Ledande stressforskare har diskuterat hälsa och livskvalitet i ett materiellt moget samhälle. Och det visar sig att lågkonjunktur har sina fördelar eftersom man jobbar mindre, får mer tid för motion och intressen. "Dödligheten sjunker vid dåliga tider", hävdar stressforskaren Hugo Westerlund.Det är således en fördel att vara utshoppad, man lever bättre liv. Att ett antal nya shoppingtempel överges är, tycker jag, ett tecken på god utveckling. Konsumtionshysteri är ett nederlag för människa och samhälle.
Problemet är att människors grundtrygghet, genom politiska prioriteringar, blivit sämre. Och att arbetat är dåligt fördelat på grund av hysteriskt vidmakthållande av den snart halvsekelgamla 40-timmarsveckan.
Sänkt arbetstid ger mer tid för familj och närsamhälle, ökad möjlighet att bygga sociala kontaktnät i civilsamhället och skapa identitet via detta istället för genom konsumtion och märkeshysteri. Att konsumera sig ur krisen är ett dåligt recept, att leva sig ur krisen är klart bättre. Om detta skall jag, som icke-troende, predika i Vittinge kyrka den 3 maj. Ser fram emot det.
Jag minns företrädaren för läkemedelsföretaget som var lycklig för att kapitalismens insvepande i Kina skulle öka tillväxten, öka stressen och därmed försäljningen av magsårsmedicin och ångestdämpande medel....
Analysen håller inte den här gången. Även om konjunkturläget innebär att den samlade arbetstiden sjunker, så innebär det ochså att den ekonomiska snedfördelningen i samhället ökar. Eftersom inte arbetstiden fördelas rättvist, får vi en situation där de arbetslösa förvisas till AF:s meningslösa sysselsättningsterapier, och där kronofogden snart knackar på dörren på grund av att borgarna strypt ersättningarna, så att pengarna inte räcker till de basala behoven. Samtidigt kan de som har jobben kvar fortsätta att överkonsumera meningslösheter. Därför är det cyniskt att tala om "lågkonjunkturens fördelar".
SvaraRaderaDäremot har du helt rätt om behovet av arbetsdelning. Om man delade på jobben genom sänkt arbetstid, skulle alla få en måttligt sänkt inkomst. Då skulle man få en solidarisk konsumtionssänkning, där alla har basbehoven täckta och samtidigt lite grann över till lagom mycket flärd. Dagens konsumtionssänkning är däremot osolidarisk, eftersom den helt och hållet bärs av de mest utsatta.
Den som hamnar utanför arbetsmarknaden blir därtill med borgarnas politik stigmatiserad, eftersom den vilar på det dolda antagandet att det är individens skuld att jobben försvinner, på samma sätt som alliansen implicit menar dey är de sjukas egen skuld att de blir sjuka. En sekulär variant av Livets Ords syn på sjukdom - är det den s.k. "Kristdemokraten" Hägglund som för in tänket i regeringen?
Nu är det bara att hoppas att de tre Rödgröna partierna börjar jaga akkiansen på allvar, och ställer den mot väggen för den bedrivna politiken. Det lama tonläget i debatten oroar dock - man fegar för att säga det som måste sägas.
P.Gr.
Jepp! Om inte miljöpartiet - som har haft analysen klar i decennier vad det gäller tillväxt- och arbetsfördelningspolitik - tar bladet från munnen snart och stakar ut riktningen för de rödgrönas politik OCH kritik av alliansen, så skriker jag snart högt. Och det blir ett vårskrik av stora mått!
SvaraRaderaDu rör dig med i allra högsta grad subjektiva och över tid relativa parametrar – ”materiellt moget samhälle”, ”utshoppad”, ”konsumtionshysteri”… Vad är exempelvis konsumtionshysteri? Vad konsumerar man då, och hur mycket? Det visar sig att om vi kryper bakom dina parametrar, blir det inte mycket att ta på. Just nu sitter jag framför en tämligen ny dator. Men om några år måste jag nog köpa en ny dator. Är det konsumtionshysteri? Eller är det bara konsumtion? Var går i så fall gränsen, och vem ska bestämma var gränsen går? Du försätter dig med andra ord i mycket svåra val, val som dessutom riskerar att bli gjorda av andra och då är vi farligt nära en planekonomisk ordning eller en ordning med åsiktspolis eller ännu värre. Det prylsamhälle som vuxit fram har ju inte heller gjort det mot människors vilja. Tvärtom, vi efterfrågar en mängd varor därför att vi anser att vi behöver dem, mår bättre av dem eller att de underlättar för oss. Man kan, som du, tycka att det ligger en hysteri i vår konsumtion, men frågar du människor om de vill gå tillbaka till ett i flera avseenden fattigare och tråkigare samhälle får du inte mycket stöd. Jag kan egentligen inte finna något enda skäl till att vi skulle överge den här utvecklingen, inte ens miljömässiga skäl.
SvaraRaderaPengar är inte allt. Bättre med en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke.
