Ibland blir man besviken på ministrar innan de ens tagit ett enda beslut. Ewa Björling är en sådan minister. Hon är ny handelsminister och förklarade i SVT:s morgonprogram (i torsdags förra veckan) att vi "måste våga vara mindre egoistiska" och därför satsa fullt ut på att riva tullar.Viljan att vara mindre egoistisk varade i cirka två minuter. För då kom frågan in på vapenexport. Och Sveriges sprillans nya handelsminister svarar följande på frågan "Varför skall Sverige exportera vapen?":
"Det är nödvändigt för Sverige att vi exporterar vapen därför att det står för en stor del av vårt välstånd. Och det är också viktigt för tekniken och utvecklingen".
Herregud! Låt oss då be om ständiga konflikter i världen så att vi får fortsätta att sälja vapen, så inte vårt välstånd hotas... Bakom ministerns ställningstagande döljer sig sanningen bakom frasen om att vi måste "våga vara mindre egoistiska". Tvärtom: vi ska vara extremt egoistiska.
Och visst är det väl märkligt att vår strävan efter billig mat från andra länder - slopade tullar och frihandel utan miljökrav - skrivs om i termer som att vi ska våga vara mindre egoistiska. Hade ministern menat ett dyft med sitt prat om minskad egoism så hade hon givetvis sagt följande: "Vi skall riva tullar, men samtidigt ställa krav på att det vi importerar skall framställas i processer där missbruk av människor och miljö inte förekommer - d.v.s. frihandel med ekologiska och sociala förtecken."
Men det sa hon inte. Det kan inte en frihandelsfundamentalist säga. Och det är märkligt, för att inte säga upprörande, att alla partier idag jamsar med utan att våga kräva miljö- och socialklausuler.
Egoismen är emellertid värre än så: Nu skall EU, uppbackat av Sverige givetvis, se till att det blir lättare att som högutbildad komma från utvecklingsländer och ta jobb hos oss eftersom vi behöver dem. Problemet är att utvecklingsländerna behöver dem än mer. Det som göms bakom tomma fraser om "solidaritet" och "friare arbetsmarknad" är något så enkelt som ren och skär egoism: vi vill suga i oss det bästa som finns i fattiga länder så att vi kan fortsätta med vår tillväxt. Kan de där fattiga länderna dessutom betala för utbildningen så är det ju kalas. Så kan kolonialismen ta nya tag, i nya former, under flagg av solidaritet och floskler om att vi nu måste "våga vara mindre egoistiska".
Nog är det så att frihandel utan ansvar medför att även de som säljer blir vinnare trots att de som köper kanske är än större vinnare. Man brukar lite föraktfullt tala om att smulor ramlar ner till de fattiga från de rikas bord. Men har man inte ens smulor så är även detta värt att kämpa för! Fattiga blir mindre fattiga när rika blir rikare, men alla får det bättre. Vad är det onda i detta? Jag rekomenderar Johan Norbergs hemsida http://www.johannorberg.net/
SvaraRadera