Idag startar Miljöpartiets kongress. Det är ett helt annat parti än det jag avtackades från år 2000 efter 11 år som språkrör.Inga värderingar i det konstaterandet, bara ett... konstaterande. Alla utvecklas vi. Ibland på olika sätt.
Det mest intressanta inför denna kongress är om partiledningen skall lyckas reducera frågan om sänkt arbetstid till en viljeyttring som man inte behöver verka för...
Partistyrelsen har nämligen lagt ett, förvånansvärt utslätat och konventionellt, förslag till arbetsmarknadspolitik där man i konkreta attsatser lovar verka och arbeta för en massa mer eller mindre vettiga saker. Men när man kommer till en av de mest centrala delarna av grön ideologi - sänkt arbetstid - så byter man ut orden "verka för" mot att man "vill" sänka arbetstiden.
Förmodligen i förhoppningen att kongressen inte skall se finessen... Att MP slår fast att man vill sänka arbetstiden är ofarligt för Mona Sahlin, att däremot kongressen slår fast att MP skall verka eller arbeta för det är något helt annat... På lördagen tar kongressen sitt beslut.
Jag tror inte att kongressen går på den finten från partiledningens sida. Några ideologiska grundbultar bör väl ändå vara kvar även för det nya Miljöpartiet så här i blockpolitikens förödande tidevarv...
Frågan är om man kan säga att man har makt och inflytande om man redan före en regeringsbildning förpassat fler och fler av sina egna grundbultar till avfallskvarnen.. eller åtminstone lagt en våt filt över dem i hopp om att de skall glömmas bort...
Bilden föreställer MP:s kongress som likt en modig stålmus kommer att förhindra partiledningen att krossa ännu en grön grundbult...
Birger! Ja, arbetstiden är en grundfråga, av flera skäl. Min undring blir: varför agerar partiledningen som den gör? Har du några teorier om det?
SvaraRaderaModeraterna, det nya arbetarpartiet, har lyckats med cirkusnumret att framstå som ett parti som kan tilltala (nästan) alla . MP fortsätter att locka oss gröna, om än under protest (precis som de rätt-trogna blå inte riktigt känner igen sig i nya moderaterna), samtidigt som man skapar en potential att locka åtskilliga utanför kärnfamiljen.
SvaraRaderaEller ?
min teori är att de TROR att de är strategiska och har mer att vinna på att anpassa sig till majoriteten (som annars tycker att det är orealistiska).
SvaraRaderaSom det centerpartistiska kommunalråd som svarade mig angående kärnkraftsuppgörelsen i vintras genom att "skriva med västen", eller vad han nu kallade det. Jag frågade hur i hela världen han av alla människor, som stred sida vid med min mamma och alla andra, i de stora kärnkraftsdemonstrationerna när det begav sig, så lättvindigt kunde gå ut och försvara partiledningens uppgörlese - som han inte ens fått insikt i.
Han hänvisade till "strategi" och att det troligtvis inte skulle bli några nya kärnkraftverk och att man ska tänka på vad centern fick igenom i stället. Det var i själva verket DE som hade vunnit på anpassningen... jo, eller hur?
Centern fick igenom en ynka procent mer förnyelsebar energi, 50 i stället för 49, mot vad EU har som lägsta krav på oss. Dvs. uppåt fanns ju inga hinder. Den procenten var naturligtvis inte värd att ge upp kärnkraftsmotståndet för. Men att centerombuden svalde ledningens floskler om strategi (i syfte att så så split mellan blocken) med hull och hår, kan man ta som ett mycket varnande exempel.
Och nu planerar EON för ett av världens största kärnkraftsverk i Oskarshamn... så mycket för strategi, och "att skriva med västen" och vara förtrolig. För en futtig procent som sannoikt hade kommit av bara farten när vi uppfyllde EU: s krav eller bara tänkte efter lite om vad vi använder energin till. Arbetar vi mindre och shoppar färre materiella prylar behöver vi ju också mindre energi.
