För knappat tio år sedan anklagades en ung svensk man för att ha knivskurit en grekisk man på ön Kos. Svenska medier tog för givet att han var oskyldig, det blev någon sorts bisarr sanningen att det grekiska rättsväsendet var undermåligt och korrupt. Jag tycker att detta i viss mån speglar den svenska självbilden. Och jag tycker att vi skall ha detta med oss i bakhuvudet när vi nu matas med uppgifter om svenska soldaters överlägsna moral, attityd och beteende i Afghanistan. PR-bilderna är noga utvalda, svenska soldater knäböjer för att tala vänligt med barn, något förakt eller nedlåtande finns inte på dagordningen hos de svenske. Alla svenska soldater, till skillnad från soldater från andra länder, åker till Afghanistan av blott moraliska och etiska skäl - svenska soldater åker självfallet inte ner därför att det är ett äventyr, bra betalt och ett sätt att undvika arbetslöshet.
Och så kanske det är. Det är möjligt.
Men jag vill ändå påpeka att sanningen alltid är den första som offras i ett krig. Den svenska staten och den svenska försvarsmakten har offrat sanningen även utan att vara i krig, i årtionden berättade man för medborgarna att Sverige var strikt neutralt. Den som hävdade något annat "svartmålade", ända tills den dag då det blev politiskt begåvat att vända på steken och säga "vi har alltid samarbetat med Nato, så det är inget nytt när vi gör det nu".
Och sanningen om "framgångar" i Afghanistan har visat sig vara lögn och förbannad dikt. Kriget startades för att man skulle fälla bin Laden - patetiskt nog så hävdade ÖB i Agenda att svenska försvaret nu är där för att skydda svenska ungdomar från knark! Holland får se upp: snart kommer det svenska försvaret för att stoppa narkotikahanteringen i landet...
När Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog det politiska initiativet att skicka svenska soldater att under NATO-befäl strida i ett krig som av afghaner uppfattas som USA:s krig, så hade man ingen som helst plan för hur ett utträde skulle gå till. Att vinna detta krig är ju - det vet alla som följt Afghanistans historia - fullständigt omöjligt. Sovjet har försökt. När nu Reinfeldts regering fullföljer den rödgröna linjen så tar man till skamgrepp genom att hävda att de som inte ställer upp på kriget sviker de enskilda svenska soldaterna i Afghanistan. Så dåligt!
För övrigt visade det sig att den svenske unge mannen, som anklagats på Kos, inte var så oskyldig, och det grekiska rättssystemet inte var så undermåligt. Och att korruptionen snarare var blågul, än blåvit.
"...strida i ett krig som av afghaner uppfattas som USA:s krig..."
SvaraRaderaDu har fel på den avgörande punkten, Birger. De allra flesta afghaner vill ha kvar soldaterna därför att de vet vad alternativet blir - att talibanerna kommer tillbaka.
Så när du kräver att soldaterna skall dra sig ur, överlämnar du befolkningen till förnyat barbari. Vackert!
Birger! Sovmorgon idag? Saknade din blogg till förmiddagsfikat!
SvaraRaderaMia
PeO, enligt vad som sägs - sant eller inte - är är det 60 procent som i opinionsmätningar stöder närvaron av utländska soldater i Afghanistan. I opinionsmätningen är det inte troligt att man mätt speciellt noga i de områden där motståndet är störst. Även om man gjort det så är det alltså så att 40% är emot.
SvaraRaderaDet är alls inte fel att påstå att de flesta afghaner anser att det är USA:s krig. Sedan kan man stötta detta eller inte, men helt klart är att den vanlige afghanen inte skiljer på USA och Natobefäl i detta krig.
Åh, så bra du skriver om den svenska självbilden. Däremot stöder jag den svenska insatsen i Afghanistan. Det värker i mitt gamla fredsaktivisthjärta, men jag ser det som en katastrof om talibanerna skulle få lov att segra.
SvaraRaderaVisst vore det förskräcklig tom talibanerna vann därnere, om det är vi nog alla överens. Frågan är bara hur de skall stoppas och om inte kriget i sig ger dem mer stöd än de annars skulle få. Till och med amerikanarna har ju nu fattat att man inte kan vinna detta krig.
