Världen har, så där i smyg, konstaterat...

Världen har konstaterat, så där i smyg, att vi konsumerar alltför mycket. Jorden pallar inte för trycket.

Samtidigt säger politiker och nationalekonomer att vi måste konsumera mer för att hålla igång produktionen. Håller vi inte ingång produktionen så tappar vi det som kallas "sysselsättning" och drabbas därmed av det som numera kallas "utanförskap". Eftersom produktionen blir allt effektivare - vi behöver sätta in allt färre människor för att producera allt mer - måste vi konsumera allt mer för att kunna upprätthålla hög sysselsättning. Vilket världen konstaterat, så där i smyg, att jorden inte pallar för.

Så här är det: Sedan några årtionden tillbaka minskar användningen av energi och råvaror per producerad enhet. Bra! Vi blir helt enkelt smartare i att tillverka våra pryttlar. I EU har insatserna av till exempel energi minskat med 0,4 procent per producerad krona sedan 1960. Men trots detta ökar den totala energianvändningen i EU med 2,6 procent per år eftersom produktionen ökar. Detta brukar kallas rekyleffekten.

Olika regeringar göra vad de kan för att blanda bort korten. ”Vi blir allt smartare när vi producerar, därmed klarar vi både tillväxt och miljö”, hävdar man. Och blundar således för att hela den vinst som vi gör genom att effektivisera varuproduktionen äts upp – och mer därtill – av att vi producerar så mycket fler varor än förr. Varuomsättningen ökar. Förr höll telefonen en halv livstid, numera byter vi ut den efter något år. Modetrenderna växlar allt snabbare, för att vi skall lockas att konsumera mer. Och mer måste vi producera för att skapa arbetstillfällen… Ser ni problemet?

”Fel! Fel! Fel!”, hojtat nu vän av bortförklaringar. ”Vi är redan inne i ett tjänste- och informationssamhälle! Allt mindre av vår ekonomi härrör från varuproduktion!” Ofta är det nationalekonomer och politiker som kör denna megahit bland bortförklaringar. För en bortförklaring är det. För det första minskar inte varuproduktionen i reala tal bara för att den största ökningen i vår ekonomiska bubbla härrör från tjänster. För det andra är det så att även om vi skulle producera färre pryttlar i vårt land så kommer varje svensk, liksom varje EU-medborgare i övrigt, att konsumera alltfler importerade varor. Gärna från Kina.

Det är alltså inte alls sant att vi växlat bort från industrisamhället, vi låter bara industrin finnas i något annat land. Ska sanningen fram använder vi för övrigt mer sten idag än på stenåldern och gudarna vet om vi inte är mer vidskepliga än under medeltiden. Vidskepelsen har bara ändrat karaktär. Nu är den flyttat in i börshus samtidigt som prästerskapet är neoklassiska nationalekonomer och enfaldiga börsanalytiker.

Nu är det ju inte så att vi konsumerar allt mer för att vi har ett behov av det. Tvärtom. Våra behov är i stort sett tillgodosedda i den rika delen av världen. Fördelningen är taskig, men generellt sett är våra behov uppfyllda. Det är därför reklamen och den kommersiella livsstilspropagandan väller över oss. Det är enda sättet att få oss att konsumera alltmer. Och konsumerar vi inte alltmer, blir det färre jobb och därmed lägre skatteintäkter till staten och välfärdssystemen. Konsumtionen har blivit medel, inte mål. Reklamen innehåller inte information, utan känslor.

Konsumtionen är således motor i samhällsekonomin. Samtidigt som vi håller på att konsumera ihjäl det klot vi lever på. Världen har inte råd med 6 miljarder svenskar, än mindre med 6 miljarder amerikaner. Därför är det bra att några av oss blivit utshoppade, mentalt ointresserade av den frälsning som reklam och köptempel utlovar.

(Har varit införd som krönika i BT)