Det har gått 2,5 år sedan dess och MP, som tillsammans med s tog initiativ till den svenska medverkan under Natobefäl i Afghanistan, har satt sig på det sluttande planet. Det är kanske det man kallas socialliberalism.
I veckan röstade man för att skicka fler svenska soldater till Afghanistan. Samtidigt som Peter Eriksson i teve gett sken av att MP står i konflikt med regeringen i frågan. Det enda parti som röstade mot var Vänstern.
Nu kommer säkert MP:s partiledning att hävda att MP och S kräver att man 2011 skall utvärdera kriget, och att utvärderingen skall vara början på ett tillbakadragande, en så kallad exitplan. Jag har redan hört Peter Erikssons och andra säga det. Det är så man tänker leverera till medlemmarna.
Men låt inte lura er. För det är inte så det står i uppgörelsen mellan S och MP, vilket Peter Rådberg öppet redovisade i debatten: " I den översynen står det att vi är kvar eller att vi lämnar. Det är det som översynen handlar om."
Det är alltså ingen plan för avveckling utan kan leda till ökning av antalet soldater. Vad än språkrör och andra tänker hävda gentemot sina egna.
Riksdagsdebatten finns förresten här - den börjar med anförande 117.
Blir du förvirrad över hur ett parti kan tala så vackert sedan rösta emot sig själv så är det förståeligt. Det var exakt den sortens hyckleri som miljöpartister under hela 80-talet häcklade socialdemokrater för att ägna sig åt - säga ett, göra tvärtom. Storebror har lärt lillebror hur det går till. Både att blåsa sina medlemmar och publiken. Det är politik när den är som sämst.
Det känns tragiskt för en grön själ att behöva konstatera att det enda parti som i just denna fråga betett sig rakt hela vägen är Vänsterpartiet. Kanske var Vänstern det enda parti som läst på Afghanistans historia - de hade ju lärt sig hur Sovjet till slut kastades ut av talibaner och andra - och begrep förmodligen att invadering på det här sättet - och utan målsättningsplan! - var dömt att misslyckas.
dagen.se
