Frågan om aktiv dödshjälp är åter aktuell. Var tredje läkare stöder tanken på dödshjälp, vilket nog kan betraktas som förvånande med tanke på att frågan tidigare varit tabu. Är det av insikter om människors lidande och rättigheter eller av åsikter framvuxna ur ett samhälle där ekonomistiska värderingar väger tyngre än humanistiska?När individen får välja friskolor, vårdnadsbidrag, skolpeng, vårdgaranti, husläkarreformen, personval, med mera, bör man även erkänna människors rätt att själva välja om de vill avsluta sina liv, menar en liberal i riksdagen. Om man både är liberal och kristen uppstår problem, kan jag tänka.
En av de bästa filmer jag sett heter Gråta med ett leende. Den handlar om en man som för 30 år sedan brutit nacken och förlorat förmågan att röra någonting annat än hals och huvud.
Han vill inte leva, men kan inte själv göra slut på sitt liv. Hans familj vill inte hjälpa honom. Det är, hur barockt den än kan låta, en mycket vacker film.
Jag har skrivit en del förr om detta ämne, bland annat om när min far blev oändligt lycklig för att han skulle få en spruta.
Manegen börjar bli krattad för det som måhända komma skall.
SvaraRaderaMed mediciner kan man öka på vår livslängd, men inte vår livskvalitet i samma grad. Av ekonomiska skäl kan samhället inte tåla hur många orkeslösa som helst.
Därför kommer man nog att damma av den gamla ättestupan, om än i nutida tappning (spruta, gas, giftkapsel etc).
Eller så tillåts att folk super eller knarkar sig till döds.
Allt för ekonomismen.
Har en mor som är översköterska som ibland berättat om att morfinet forkortar livet/lidandet och en gång om en mycket svårt sjuk människa med timmar kvar att leva där släktingar begärt morfin kände min mor sig tvungen att berätta för släktingar att morfinet antaligen kommer att sätta punkt. själv tycker jag ändå det är skillnad på aktiv döds hjälp och detta att ge en svårt sjuk människa sista morfinet. som troende har man helt visst en lite annan utgångspunkt att livet är heligt tycker redan att det är illa när staten säger att mord är fel men att krig är något annat :) men inser också att det jag tycker är rätt att leva för och dö för. inte delas av andra och det finns väl redan aktiv döds hjälp i vissa EU länder så det kommer säkert hit också.
SvaraRadera/ Lars
Detta blir väl nästa stora indignationsfråga...
SvaraRaderaJag är bara så rädd för att det kommer att bli någon sorts tryck på att förlamade, svårt sjuka ska begära dödshjälp...
Att man erbjuder det istället för livshjälp...
En sak är att ge smärtlindring i sådan grad att det förkortar livet. Det vet vi alla att morfinbehandling gör. Men morfinet lindrar och är då befogat även om det kan förkorta livet med några timmar.
En helt annan sak att med en dos dödande medel avsluta en människas liv bara för att avsluta det.
Det är så mycket som ställs på sin spets...
Sen är det så att ytterst få diagnoser innebär outhärdliga smärtor som man inte kan lindra...
Och nåt är fel i vårt samhälle om en förlamad människa med sinnet i behåll inte kan få ett meningsfullt liv! Det skrämmer mig att dödshjälp skulle vara lösningen.
Det är nazismens människosyn som sticker upp sitt fula tryne här!
SvaraRaderaJa, det ligger en fascistisk tanke i dödshjälpen, liksom i samhällsarkitekters planerande. De kan bestämma, hur stor den ena och den andra befolkningskategorin ska tillåtas vara. Vi är dock inte där än.
SvaraRaderaFascistisk tanke... Helt fel! Att få dö har ingenting med fascism att göra. Var har du gått i skolan???
SvaraRaderaAnonym 10:16
SvaraRaderaSom troende är det inte svårt att se paralleller till det nazistiska med dagens samhälle som alltmer vill försöka måla över och förneka ett kristet arv för att införa en ny ideologi som spelar individens och ekonomins lov.
