fredag 8 juli 2011

Almedalen: Globaliseringens vänner som blir nynationalistiska

Centerns dag i Almedalen. Maud Olofssons sista tal som partiledare. Kan komma att efterträdas av Annie Johansson. Vilket är lite komiskt. För i jämförelse med Stureplans egen favorit Annie så är Maud väl närmast att betrakta som socialist... 

Maud Olofsson - nyss utsedd till vinnare av 2011 års Svenska Greenwashpris - ägnade flera minuter av sitt tal åt klimatet. Vilket är mer än någon annan, inklusive språkrören, ansett vara nödvändigt... 

Olofsson konstaterade att engagemanget minskat när strålkastarna har slocknat. Men glömde att regeringen varit med att släcka... Sedan hamnade hon - efter att just talat bra om invandring och om vikten av öppenhet mot världen - i den nynationalistiska beskrivningen av klimatfrågan.

Vad menar jag då med nynationalistisk?

Den nynationalistiska trenden är att berätta sagan om ett Sverige som minskar sina utsläpp av klimatgaser och "gör det världen efterfrågar". I den nynationalistiska retoriken mäter man bara de utsläpp vi gör i vårt eget land. Inte de utsläpp som vår konsumtion ger upphov till.  De som annars talar vitt och brett om globaliseringen blir plötsligt väldigt nationalistiska... De utsläpp vi ger upphov till i andra länder räknas liksom inte, elegant outsourcar vi de utsläpp vi inte vill se...

Genom denna nynationalistiska retorik skulle vi som bor i Sverige bli oerhört klimatvänliga vi la ner det svenska jordbruket och istället importerade allt kött, all spannmål och alla grönsaker... Sedan skulle vi kunna peka finger åt de länder som släpper ut klimatgaser genom att de producerar mat till oss. Vi skulle kunna konsumera precis hur mycket varor som helst, bara det inte tillverkas inom landet, och påstå att vi är bäst i världen när det gäller klimat.

Vad handlar det då om i konkreta siffror? Ja, vi släpper ut 5 - 6  ton koldioxid årligen per person i Sverige. Räknar vi däremot utifrån vår konsumtion så handlar det snarare om cirka 9 ton per person (enligt Naturvårdsverkets rapport år 2010 uppgår utsläppen till cirka 10 ton).  Enligt den offentliga statistiken har vi minskat våra utsläpp med över 10 procent sedan 1990. Men sanningen är den att de utsläpp vår konsumtion ger upphov till i andra länder ökar.

I stort sett varje krona vi använder för att handla innebär att det någonstans i världen har gett upphov till utsläpp av koldioxid. Varje tusenlapp vi spenderar ger upphov till drygt 50 kilo koldioxid - ökar vi på konsumtionen med ytterligare en tusenlapp leder det till ytterligare utsläpp. Det är således svårt att bli rikare utan att också påverka miljön negativt. Och detta trots teknikens fantastiska landvinningar! Det är detta som är det stora dilemmat, det dilemma ingen riksdagspolitiker vill tala om.

Än mer problem man inte vill tala om: de vinster vi gör när produkter tillverkas allt mer energisnålt och råvarueffektivt äts upp av att vi blir fler i världen som konsumerar alltmer i snabbare takt. Och vi som redan konsumerar mycket, vill konsumera än mer. Konsumtionen driver den ekonomiska tillväxten.

Inte ens när vi vill väl, som t ex investerar i solfångare till våra tak, är det problemfritt. Vi sparar pengar på investeringen. Frågan är vad vi använder dessa pengar till. Biff några gånger extra per månad? En extra resa till Thailand? Konsumtion av fler nya eko-kläder av bomull...?

Problemet är att ju rikare vi blir ju mer har vi råd att konsumera, resa och därmed påverka klimatet. Det är till detta vi måste förhålla oss! Det är pinsamt, jobbigt och politiskt obekvämt. Men vi måste ändå förhålla oss till det. Alternativet är att vägra se verkligheten, bli nynationalister.  

