Peter Barnes förespråkar i sin bok Capitalism 3.0 att gemensamma tillgångar bör uppfattas som alla berördas födslorätt som hanteras av oberoende stiftelser. Dessa stiftelser skall fungera som motkraft till de ekonomiska och politiska krafter som styr idag. Varför? Jo, bolagens uppdrag är att maximera sin vinst och politiker ser allt oftare som sin huvuduppgift att bli omvalda. Därför klarar man inte av ett långsiktigt tänkande.I båda fallen prioriteras kortsiktiga vinster som går ut över det gemensamma ägandet, våra livsförutsättningar Att skydda gemensamma tillgångar med syfte att bevara dem till framtida generationer klarar uppenbarligen inte vare sig det ekonomiska eller politiska systemet av. Det ser vi ju förskräckande exempel på
Barnes idé är en råsop mot kapitalismens grundbultar, men också mot politikers totala misslyckande. Ansvaret för atmosfären ges till en särskild stiftelse med väldefinierade funktioner och befogenheter
Stiftelsernas uppdrag skulle vara att värna och skydda – men också att ta betalt från dem som får tillstånd att utnyttja dess avkastning i form av skogstillväxt, fiskebeståndens tillväxt, mineralerna. De inkomster stiftelserna får används till bistånd, fattigdomsbekämpning och globala investeringar i långsiktigt hållbara strukturer. Förutom att hindra utarmning och förstörelse av gemensamma tillgångar skulle även ekonomiska klyftor minskas.
Tanken låter sig tänkas, åtminstone bör den sätta igång lite mer djupbottnade funderingar som kan leda till att politikens bärare kanske kan ta sitt ansvar på större allvar än idag. Klimatfrågan avgör dess trovärdighet. Misslyckas man med detta - ungefär som med fiskepolitiken världen över - så lär denna debatt ta fart. Hur knepig man än kan tycka att Barnes idé är.´Och hur många praktiska - och demokratiska - problem den än innehåller.
Stifteleformen är ofta överlägsen andra ägarmodeller. Stiftelser låter ev. avkastning återgå till verksamheten. Inte till vinster åt några aktieägare, ty sådana finns ju inte i stiftelser. Peter Barnes och Al Gore, begåvningar i livets tjänst!
SvaraRaderaFörvisso intressant, men varför inte tro på politiken?
SvaraRadera@ Anonym 2, Det är inte politik i sig det är fel, men pga av vårt nuvarande politiska/ekonomiska system är det svårt för politiska ledare att agera långsiktigt. De är beroende av ekonomiska intressen (vilka av natur är kortsiktiga) och de tänker på nästa val snarare än vad som är moraliskt rimligt för nästa generation. Ger en stabilare miljö om 25 år fler röster än hög tillväxt idag?
SvaraRaderaRätt, Daniel! I demokratisk ordning röstar antagligen en majoritet för fortsatt politik av det slag vi är vana vid. Vi marscherar alltså i demokratisk ordning mot undergången för Moder Jord och allt som där finns. Detta på grund av att den materiella tillväxten ger mer röster idag, än en stabilare miljö om 25 år.
SvaraRaderaDet låter lite som att överföra systemet med en oberoende Riksbank till fler områden än makroekonomin.
SvaraRaderaMånga nyliberaler tycker stiftelser är okej, men själv är jag väldigt skeptisk. I en liberal värld så måste all egendom ha en ägare. Antingen äger man ngt själv eller så gör man det gemensamt med andra, tex. aktiebolag.
SvaraRaderaStiftelser passar inte in eftersom det är en jurdisk konstruktion som svävar i det blå. Det finns ingen ägare, bara en styrelse som ska bestämma över "egendomen". Men hur kan det vara egendom när man inte kan sälja den eller ge bort.
Sådant som är oägt borde man ha rätt att claima.
Kapitalism och ägande har visat sig överlägset, därav dess dominans. Vi får inte lämna det konceptet.
SvaraRaderaVarför ska det svenska folkets naturtillgångar delas med utlänningar?
SvaraRaderaVill de har får de väl betala?