Den stora kampen stod nämligen i början av 1900-talet. Då gällde kampen kvinnlig rösträtt och kamp för att bli myndigförklarad som kvinna även om man var gift... Det gällde förstås även i England, där den hårdaste kampen fördes.
Motståndet mot kvinnors rösträtt var stark. Även i Sverige. Och när det gällde den kampen svek till och med socialdemokratiska kvinnor, t ex Kata Dahlström. När det kom till avgörande hur socialdemokraterna skulle ställa sig ställde hon sig på Brantings sida - "frågan är inte mogen än" - mot rösträttskvinnorna. Sverige var det sista land i Norden som fick kvinnlig rösträtt...
Författare, kulturpersonligheter, präster och annat löst folk stod i kö för att deklarera sin åsikt: kvinnor som vill ha rösträtt var att betrakta som Neutrum, tillhörande Det tredje könet... Till skillnad från riktiga kvinnor, som den på bilden.
Modiga var de kvinnor som stod upp och tog kamp. Elin Wägner var en av dem. Hennes bok Pennskaftet (1910) blev en kampskrift - sylvass, satirsk och modig. Och försäljningssuccé...
Begreppet Det tredje könet myntades av Ernst von Wolzogen, som skrev en bok med samma namn. Där skrev han om rösträttskvinnorna:
"Dessa urvattnade manliga själar i smaklösa kvinnohöljen, vilka satt en omotiverad stolthet i att ha dödat kvinnans längtan inom sig och som försummar sin plikter mot naturen genom att svärma för att grundlägga åt sig rättigheter inom kulturen. Arma själar i skärselden, för vilka ingen bedjer… Sådant är detta tredje kön, som ammas upp genom osunda emancipationssträfvanden."
Han var, som sagt, lång ifrån ensam. Hjalmar Söderberg, författaren ni vet, menade att kvinnor på intet sätt var mäns like utan var att se "som små barn när det gäller politik". Han beskriver dem i boken Hjärtats oro (1911) som "oberäkneliga" och att kvinnlig rösträtt skulle leda till att "fosterlandet skulle feminiseras". Denna försvagning skulle utgöra en fara för vårt land. För övrigt var ledarna för rösträtten "egentligen bara kvinnor som misslyckats, icke sällan fula". Hans bok var ett svar på Elin Wägners böcker.
Hjalmar Söderberg har dock en lösning. Om nu kvinnor ändå skulle få rösträtt skulle man kunna inrätta en speciell kammare för dem, med mindre beslutsrätt än i männens kammare.
Kyrkoherde Henrik Ringius, från Solberg i Bohuslän, låter i Göteborgs Stifttidning sina församlingsmedlemmar ta del av sin uppfattning om kvinnors plats:
Det är ännu en bit kvar till jämställdhet, utan fördomar och diskriminering. Det må gälla inom företagande eller inom annat chefskap, även om goda undantag finns... Eller till och med inom sfären av besserwissrar, även om vi nog där har kommit som längst. Men de stora hjältarna hittar vi om vi tittar tillbaka, Bang var för övrigt den som samlade alla de brev, arbetspapper och annat som Elin Wägner lämnade efter sig.
Lev väl denna kvinnodag! Eller rättare sagt: demokratidag. Själv firar jag den genom att tala i Uppsala om den stora hjälten som vågade: Elin Wägner.
En dag som denna, kanske det kan vara idé att kolla Antifeministiska Samfundets hemsida. Där framgår att den är stilla avsomnad, men inte dödförklarad.
SvaraRaderaUniversitet Schlaug. Snyggt.
SvaraRaderaBra skrivet, Birger! Tyvärr upplever vi nu bakslag för kvinnokampen, genom den växande islamiseringen i samhället. Där kastas vi århundraden tillbaka, medan många av kvinnokämparna är tysta.
SvaraRaderaKul att Sanna Kalalur blev årets kvinna. Men dt känns som ett tecken på att den politiska kampen är över. Kanske Aftonbladets läsare som är aningen omedvetena om man ser till listan. Själv tycker jag att den kvinna från Somalien som här i Sverige slåss mot traditionen att könsstyma flickor, manar på sina döttrar att, mot sin mans och sina söners stränga uppfattning, studera och våga välja efter eget huvud är Årets Svenska Kvinna! Jag känner henne och det är så stort att våga gå före!
SvaraRaderaHasse Bildoktor
Kvinnor fick rösträtt först 1921, sist i Norden som Birger skriver.
SvaraRaderaMia
Citat från Anonym: "...En dag som denna, kanske det kan vara idé att kolla Antifeministiska Samfundets hemsida. Där framgår att den är stilla avsomnad, men inte dödförklarad.".
SvaraRaderaKika in på dessa på sidor så ser du att jämställdhetsdebatten fortgår:
Pär Ström: http://parstrom.wordpress.com/
Genusperspektiv.se: http://www.genusperspektiv.se/
När det gäller Antifeministiska Samfundet, tror jag de kom fel i och med att de saluförde sig som antifeministiska, vilket många uppfattade som något negativt.
Deras många bra ideér, synpunkter och reflektioner inom jämställdhetsområdet, har ju inspirerat många, vilket är väldigt positivt.
Hade för min del gära sett att de "drivit igång" sitt samfund igen.
Finansminister Anders Borg är feminist och har skrivit en artikel i dagens Sydsvenska Dagbladet
SvaraRaderahttp://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article307105.ece
Det kan se ut som om kvinnor är jämställda. Det kan se ut som om kvinnor har makt. Men det är som alltid en kuliss.
SvaraRaderaNär det blev balans i riksdagen flyttade alltmer makt till Bryssel. När kvinnorna fick något att säga till om i allmänna sektorn flyttades de tunga ämnena till näringslivet och marknaden.
Sen skickar man fram en kvinnlig galjonsfigur här och var, för att dölja att den stora massan blir alltmer maktlös och fångad mellan arbete och familj!
hej birger
SvaraRaderakanske är gitarrkonserten 18 april något för er - aranjuez m m, med solist o orkester från mitt gamla hemvist st petersburg , i folkmun Piter
gunnar