Genom den nynationalistiska retoriken slipper Maud och de övriga konfronteras med konflikten som finns mellan miljö och ständigt fortsatt ekonomisk tillväxt. För att skapa miljöutrymme i länder som behöver ekonomisk tillväxt måste vi i den materiellt rika delen stilla vårt begär efter ständigt ökande konsumtion.

29 kommentarer:

  1. Väldigt bra att Birger fortsätter att envist trumma ut sitt budskap.

    För det är väl det som är det sorgliga med MP, att man inte envist sprider ett budskap som är förankrade i partiets ideologi om solidaritet med alla människor, solidaritet med kommande generationer, samt solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet.

    Istället satsar Gustav F på att prata skolpolitik i Almedalen och att skriva en bok om industripolitik.

    En slutsats jag därför drar av Almedalsveckan är att det inte hjälpte att byta till nya språkrör för att få MP att komma tillbaka till sin ursprungsideologi.

    För det som är fel med MP är vare sig det nuvarande partiprogrammet eller vilka individer som är språkrör. Utan MP:s verkliga problem verkar vara en sorts partikultur i toppen där man precis som många andra partier främst vill få fler väljare och därför vill man inte komma med några budskap som kan "skrämma bort" några väljare.

    I konsekvensens namn betonas då miljöpolitiken mindre med logiken att "där har vi redan stort förtroende bland väljarna".

    Tyvärr har MP blivit som moderaterna när det gäller partitaktik: det viktiga är att växa och då måste man lyssna på vad väljarna vill ha, och inte fästa för stor avsikt vid ideologi.

    Så länge den synen på politiken dominerar inom MP toppen så lär därför ingen verklig återknytning till ideologin inträffa.

    Med den inställningen kan MP nog växa ytterligare i väljarkåren, men det blir alltså miljön och klimatet som förlorar.

    För jag vill påstå att de som har störst ansvar för att miljöfrågorna får en allt mindre betydelse för väljarna är MP. För när inte ens MP lyfter fram det förvärrade läget när det gäller klimatförsämringarna, varför ska då andra partier göra det? Eller varför ska väljarna tro att det är något riktigt farligt på gång som man borde bry sig om?

    Så absurt har det alltså blivit. Miljöpartiet ser alltmer sin politik som en vara som ska vinna ökande marknadsandelar, och bedriver då politik på ett sätt som gör att miljöfrågorna försummas.

    Du nya sköna värld....

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg som vanligt när du tar upp det här. Håller verkligen med om Billy Larssons kommentar också, känns som att hoppet om en riktig debatt om miljö, klimat, tillväxt etc står till Gröna Partiet, blir spännande att se hur deras framväxt blir.

    Har du förresten några kommentarer om Carlgrens inlägg i DN igår? Tycker det har varit oväntat tyst om den i de bloggar jag brukar följa...

    SvaraRadera
  3. Håller verkligenmed Billy Larssons beskrivning av verkligheten.
    Brukar själv skriva att nackdelen med demokrati är att politikerna för att bli omvalda måste fatta beslut som tilltalar väljarna.
    För att komma tillrätta med klimatfrågan måste politikerna nu fatta beslut som inte är tilltalande enär dom kan minska på levnadsstandarden.
    Det finns nu ett stort informationsbehov. Vem vågar informera? Inte MP?

