Alexandra Kollontaj var en fascinerande kvinna. En av de stora kvinnorna i såväl arbetarrörelsens som feminismens historien. Hennes dagböcker från 30-talet, skrivna i Stockholm där hon var Sovjets ambassadör, har nu kommit ut på svenska. 700 sidor historia. Visserligen redigerad, men ändå. Hon skrev rent sina dagböcker när hon lämnat karriären.Kollontaj var således Sovjets ambassadör i Sverige och var god vän med flera av kvinnorna i Fogelstagruppen, där bland annat Elin Wägner och läkaren Ada Nilsson ingick. Bekantskapen satte Adas och Elins vänskap på prov... Ada Nilsson tog starkt intryck av Kollontajs försvar av såväl Stalin som kommunismen, medan Elin Wägner förblev djupt kritisk. (Ada Nilsson, var med all sin sociala patos, modell för huvudpersonen i Elin Wägners Helga Wisbeck).
Elin Wägner tog aktivt avstånd från både nazism och kommunism. Hon skrev: ”De vet inget om följderna av att kränka den mänskliga värdigheten genom att behandla individerna som nollor, vilka får sitt värde först genom ledarsiffran…”. Kanske var det också så att hon hyste tvivel mot social ingenjörkonst, där man missade det personliga. För att inte tala om hennes skeptiska inställning till kollektiva tankesystem och hierarkier.
Kollontaj utmålas fortfarande emellanåt i rosa skimmer, såväl i socialistiska som feministiska kretsar, men dagböckerna avslöjar på ett brutalt sätt hennes förståelse för Stalins metoder - inklusive dödslistor. I juli 1934 skrev hon: ”Då Stalin är i närheten är det lättare att leva”. Trots att hon var antifascist avslöjas rent rasistiska drag. Det stora värdet av dagböckerna är hennes beskrivning av livet och kontakterna i Stockholm - och kontakterna hade hon in i politiska som kulturella eliter.
Fogelstadgruppen då? Ja, till och med en liberal som Elisabeth Tamm menade att kritiken av kommunismen var sin tids största misstag... Kollontajs starka personlighet hade onekligen inflytande på många. Hennes vänskap med Ada Nilsson bevisas genom att det var till henne Kollontaj vände sig när hon 1937 anade att också hon skulle kunna föras upp på Stalins listor över personer som på något sätt misshagade Stalin; hon ber Ada Nilsson ta han om hennes dagböcker om hon skulle blir offer "för ett olycksfall”.
Läs gärna mer här om Elin Wägner och Kollontaj.
Per Wirtén recenserar boken i dagens Sydsvenska Dagbladet:
SvaraRaderahttp://sydsvenskan.se/kultur/bokrecensioner/article317644.ece
Jag minns 70-talets feminister och deras svärmeri kring Kollontaj. Det var huvudlöst redan då eftersom man visste. Men man valde alltså att blunda.
Är det inte konstigt att stora delar av den svenska kultureliten lär sig charmas av denna dam??? Eller måste man se det i ljuset att den andra sidan, i början av kriget, bestod av nazister och fascister? Förmodligen så. Wägners balansgång imponerar så här med facit i handen! Jag har förstått att hon bör få en större roll när vi beskriver vår historia!
SvaraRaderaCarl W
Schlaug är en sann renässansmänniska!
SvaraRadera"Trots att hon var antifascist avslöjas rent rasistiska drag." Ja Birger, alla som är emot nånting dåligt delar sannerligen inte alla sina värderingar i övrigt. Se bara på alla EU-motståndare, de finns i de mest aparta läger som kan vara bittra motståndare i många andra frågor. Det hat och den frustration som ligger i botten på både kommunismen och fascismen ledde ofelbart till övergrepp på andra. Wägner drevs inte av hat och undgick därmed att klibbas fast i den auktoritetsbundna smeten.
SvaraRaderaI OBS (http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1097314&BroadcastDate=&IsBlock=1) låter Ulrica Knutson sin röst ge oss ett tänkt inlägg från Kollontoj. Utan att, tycker jag, ge den fulla bilden av att Kollontoj skulle vara kritisk till dagens förtryck. Realistiskt?
SvaraRaderaSe även http://historieblogg.blogspot.com/2008/04/kulturjournalisten-kommenterar.html
Feminismen hade redan på Wägners tid en rågång mitt i. Den ena sidan hyste "mjukisarna", typ Elin. På den andra sidan hittar vi "hårdingarna", typ Kollontaj och Ottar. Den sistnämnda hade för övrigt en spalt i den syndikalistiska tidningen Arbetaren, där hon bl.a. talade för rashygien (källa: SvD-artikel för några år sedan).
SvaraRaderaGrodan i diket
S k rashygien bör sättas in i sitt sammanhang. Det var den tidens kunskap. I dag vet vi att mänskliga raser inte existerar. Begreppet rasism bör följaktligen utmönstras.
SvaraRaderaDet är riktigt att Ottar, liksom många andra på den tiden (t ex makarna Myrdal i Kris i Befolkningsfrågan) förespråkade så kallad rashygien.
SvaraRaderaMedan feminismen är på tal, kolla gärna på sökordet MRO, klicka sedan på Mats Selanders sorgetal på Sergels torg. Där finns nämligen substans, som torde få (nästan?) varje feminist, att fundera en gång till, huruvida feminismen är sympatisk till samtliga delar.
SvaraRaderaGrodan i diket
Jävligt obehagligt att det finns kommentatorer som utnyttjar din blogg för att driva abortfrågor, kan inte denna/dessa skaffa sig en egen blogg? Jag kommenterar gärna där, men anser inte att jag skall debattera helt andra saker här än det bloggaren ta initiativ till.
SvaraRaderaBlogginnehavaren bestämmer dagens tema. Bloggkommentatorerna kan fortsätta på temat eller utvidga det. Det förekommer dagligen.
SvaraRaderaMan kan också stänga av kommentarfunktionen om det urartar. Det är till exempel tråkigt att en man (?) med samma stil återkommer under olika synonymer med obegripliga inlägg.
SvaraRadera"Obegripliga inlägg"
SvaraRaderaJag skall vara mycket tydlig.
Jag har hela mitt liv velat leva ett enkelt liv i en by tillsammans med andra människor som lever på naturens villkor.
De flesta människor jag idag träffar är levande ombud för en vansinnig konsumtion av ändliga resurser.
Nu när dessa börjar sina tror man att man kan ersätta detta med flödande energi ock fiffighet,
utan att bygga samhällen på jordens villkor och leva därefter. Obegriplig?
Till 07:32
SvaraRaderaJag har rimmat på paketen.
Är det något, du vill ha förklarat. Säg bara till.
Jultomten