måndag 21 september 2009

"Alliansen hotar konsumtionen..."

"Tanken med skattesänkningarna var att konsumtionen skulle öka. Men den politiken har slagit helt fel. Istället tyder det mesta på att den del av svenska folket som verkligen fått pengar över, valt att i stor utsträckning stoppa pengarna i madrassen. Sparkvoten har stigit med 3,8 procentenheter till rekordhöga 11,9 procent 2008."

Denna suck kommer från en rapport. När rapporten presenterades, meddelades, enligt Riksdag & Departement, att regeringen har "kvävt konsumtionen" så att "köplusten ebbat ut".

Vad är det för rapport som uppmanar till ökad köplust och mer konsumtion? En rapport av Svenskt Näringsliv, som ju annonserat om att vi måste konsumera mer? Från Timbro?

Nej, inte alls. Rapporten är från de rödgröna. Det nya Miljöpartiet suckar således, i blockpolitikens namn får man väl anta, över att konsumtionen minskat. I rapporten berättas glatt om den höga tillväxt som pågick när den socialdemokratiska regeringen samarbetade med MP och V. Och tidigare har man från MP:s ledning, liksom Mona Sahlin, tagit aktivt avstånd från sänkt arbetstid. Trots att sänkt arbetstid och minskad konsumtion varit gröna grundbultar, själva basen för bildandet av Miljöpartiet.

Ibland fattar jag ingenting. Var landar egentligen De gröna?

Det skall bli spännande att höra hur de rödgröna hanterar ekonomidebatten efter det att Borg lämnat sin budget. Med tanke på Annika Anka och Anders Borg, som för tillfället dominerar debatten, kanske man skall överväga att kalla riksdagen för Ankeborg. Nej, ursäkta, den var dålig...:-)

PS!
Det är det här jag inte fattar, kan någon hjälpa mig att förstå: Till skillnad från Vänstern så hävdar MP inte att man kompromissar, att man måste ta en del skit - istället hävdar man att den nya tillrättalagda politiken är grön politik.

Sålunda har det under de senaste åren definierats som grön politik att bilda Nordic Battle Group, att skicka soldater till Afghanistan, att säga nej till sänkt arbetstid, att anse att tillväxt är nödvändigt för miljöns skull. För att ta några exempel från de senaste årens riksdagsdebatter.

Det enda man aktivt och offensivt gått emot Sahlin med är att man försvarar vinstsyftade skolor och sjukvård - samt att man inte vill återföra förmögenhetsskatt. En politik som går tvärs emot vad MP tidigare ansett. När i all sin dar blev det grön politik att applådera att skolor och sjukvård hamnar på börsen? Att läkemedelsföretag tar över sjukhus, är det också ok?

Jag tror faktiskt - men jag kan givetvis ha grovt fel - att inte ens miljöpartister i allmänhet delar uppfattning att det ovanstående är god miljöpartistisk politik. Men vad vet jag?

Finns det ett grönt parti?
Kanske kan man hävda att det inte finns något grönt parti längre, men att det finns ett block som tagit på sig att få bort nuvarande regering. Det kan säkert vara en god målsättning i sig. Men något grönt parti tycks inte existera på riksnivå om man ser till partiledningens och riksdagsgruppens agerande.

Kanske är just detta orsaken till att Grön Ungdom tappat var tionde medlem. I en tid när klimatfrågan är dominerande, när finanskris och arbetslöshet ropar efter gröna radikala svar... Och trots två kompetenta GU-rör.

Aldrig förr har man haft större möjlighet!
Aldrig har tillfället varit större än under de senaste åren att driva grön samhällskritisk opinionsbildning! Aldrig har man haft större möjligheter att få ut genuint gröna budskap för att sätta press på de övriga partierna och få till en reell samhällsförändring. Det är ju bara att ta för sig! Är det då inte oerhört tragiskt att det gröna partiet lagt av med att faktiskt förändra strukturen i samhället i grön riktning?