    SvaraRadera
  4. Det är svårt att vara miljöpartist när kompassnålen snurrar hejvilt och man som gräsrot ska förklara att det är helt ok med hutlösa vinstnivåer i skolkoncerner för det handlar om valfrihet. Eller att peta med enskilda skattesatser på vissa jobb när det finns en enkel och klar princip som heter grön skatteväxling (vilket för övrigt Moderaterna kommer att lägga beslag på och göra till sin när dom reviderar sin miljöpolitik under Arkelsten, tro mig). Eller att tillväxt är möjligt och ibland till och med önskvärt bara det har prefixet ”hållbar” eller ”grön” framför.
    Visst är det nödvändigt att vara pragmatisk och komma överens ibland. Och visst måste man se framåt och ta hänsyn till de förändringar som sker. Men moderniseringsivern får inte modernisera bort kompassen och ersätta dem med en GPS. Kompassen låter oss ta ur riktningen och hantera omvärlden och verkligheten under färden. Med GPS:en sätter man målet (kan vara medlemsoptimering, ministerposter (inflytande) etc) och kör rationellt raka vägen. Om verkligheten har förändrats visar GPS:en fel och man hamnar lätt i fel fil, kör mot enkelriktat eller sitter fast i en återvändsgränd.

    SvaraRadera
  5. Ja Per, det var ju en fyndig liknelse med kompass eller GPS.

    Två tankar till.

    Först, på radion ska nu representanter för Svenska kyrkan prata om sin oro för klimatet. Själv är jag ateist, men tycker det är bra att kyrkan tar upp ett sådant tema, självklart.

    För att vara orolig för klimatet, det får man tydligen vara inom kyrkan, men det är inte populärt inom MP. I vart fall inte i högre grad, utan bara lite grann.

    Anledningen är att det finns en sorts partidoktrin att man ska vara positiv, och då passar inte en alltför stark oro för klimatet in.

    Märkligt. Själv tycker jag att man ska utgå från vad forskning indikerar, snarare än att bestämma sig för att vara positiv i alla lägen. Och för den som läst "Den stora förnekelsen" finns det all anledning att vara orolig, snarare än tvångsmässigt positiv.

    Sen, om Jonas Sjöstedt blir ledare/språkrör för vänstern (och det tror jag att han blir) kanske V blir en positiv konkurrent till MP. Jonas vill ju skärpa miljöpolitiken, har en sympatisk framtoning, och går knappast att framställa som farlig kommunist.

    Skulle inte förvåna om ett vitaliserat vänsterparti kan bli en större utmaning för MP än Gröna partiet. Kanske kan ett sådant vänsterparti tvinga MP att vara radikalare?

    Den som lever får se...

    SvaraRadera
  6. http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/kol_och_olja/article3216161.ece#comments

    SvaraRadera
  7. Bra och tydligt och obehagligt obehagligt att känna till.
    Bricke

    SvaraRadera
  8. Bra, som vanligt.

    Kan man tro så här ? :

    1. Förändringar kommer "underifrån".

    2. När tillräckligt många tröttnat (the tipping point) kan saker förändras.

    3. Skyll inte på politikerna. De fortsätter trumma tillväxtens lov så länge inte tillräckligt många tröttnat - i ord och handling.

    4. Positivt tänkande behöver inte betyda naiv och huvudet i sanden. Tala hellre om positiva exempel.
    (Rekommenderas: Good News Magazine -3 nummer hittills, det första på temat biologisk mångfald.)

    5. Tysklands kärnkraftsstopp är ett positivt exempel ?

    Eric

    SvaraRadera
  9. Många klokheter, Billy, skriver under på varje ord. Och det du beskriver är just den strategi Mikaela Valtersson la fram för vår lokalgrupp för några år sedan utifrån en väljarundersökning. Och det är patetiskt att se hur Fridolin mfl till punkt och pricka går i det ledbandet.

    "En slutsats jag därför drar av Almedalsveckan är att det inte hjälpte att byta till nya språkrör för att få MP att komma tillbaka till sin ursprungsideologi."

    Just därför har jag nu gått ur mp.

    SvaraRadera
  10. "Nynationalism" är ett perfekt uttryck för detta med ovilja att se på de globala effekterna av vårt sätt att konsumera. Perfekt!

