta prick på övningsfält? Ska man lära dem att strategiskt hantera fiender i berg man inte känner till? Ska man lära dem att förstå hur ett klansamhälle fungerar? Ska man lära dem förstå kulturmönster och religiösa föreställningar?
Ska man önska dem lycka till när de skall ut i verkligheten för att försöka fullfölja det kaos som skapats av utländska trupp där Natoledd militär, med formellt FN-stöd, blandats ihop med de amerikanska flyg- och markanfallen?
Begreppen stridande och stödjande - och den skillnad man vill ge dessa begrepp - är något som hör hemma på politikers skrivbord.
Stödjande trupper i uniform... Herregud, vokabulären känns igen sedan Vietnamkrigets dagar.
Om fyra år kommer partierna bakom uppgörelsen att konstatera att läget på marken kräver fortsatt närvaro och att det är stödjande att delta i strid i det krig som inte kan vinnas.
Högkvarterat kan känna sig lugnt, man får ha kvar jobben ett tag till. Höga militärer kan gå omkring i fältuniform i korridorerna och leka betydelsefulla. Och för varje ny drönare som avfyrar missiler mot oskyldiga skapas fler män och kvinnor som är villiga att bära vapen. Och vad mer: vem kan skilja på amerikanska soldater och svenska, bortsett från de närmast sörjande? Det är lika otroligt som att vi ger oss tid att skilja på klaner och olika krigsherrars agendor.
Uppgörelsen innebär att den nu liggande borgerliga strategin ligger fast. Hur mycket sossar och miljöpartister än försöker ge sken av något annat. Snart lär uppgörelsen få stöd av Sverigedemokraterna. Grattis, hoppas det känns fint, framtidsinriktat och modigt. I nästa uppgörelse kan ni ju kalla krig för fred, upprustning för nedrustning och JAS-Gripen för sjukvårdshelikopter.
Det här var avslutningen i en artikel på Newsmill med anledning av uppgörelsen om Afghanistan. Här finns hela artikeln.
Att höra Miljöpartiet uttrycka sin belåtenhet över trupp-avtalet med Alliansen, det överträffas nog endast av Moderaternas mycket nöjda flin!
SvaraRaderaGt
I realiteten lär Sverige fortsätta kriga som vanligt - på bekostnad av oss skattebetalare.
SvaraRaderaDärmed ökar också risken för terrorangrepp mot vårt land. För det är väl inte konstigt om afghanerna blir arga på dom som deltar i ockupationen av deras land.
Vad har du för kompetens att bedöma detta?
SvaraRaderaKompetensen består nog av erfarenhet, ett långt liv och lyssnande på dem som varit på plats och trovärdigt skildrar händelserna. I vissa fall har man själv varit ute och sett med egna ögon.
SvaraRaderaRetoriskt fulländad artikel! När ger du kurser i retorik?
SvaraRaderaLiberal och vilsen
Ju fler militära insatser, desto fler talibanrekryter.
SvaraRaderaDet heter att militärerna är på plats för att skydda civila - inte minst kvinnor och barn. Dock tycks Afghanistankommitén - som arbetar med civila - vilja slippa samröre med ockupationsstyrkan.
Om man slår ner en ökänd buse på krogen, och talar om för honom att han fått stryk för att han misshandlar sin kvinna, vem får stryk när han kommer hem?
Anonym 08:54: Vad menar du? Menar du möjligen att de enda som har rätt kompetens är Högkvarteret? Jag har följt frågan om Afghanistan ända sedan jag stod utanför sovjetiska ambassaden och krävde Sovjets uttåg, tillsammans med bland annat Bengt Westerberg och Svenska Freds dåvarande ordförande. I ett tal var jag politiskt korrekt, förenklade problemet och målade i svart och vitt som också var den tidens politiska trend. Då visste jag inte ett skit.
SvaraRaderaVäl hemkommen kände jag att jag flödat med i ett kollektiv, utan att skapa mig en egen bild. Jag började göra det. Och har sedan följt Afghanistan, försökt förstå dess historia, dess nation och dess klanstrukturer. Detta var ett av skälen till att jag förskräckt insåg att det parti jag just varit språkrör för var på väg att ramla in i den kollektiva yra som gällde efter 11 september och därmed tappade all vilja att försöka begripa. Kollektiv som springer åt samma håll, skrikande samma saker, görande samma slagordsanalyser gör mig rädd. Det slutade för min del i att jag lämnade partiet - ett av skälen var just detta med Afghanistan som plötsligt utmålades som ett grönt projekt av ledande miljöpartister. Förmodligen för att bli regeringsfähigt, med målet att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering.
