En del partier som inte definierar sig som socialistiska brukar ha medlemsomröstning inför fastställandet av riksdagslistor. Då dyker en del av det som högtidligt kallas partisjäl upp. Man kan ana reaktion mot eller för partiledningen. Några exempel från MP:s nomineringar:
- Östergötland: här kommer listan att toppas av Annika Lillemets, stridbar gruppeldare från Linköping, hård och enveten kritiker av partiledningens avsaknad grön ideologi - som visat sig bland annat i tystnad när det gäller krav på arbetstidsförkortning och ovilja att kritisera konsumtions- och tillväxtsamhället.
- Göteborg: här kommer Carl Schlyters omvärldsbevakare Valter Mutt att toppa listan. Schlyter är en av partiledningens starkaste kritiker - som bland annat driver en egen kampanj för sänkt arbetstid, definierat den rödgröna energiuppgörelsen som identisk med den som moderaterna drev inför folkomröstningen om kärnkraft. Valter Mutt delar så vitt jag förstår denna kritik.
- I en annan valkrets toppas listan av en kämpe som på en partikongress presenterat sig som "schlaugian", vilken knappast ses med blida ögon från dagens partiledning.
Frågan är hur hårt partipiskor och blockpiskor kommer att kännas på de som hittills vågat driva opinion för sådant som tidigare uppfattats som självklart för ett grönt parti - men som idag är besvärande för partiledningen. Man sätter sig på ett sluttande plan när man blir riksdagsledamot - och det gäller att inse att det sluttar, det är först då man ens kommer att försöka hålla fast. Det gäller att behålla sitt utanförperspektiv, bevara den man var när man tog steget in i den värld där det första budet är: Anpassa dig, så får du det varmt och skönt.
Till detta kan noteras att miljöpartisterna i Östergötland stängt möjligheten för Peter Eriksson att än en gång ta sig in i riksdagen via länets säkra riksdagsmandat. Peter toppade listan inför förra valet och sitter nu på mandat från Östergötland. Han får förlita sig på någon annan "säker" valkrets. Hans egen - Norrbotten - är inte säker.
Jag vet hur trist det där kan kännas. Jag slet som ett djur inför 1988 års val, men stod bara etta på en omöjlig valkrets (Sörmland, där det krävdes höga procent för att ta sig in). Så jag missade klon när MP som första nya parti på 70 år tog sig in i riksdagen.
Efter någon månad kom jag dock in som ersättare för Kjell Dahlström - jag stod högt upp på den Skånelista han toppade, och Kjell fick som gammal kanslichef uppdrag att under ett år bygga upp MP:s riksdagskansli. Så jag fick glädjen att trots allt sitta i riksdagen under ett år, innan Kjell kom tillbaka.
Intressant! Varför har inte medierna uppfattat detta?? Det ger hopp för många gröna, men kanske också innebära vapen för Alliansen som vill skrämma för gröna "fundamentalister" eller till och med för "schlaugianer"...:-)
SvaraRaderaÅh, vilket härligt ord, "Schlaugian"!
SvaraRaderaOm man tar det bästa ur konservatismen och blandar med de bästa russinen från liberalismen resp. socialismen (Marx´analys av kapitalismen var det väl inget större fel på?), kommer det upp en mix, som vi bör kunna kalla schlaugismen.
Gröna tankar
(schlaugist)
Som jag ser det, finns det bara ett hederligt förhållningssätt gentemot förblindningen, alla de bekvämligheter/privilegier som mer eller mindre pressas på en ledamot i riksdagen, och grundligt förändrar personligheten; att högst få sitta två mandatperioder (d.v.s. skärpa mp:s rotationsprincip), med möjligheter att komma igen t. ex. efter lika många år i karantän.
SvaraRaderaJag upptäckte, redan efter ett par år, min egen och mina partivänners anpassning i riksdagsgruppen, hur vi obemärkta och under starkt skydd, ansvarslöst kanade på det alltmer sluttande planet. Allt var i sin ordning. Och jobbade hårt gjorde alla? Självklart! Vem skulle våga kritisera? Inte de som kanske stod på tur i alla fall.
