Det är ingen tvekan om att Elin Wägner ansåg Selma Lagerlöf vara en gigant som romanförfattare, men feg som person, alltför rädd om sina inkomster och sin förmåga att kunna behålla det dyrbara Mårbacka.
Elin hade själv riskerat både sin ställning och sin ekonomi för att få uttrycka sitt hjärtas mening. Ja, genom att skriva Väckarklocka hade hon riskerat hela sin karriär och stora delar av sitt umgänge. Medan Selma till och med bortförklarade sin egen gåva till dem som flydde från Hitlers Tyskland, så fort tyska läsare hotade med att sluta köpa hennes böcker.
Selma hade inte ens stått upp för Gustav Fröding när denne åtalats för Stänk och flikar trots att Fröding varit en av de få som stått upp för henne redan när Gösta Berling kom ut första gången.
Det är en fantastisk biografi som Elin Wägner skrev om Selma Lagerlöf. Den gav henne inträdesbiljetten till Svenska Akademin, där hon valdes in som andra kvinna efter just Selma Lagerlöf.
Är du intresserad av hela recensionen av biografin så klicka här. Eftersom det är ett större arbete, med en del kontroversiella tolkningar som så småningom skall vidareutvecklas i artikel- och bokform, så tas tacksamt kritik, funderingar och kommentarer emot här.
söndag 28 september 2008
13 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jävligt intressant. Ska ta mig tid att låna boken.
SvaraRaderaPutte i blåbärsskogen
Selma duckade för Tyskland. Ja, det gjorde också Sveriges statsledning under Andra världskriget.
SvaraRaderaWehrmachts tågresande genom vårt land är omkrivet. Mindre känt är de ännu mer omfattande båttransporterna av tyska trupper genom Kalmarsund och vår skärgård, där Hitlers grabbar hade uppvaktande assistans av två svenska jagare i varje riktning (på sträckan tysk hamn - finsk hamn).
Iden att vid denna tid inrätta interneringsläger, där även Erlander var med i dirigerandet,
sägs ha varit ett beställningsjobb från tyska ambassaden. Där satte man in de personer, som vår regering ville hindra att utöva antitysk propaganda.
Selma var inte ensam. Nästan alla duckade.
Att Sverige duckade för Tyskland var inte så konstigt i den rådande situationen.
SvaraRaderaDet var väl detta som gjorde att vi slapp ockupation som Norge och Danmark. När sedan freden kom var vårt näringsliv intakt och kunde sälja till återuppbyggnaden av det som förstörts i de krigsdrabbade länderna.
Det var alltså rationellt men knappast moraliskt.
Det jag skriver i min recension är att Elin Wägner menar att Selma Lagerlöf duckar i det mesta, inte bara när hennes läsarintresse krockar med hennes vilja att hjälpa flyende från nazityskland. Hon känner obehag inför att ta ställning, hon nästan flyr in till sina romaner för att slippa agera "världsförbättrare".
SvaraRaderaMen sägas skall också att Elin Wägner betonar att Selma utan minsta tvekan sa ja när hon fick frågan om hon ville bidra till flyktingarnas hjälp att komma ut från tredje riket. Det var först när konflikten uppstod som hon fegade, förmodligen av rädsla för att förlora läsare och därmed de inkomster hon behövde för att hålla igång det sanslöst dyra Mårbacka. (Ett hus som för övrigt Elin Wägner analyserar ganska noga, som ett sätt att beskriva Selmas vurm för fasad).
I ett intressant utkast till dikt, som Elin Wägner hittar i Selmas Falunbostad, avslöjar hon att hon verkligen tycker illa om sig själv för detta flyende - i utkastet möter hon sin själ som ställer obehagliga frågor till henne om varför hon tiger. Elin Wägner drar en suck av lättnad, för hon vill ju så gärna tycka om Selma...
Sägas skall också, vilket jag förstås tar upp i min artikel på min wägnerblogg, är att hon sent om sider djupt ångrar att hon svek Fröding när denne åtalades för Stänk och flikar.
Miljö och kultur hand i hand, det är ovanligt bland muppana. Lite impad är jag.
SvaraRaderaXXS
Ja, 09:26, det har du rätt i. Gör man bara som den starke befaller, då slipper man bråk.
SvaraRaderaVad menar du, 10:25, med att miljönfolket skulle vara svultna på kultur? Eller fattade jag fel?
Det är väl just i det gröna synsättet som kulturen blomstrar alldelses väldigt.
Kolla t.ex. på Kulturhuset i Järna, där var och varannan antroposof sägs luta åt Mp-hållet, åtminstone förr.
Selma agerade bara som de flesta av oss skulle ha gjort, varför klandra henne för det?
SvaraRaderaOch så ständigt denna Elin W! Är det inte så att du värderar dessa båda författare bakom dina ideologiskt korrekta glasögon?
Nilsson vet väl inte hur Schlaug värderar Lagerlöf? Jag minns att han gjorde en avhandling om Selma i sin ungdom.
SvaraRaderaBirgitta Wester
Vem som helst har rätt att plädera för vad han/hon vill. Gäller även bloggandet.
SvaraRaderaDen som besöker Birgers blogg bör alltså förstå, att det är en Elin Wägner-beundrare som äger den bloggen. Konstigare än så är det inte.
N.
!!!
SvaraRaderaInte konstigt att vi agerade som vi gjorde under kriget. Vi var så illa tvugna! Det var i sig ett direkt resultat av det katastrofala och ökända försvarsbeslut 1925.
SvaraRaderaNågot att tänka på för alla miljöpartister, särskilt för en viss Annika Nordgren Christensen...
Arvid borde betänka att mp:s Annika Nordgren Christensen och hennes parti lagt en försvarsbudget som är betydligt större än socialdemokraterna. Mp har undergått en förvandling i verklighetsförankrad riktning sedan Schlaug avvecklats från partiet.
SvaraRaderaBugar.
SvaraRaderaHasse Bildoktor