SvaraRaderaFörnöjsamhet är också viktigt. Just detta är en stor bristvara i dagens samhälle där "mera, större ocg fortare" är vad som gäller.
Varför skryter du med att vara "icke troende"? Är detta finare eller mera PK än att vara motsatsen? Men att använda kyrkan som predikolokal för sin icke tro går tydligen bra.
Ovanstående kommentarer täcker in (nästan) hela diskussionen. Grattis till blogg-världen!
SvaraRaderaMagnus. Tror man får gå till sig själv.Och känna efter. För egen del är jag helt klar med att livskänslan ökar när jag avstår. Inte från allt. Men från mycket.
Eric har helt rätt. Man måste gå till sig själv, inte pådyvla andra sitt livsstilsideal. För många är shopping och ”saker” livskvalité, för andra står allt detta i vägen. Det fina med vår tid är att vi kan välja.
SvaraRaderaHur kan man bli stressad om man bara jobbar 40 timmar i veckan? Fråga stressforskarna om det!
SvaraRaderaOM det mot all antydan skulle vara så att det finns en jätte liten minoritet som blir stressade och går in i väggen av att arbeta 40 timmar, så lär även denna grupp bli stressad av att arbeta 35 timmar, eller 30 timmar.
Flera av er har kommenterat på temat "man ska inte pådyvla andra sina livsstilsideal". Det vill säga jag sägs försöka pådyvla läsarna något.
SvaraRaderaMen stopp och belägg: Bara förra året satsades cirka 55 miljarder kronor på att pådyvla medborgarna ett livsstilsideal. Det kallas reklam och utgör till stor del livsstilspropaganda på temat: konsumera mer för att hålla igång en evig tillväxt, var aldrig nöjd med det du har, begär alltid mer, känn dig dum om du inte följer trender.
Dessutom är det ju så att den politiska majoriteten, eller i stort sett alla partier idag, driver en politik - inte minst skattepolitik och arbetsmarknadspolitik - som stimulerar en viss livsstil. Bara genom att hålla fast vid en lagstadgad arbetstidsnorm på 40 timmar anger man lönearbetets roll i samhället, genom att kräva större jobbregioner driver man fram att individen i ännu större utsträckning skall prioritera lönearbete framför social närvaro i sitt lokala samhälle med skola, barnomsorg etc.
Min poäng, som jag försökt framföra på den här bloggen en längre tid, är att vi inte alls väljer våra liv fritt, utan att vi hela tiden är utsatt för betingande maktutövning som skapar starka normer i samhället.
Som extra minus-bonus till de normerna hör att vi redan nu lever över våra ekologiska tillgångar, vilket i sig inte utgör en privatsak, utan är ett gemensamt problem. Vi måste faktiskt pådyvla varandra en livsstil som är hållbar. Det vill säga en livsstil som inte ligger i fas med dagens ekonomistiska konsumtionsjakt. Sorry.
Magnus gör det alltför enkelt för sig genom att mena att man blir fattigare, får tråkigare liv etc om man prioriterar annat än ett allt hastigare varuflöde genom samhället. Birger påpekar ovan att vi är fångar i de normer som råder i samhället, det är lite synd att så många inte förstår just det. Birger citerade en dikt av Elin Wägner som handlar om en burfågel som tror sig vara fri i sin bur men inte förstår vad frihet utanför buren innebär. Normerna fungerar som den där buren.
SvaraRaderaAnonym som inte fattar att man kan bli stressad av 40 timmars arbetsvecka tycks inte begripa att med resor och lunch är man borta minst 10 timmar från hemmet innan man hämtar barnen på förskolan. Trött skall man då laga mat, försöka läsa läxor med de större barnen, försöka få tid och ork över till att hälsa på sina gamla föräldrar och välja elbolag och betala räkningar. Snälla, snälla, man kan bli jävligt stressad! Men den anonyme tillhörde väl en lite bortskämd överklass som kan sköta sina affärer på jobbet, bor nära jobbet och har piga hemma som snyter barnen.
SvaraRaderaDet är en farlig väg du beträder, Birger Schlaug, om du utgår från att vi inte är fria att själva välja. Det är i själva verket ett säkert kännetecken på en extrem politisk linje när man fråntar människor deras fria vilja. I ditt fall handlar det om "livsstilspropaganda" som du menar pådyvlas medborgarna. Men då bortser du från att all denna, kan man tycka, smörja, faktiskt så att säga jämnar ut sig i det långa loppet. Medborgarna får dessutom själva ta ställning för och emot alla budskap - en del väljer ju t.o.m. att leva som du lär ut! Om du inte vill införa diktatur, där du eller någon annan bestämmer vilken livsstil som är den enda riktiga, får du faktiskt acceptera att människor och grupper av människor, precis som du, försöker påverka andra. Att just dina idéer dessutom har så liten spridning kan du ta som en fingervisning; det är på många sätt både bättre och trevligare att leva som vi gör i dag. Själv tror jag inte ett ögonblick på din försakelsepolitik, som du ju faktiskt inte ens själv lever upp till.