SvaraRaderaLPaU
De svenske framställs som hjältar det är motståndarna som är elaka.
SvaraRaderaVad skulle vi tycka om det kom främmande soldater hit och började patrullera på gatorna? De kanske inte heller skulle låta våra fruar och män vara i fred.
Om detta skrivs lite eller inget.
Det pratas mycket om demokrati. Skall folk pådyvlas ett samhällssystem de inte vill ha?
Hur många civila som dödats i Afghanistan och Irak nämns inte heller.
Uniformerade liv tycks vara värda mer än civilklädda. Något att fundera på.
Läsaer Folke Tersman - Tillsammans, en filosofisk debattbok om hur vi kan rädda klimatet. Hans huvudtema är "kollektiva dilemman", typ "fångarnas dilemma". Hur vi lurar oss själva att göra det som i slutändan missgynnar alla. Nationell yra på internationella problem är en sådan fälla.
SvaraRaderaErik: nationell yra på internationella problem - låter som ett EU-val...
SvaraRaderaHur är det med geopolitiken Birger? Usama var inte anledningen, han var bara ursäkten som gjorde det hela politiskt möjligt. Anledningen till att krig i Afganistan inte kan vinnas, är i grunden samma anledning som USA hade för att stötta mujahedin mot ryssarna och bygga upp "listan", senare kallad alQaida, och samma anledning gäller deras nuvarande äventyr. Det som sker är ett maktspel mellan stormakter, med ett land som spelpjäs, det är av den anledningen det arma landet inte fått vara ifred sedan det brittiska imperiets dagar och tidigare än så. Turkar, Tsar-ryssar, Britter, Tyskar, Sovjet och nu USA. Har du aldrig funderat på varför? Religion? Nej, det är bara ett medel för att få folk att göra sådant de aldrig annars hade gått med på, det handlar om geopolitik.
SvaraRaderaTitta på världskartan, se hur Afganistan ligger mitt i "världs ön", som en vattendelare mellan de stora befolkningsregionerna och de stora naturresurserna som alla dessa människor behöver. Där har du det grundläggande som varit gällande ända sedan vi lämnade häst o vagn för landtransporter.
Lite historia. Det brittiska imperiet var havens härskare, sjövägen var den enda reella kommunikationsvägen för varor, pengar, information och maktmedel, det som behövs för att hålla ihop ett imperium. Att vara "bäst" på havet var det brittiska imperiets grundförutsättning nummer ett. Men när oljan introducerades i det allt mer industriellt utvecklade samhället så hände det saker. De som förstod poängen med olja först och var allra bäst på det var Tyskland, de ledde den industriella utvecklingen stort. Men britterna hade fortfarande kontrollen över kommunikationerna. Men så började tyskarna köra båtar med olja, britterna hade inte skuggan av en chans. Med olja så fick de längre aktionsradie, var snabbare och kunde lasta mer, dessutom hade de inte någon rökpelare som syntes vida omkring vilket var synnerligen viktigt för marinen. Tyskland sågs allt mer som ett mycket reellt hot.
När Winston Churchill var first lord of the admirality så började britterna närmast i panik att konvertera fartyg från kol till oljedrift. Då fällde Winston några bevingade, men kanske inte så vitt kända ord: "We must become the owners or at any rate the controllers at the source of at least a proportion of the oil which we require." Där blev oljan till en del av imperiets säkerhet, något som gäller de flesta länder än idag.
Industrialiseringen innebar också en annan sak, som återigen tyskarna var bäst på. Det började utvecklas alternativ till sjötransporter, både järnväg och automobiler. Tyskland byggde järnväg till mellanöstern (orienten), givetvis gick den via Balkan och Turkiet. Än idag skojar turkarna om tyskarnas järnvägsbyggande - De måste haft betalt per kilometer.. - Detta eftersom de är så krokiga i turkiet. Nåja, nu hade de en tranportväg där även den så viktiga oljan kunde transporteras, helt utanför det brittiska imperiets kontroll. Vid denna tid så hade oljan ännu inte upptäckts i arabländerna, den fanns i Persien (Iran/Irak) och kring det kaspiska havet. Det var vid denna tid som Britterna rumlade runt i Afganistan, givetvis för att kunna få kontroll så att den vikta råvaran kunde nå någon del av det brittiska imperiet och köpar-marknader. Men stormakter och imperier har alltid mäktiga opponenter. Tsar-ryssland ville givetvis inte stå där utan inflytande och den kontroll andra försökt skaffa sig.