Hej
SvaraRaderaDetta är en tråkig del av politiken när Peter Eriksson försöker förklara att detta är en bra uppgörelse. Lars Ohly kan tydligt förklara att denna uppgörelse till stor del skiljer sig från den s.k röd gröna uppgörelsen innan valet. Denna uppgörelse med regeringen är ett tydligt exempel på att Peter Eriksson de senate tjugo åren enbart försörjt sig på politik och tappat fotfästet i tillvaron. Hur kunde han hämta hem denna upggörelse i riksdagsgruppen? Varför ingen intern kritik från miljöpartister? hur toppstyrt har partiet blivit?
Robban
Bilden från den amerikanska tidningen är magnifik med sin bildtext! Var hittar du allting???
SvaraRaderaHB
Personligen är jag mycket nöjd över gårdagens uppgörelse. För alla som följt svensk utrikes- och säkerhetspolitik vet att i praktisk politik har skillnaderna varit väldigt små mellan Alliansen, S och MP de senaste tio åren. Att det blev en valfråga var att man dragit in V också samt låtit dem få ett avgörande inflytande, då uppstod tydliga skillnader mellan Alliansen och de rödgröna, men med V borta är skillnaderna små.
SvaraRaderaI sak tror jag också att den kompromiss som ändå Reinfeldt tvingades till är han ganska nöjd med. Sverige blir kvar med samma antal och den personal som krävs för att sköta de två sjukvårdshelikoptrarna ligger utanför de 500 som finns idag, så totalt blir det en liten ökning. Precis vad Reinfeldt ville i valet.
Att sätta ett slutdatum för stridande trupp är väldigt vagt, men framför allt tror jag också han själv ville detta egentligen i valet. Det är orimligt att Sverige ska vara kvar i all framtid med den form av trupp vi har idag, och då har man påbörjat i ordalagen en omsvängning i alla fall. Att säga detta i valrörelsen var dock inte möjligt då det var viktigt att väldigt tydligt visa på att ett S under valet hade en utrikes- och säkerhetspolitik som styrdes av ett extremparti.
Nu har Sverige återgått till en politik som nästan 90 procent av svenska folket står bakom. Traditionen har alltid varit breda uppgörelser och det bör vi fortsätta med på detta område.
Väldigt komplicerad fråga. Som Birger varit inne på ovan är det inte svart eller vitt. Kanske ryms inte detta inom begreppen krig/fred. Det man bör sträva efter är en FN-ledd insats under stort inhemskt inflytande.
SvaraRaderaMen om det inte finns någon egentlig nation att tala om i landet, hur ska då en inhemsk ledning och en självständighet kunna uppstå?
Det är ju ett slags nationsbyggande som måste till, annars kommer landet åter falla samman i stam- och klanlogik. Hur vrider man landet ur klanrädsla och "den starkes rätt", och skapar en solidaritet gentemot staten? Och är det önskvärt? Är det dit man vill nå?
Har media en roll att spela här? Dvs att ge afghanerna möjlighet till information, deltagande, nyheter och allmänbildning? Finns det fria medier i landet idag? Hur fungerar dessa? Har människor exempelvis tillgång till enkla soldrivna radioapparater?
Självklart är det svårt för partierna i Sveriges Riksdag att ha ett bra svar på hur det här ska gå till. Kanske måste man dela upp landet i flera stater. Kanske blir det en mycket lång insats, som i Korea eller Libanon.
Framför allt måste man nog ta ut en kurs - en idé för hur landet ska se ut och fungera politiskt om tio år. Finns denna vision idag?
Anonym 12:19:
SvaraRadera"Det man bör sträva efter är en FN-ledd insats under stort inhemskt inflytande."
Vad menar du med FN-ledd insats, vilket land eller organistion föruom NATO kan klara av en sådan insats? Det finns inga FN-soldater och har heller aldrig funnits. FN har ingen armé, utan de har alltid begärt hjälp av nationella armér för att lösa uppgifterna.
Detta med skiftande resultat. Se bara på FN:s insats i Bosnien på 1990-talet, fullständig katastrof.
Dessutom säger Sd att uppgörelsen ligger nära deras önskemål. Kanske har det prasslats under bordet även med detta parti, fast naturligtvis i största hemlighet.
