Släpp Bernadotte fri, det är vår!

Först och främst: Det är alltid kul när människor älskar varandra och får leva som de vill.

Därför är det bara att önska Victoria och Daniel en lyckad färd i det smärre helvete som de nu måste färdas i fram tills det att Svensk Damtidning och alla andra som vill glo in genom deras nyckelhål tröttnar och låter dem få leva sitt liv något sånär i fred.

Big Brother-huset kommer man ur, kungahuset är man fast i.

Sedan skulle jag vilja skriva ett brev till kungen, ungefär så här:

Hej Kungen!

Vi har stött på varandra några korta ögonblick så jag tar mig friheten att dua dig. Okej?

Du och Silvia måste uppleva era föräldraroller som något ganska mystiskt. Det måste vara kluvet att både försökt skydda sina barn från exploatering och att uppfostra dem just för att leva ett liv som exploaterade.

Det är ett av alla de demokratiska och moraliska dilemman som monarkin rymmer. Håller du inte med?

Som politiker var jag under mina aktiva år noga med att mina barn inte skulle figurera i medierna i egenskap av barn till politiker. Jag tror att de flesta politiker skulle avsäga sig sitt uppdrag om det skulle leda till att deras barn ständigt blev exponerade.

Därför förvånar det mig när kungar och drottningar orkar leva med uppdrag där det ingår att föda barn som skall exploateras. Visserligen inte på grund av fattigdom eller svält, utan på det grundlagsfästa uppdraget att föda upp statschefer.

Tycker du att orden "föda upp" låter som en elak gliring från min sida? I så fall har du fel, kungen. Det är så det står i riksdagens betänkanden om monarkins vara - prinsar och prinsessor skall uppfödas...

I näringslivet brukar man säga att kungahuset bär ett varumärke. Varumärket Victoria kan utnyttjas för att sälja svenska produkter, som kanoner, kylskåp, vindkraft och antidepressiva piller. Kungahuset skall föda upp varumärken. Jag tycker det borde kännas förnedrande.

Hur fungerar detta med föräldrarollen? Innebär inte föräldrarollen en inneboende strävan efter att sätta barnen i första hand – även om det innebär försakelser och till och med uppbrott? Något av det värsta man kan tvingas till är väl ändå att låta de egna barnen bli spelpjäser i ens eget uppdrag?

Jag har förstått att du och Silvia försökte värna barnens integritet när de var små. Trots att ni förstås vet att mediernas bevakning av familjens göranden och låtanden utgör den viktigaste delen i monarkins popularitet. Ni vet förstås också att era blivande barnbarn kommer att födas in på denna offentliga scen. Vilket väl är ännu mer aktuellt nu när Victoria skall förlova sig.

Allvarligt talat: hur känns det att leva med tanken att en barnbarn skall bli statschef? Utan att det tillfrågas, utan möjlighet att välja bli utsatt för granskning, bedömning och registrering. Det är ju vidrigt! Visserligen står det i svensk grundlag att det är så det skall vara, men jag tror att du, kungen, har all makt i världen att ändra på det där!

Det vore hederligt att avveckla monarkin nu när arvtagaren är både uppskattad och begåvad. Då gör vi det av principiella skäl, trots Victoria. Inte på grund av.

Dessutom skulle Victoria ha stora möjligheter, om hon så ville, att bli Sveriges första valda statschef. Vilket måste vara betydligt mer hedrande än att bli statschef bara för att man legat i rätt livmoder vid rätt tillfälle. Eller hur? Dessutom skulle hennes förstfödda barn slippa bli offentligt fostrat och mer eller mindre tvingat att bli statschef...

Kanske anser du att dina förfäder skrivit ett moraliskt kontrakt som också gäller i nedstigande led? För inte tror du väl att familjen Bernadotte är av Gud utsedd? Nej, jag tänkte väl det. Upplysningen har ju pågått ett tag... Men så trodde man en gång. Det var till och med invävt i religionen, att lyda överheten, en del av budskapet från prästerna. Gud, kungen och militären. En treenighet, försvarad från predikstolarna.

Och inte tror du väl heller att de bernadottska generna är de gener som är mest lämpade av alla för att bära rollen som statschef i landet Sverige? Nej, självfallet inte. Du är ju upplyst, tror på allas lika värde och, som om nu det skulle vara ett argument, vädrar goda åsikter när det gäller både miljö och klimat. Om vargar är det kanske lite mer si och så, kan jag tycka.

Man kan aldrig sätta sig in i andra människors liv och tänkande fullt ut. Men jag tror att du emellanåt funderat på om det är så jäkla kul det här med monarki. Om det är rimligt att ärva posten som statschef, stå över lagen och tvingas uppfostra sina barn i en grundlagsfäst tro...


Så släpp Bernadotte fria, det är vår! Ni har fullgjort ert uppdrag, ofta med den äran!

PS!
Här kan du läsa om hur pinsam en riksdagsdebatt kan vara och hur marigt det kan vara att försvara monarkin. Gå till anförande nr 119. Här finns en av mina gamla riksdagsmotioner i ärendet.