Linje 2 i Afghanistan

Kommentarerna med anledning av Obamas tal tycks smått generade. DN menar att det "minst dåliga valet" är att skicka ytterligare 30 000 soldater till Afghanistan. Svenskan menar att Obama tar "fredsprispoäng". Och grön försvarsexpert menar att de som kräver tillbakadragande av de 500 svenska soldaterna "är svaret skyldiga" om vad som händer då.

Det sistnämnda är en märklig formulering, tycker jag. Kritik kan riktas mot dem som, i ljuset av att svenska soldater råkar illa ut, nu plötsligt kovänder. Men hur vi som aldrig stött, och aldrig accepterat, den linje som socialdemokraterna och miljöpartiet enades om, och tog initiativ till, bör nog inte vara de första att ställas till svars för vad som händer om 500 svenska soldater lämnar Afghanistan. De gick på Linje 2, det vill säga plädera för "avveckling med förnuft" genom att först utöka de militära insatserna utan att ha något mål.

De som bör ställas till svars är de som nu, efter att ha tagit initiativ till svensk militär trupp under Natobefäl i Afghanistan, plötsligt vaknat upp och kritiserar att man inte har någon uppsatt mål med sin närvaro, att man inte vet när man uppnått det man är där för att uppnå… Den kritiken riktade ju vi som var kritiska redan från första dagen: Vad är målet? Inga svar kom!

Det är de som drivit in Sverige i Afghanistan som är svar skyldiga: Vad är det för mål ni vill uppnå?

De bör också svara på frågan: Hur historielös får man vara när man går in med militära insatser? Bör man känna till förhållanden i Afghanistan, dess historia, dess konflikter? Eller bör man som ivriga gröna förespråkare av krigsinsatserna plötsligt, efter snart tio års militärt engagemang, vakna till liv och börja tala om att ”det inte bara är talibaner som är motståndare”. Det är mer komplicerat än talibaner, det visste alla som ville veta redan när soldaterna skickades. Så komplicerat att de militära insatser som gjorts riskerar att skapa mer problem än de löser, stimulera mer terrorism än det förhindrar.

Dessutom var det inte talibaner som föranledde invasionen av utländska soldater, det var jakten på bin Laden. Men al-Quida finns inte i Afghanistan, de finns i Pakistan, i London, i New York och kanske Stockholm...

Det naiva talet om att svenska soldater skulle utgöra något sorts undantag, något bättre och ädlare, än andra länders soldater – vilket skymtar fram mellan raderna i den svenska debatten – känns närmast patetiskt. Som om folken i Afghanistan med visshet och stort engagemang skulle särskilja svenskar från amerikaner. Det finns någon sorts rasistisk anstrykning i debatten: vi svenskar gör bättre saker än alla andra… En del hävdar att fördelen med svenskarna är att de har ett civilt liv bakom sig, har livserfarenhet... Är det månde därför man skickar så många unga glin...?Dessutom är den romantiserande bild, som militären i tidigt skede förmedlat via medierna, häpnadsväckande. Goda svenska pojkar och flickor leker med afghanska barn och diskuterar livet med afghanska åldringar… man undrar vilket språk de använde… Inte undra på att människor i Sverige blir förundrade när de får höra att det är blodiga strider och att fler och fler vill ta livet av svenska inkräktare. Om inte annat så för att utländska trupper och missiler tagit kål på deras barn, släktingar och grannar.

Men huvudfrågan: Det är de som, med politiska medel, dragit in svensk militär i konflikten som bör ställas till svars i första hand. De klassiska retoriska knepet att göra de som sagt nej från början till ansvariga för det som skall hända sedan är uttjatat efter alla år som det använts från allehanda etablissemang, som själv vill komma undan ansvar.

Jag hävdar att man skulle funderat över vilka mål man hade med insatsen innan man tryckte på knappen som gjorde den möjlig. Tyvärr var gröna, blåa och en del röda i riksdagen uppslukade av de mentala vågorna efter 11 september, vilket reducerade analysförmågan högst avsevärt.

Obama är på väg att bli vår tids svar på president Lyndon B Johnson. Han trappade upp för att kunna avsluta. Det slutade med 500 000 amerikaner i Syd- och Nordvietnam.