Senkommen debatt om designade barn...

Socialstyrelsen menar att man bör avstå från att undersöka fostrets kön om inte särskilda skäl - t ex ärftliga sjukdomar - finns. Detta med anledning av ett fall i Eskilstuna.

Socialminister Göran Hägglund meddelar att man som förälder får finna sig i att vara ovetande till vad det är för kön på det barn man väntar, sjukvården skall inte automatiskt ta reda på fostrets kön. Den kristna tidningen Dagen skriver: "En möjlig väg att gå är att förvägra blivande föräldrar att få reda på barnets kön förrän abortgränsen i vecka 18 har passerats."

Suck!

I en allt mer privatiserad sjukvård finns det inga möjligheter att stoppa information om vilket kön "cellklumpen" - för att citera katoliken Bitte Assarmo - har. Och tidningen Dagen gillar ju privata alternativ om jag förstått det rätt. Vilket också Göran Hägglund gör - han tillhör det parti som är ivrigast när det gäller just privatisering.

Vi kan alltså inte förhindra att människor i allt större utsträckning kommer att förverkliga idén om att på olika sätt designa sina barn. Redan för 25 år sedan ville några av oss få till en debatt om detta. Men det var omöjligt att få andra politiker att seriöst ta i frågan; tvärtom hävdade de att jag och andra "svartmålade" och att den nya tekniken är "neutral".

Men ny teknik är aldrig neutral i den mening att den inte kommer till användning den dag då någon kan göra ekonomisk vinst på den - eller den dag staten finner det nyttigt av andra skäl. Makarna Myrdals idéer, som på intet sätt var grundande i ondska, om en bättre folkstam skulle lätt kunna genomföras idag. Det kallades rashygien en gång. Det "goda" är att vi får ett rationellare och mer lönsamt samhälle. Det "onda" är att det är alldeles åt helvete...

Vi vill alltid utnyttja teknikens goda följder, men måste ha klart för oss att dess "onda" sidor också kommer att användas. Det som de flesta av oss idag anser är obehagligt - välja vilket kön barnet skall ha eller på mer sofistikerat sätt designa sitt barn - kommer att vara acceptabelt imorgon.

Vi sitter nämligen, vare sig vi vill eller inte, på det sluttande plan där våra värderingar och normer successivt förskjuts. Det är därför det är så tragiskt att debatten alltid kommer försent, efter det att vi nått den gräns där vi kunnat påverka. När det gäller "genteknik" (i vid och vardaglig mening) har flera av de krafter som nu vaknat till liv varit tysta då de verkligen kunnat påverka. Då var de för fega, för bekväma, för rädda att få etablissemangen på sig. Nu blir det tom retorik för syn skull.

I Sverige har vi regelverk som gör att föräldrar inte behöver uppge varför de vill abortera sitt foster. Det kan bero på allt från att man anser sig vara för unga till att man avser att vid den förväntade förlossningen åka till Las Vegas och spela poker. Vare sig staten eller sjukvården har med saken att göra. Så bör det vara - inte för att det är bra, utan för att allt annat är sämre.

Jag tycker att det är oerhört att vi i detta lilla land har över 37 000 aborter. Det är också mer än tarvligt att skulden för detta oftast läggs på kvinnor. Som om vi män inte var delaktiga i att kvinnan blir gravid. Män är usla på att ta ansvar för sitt skvättande - skrev om det här.

Torbjörn Tännsjö skrev förresten för en tid sedan på DN Debatt att föräldrar skall ges oinskränkt makt över vilka barn som skall födas. Det föranledde mig då att påpeka detta:

1953 lyckades James Watson och Francis Crick presentera en modell över DNA-molekylens uppbyggnad. Nio år senare fick de nobelpris. Fransic Crick, en på många sätt ärans man, har hävdat att barn som inte har tillräckligt goda arvsanlag mycket väl kan avlivas:"Inget nyfödd barn borde få kallas människa förrän det genomgått vissa tester när det gäller arvsanlag".

James Watson förklarar närmare: "Om ett barn inte levnadsförklaras förrän tre dagar efter förlossningen kunde föräldrarna beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har den möjligheten under nuvarande system. Läkarna kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville..." För drygt tio år sedan ansåg han att om det visar sig att homosexualitet är genetiskt betingat så borde alla gravida kvinnor ges rätt till abort.

Så sent som för något år sedan hävdade han att svarta hade gener som gjorde dem mindre intelligenta än vita, och att detta var förklaringen till varför Afrika var fattigt... Detta föranledde obskyra organisationer att jubla...

Nåja, dessa två nobelpristagare är inte ensamma. Joshua Lederberg fick nobelpris 1958 och menade att rashygien var mer än rimligt. Har man funnit en "överlägsen individ" ska denne kopieras direkt "hellre än att riskera störningar genom naturlig hybridisering, inkluderande den sexuella". 1978 skrev nobelpristagaren Macfarlane Burnet i sin bok The endurance of life:

"Vi måste se till att alla barn faller under de accepterade gränserna för det normala. För att gå rakt på sak: det innebär att ta död på havandeskapets produkt så fort man säkert kan konstatera att det inte är tillräckligt välrustat för att klara livet. Det kan tänkas att man inom en inte allför lång framtid kommer att testa alla nyfödda barn direkt vid födseln och endast återlämna dem till modern om man inte funnit några tecken på genetiska sjukdomar".

Men det är ju inte bara nobelpristagare som drömt om en värd där vi idkar rashygien. I folkhemmets Sverige var det Alva och Gunnar Myrdal som gick i spetsen. I Kris i befolkningsfrågan skrev man: "Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial". De två hävdade att det krävdes karaktär och intelligens av "det mänskliga produktionsmedlet", de "lågvärda" människorna skulle steriliseras.

1941 hävdade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller att samhällsvinsten var ett gott argument för rashygieniska åtgärder. Det var inga onda människor, och det är just precis det som är så obehagligt. I det godas namn kan man ägna sig åt att genomföra mindre trevliga drömmar.

Tännsjö tänjer på frågan och har tidigare redovisat sin ståndpunkt att det är bättre att föräldrarna väljer vilka barn de vill ha än att staten gör det. Debatten lär gå vidare, skriver prästen och tillika chefredaktören på Aftonbladet Helle Klein, och utropar frejigt att döden tillhör oss alla. I övrigt verkar det bara vara här man kommenterat Tännsjö...

Om du är intresserad av att läsa vad jag skrev om denna fråga i boken Svarta oliver och gröna drömmar (Norstedts, 1997) kan du klicka här. Man kan konstatera att tiden går... Att den liksom sprungit ifrån debatten...