(Detta är orsaken till att britterna aldrig byggde malmbanan i Norrbotten såsom de hade intention att göra, brittiska investerare drog sig ur eftersom antagonisten i Afganistan, ryssland, låg för nära. Långt senare tog den svenska staten upp tråden, dock i en lite annan sträckning än först tänkt)
Nåja, skotten i Sarajevo föll, helvetet brakade lös. Turkar, Ryssar, Tyskar, Britter och den gryende stormakten i amerika började kämpa över kontroll och just sin uppdelning av världen. Det gick som det gick och det för tyskland så ödesdigra avtalet skrevs på i Versailles.
forts..
Forts.
SvaraRaderaEfter WWI formulerade Mackinder sina rader: "Who rules East Europe commands the Heartland; Who rules the Heartland commands the World-Island; Who rules the World-Island commands the world." Detta är geopolitiken i sin mest förenklade form och den började gälla när vi lämnade häst o vagn och havet inte längre var den enda vettiga vägen. Mackinders rader är ännu mer relevanta idag än när han skrev dem.
USA har exakt samma ärende i Afganistan som både britterna och ryssarna hade, lägg därtill Condolezzas ävetyr i Afganistan som VD för Chevron-Texaco i samarbete med pipeline-byggaren Halliburton med Cheney som VD. I eurasien finns 65% av hela världens befolkning, Afganistan ligger mitt i, mellan folkmassorna och energiresurserna som de behöver. Pakistan skall ses med samma ögon.
Usama är bara ursäkten. Hade det bara gällt hemma-opinionen så hade det kanske räckt med att spela religionskortet, men eftersom detta handlar om geopolitik på världsbasis så skulle det inte funka i stora delar av världen, då passar demonen Usama betydligt bättre. Som du säkert vet så är geopolitik i regel den smutsigaste byk av all politik, det är ytterst sällan som stater kan vara så öppna med sina intentioner som den där Adolf och hans "lebensraum". Ursäkter måste hittas som kan blidka opinioner och andra stater för att göra saken politiskt möjlig. Detta är den största anledningen till att sanningen alltid hittas bland de första offren i krig. För min del så skulle jag inte alls höja på ögonbrynen om Usama stått under CIAs lönelista ända från mujahedintiden mot ryssarna i afganistan fram till sin död (Jo, jag tenderar att tro på Benazir Bhuttos "slip" om hans död i den där oklippta intervjun för BBC som läckte ut). För mig går en hel del motstridiga pusselbitar ihop då.
Precis ett år före den 11:e september 2001 publicerade de neokonservativa sina intentionsförklaringar, alltså Bush och hela hans anhang av politiska strateger och folk från olje och vapenindustrin. Detta dokument handlade om de säkerhetspolitiska förändringar de ansåg vara nödvändiga för USAs unipolära dominans. Ett remarkabelt citat är följande: "Further, the process of transformation, even if it brings revolutionary change, is likely to be a long one, absent some catastrophic and catalyzing event - like a new Pearl Harbor." ... Mycket skit kastades rätteligen på Bush och hans administration, men de gjorde "bara" i runda slängar precis det som lovades i det där dokumentet, allt från övervakningsparanoia till intågen Irak och Afganistan, de skrev och undertecknade det långt i förväg.
Ett citat är: "While the unresolved conflict with Iraq provides the immediate justification, the need for a substantial American force presence in the Gulf transcends the issue of the regime of Saddam Hussein." Intressant med tanke på när det skrevs (2000) och av vilka. Saddam skulle alltså bort, oavstt om han var good, bad or ugly, ovidkommande detalj.. Agendan var en annan. Irakierna själva var ju dessutom på god väg att ordna detaljen Saddam alldelens på egen hand och antagligen befarades en Mossadeq-repris med nationaliseringar av naturtillgångar och då vart det bråttom. Sedan kämpade Hans Blix förgäves och ursäkten om massförstörelsevapen tilläts utgöra ursäkt tämligen oemotsagt. De försökte ju också lite med Usama, men den gubben gick inte eftersom Irak var tämligen sekulärt..