Så här efteråt, med perspektiv, är jag glad över att jag orkade leva upp till själva innebörden av rotationsidén och lämnade plats åt nya kandidater. Och själv hitta tillbaka till vanliga eller snarare verkliga verkligheten...
En gårdvar i det fria
Nja, jag ska inte lägga mig i den interna mp-debatten.
SvaraRaderaDock, mp har vissa inslag av socialliberalism, vilket jag ser som positivt. Och självfallet gläds jag åt de som visar en sund oppositionell lusta gentemot auktoriteter. Såväl inom partier, som mot ev samarbetspartner i riksdagen.
Ser att Anders Nordin föreslås bli styrelsesuppleant i piratpartiet.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/vem-ska-sla-vakt-om-grundlag-och.html
Det behövs vakthundar!
Jäklar!
SvaraRaderaHoppas det fortsätter på den vägen! Och tänk om de som åker på MP:s kongress vågar välja in lite nytt folk i partistyrelsen som vill driva friår, kortare arbetstid och en seriös tillväxtkritik.
Ja, Schlugger, då skulle inte (G) behövas. Och vi avhoppade skulle kunna ansöka om nytt medlemskap i MP.
SvaraRaderaMen samtidigt kanske MP tappar alla dem, som gick in i partiet just pga att det svikit sina fundamentala ideal.
Kan du tala om för oss som inte vet, hur fungerar en partipiska vad är det för sorts människor den fungerar på?
SvaraRaderaKan det måhända vara så att den fungerar ypperligt på dem som är så lättköpta att de inte ens behövar mutas, de som kan "köpas" för en plats vid bordet så att deras vilja att påverka automatiskt perverteras till medlöperi?
Åhh, nu kommer jag ihåg vad de kallas, diktaturens kreatur, för det är ju dit den sortens lydig inställsamhet leder. När begäret, efter platsen vid bordet överstiger furnuftet vid samma bord och alla bara lyder för att få vara med, då får man per automatik en absolut toppstyrning. Den som sitter längt upp blir då en diktator vare sig den vill det eller ej, alldelens oavsett om den är folkvald eller inte. Det är ju inte heller helt ovanligt att sådana despoter kommit till sin position genom val. Tyrannen brukar också stiga upp ur demokratin som en beskyddare, det har vi också sett några gånger.
-steelneck
Globalpartiet finns ej med på valmyndighetens lista över registrerade partier.
SvaraRaderaVad har hänt ?
Redan denna mandatperiod kämpar långsittarna i Göteborgs stadshus med att hålla radikalen Linus Waltersson utanför fullmäktige. Detta efter en rad avhopp på den lista där en knapp majoritet på nomineringsmöte lyckades peta honom till en bottenplacering inför valet 2006.
SvaraRaderaWaltersson har inte varit medlem i partiet på tre år men var tillväxtmotståndare och kritiker av partiets anpassning till (s). Sägs ha haft en allmänt splittrande inverkan på kommunpolitiken. Utmanade Peter Eriksson på partikongressen 2006. En entré mitt i valrörelsen skulle säkert skaka liv i göteborgspolitiken.
Gamla miljöpartistiska principer mot att sitta på flera stolar gör priset för att inte överlåta honom platsen allt högre. De ledamöter som nu måste hänga kvar är:
- En av de politiska tjänstemännen i stadshuset. Sitter i fullmäktigegruppen men jobbar samtidigt på heltid för densamma.
- En kvinna som redan är ledamot i regionfullmäktige. Enligt partiets stadgar måste hon tydligen avstå ett av dessa uppdrag. Även ordförande i mp-Göteborgs styrelse.
- En tredje ledamot som måste hänga kvar är SDN-Linnéstadens ordförande som enligt dagens Göteborgsposten inte längre får ansvarsfrihet från stadsrevisionen efter år av ekonomisk ansvarslöshet.
Waltersson verkar vara utomlands. Är han överhuvudtaget intresserad eller avser man bryta stadgarna i förebyggande syfte?