Ett råd till samtliga partier, människor och medborgare är därför att hålla på idealen. Och framför allt våra DEMOKRATISKA medel. Diskutera öppet, som Birger tack och lov gör här. Gå aldrig med på att ge upp grundideologin eller idealen "för att vara strategiska" i tron om att ni då, till slut, kommer att få igenom det ni vill.
Kompromisser är, rätt använt, ett fantastiskt politiskt redskap - men anpassning till det man i grunden vill förändra är en förödande taktik.
Alla måste veta att krafterna vi kämpar mot nu är starka och skyr inga medler i att överta retorik m.m. Då gäller det att stå upp för sina ideal. Visa att man håller, och att man åtminstone inte beter sig lika lågt som de.
DNK: Tack !
SvaraRaderaMP skulle inte vara så rädda för att driva sina kärnfrågor, exempelvis kortare arbetstid. Som jag ser det är det MP som har det bättre utgångsläget om vi nu diskuterar strategi. Det är just nu så att Socialdemokraterna behöver MP för att kunna bilda ny regering, och det mer än någonsin förut. Jag tycker det är guldläge för MP att pressa sossarna och inte tvärtom!
SvaraRaderaMed anledning av den roliga bilden och kommentaren till denna vill jag vända på det: kanske är det kongressen som stampar ner den lilla partiledarmusen...
SvaraRaderaPartiet måste verkligen satsa på arbetstidsfrågan! Det är jättetråkigt att inte språkrören är ute och i positiva ordalag berömmer uppgörelserna som nu sker om sänkt arbetstid på så många arbetsplatser!
SvaraRaderaDu är helt fel ute, Birger. Vi måste arbeta mer, inte mindre, för att klara välfärden i framtiden. Följer du inte med i den politiska samtidsdebatten??? Den nuvarande krisen visar hur lätt vi kan falla tillbaka i fattigdom när systemet börjar krångla. Kommunerna står inför stora utmaningar att klara bara det allra mest nödvändiga.
SvaraRaderaMen Herregud! MP-politiker i 21 år och inte förstått bättre än så??? Är det sant?
SvaraRaderaBirger! Kan du inte i vänsterspalten lägga ut den mycket analytiska och goda argumentation du har för vikten av sänkt arbetstid? Och hur man finansierar välfärdens kärna genom produktionsskatt istället för för på arbetstid?
Vi kan ju inte börja på nytt varje gång någon hittar till din blogg!
mp-politiker här ovan har nog missat en hel del av Birgers poänger. vi faller snarare ned i fattigdom snabbare om vi fortsätter på den här inslagna vägen.
SvaraRaderaVälfärdsstaten byggdes (med gott uppsåt) upp genom fyra huvudsakliga ben, med stöd av ett fjärde:
1)högre skatter,
2)full sysselsättning (och lön efter tid),
3)statens skulle äga vissa företag där vinsten skulle gå tillbaka till välfärden, och
4)kravet om 4 % tillväxt om året.
Samt, stödbenet, att bostäder skulle byggas genom allmännnyttan för att
1) skapa full sysselsättning,
2) bidra till tillväxtkravet,
3) inbringa skatter till välfärden 4) vara en del av det goda uppsåtet (dvs välfärd som inte bestämdes enligt marknadens principer.
NU. Står vi här efter 60 år av effektiviseringar och teknikifiering av samhället, med mycket få verkliga naturrresurser kvar till våra basala behov (mat och liv) och har
1) sänkt skatterna,
2) sålt ut de statliga företagen, 3)kommersialiserat och privatiserat det ursprungliga goda uppsåtet, så att det åter är den starkes värld och vi alla lider av den sämre kvalitén på samtliga varor och tjänster (mina skor inköpta på 80-talet håller ännu men inte dem jag köpte förra året... hygienen på sjukhusen är under all kritik, eftersom städet är utlagt på upphandling efter lägsta pris och med orimligt tuffa tidskrav.. osv)
men vi har kvar:
4) kravet på 4 % tillväxt.
Allt det andra är borta, förändrat osv. Men vi lever i tron att vi får ha kvar det vi förut kallade välfärd om vi ENDAST stödjer oss på detta ranka lilla ben, som nu i brinnande kris, mer än någonsin visar att det inte är samhällsbärande.