Nåja, nu vet du varför Afganistan kallas platsen där stormakter blir förnedrade. Det är så strategiskt viktigt att andra mäktiga krafter inte kan tillåta den andra sidan att få kontroll. Kontroll över det som binder ihop länder och regioner ger makt och inflytande i olika former. En annan plats att hålla ögonen på där allt kanske inte är vad det ser ut att vara är sundet mellan Yemen och Afrikas horn, tänk på vad det är för länder som ligger innanför och vilka resurser som finns där.. Strategi..
-steelneck
Peo, det är i grunden ointressant hur den genomsnittlige afghanen uppfattar svensk närvaro. Det väsentliga är att svensk trupp nu räknas in under en flagg som är en aktiv part i en väpnad konflikt. Dvs Sverige ligger, i någon mån, i krig. Läser idag liberala ledarskribenter som beskriver det svenska uppdraget som "fredsbevarande". Det är ett mycket intressant sätt att definiera en ockupation. Själklart kommer människor, även svenskar, att dö i krig - så funkar det. Av vilken anledning har vi skickat två svenskar i döden? Det är mycket mer svårtytt. Vad vill man uppnå? Vad Obama vill uppnå säger han rakt ut: minskad risk för terrorattacker mot amerikanska intressen. Tycker vi det är något som är värt att offra svenska liv för? Och när är kriget vunnet? Tror någon verkligen att de ickedemokratiska krafterna i Afghanistan kommer besegras genom våld? Och om vi anser oss ha rätt att invadera och bomba ickedemokratiska stater så borde väl i logikens namn stater som Kina och Saudiarabien ligga risigt till härnäst?
SvaraRaderaDet finns minst två bra frågor att ställa sig tycker jag:
SvaraRaderaSka Sverige vara i krig eller inte? Och varför / varför inte?
Kan Nato göra nytta i Afghanistan? Och varför / varför inte?
Men för att kunna ha en någorlunda vettig debatt är det ju bra om vi kan börja med att konstatera fakta: Sverige ÄR i krig. Och kriget i Afghanistan ÄR USA-lett, snarare än att "FN kallar" (som Sahlin brukar säga).
Annelie
steelneck, visst, men historien måste inte fortsätta vara ett recept på vad vi måste göra idag för att framtiden ska se bättre ut.
SvaraRaderaFramför allt är inte _historieskrivningen_ ett givet recept. Samma pashtu-folk som i media (senast gårdagens Aktuellt) oreflekterat beskrivs som en slags etnisk ingrediens som självklart leder till våld, samma folk är också känt för fredlig konflikthantering och en av deras ledare är en av ickevåldshistoriens mest centrala gestalter. När vi talar om King kan vi också tala om Khan.
Men vår historieskrivning, och särskilt 1900-talets största berättelse - den om det stora förödande men tillslut befriande, goda, kriget - ger inte plats för alla de sätt att hantera konflikter fredligt som finns bl.a. i afghanska (och afrikanska, m.fl.) kulturer.
Kanske är det militära våldet det sätt att hantera konflikter som är mest trubbigt om man verkligen vill komma åt motståndets eller våldets kärna, nämligen makt (i detta fall enligt många bin Ladin). Det finns en hel del som tyder på det. Inte minst forskning som visar att 53% av ickvåldskamperna nått sina uppsatta mål, medan bara 26% av de våldsamma / militära kampanjerna gjort det. Minns ej tidsspannet för undersökningen men det går att kolla i Chenoweth and Stephan "International Security" Vol.33(1)7-44 (2008)
Annelie
Och apropå den svenska självbilden. Vet ni vad krigen på Balkan kallas på Balkan? "Bofors-döden".
SvaraRaderaÄnnu värre rykte har vi i Indien, där vi hjäper till att hindra den annars lovande demokratiutveklingen med att sälja vapen som sveper undan andra satsningar på hälsa, mänskliga rättigheter och individens frihet (rent vatten, t.ex.).
