För övrigt är regnet djupt underskattat...

Häromsöndagen avslutade jag bloggen med följande "För övrigt är regnet djupt underskattat".

Under de år jag bloggat har aldrig en enkel mening lett till så många filosofiska mejl!

Jo, jag menar verkligen att regnet är djupt underskattat. Inte bara på sommaren för att det ger växterna kraft. Utan för att regnet ger tillfälle för oss människor, som så vill, att känna dofter, höra ljud och se ljus som vi annars inte ser.

Det gäller bara att ta tillvara chansen, istället för att drumla in i närmaste köplada eller galleria - hur många småföretag den än är laddad med! - för att söka skydd och blandas med shoppingterrier, eller rusa bort från stranden i villfarelsen att den är till för sol och bad.

Att sätta sig på en sten i skogen när det regnar, för att verkligen uppleva regnet, är en av livets höjdpunkter. Eller fälla upp paraplyet i stan, och ta sig tid att känna in stämningen som kommer krypande istället för att rusa in någonstans och rikta in sig på veckans extraerbjudande, är en annan höjdare. Regnet som strilar är kanske det bästa extraerbjudande som ges den veckan. Alldeles gratis dessutom.

Inkännande av regn är en del av livets - och jag menar allt livs - mest centrala delar. Det ligger förmodligen i generna att finna någon sorts djupare känsla inför strilande, eller smattrande, den långa rytmen i dagsregnet, den korta i skurarna.

Det gäller bara att försöka stänga ute bruset. Det var det jag menade med att regnet är djupt underskattat.

Att ta vara på regnet är väl lättare att göra för oss som är utshoppade, som tagit till oss tanken att livet kan bli bättre om man varvar ner, växlar ner och inser att det krävs en god balans i livet mellan stressande och långsamhet, mellan ljud och tystnad, mellan aktivitet och stillhet, mellan snabba tankar och långa tankar, mellan information och kunskap.

Det räcker inte med stress, ljud, aktivitet, snabba tankar och information. Det blir inget riktigt liv av det. Det blir bara en onödig reduktion av att vara människa. Till glädje för siffernissar, tillväxtjägare och politiker som fastnat i den mentala bur, där allt utanför densamma uppfattas som hot.