Ingen pratar längre om vad som byggde upp välfärdsstaten och vilket komplext samverkande system det var som fick det att funka så länge som det gjorde.
Och få, utanför de historiska instutionerna, talar om vad det grundläggande felet med modellen var: kravet på 4 % tillväxt. Ett i grunden utopiskt projekt som inte var anpasat till verkligheten. Och inte ägnat att hålla över den tid som vi kallar "rekordåren".
Sedan välfärdsstaten föll har vi alltså karvat bort alla väsentliga delar - förutom den svulst vi egentligen skulle skära bort.
Nu står vi inför ett nytt historiskt skede.
Och då, mp-politiker i 21 år, för att få "behålla välfärden" måste vi återigen satsa på gemensamma projekt som stödben (tidigare bostäderna) - framför allt hållbar kollektiv infrastruktur (ej lägga allt krut på el/biogasbilar), kultur, kurser, utbildning, grönområden, naturreservat, parker m.m. för människor att tillbringa sin lediga tid i så de inte behöver jobba så mycket för att konsumera materiella prylar.
Samhället är komplexare i dag och vi behöver en mångfald ben att stå på utifrån lokalsamhällena omkring oss och inte så stora centrala instutioner till allt, men ett grundläggande paraply med lagar och riktlinjer (kortare arbetstid) för att garantera hållbarheten gentemot våra resurser (och vad en människa klarar av av rena hälsoskäl, som stress osv).
Men kärnan i allt det här är, precis som Birger säger, att arbetstiden måste kortas och kravet om industriell och materiell tillväxt tas bort. Den har fyllt sitt ursprungliga syfte. Nu motverkar den bara samma syfte.
Det är verkligen centrala huvudfrågor och kärnan. Hur ni än diskuterar om att behålla välfärden kommer ni på sikt inte runt det. Skjuter ni på det nu. Kommer det åter nästa och nästa och nästa år. Tills vi inte har något kvar av välfärden (ren luft och en miljö som går att leva i) utan är tillbaka i en grymmare fattigdom än någonsin tidigare.
Och då sitter de som plockat in vinsterna i de sista årens tillväxtkapitalism och ekorrhjulsekonomi, där alla försöker springa ifatt sin egen svans, vackert på sina slott med strandtomt, medan de som var vanliga löntagare, lärare, kulturarbetare sitter i slummen bredvid uranschakten och tittar ut över kalhyggen och kylanläggningar. OM de har tur får de betala för att vistas i en omgärdad park.
Vi skulle valt ny väg i mitten av 70-talet. Nu är mycket för sent. Men inte allt. Men varje dag som tillväxtkravet är kvar kommer vi allt närmare fattigdomen.
Att anpassa sig till socialdemokraterna, som precis som övriga partier anpassar sig efter moderaterna, betyder att det blir moderat politik vi i slutändan får.
Det är en politik helt utan visioner, helt utan kunskap om hur vi går vidare och hur de verkliga resursförhållandena ser ut. Endast med en önskan att så många som möjligt av de som i dag tar ut vinsterna av rådande system ska få tillgång till de attraktiva slotten. Och resten tjäna dessa uppburna, duktiga indivder som tagit sig fram så flott...
Som MP sa på den tiden jag gick med i partiet: Den bästa tiden att plantera ett träd var för 20 år sedan. Den nästbästa tiden är nu.
Återigen. MOD till våra starka, duktiga, fantastiska MP-politiker att driva våra viktigaste frågor. De är inte bara MP: s frågor, även om det är där det står formulerat i partiprogrammet,
det är mänsklighetens ödesfrågor.
Himmel så mycket okunnighet på så litet utrymme, DNK. Man tror inte det är sant. Hur gammal är du?
SvaraRaderaJa, du har rätt Anders O, jag glömde ju det viktigaste: med bibehållet system blir ju det centrala själva kampen ATT vi slåss mot varandra om jobben, för att över huvud taget få möjlighet att arbeta i de få arbeten som är "godkända" som lönearbeten.
SvaraRaderaDå kommer den viktigaste valfrågan i all evighet vara: JOBBEN - "hur vi skapar nya jobb" - samtidigt som de jobb vi just skapade i går blivit utbytta till maskiner och därför "billigare" än mänsklig kraft.