SvaraRaderaSom strukturerna i samhället ser ut så är det väl snarare så att vi som vill ha en tillvaro som står i mer samklang med människans och det ekologiska systemets puls får allt mindre att säga till om.
SvaraRaderaOm jag jobbar med något som i det långa loppet försämrar för kommande generationer och om detta jobb i sig gör mig stressad och sjuk så är ju lösningen aldrig att göra någonting åt grundproblemet. Istället hoppas man på den tekniska utvecklingen och psykofarmaka. Det bidrar nämligen till tillväxt och det är ju ett högre mål än lyckliga och friska människor.
Magnus B är tydligen helt uppfylld av en enda tanke: att det som inte är en linjär fortsättning på det vi har innebär försakelse. Men det är ju inte försakelsepolitik att stötta en utveckling som ger mer fri tid på bekostnad av mer lönearbete och ständigt ökad konsumtion. Det är utvecklingspolitik!
SvaraRaderaHeja Birger, du rör om i huvudet på folk!
SvaraRaderaSnart behövs tre Klot till för att tillåta våra göranden och underlåtanden.
SvaraRaderaMen ingen ska komma här och tala om för mig, hur jag ska leva. Jag är individualist och lever i samklang med, kanske inte Jorden, men i alla, med den rådande världsoårdningen!
Ett mått av ironi finns i ovanstående.
Att skaffa sig den livsstil som man har lust för, medför förstås ett ansvar. För även sådant, som ter sig som privatsaker, kan i förlängningen bli till samhällsangelägenheter.
SvaraRaderaEtt enkelt exempel är rökning. "Ingen ska ta mej f-n hindra mej från att röka, för det är ju min privatsak!"
Ja, ända fram till operationsbordet. Där bringas ofta samhället gripa in. Alla ickerökande skattebetalare hjälper nu den av tobak cancersjuke. Så ska det förstås vara i ett civiliserat samhälle. Men ingen må då förvånas, om samhället i gengäld försöker lägga sig i och minska på vissa livsstilar.
Om vi ser på det större sammanhanget är det väl så, att en majoritet kan bringa en minoritet att underkasta sig "ekorrhjulssamhället" och springa med i detta.
Enstaka "Lebenskünstler" orkar väl bryta sig ur, och bo i en koja i skogen, utanför Köp-Slit-Släng-samhället och 3G-masternas strålzoner. Men väldigt många sitter fast, bundna som en Gulliver av hundra band.
Det är väl dessa, som BS talar om.
Gröna tankar
Mia, det är inte bara en linjär utveckling Magnus efterfrågar, utan till och med en exponentiell (vilket tillväxt innebär). Och nej, inte är det väl försakelse att nöja sig med/njuta av det som hittills är uppnått..? Att faktiskt skörda den sådd som teknisk utveckling medfört? Det är sannerligen tröttsamt med argument om att alternativet till evig tillväxt är att backa utvecklingen? Som om den väg vi redan vandrat plötsligt skulle bli ovandrad? Som om vi plötsligt inte skulle veta vad vi vet idag? Inte ha den teknik vi redan har? Begreppet balans tycks obefintligt i Magnus gelikars ordförråd.
SvaraRaderaAnneli
Det är tragikomiskt att Magnus här ovan talar om "extrem politisk linje" om ideologi som solidariserar sig med allt levande.
SvaraRaderaDu skulle behöva en rundtur på till exempel ett museum över gamla DDR: likheten i retorik: "arbetslinjen" - "Held der Arbeit", "framstegstanken" - vorwärts immer- rückwärts nimmer (nie mehr)m.fl. och det totalitära ansatserna är skrämmande. Min flickvän (uppvuxen i gamla DDR och som var 12 år när muren föll) vägrade förra året att flytta ihop i Sverige på grund av att marknadsekonomin tagit sådana riktningar att det mer liknade gamla DDR.. och då hade ni ännu inte röstat igenom FRA, IPRED, bytt kärnkraftsfot genom partiledardiktatur osv..
Frågan är alltså vem som företräder en extrem linje?
20:54
SvaraRaderaVar det inte Gorbatjev (eller "Garbatjoff") som undrade, om inte Sovjet hade återuppstått, men nu i EU:s gestalt?
Mia, Gröna Tankar om du är kvinna?
SvaraRaderaAnneli, Linda. Om någon är ledig så kan Du väl på något sätt vinka åt mig.
Cynismen inom (delar av) läkemedelsindustrin är oslagbar!
SvaraRaderaFairymary, du är inbjuden att kolla
SvaraRaderawww.eliant.eu
Gröna tankar
(gubbe)
Hur kan dödligheten minska?
SvaraRaderaJag menar att den alltid är 100%!
//ninni
Om den fria viljan och de 55 mijarderna till reklam. Den där reklamen vore ett mindre problem om vi i högre utsträckning uppmuntrade våra barn till olydnad och självständigt tänkande. Så är det inte riktigt idagg. Det är väldigt, väldigt mycket mainsteream och grupptryck.
SvaraRadera