Förhatliga tillväxthämmande regler...

I den fria marknadsekonomin uppfattas de flesta regelverk som tillväxthämmande - bortsett från patenträtten som kapitalismens företrädare givetvis värnar. Men nog är det bra med en del andra regler. Tänker jag när sommarens återkommande fönsterdagar pågår som intensivast.

Fönsterdagar är de dagar då man ägnar sig åt att ta hand som husets gamla fönster, med massor med spröjs och med gammalt vackert glas som, enligt myten, rinner.

(Förlåt alla nostalgiker att jag nedan berättar hur det är med de där rinnande glasen, men först något om behovet av tillväxthämmande regler.)

Innan marknad blev religion så fick man inte sälja vilket skit som helst och kalla det för fönster. Bågarna skulle vara gjorda av bästa möjliga kärnvirke - fönstren skulle hålla sig fria från röta och annat elände i hundra år. De där reglerna försvann på 60-talet.

De fönster man köper idag är sopor jämfört med gamla fönster. Däremot är de tillväxtbefrämjande, för man måste byta ut dem med jämna mellanrum: och det är ju omsättningen, inte kvalité och livslängd, som mäter tillväxten.

De gamla fönster vi har kvar restaurerar vi ömsint i ren protest mot tillväxtfundamentalister - i en ständigt förlängd tioårsplan... Ta bort gammalt kitt, slipar ner till dess att virket är trävitt, oljar in, målar med starkt utspädd färg, sedan lite mindre utspädd färg och sedan i helt outspädd färg. Och så fint kitt. Beslagen vårdas. Allt för att fönstrens kroppar och själar skall leva i minst hundra år till.

Miljöpartiet hade en gång en riksdagsledamot som ansvarade för bostadspolitiken; han skrev lyriskt om fönstren som husets ögon och hur själlösa fönster kunde vara. Det var länge sedan.

Jag undrar, med viss sorg, hur länge dagens småhus kommer att hålla. Skillnaden mellan gamla, riktigt byggda, hus och nyproducerade småhus kan jämföras med skillnaden mellan riktiga möbler i ek och möbler som består av hopskruvade spånplattor. De förra var allt annat än tillväxtfrämjande. De höll från generation till generation. Mina barnbarn får ta hand om nästa restaurering av fönster. Om det blir några.

PS om rinnande glas:

En gammal skröna berättar - man kan höra den än idag - att beviset för att glas rinner är att gamla fönsterrutor är tjockare nedtill. Det är i och för sig sant att glas "rinner", men inte i ett mänskligt tidperspektiv, bara i ett kosmiskt. Det naturliga förklaringen till att gamla glasrutor är tjockare hittar vi i hur man tillverkade och monterade glasrutor förr i tiden.

Man ställde sig på en plattform och blåste upp en lång cylinder, som sedan klipptes upp och plattades ut till en plan glasskiva. Glaset som från början var nedåt i cylindern blev något tjockare än glaset i övre änden, och glasmästarna satte nästan alltid den något tjockare änden nedåt i fönstret.