JAG kan åtminstone komma på en handfull saker jag hellre ägnar mig åt än krigar för att få chansen att eventuellt få ett arbete inom en sektor jag definitivt inte vill arbeta inom.
Samtidigt som det jag eg. vill göra aldrig hinns med eftersom det inte räknas och ingen på den där fantastiska "marknaden" är beredd att betala vad det kostar - eller ens hinner uppfatta dess rätta värde i den här allt snabbare karussellen.
Och snacka om demokratins slutgiltiga död om alla valfrågor i all evighet ska vara "jobben först". Jag är då den första att dö av tristess, jag är ledsen, Anders O.
Den här debatten förs tydligen av mycket unga och oerfarna personer. Samhällets nuvarande problem kan se svåra ut, men... Vi har aldrig haft det så bra som nu, och det löser sig när ekonomin vänder!
SvaraRaderaMin gode DNK…
SvaraRaderaVarför har inte du blivit politiker?
Varför sitter du på den här bloggen och för fram dina åsikter till redan troende?
Varför låter du inte andra utanför den här bloggen ta del av dina intelligenta lösningar?
Varför har inte fler kommit på att dina idéer är de enda riktiga?
Varför når inte din genialitet ut?
Varför ser världen ut som den gör när du har lösningarna?
Jag mötte en gång för många år sedan en verklig filosof.
Han lät mig förstå, att det allra mesta här i tillvaron redan är genomtänkt – på längden och på tvären.
Saker och ting är som de är därför att man funnit att just nu är detta det bästa, sa han.
Man kan göra invändningar mot det mesta här i världen, och en del människor har tagit som sin uppgift att tillverka invändningar i parti och minut.
Ja, det är faktiskt så att för en del människor utgör invändningarna själva livsluften, sa han.
De mår bra av att kritisera, helt enkelt.
Men man ska vara klar över att de allra flesta invändningar redan är vederlagda, av andra.
De har redan befunnits inte hålla måttet, därför har de förkastats.
Men detta vet ju inte alla människor om, t ex läsarna av den här bloggen.
Därför kan en del av de här människorna som lever av att tillverka invändningar under åtminstone en tid få sympatisörer.
Sedan spricker bubblorna, igen.
Historien visar dock att ibland, men inte ofta, dyker det upp äkta invändningar mot något.
Då förändras världen plötsligt en smula.
Sådana människor, som kommer med invändningar som är helt unika och geniala, ska vi ta vara på.
Men alla de övriga okunniga och halvkunniga gnällspikarna kan vi väl vara utan.
Först och främst kan man ju kräva att de söker efter invändningar mot sina egna invändningar…
@ optimisten. Med vad ska den vända av då? Om vi utesluter vår egen förmåga och som nu litar på klassisk övertro?
SvaraRaderaen kort sammanfattning (obs! stiliserad uppställning) för att tydliggöra vad man tidigare använt som styrmedel och incitament.
http://www.fou.nu/info/dir/document/2646/Valfard__och_styrningsideal_7_februari_2008.ppt#273,1,Välfärd och styrningsideal – vad har gällt och vad gäller?
Nu krävs handling i rätt riktning och inte passiv väntan på Godot, för att ta nästa steg.
Det råder väl ändå enighet från flera håll om att nuvarande system inte funkar???
håller med Tomas där uppe om vem som bör ta intryck av vem.
SvaraRaderaDe som har mest att vinna på MP-politik är de samma som har mest att förlora på moderatpolitik:
De socialdemokratiska väljarna.
PeO, jag har faktiskt gjort ett ärligt försök. Men jag kan inte hela tiden ränna huvudet i väggen genom att strida för att försöka få lite mindre dåliga lösningar på naturvidriga förslag inom ett helt skenande system. Jag beundrar de som håller ut, de som finns kvar i politiken och varje dag försöker göra sitt bästa. Själv blev jag sjuk av det och skulle helst göra någonting helt annat. Men jag kanske kommer tillbaka när politikerna inte längre lämnar över hela ansvaret till marknaden och när någon ledande politiker i landet stått upp och sagt det som föreslås i den här artikeln (de kan gärna göra ett gemensamt uttalande):
SvaraRaderahttp://www.mpmolndal.nu/default.asp?url=404;http://www.mpmolndal.nu/345.html
ang. den där filsofen. Honom har jag också träffat. Massor av gånger. Cyniker är inte direkt utrotningshotade.