    SvaraRadera
  11. Anonym 12:19 lämnar mp. Jag lämnar på måndag. Mp:s agerande är värre än moderaternas eftersom de, som har hög trovärdighet i miljöfrågor, signalerar att klimatfrågan är oviktig.
    Synd för jag gillar de lokala miljöpartisterna och deras kamp!
    AD

    SvaraRadera
  12. Tack för upplysningen "Anonym" om att Valtersson är en av de som bidragit till idén om att man ska utgå från väljarnas uppfattningar när politiken ska formuleras, för jag har länge letat efter förklaringar till hur det har blivit så konstigt som det har blivit.

    Med logiken att utgå från väljarundersökningar skulle inte MP ha behövt bildats, för det fanns väl ingen större efterfrågan på ett miljöparti i början....

    SvaraRadera
  13. Eric, 1-3 rimmar illa med uteblivit opionsarbete. Hur ska folk kunna tröttna på något de inte har någon större medvetenhet om... Miljöfrågor är knappast något gemene man ägnar stor del av sin vakna tid åt.

    SvaraRadera
  14. Billy, den där tiden innebar ett sorgligt uppvaknande för min del. Ena dan hade vi Peter E på besök som pratade om att vi bättre måste marknadsföra "tiden" som en av våra stora frågor (arbetstidsförkortning och dyl). Instämmer helt tänkte jag. Ett halvår senare kom Valtersson med sin väljarundersökning och då skulle plötsligt bl a "tiden" tonas ner till förmån för annat. Några månader senare kom Peter igen. Då lät han i ett offentligt sammanhang göra sken av det som Birger skriver om idag - att Sverige har brutit det negativa sambandet mellan tillväxt och klimatfördärv. Och några månader senare kom Wetterstrand och berättade vid ett internt möte att varken hon eller Peter förmådde föra ut budskapet om arbetstidsfrågan. Mycket grön sorg blev det på kort tid om man säger så...

    Och att mp dessutom i tid och otid ger sken av att måna så oerhört om interndemokratin när man helt kört över såväl partiprogram som kongressbeslut i vissa frågor är ohyggligt fräckt och förkastligt:

    http://schlaug.blogspot.com/2009/10/klimatet-kraver-sankt-arbetstid.html

    SvaraRadera
  15. Håller med Birger om att det finns en en släng av nationalism att konsekvent och medvetet måla Sverige grönt genom att inte räkna de utsläpp som vår konsumtion orsakar i andra länder. Eftersom "nynationalismen" enligt Birgers beskrivning också har en strikt territoriet betydelse vi ska kalla det (ny)patriotism som alltid är lojal med den hävdvunna statsbildningen och territoriet (Wikipedia).
    Resultatet av denna "nynationalism" är att den breda allmänheten uppfattar Sverige som ett föregångsland. Många lever med uppfattningen/myten om att om alla var som Sverige så skulle miljöproblemen i princip vara lösta. En allt större del av allmänheten är kritiska till vår "tokkonsumtion" och börjar se svagheterna i den politiska retoriken.
    Miljöpartiet har (som Anonym skrev ovan) haft och har fortfarande stor trovärdighet när det gäller miljöfrågorna. Därför vilar ansvaret betydligt tyngre på oss när det gäller öppenhet och integritet i dessa frågor. När allt fler människor med egen logik och insikt börjar ifrågasätta systemfelet vore det katastrofalt om Miljöpartiet framöver ligger lågt eller söker "smitvägar" utan att i debatten angripa grundproblematiken. Apellen "Grön tillväxt" är ett uttryck som medvetet /omedvetet öppnar upp för en smitväg. Mottagaren kan uppfatta den lite som han /hon vill. Liksom Birger och andra debattörer så
    Att ensidigt slå oss själva på bröstet genom att använda en mätmetod som lägger våra miljömässiga intäkter i Sverige och våra smutsiga utgiftsposter på andra länder är under all kritik. Det är en rent mänsklig egenskap att hoppas och tro på budbärare som har goda nyheter för att man ska kunna återgå till sitt trygga liv. Vilket är en stor anledning till att miljöfrågan försvinner från prioriteringslistan med jämna mellanrum.
    Likt Birger m fl debattörer säger t ex Anthony Giddens – en högt respekterad politisk teoretiker i Storbittaninen att grön tillväxt är ett feltänk. Vi måste bygga upp en ny ekonomisk struktur. Det går inte att bygga vidare på den nuvarande och försöka göra den grön. Vi kan inte heller sätta så stort hopp till tekniklösningar. Dessutom menar Giddens (likt Birger på denna blogg), att gröna jobb till stor del är en bluff.

