Språkrör - en kvinnofälla?

Medelålders man har riggat fälla...

Tillägg till nedanstående inlägg från januari i år:

Rossana Dinamarca envisas i dag (fredag 19 augusti) med att en än gång avvisa idén om två jämställda språkrör. När hon gjorde det i Expressen kommenterade jag det så här:

 

Förslaget om delat ledarskap i Vänsterpartiet är ett sätt att kratta manegen för en medelålders man, skriver Rossana Dinamarca i Expressen. Den medelålders är i detta fall Jonas Sjöstedt, som "lanserar" sig själv trots att det finns tryck i partiet att nästa partiledare bör vara en kvinna.

Rossana Dinamarca vill bevisa att delat ledarskap inte är någon garant för jämställdhet, och att kvinnor kommit i skymundan bakom män i Miljöpartiet, trots två språkrör. Den enda kvinnliga språkrör hon funnit tagit plats, före det att Maria kom in på scenen, är Åsa Domeij.

Förutom att Åsa Domeij aldrig varit språkrör - men hon kandiderade när Eva Goës blev omvald 1987 - är det så att just Åsa sa absolut nej till att bli ensam partiledare. Detta skedde inför kongressen 2002 då partiets partistyrelse ville byta ur språkrören mot en partiledare. Läs gärna mer här - del 11.

Rossana har fel i sin analys på ett annat sätt också: Maria Wetterstrand hade aldrig tagit på sig rollen som språkrör om partiet inte haft delat ledarskap. Genom att vara två är det fler som vågar ta på sig rollen, för att sedan ges chans att växa in i den.

Rossana har nog inte heller klart för sig att medierna och proffstyckarna meddelade världen att Maria skulle bli en lam andrahandsfigur bakom den redan då välkände Peter Eriksson. Precis på samma förutsägbara tema som Sanna Rayman nu på SvD ledarsida skriver att "språkrör söker sidekick".

Problemet med språkrören har varit att de flesta - vare sig män eller kvinnor - inte fått chans i medierna. Fyra av partiets språkrör satt inte i riksdagen trots att partiet fanns i riksdagen, vilket ledde till att gruppledarna fick det utrymme som språkrören skulle haft. Det gäller språkrören Anders Nordin, Jan Axelsson, Margareta Gisselberg och Fiona Björling - se här, del 7-8.

Delat ledarskap är ett sätt att få den som aldrig skulle ställa upp som ensam partiledare att våga. Jag hade aldrig någonsin sagt ja till att bli ensam partiledare. Lika lite som Maria Wetterstrand eller de flesta andra som varit rör.

Jag blev språkrör 1985 och var då en andrahandsfigur tillsammans med den då välkända Raghild Pohanka, som varit ensam frontfigur  i partiets första val 1982 och tillsammans med Per Gahrton 1985. När Ragnhild avgick blev jag rör tillsammans med Eva Goës (1986/88) som syntes i medierna minst lika mycket som jag, men med den skillnaden att jag återkom som språkrör 1992 - då tillsammans med Marianne Samuelsson. Sista året, innan jag äntligen försvann, var jag rör tillsammans med Lotta Nilsson Hedström som därefter (våren 2000) fick Matz Hammarström som partner.


För den som vill läsa historien om språkrören finns den således här.

Tillägg 19 augusti: Så här - jo, jag är övertygad om att hon blir vald tillsammans med Jonas Sjöstedt - skrev jag innan Dinamarca offentliggjorde sin vilja att ta över efter Lars Ohly.