PeO: Bara ironisk ??
SvaraRaderaSe där, du blev sjuk av det, DNK.
SvaraRaderaIlla!
Självförvållat, anser jag.
Man måste ha oerhört mycket på fötterna för att engagera sig i en enda sak.
Och så kommer man i de allra flesta fall ändå fram till att det är bäst som det är...
Man kan använda sitt korta liv på bättre sätt, anser jag.
Man behöver inte vara cyniker för att inse det, men realist.
Men allt sådant kommer med åldern, tror jag. Alla mina gamla vänner var radikaler som nu röstar på moderaterna precis som jag själv.
Så kan det gå!
Men det finns alltså mycket starka skäl.
Erik. Svar på din fråga: ja han är, får vi hoppas för hans egen skull, bara ironisk.
SvaraRaderaDet är synd att inte MP klarar av att förmedla en förståelse för att "tillväxten" är det som håller på att förgöra vårt samhälle. Om man varit uppmärksam på mattelektionerna i grundskolan och tänker en smula så ser man att ynka 2% tillväxt innebär att vår totala konsumtion (BNP) måste fördubblas c:a vart 30 år. Efter 100 år måste då konsumtionen vara mer än 7 ggr så stor som idag (och om 300 år: 380 ggr så stor). Är det verkligen så svårt att inse det ohållbara i detta? Går det verkligen inte att debattera detta öppet?
SvaraRaderaVi kan faktiskt få mer välfärd med mindre konsumtion och mindre arbete än idag, men det kräver ett annat ekonomiskt system, ett som inte hela tiden omfördelar TILL de som redan har mer än de behöver. Ännu har jag inte hört någon politiker vågat säga detta högt. Vi behöver ett samhälle där (bland annat) inte pengar skapas som räntebärande skuld och där regeringen skapar pengarna istället för bankerna.
Din bloggtjänst ägs av ett företag som hjälper den kinesiska diktaturen att censurera det demokratiska verktyg vi kallar Internet. Varför inte använda Wordpress eller liknande istället?
SvaraRaderaTillväxt mår vara önskvärt i
SvaraRaderau-land.
Men i i-land är det återväxt som gäller.
"Men man ska vara klar över att de allra flesta invändningar redan är vederlagda, av andra"
SvaraRaderaHur mår du egentligen Peo?
De flesta av invändningarna mot dagens samhälle på den här bloggen har åtminstone 100 år på nacken i olika konstellationer och ännu har ingen lyckats vederlägga dem vad jag vet.
Olle, du har nog inte förstått så värst mycket av vad filosofen PeO skriver.
SvaraRaderadet är nog en hel del som inte förstår det.. någon sorts beskrivning av ett totalitärt samhälle förefaller vara idealet... men filosofi kan man väl ändå inte kalla det.
SvaraRaderaHar du hört om PS påbörjade arbete för att reda ut hur vi klara bitarna med välfärdens framtida finansiering med arbetstidsförkortning, med ändrade produktionsvillkor, förändrad demografi och en nödvändighet i att minska den materiella konsumtionen?
SvaraRaderaOm vilja, verka för eller arbeta för är den avgörande skiljelinjen så är jag nog beredd att passa den debatten. För mig känns det viktigare att diskutera hur vi ska göra det. Vi har ju inte lyckats mellan 1981 och 2009, oavsett om vi haft 30 eller 35 timmar som mål, eller på vilket sätt vi "verkat för det", och jag vill nog att vi når resultat än att vi "vill" eller "arbetar".
Rasmus, du måste väl förslka läsa vad det står när du kommenterar en text.
SvaraRaderaspice
Jo jag läste. Och om PS försöker "finta bort kongressen" genom ordbytet "verka för" till "vilja" så är det en helt meningslös fint. Diskutera hur man ska göra istället.
SvaraRadera