Yta. Det är det man tänker på - och blir ständigt påmind om - när man besöker utställningen med Roslin på Nationalmuseum. Roslin är ju den konstnär som tjänat mest på att prostituera sig genom att måla kungahus, ministrar och annat fint folk utifrån hur de vill framstå. Fantastiskt målar han, inte minst kläder och attribut. De välvilliga masker som beställaren så gärna ville gömma sig bakom är också vackert målade. Rembrandt plockade av maskerna, Roslin plockade på dem. Den enda riktiga människan man ser är porträttet avLinné, där kryper något som verkar äkta genom masken.
Likheten mellan 1700-talets elit och nutidens ytlighet är nästan komisk. För det är yta som gäller nu också. Allt från pladder på bloggar, fnaskig kändisjournalistik och kurser i hur man skall verka vara en annan än den man är, till politisk bevakning av det amerikanska presidentvalet - har ni fått grepp om vad de olika kandidaterna vill? Visst handlar det mest om yta? Clinton som kvinna, Obama som färgad och vilken image de olika kandidaterna lyckas skapa.
I Nyhetspanelen - varannan fredag morgon på SVT - pladdrar jag tillsammans med vänsteryttern Ursula Berge och högeryttern Tomas Idegard. Häromdagen pratade vi - som alltid suveränt klokt...:-) - bland annat om det amerikanska presidentvalet. Jag får ju skämmas som en hund för att jag, i avsaknad av grön kandidat, föredrar en medelålders, vit man (John Edwards) före både en ung färgad och en kvinna... Icke politiskt korrekt... Men i grunden handlar det om huruvida man föredrar Roslin eller Rembrandt...
Utställningen med Roslin pågår till den 13 januari. Utställningen av amerikanska presidentkandidater pågår ett år till...
Bilden utgörs av det självporträtt av Roslin som finns på utställningen.
Yta? Ja, så må vara, men vilken underbar yta! Roslin är vår kanske störste målare, att han nu återupprättas ur glömskan finner jag mycket motiverat. Om det amerikanska valet delar jag din uppfattning.
SvaraRaderaGreen Party USA håller också på och väljer en grön presidentkandidat. Hon/han är givetvis helt chanslös i presidentvalet, men det är inte samma sak som att ingen finns.
SvaraRaderaGunnar, helt rätt. Denna gång försöker man få fram en kandidat som är mer förankrad i den gröna rörelsen än Nader var. De gröna rösterna på Nader bidrog till att republikanerna vann över Gore. Nader fick fler röster än någon annan grön kandidat fått tidigare, en seger. Men en pyrusseger eftersom Gore förlorade och klimatsituationen är värre än någonsin. Idiotiska gröna i USA har bidragit till detta. Så blir det när man inte tänker längre än näsan räcker.
SvaraRaderaUtställningen är mycket sevärd!
SvaraRaderaJag har inte alls fått något grepp om amerikanska valet. Vet inte mycket mer än att Obama är färgad, Clinton kvinna och Edwards snyggast...Yta, yta...
SvaraRaderaMen givetvis MÅSTE jag föredra Rembrandt, (annars blir jag väl utvisad ur mitt nya hemland anklagad för att vara illojal utlänning) och använder gärna honom när jag vill propagera för en något sundare kvinnobild än den sjukligt anorektiska vi har idag (ytlighet igen...). Min favorit är Rembrandts Batseba
Om ett s.k. demokratiskt samhälls-system är så utformat, att man ska avhålla sig från att rösta så, som man egentligen vill, t.ex. på en grön kandidat, kan man då tala om att systemet är demokratiskt? Betr. Roslin, så har han här inte förstorat sina ögon, eller krympt sin mun, vilket annars var vanligt på 1700-talet. Men hur kunde han undgå att fläcka ner finkostymen?
SvaraRaderaRoslin var som Elvis...Rembrandt var som Dylan...
SvaraRaderaDet som verkligen var vågat av dig i Nyhetspanelen var att göra en kroggveranda av Nordiska Rådet. Allt innehåll har för övrig en yta...eller hur?
Ingen kunde tolka en text så avslöjande, naket och äkta som Elvis. Det gällde allt från In the ghetto till King creole, It´s now or never till Love med tender. Därmed inget ont sagt om Dylan, men han var bäst på sina egna berättelser, egna fantasier och kanske var de inte så äkta precis.
SvaraRaderaLong live rock´n´roll
Ingen kunde tolka en text så avslöjande, naket och äkta som Elvis. Det gällde allt från In the ghetto till King creole, It´s now or never till Love med tender. Därmed inget ont sagt om Dylan, men han var bäst på sina egna berättelser, egna fantasier och kanske var de inte så äkta precis.
SvaraRaderaLong live rock´n´roll
Senaste Anonym: Jag håller på dig, vad gäller Presley...:-)
SvaraRaderaröna tankar: Inga förstoringar på ögonen, men väl en extra vit liten klick som blänk, på samma sätt som han annars lade in på kvinnor.
Monica: Man behöver inte vara holländare för att föredra din kompis...
Skillnaden mellan den amerikanska presidentvalrörelsen och en av Roslins tavlor är väl att Roslins tavlor måhända är glättiga, men mycket omsorgsfullt gjorda.
SvaraRaderaBland de amerikanska presidentkandidaterna ter det sig alltmer som att det bara är fernissan som är kvar...