Öl och macka inledde samarbetet mellan mp och s

Göran Persson har intagit ett nytt rum, med buller och bång. Denna gång som författare till sina memoarer. Det föranleder mig att ge min version av hur det gick till när sossarna och mp började samarbeta.

Men först en tillbakablick:

Vid ett tillfälle under Persons tid som riksdagsledamot hade vi sällskap på tåget från Katrineholm till Stockholm. Han berättade att det bara fanns ”två riktiga partier”: sossarna och centern. Han sa att det var samarbete mellan dessa han önskade efter valet 1994. Så det blev också.

Men inför valet 1998 var centern ointresserade av fortsatt samarbete. Så Perssons hopp stod till de gröna. Det räckte inte med stöd av Schyman. Redan på valnatten bestämde vi att ta kontakt i början av veckan.

Så skedde. Han ringde och föreslog att vi skulle ses över en kvällsmacka. Jag tackade för inviten men ställde några krav för att dyka upp: Att sossarna inte, med borgarnas hjälp i riksdagen, skulle ta in Sverige i EMU, att Natomedlemskap inte skulle tas upp och att vänsterns krav på stora utgiftsökningar, som åter skulle driva in staten i stora underskott, skulle avslås.

Vi blev överens. Några kvällar senare sitter vi vid köksbordet i Sagerska Palatset med varsin folköl. Vi brer några mackor. Det är avspänt och Persson berättar, med uppriktigt sorgsen min, att han inte alls ville bli statsminister och ser fram mot att köpa ”en liten skogsgård i Sörmland”.

Persson förstod mer än väl att grön skatteväxling skulle vara en förutsättning för samarbete om mp skulle hålla ut. Vi noterade ett antal frågor som nog Persson tyckte var udda, men som var viktiga för mp; t ex införande av djurskyddsmyndighet.

Vi slog fast ramar för samarbetet: vi skall börja med budgeten och sedan utöka till de propositioner som något våra partier önskar förhandla om. Vi skrev ihop några rader om att utrikespolitik, försvar och EU-frågor låg utanför samarbetet. Men båda insåg förstås att också dessa frågor hade med budget att göra – och därmed till stora delar ingick i samarbetet vad som än sades utåt. I realiteten innebar uppgörelsen att militären inte skulle kunna få extra pengar för att täppa till sina ”svarta hål”.

Så gick det till när samarbetet inleddes. I en kvällstidning har det framförts ett teori om att Persson och jag badade bastu och att han fick med mp på vagnen tack vare detta. När jag mejlade och frågade vad journalisten fått det ifrån svarade hon att Persson sagt det under en av deras gemensamma luncher. Någon av dem har dåligt minne.