2/3 av alla flyktingar som kommer till Sverige kommer från konflikter där svenska vapen används.
Klart vi ska vara med i krig med soldater också, varför hyckla?
Det finns massor av platser på jorden, utöver Afghanistan, där människor är otrygga. Ska inte våra soldater vara med där också? Ska vi verkligen svika alla förtryckta?
SvaraRaderaTyvärr måste vi nog svika dem militärt. Annars finns snart inget Sverige med kapacitet att skicka civil hjälp.
18:35 Du undrar vad vi skulle säga, om det kom utländska soldater och tafsade på våra fruar, eller hur?
Kan morden på de svenska officerarna ha sin grund i svartsjuka, menar du?
Klart att sådant väcker sorg och bitterhet, oavsett bakgrund. Men sorg och bitterhet finns i åtskilliga hem runt om i världen, inte minst i Afghanistan. Hur många liv har svenska soldater hunnit släcka i det där kriget? Det vet nog ingen. Det talas inte heller om sådant.
Vi vill införa demokrati därborta. Men är demokratin en exportvara? Ska inte Afghanistan ha samma rätt att mogna till ett sådant samhälle, en rätt som vi hade i Sverige?
22:38, jag menar att vi absolut ska stödja demokrati i Afghanistan, just därför kanske vi skulle agera demokratiskt också, istället för att ta för givet att vi kan skjuta fram handlingsutrymme för ett lyckat bistånd.
SvaraRaderaAnnelie
Håller med Annelie i detta.
SvaraRaderaDemokrati, som för övrigt inte alltid är lätt att definiera, måste dock komma via folkets längtan. Om en nation till största delen är kvar i ett hiearkiskt tänkande, så är det inte säkert att demokrati är något som står först på önskelistan, bortsett från eliten som kanske har ett västerländskt synsätt.
Idag 10/2 har Katrineholms-Kuriren en insändare om Afghanistan som många borde läsa. Det är en pensionerad militärpsykolog, som tar till orda.
SvaraRaderawww.kkuriren.se
Klicka "Ledare och åsikter" därefter "Fritt ur hjärtat".
Gröna tankar
09:26, vems "hierarkiska tänkande"? Över hälften av befolkningen består av kvinnor - menar du att de också behöver tid att "mogna" för att landet sedan ska bli demokratiskt?
SvaraRaderaVad har du fått det ifrån att eliten skulle ha ett västerländskt synsätt? Om du med västerländskt menar demokratiskt så ifrågasätter jag för det första den definitionen, för det andra finns det absolut ingenting som säger att en massa maktlösa människor frivilligt väljer att ingå i, som du kallar det, en hierarki, dvs ett system där makt förskjuts till eliter och resten förblir fattiga och beroende av den som för tillfället innehar makten.
Detta till trots finns det en hel del demokratiska initiativ i Afghanistan, på gräsrotsnivå. det handlar nog int eså mycket om att e ska "mogna" som att andra bör ge dem handlingsutrymme.
Annelie
Vi i Sverige tar kanske för givet, att alla folk genast vill ha en demokrati av vår modell, eller hur?
SvaraRaderaVad vi inte tänker på är, att de kan behöva genomgå en motsvarande process, som den vi hade under 1800-talet, ja ända fram till 1921, innan demokratin tog den form den nu har.
Skulle det då vara möjligt, att införa demokrati efter vårt mönster, utan att de fått tid att, ja just det, mogna i detta hänseende?
Det handlar väl om pedagigik och ändring av traditioner, och sådant kanske kräver flera släktled innan det slår rot. Hur var det, som sagt var, i vårt land med den saken?
Med kanoner kommer vi ingenstans, om det är demokrati vi vill hjälpa till att införa. Det kommer också -var viss om det- att i slutänden bli förhandlingar, där det förhoppningsvis blir tal om civil hjälp till självhjälp. Ty varje samhällsförändring måste vara varje folks egen.
Frågan är dock, hur många likkistor vi ska få hem från det av usaner startade kriget, innan politikerna börjar tänka i nya banor.