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=475
/ Lars
Bra, 10:44! Dagens "politiska skola" med all sin materialism kan mycket väl leda till det samhället.
SvaraRaderaHur kan man vara "troende" 2008? Det är för mig en gåta!
SvaraRaderaAteisten
Hur kan man vara ateist??????????
SvaraRaderaHur kan man ställa frågan om hur man kan vara ateist? Att vara ateist är ju själva utgångspunkten; man för inte in något som inte är vetenskapligt bevisat. Den troende lever under ett självbedrägeri i det att han tror på någonting som inte går att bevisa. Man kan alltså i princip tro på vad som helst. Men vad liknar det?
SvaraRaderaVad som är själbedrägeri visar historien, romariket varade i över 1000 år fast man trodde på en icke matriell verklighet, kommer det sekulära västsamhället som började sticka fram på 1700-talet vara så länge ?
SvaraRaderaDu, det gamla religiösa slaktarsamhället vill vi inte veta av. Hur gammal är du? 1400 år?
SvaraRaderaKänns det inte lite som att ateism vs. tro redan har diskuterats tillräckligt den senaste tiden? ingen av er kommer att ändra livssyn pga ett par korta kommentarer på Birgers blogg.
SvaraRaderaDock kan jag väl säga till ateisten att positivismen, alltså idén att all kunskap kommer från empiriskt observation, också är en subjektiv ståndpunkt. Det finns massa saker i vårt samhälle, såsom normer, värderingar, känslor, kulturell socialisering, etc, som alla hjälper till att skapa samhället som känner till det men som inte går att observera eller konvertera till siffror.
Det finns många inneboende tillkortakommanden i positivismen och om du är intresserad av att förstå ditt eget ställningstagande råder jag dig att undersöka saken lite nogrannare innan du proklamerar den som objektiv sanning.
Nej ett "religöst slaktarsamhäller" (läs gud) vill svensken ofta inta ha uppväxt som man är med en skolning att religion är idioti sen är det väl en fråga hur det slutar en dag att tro så, men i och med att detta är Birges miljöblogg så ska det få fortsätta att vara det så var och en får hoppas och tro det han vill, tack för mig.
SvaraRaderaFörsöker tyda texten från 13:23, men det är lite knepigt, att få ihop den första halvan. Kan någon hjälpa till?
SvaraRadera"Nej ett "religöst slaktarsamhäller" (läs gud) vill svensken ofta inta ha, uppväxt som man är med en skolning att religion är idioti. Sen är det väl en fråga hur det slutar en dag att tro så, men i och med att detta är Birges miljöblogg så ska det få fortsätta att vara det, så var och en får hoppas och tro det han vill, tack för mig"
SvaraRaderaMin tolkning...
Det är naturligtvis en avgörande skillnad mellan den livshållning som bygger på vetenskap och en livshållning som bygger på tro.
SvaraRaderaDen som accepterar tron i sitt liv accepterar att man inför ett irrationellt moment; detta accepteras däremot inte av ateisten. För många människor går det emellertid att leva med "både och"; både tro och vetenskap kan ges en plats i deras liv.
Om man ser historiskt så har tron successivt fått acceptera att dess ståndpunkter trängs tillbaka av vetenskapen. Prästerskapet hade under tidigare århundraden en enorm makt i fråga om vad som ansågs för sant eller falskt. Det har man knappast längre, åtminstone inte i vårt land. Den religiösa tron har ersatts av vetenskap.
I muslimska länder är det delvis annorlunda, och detta ställer nu till med problem i Europa med en allt större muslimsk befolkning.
Går vi ännu längre tillbaka i tiden så framträder detta mönster ännu tydligare. Tron fanns därför att okunnigheten var så stor. Förklaringarna till allehanda företeelser söktes inte i naturen och dess beskaffenhet, utan i väsen som ansågs stå över människan, och det fanns inte en gud utan många gudar. Därför var det ett stort och helt avgörande framsteg för människan när intresset vändes från gud till materien. Detta skedde redan under antiken.