SvaraRadera"Nu har Sverige återgått till en politik som nästan 90 procent av svenska folket står bakom. "
SvaraRaderaPartistöd i valen är inte detsamma som att politiken som förs har också stöd.
/ 1984
Birger.
SvaraRaderaNågon härovan efterlyste kompetens hos den som tycker något om den aktuella frågan.
Svaret blev ungefär, att erfarenhet och ett långt liv samt lyssnade till trovärdigt folk som varit på plats, och att man kanske själv har varit ute i världen, att detta är kompetens nog.
Med detta avsågs icke Försvarsstaben, utan dess raka motsats, dvs oss krigskritiker.
Göran Greider i dagens Metro:
SvaraRadera”Irakkriget bidrog åren 2003-2008 visserligen till en väldig boom i världsekonomin, eftersom krigsanslagen fungerade som en stimulans av ekonomin.”
Tydligare än så kan väl knappast bristen med att ha BNP som välfärdsmått blottas. Det är nästan imponerande att människan anno 2010 kan vara så tekniskt smart och samtidigt så livsdum.
Måns 12:11:
SvaraRadera"Nu har Sverige återgått till en politik som nästan 90 procent av svenska folket står bakom."
Källa?
1984 16:22:
"Partistöd i valen är inte detsamma som att politiken som förs har också stöd."
Jag tänkte "Så dum kan väl ingen vara?"; jag kanske hade fel :-(
Uppgörelsen är inte bara en skrivbordsprodukt, Birger, utan en skymf mot de rödgrönas väljarskara.
SvaraRaderaAtt SD månde gilla uppgörelsen, hur vet du det? SD har väl drivit nästan samma linje som V:s dito, vad gäller Afghanistan. Har SD svängt på sistone?
mac:
SvaraRaderaKällan jag syftar på är det allmänna valet till Sveriges riksdag 19 september 2010, då nästan 90 procent av väljarna röstade på något av de partier som står bakom uppgörelsen.
Angående att vara så dum, så är jag just så dum. Är nämligen djupt övertygad om den representativa demokratins principer och överlägsenhet.
Anonym 07:10. Åkesson har sagt att uppgörelsen är en framgång för SD och att det ligger mycket nära vad de själva anser.
SvaraRaderaBer Woubo
Det här är ju en mycket märklig "uppgörelse" med tanke på att "stödjande verksamhet" väl har varit målet hela tiden, eller vad har jag missat? Så när gick detta stödjande omärkligt över i "stridande" och ockupation?
SvaraRaderaNå, det var ju ett erkännande i alla fall, om än indirekt, av att Sverige krigar i Afghanistan nu, inte bara "stödjer" demokratin och beledsagar flickor till skolan.
Måns:
SvaraRadera1. Du påstår att om man röstar på ett parti så står man bakom allt som står i partiets valmanifest. Det stämmer inte alls in på mina bekanta; alla som jag har pratat med har sagt "Jag håller verkligen inte med om alla deras förslag, men [insert valfritt parti] är ändå det bästa (eller, oftare: minst dåliga) alternativet."
2. Eftersom MP+S och C+FP+M+KD hade olika Afghanistanpolitik i sina respektive valmanifest, så kan ju den här uppgörelsen omöjligen stödjas av 90 %, ens med ditt (felaktiga) sätt att se på saken.
Gustav Fridolin behöver dig Birger!
SvaraRaderahttp://www.newsmill.se/artikel/2010/02/08/varning-f-r-panikpolitik
De lurade ner honom för hjärntvätt.
Fridolins hjärnsläpp väcker många frågor...! Det är bara hoppas att det var ett olycksfall i arbetet! För som det verkar är det en mycket intelligent herre med en lysande framtid inom svensk politik!
SvaraRadera"Jag tänkte "Så dum kan väl ingen vara?"; jag kanske hade fel :-("
SvaraRaderaSäger igen. Bara för att man blir vald så betyder det inte att all politik som drivs faktiskts stöds av folket. Bush tappade stödet till irak-kriget med tiden men ändrade det politiken? Nej. Alltså så fortsätte(r) krigen utan egentlig folklig stöd. Räcker att läsa opinionsundersökningar för att få det bevisat.
F.ö. så vill jag påminna:
CIA vill manipulera opinionen i Europa
http://www.dn.se/nyheter/varlden/cia-vill-manipulera-opinionen-i-europa-1.1069019
Att påstå att kriget i Afganistan har 90-procentig stöd i Sverige är rena dumheterna.
SvaraRadera