    SvaraRadera
  16. Det är bara att instämma Leif, väl formulerat.

    Och tack "Anonym" för den ytterligare inblicken i hur hänsynen till väljaropinionen blivit viktigare för MP än hänsynen till partiprogrammet.

    SvaraRadera
  17. Som Rebecka Carlsson hade jag velat höra språkrören i Almedalen i söndags:

    http://svtplay.se/v/2432642/mp-kongress_tal_av_gron_ungdoms_sprakror

    Outstanding bra!! Wetterstrand med sin urvattning bleknar nåt kopiöst.

    /Den avhoppade

    SvaraRadera
  18. 12.29
    "Tröttnar på". Tröttnar på att prioritera konsumtion framför andra värden. Det som är själva grundbulten för den här hemsidan, om jag förstått rätt :-)

    SvaraRadera
  19. Det Schlaug beskriver är en verklighet också för mig. Det finns en problematik som negligeras i mitt kära Miljöparti, av ren feghet.
    Men det gör ont att läsa om alla som vill lämnda MP, eller bildar nya partier.
    Det gör att de som blir kvar i ännu större utsträckning blir sådana som fått för sig att ALLT måste beskrivas positivt och att vi ska saluföra vår miljöpolitik med budskapet att det går att både äta kakan och behålla den.
    Och jag som är envis men också trög vad gäller att byta hemvist när ett tynande hopp om en omsvängning.
    MEN HUR SKA DET GÅ TILL OM ALLA GODA KRAFTER LÄMNAR?!
    Det är liksom illa nog att Birgers kritik egentligen inte längre kommer "inifrån".

    Kom igen nu, hjälp till att på ett vänligt sätt upplysa partikamraterna om tingens ordning!

    /Jonas Löhnn, MP Kalmar

    SvaraRadera
  20. Jonas!

    Hej! Jag har också funderat på huruvida jag skall lämna mp eller inte nu när riktningen som valts inte är något jag varken står för eller tror på. Därför har jag nu gått med i det gröna partiet. Men jag tror som du att det är bra att stanna i Mp och diskutera/samverka.

    Tiden får utvisa om vi kan få "moderskeppet" att vända om eller om det gröna partiet ensam kommer vara framtiden???

    / Henrik

    SvaraRadera
  21. Jonas Löhnn.

    Det ligger mycket i det du säger. Man ska stanna och kämpa, inte fly.

    Det vill säga, inte fly i första taget.

    Men så kommer man till en gräns, där fortsatt kamp är att förgäves ödsla krafter. I det läget kan det vara meningsfullt att prova en ny skuta.

    Ty, med det första synsättet skulle man ju kunna gå med i Moderaterna, i avsikt att göra dem gröna (för att nu spetsa till det lite).

    SvaraRadera
  22. .................................

    Gröna Partiet behöver dig!

    .................................

    SvaraRadera
  23. När majoriteten av Jordens människor, har begåvats med ett Klotförstånd, under vars vingar, kulturer på Jordens långsiktiga villkor kan gro och växa, då har vi nått den absolut nödvändiga biten i vår utveckling, sedan återstår bara resten ...

    Hjälp mig!