En kultur med enbart djupt religiösa människor förblir outvecklad; jämför exempelvis med talibanerna i Afghanistan eller, ännu tydligare, återstående jägarstammar på Borneo. För att inte tala om hur det ser ut i de muslimska länderna, vilket otaliga FN-rapporter skärskådat.
Vetenskapens framsteg skedde med stort motstånd från kyrkan. I dag är kyrkan och religionen tillbakaträngd så till den milda grad att man talar om hur religionen ”är en privatsak”. Men även inom den privata sfären har tron svårt att göra sig gällande. Jämför vi en ”normalkristen” människa med en ateist i dagens samhälle ser vi ingen skillnad. De lever på samma sätt, dvs tron får inga konsekvenser för den troende.
Många troende människor jag talat med om deras tro säger att det handlar om en grundläggande känsla av trygghet i tillvaron. Icke-troende människor å andra sidan finner ingen trygghet i att tro. De människor som var föregångare när det gällde att spränga de religiösa bojorna har i själva verket pekat på en trygghet som är långt större än vad religionen någonsin kan skänka oss – den materiella tryggheten. Böner botade inga sjukdomar, det gjorde däremot mediciner. Så sent som kring 1970 träffade jag i västra Blekinge på djupt troende kristna familjer som vägrade åka till sjukhuset när någon i familjerna blev sjuka. Däremot skulle då alla, barn som vuxna, be till GUD.
Religionens tillbakaträngande hänger alltså samman med den materiella välfärdsutvecklingen. Men detta går inte i ett steg. Primitivare religioner ersätts först av mera subtila läror. Dock. samhället är i dag sekulärt. Under hela mitt 60 åriga liv har möten med troende hört till sällsyntheterna. De finns, det vet jag, men de umgås med andra troende. De har en livshållning som är fullständigt oacceptabel för mig och för de flesta andra människor i dagens samhälle. Ibland kan jag smyga in på frikyrkomötena enbart i studiesyfte, och det jag möter där är häpnadsväckande. Man tror inte sina ögon och öron! Vuxna människor krypande bland stolsbenen!
Vi glömmer också lätt bort det Sverige som fanns när svartrockarna härskade på ett sätt som förpassar FRA-lagen till bagatellerna. Som släktforskare upptäckte jag ett Sverige där man minsann hade koll på själarna! Ett enda snedsteg och du fick det inskrivet i husförhörslängden – dessa går att läsa i idag, ett, två, tre hundra år gamla. Religionen höll människorna i ett strupgrepp, ungefär som i dagens Iran. Gudsstaten.
Ytterst handlar det om livshållning. Antikens kloka män (och säkert även kvinnor) gav oss redskap som renässansmänniskan återupptäckte och som utgjorde grundvalarna för vetenskapen under kommande århundraden, en makalös tid som skänkte mänskligheten gudsriket på jorden i stället för i himmelen. Vi ska komma ihåg att människan under 99,9 procent av sin tid på jorden levt i fattigdom med svåra umbäranden och sjukdomar. I ett slag ändrade vetenskapen på detta, samtidigt som föreställningen om en Gud krympte ihop som en ballong som tappar sin luft. Det är helt enkelt ett vinnande koncept, en oerhörd framgång. För första gången i historien ställdes människan i centrum, inte Gud.
Den som i dag önskar religionens återkomst vet knappast vad han eller hon har att slåss mot. Det är en hopplös kamp. Människan skiljer sig från djuren genom att kunna styra sitt eget liv. Och om hon inte får göra det, utan i stället ska låta sig styras av prästerskapets och Guds bud, då gör hon uppror.
Det enkla svaret borde vara livshjälp i stället för dödshjälp.
SvaraRaderaVidare är det ju PK att på alla sätt dra kristendomen i smutsen, men höja muslimerna till skyarna.
Varför fick tex muslimska kvinnor dispens från kravet hur mycket av ansiktet som skall synas på körkortsfotografiet?
Om jag som kristen skulle åberopa min tro för att visst handlande skulle jag både bli bestraffad och madiatahånad.