    En vis man dök upp, han visade på sina skor, som passade hans fötter och föreslog att jag skulle prova hans skor.
    Mina fötter var både Mycket smalare och kortare än den Vises skor.
    Var kan jag klaga på överfall inifrån!?!

    SvaraRadera
  24. Neoliberal Agendalör juli 09, 12:19:00 fm

    Jag vet inte om Mauds berättelse är mer nationalistisk än din. Jag menar, varför ska vi bara räkna med vår konsumtion?

    Varför inte räkna med alla de varor som importeras från Sverige men som konsumeras i andra länder?

    SvaraRadera
  25. Tack för en intressant diskussion.

    Även jag tycker att det verkar angeläget att inte alltför många som vill att MP inte ska "bredda politiken" utan snarare fokusera mer på miljöfrågorna, inte går ur partiet.

    Sen förstår jag att det kan kännas uppgivet ibland.

    Känns i vart fall bra att det finns fler som tycker att det är jobbigt att MP inte går framåt när det gäller att våga ifrågasätta det nuvarande samhället, utan mer fokuserar på möjligheterna att öka röstsiffrorna och därmed är beredda att ge avkall på ideologin.

    En tröst är i vart fall att Birgers blogg finns.

    SvaraRadera
  26. Var inte så inkrökta. Miljöpolitik består av mer än Miljöpartiet, och är dessutom då oftare mer allmänpolitisk än i det smörgåsbord av aptitliga enfrågeutspel som riksdagspartierna idag föredrar att servera på medias villkor.

    Problemet är förstås inte bara att ha rätt utan också få rätt. Då krävs förståelse av allianser som bygger på materiella intressen. Fritt svävande antitillväxt förbyts mycket lätt till urbant självtillräcklig tillväxttro som skett i både fallet med mp och norsk miljörörelse.

    MP har tillsammans med samtliga riksdagspartier förrått naturfrågorna och hela grunden för välfärdsstaten. Först genom beslutet om nyliberal jordbrukspolitik 1990 och sedan med beslutet om nyliberal naturresursförvaltningspolitik som anpassning inför EMU 1992. Ert förräderi döljer ni med fraser om at ni är tillväxtkritiska eller harm över att partiledningen idag är tillvöäxtanhängare, de reella maktfrgorna som miljörörelsen tar strid kring bryr ni er inte om.

    Det är synd, vänstern gör det inteheller och märkligt nog inte heller centern. Bönder-landsbygd i allians med arbetare staden var grunden för den svenska välfärdsstaten. När den nationella jordbrukspolitiken avskaffades avskaffades möjligheten att ha en produktiv landsbygd och Sveriges självförsörjningsgrad har rasta till den sämsta i hela EU. Centern blev på kuppen nyliberalt medan vänsteridioterna mumlar om sin fantastiska plan att återupprätta välfärdsstaten med hjälp av det döende facket. Fältet är öppet för en allians bortom LO-LRF strupgreppet på folkrörelserna i Sverige och riksdagspartierna gemensamma avveckling av demokratin med hjälp av den av socialdemokratin påbörjade nyliberala modellen. Men då är det dags att komma ut ur er isolering i den snäva medie- och riksdagsvärlden och ta tag i maktfrågorna kring förvaltning av naturresurserna och allianser för välfärd åt alla.

    SvaraRadera
  27. Ett tecken på sakernas tillstånd är väl att debatten om MP:s vägval och politiska drivkrafter inte pågår på MP:s interna forum.
    Istället pågår debatten på på Birgers blogg just för att här anses de gröna idéerna och den gröna retoriken fortfarande blomstra.

    SvaraRadera
  28. Precis, tack och lov för att vi ideologiskt törstande kan dricka vid Birgers brunn.

    SvaraRadera
  29. Det är alltså inte nödvändigtvis ett fattigdomsproblem vi borde tala om, utan rikedomsproblemet.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.