Men å andra sidan, vad säger att jag har rätt? Ett avdankat rör, en nästan utdöd dinosaurie... Och jag kanske har missuppfattat totalt vad som är grön politik? Någon som tror sig veta? Och om inte sänkt arbetstid, övergång från konsumtionssamhälle till utvecklingsamhälle och tillväxtkritik är grön politik, vad är det då? Knappast röd. Definitivt inte blå. Inte med dagens mått.

Kanske skulle man väcka upp John Stuart Mill, Edmund Burke och Karl Marx för att de skulle ta sina ättlingar i örat och berätta hur de såg på sina ideologier: När vi nått ett materiellt moget samhälle, då är det andra saker som skall få utrymme att växa: kultur, fri tid, social närvaro etc.

34 kommentarer:

  1. Birger, ibland fattar jag ingenting!

    Ditt minne är tydligen väldigt kort. I dagarna är det precis 28 år sedan miljöpartiet bildades, 1981. Från den dagen fram till i dag har den allmänna meningen om partiet, och om dess företrädare, varit i stort sett negativ. Förståelsen för partiets många gånger töntiga och tokiga idéer och förslag har varit minst sagt liten. Man dansade samba in i riksdagen efter valet 1988, varefter ledamöterna skulle bära stora koftor… Under många år dömde man konsekvent ut alla andra partier; det var endast miljöpartisterna som tänkte rätt när det gällde miljön. En del väljare hoppade på enfrågetåget, men genomströmningen var också enorm.

    Den långa period jag beskriver kort här var en tid av politisk utdefiniering av miljöpartiet. Du var själv med och du var en av dem som skapade denna framgångsfattiga linje. Sitta och kackla i eget bo, slå sig för bröstet och skrika ”Vi är bäst!”. Som i sandlådan ungefär. I dag är den linjen bruten.

    Miljöpartiet är inte min melodi, det ska erkännas, men jag har full förståelse för partiets nuvarande linje. I dag är man med i debatten. I dag är partiet indefinierat, och efter valet 2010 är man kanske med i en rödgrön regering. Inte dåligt marscherat av det duktiga paret Wetterstrand-Eriksson!

    Och då kan man naturligtvis, som du, sitta på sin blogg och klaga, klaga, klaga. Men något uträttat får du inte.

    Miljöpartiet har helt enkelt fått finna sig i att även när det gäller miljön finns det olika åsikter.

    SvaraRadera
  2. Kan ju upplysa Birger Schalug om att sparande bara är uppskjuten konsumtion. Det borde väl noterats av dig någon gång i alla budgetmanglingar du satt i.

    /Starvid

    PS. Ankeborg var rätt kul, på ett torrt sätt. ;)

    SvaraRadera
  3. Jestanes, som farmor Anka kunde ha uttryckt det. Det är nog ingen tröst, men jag fattar inte heller någonting. Absolut ingenting.

    Har de bomullsvadd i öronen? Isolerat väggarna till riksdagshus och departement så att inget tränger in utifrån? Hämtat rådgivare och rapportskrivare i helvetet - eller köpt dem på blocket av ett solkigt centerparti som börjat sälja ut de gamla, eftersom de nu (borde) fattat att deras gamla väljare ändå ville ha ett uns mer biologisk mångfald än bara svampen på Stureplan?

    Vad händer? DE HAR JU FÖR H******E ÖPPET MÅL!

    SvaraRadera
  4. Neoliberal Agendamån sep. 21, 08:29:00 fm

    Istället tyder det mesta på att den del av svenska folket som verkligen fått pengar över, valt att i stor utsträckning stoppa pengarna i madrassen. Sparkvoten har stigit med 3,8 procentenheter till rekordhöga 11,9 procent 2008.

    Det är stor skillnad på sparande och madrassen. När du sparar pengar så kan de pengarna lånas ut till någon annan, tex. till företag för investeringar.

    Och ja, det är bra att sparkvoten har ökat. Det är vad som behövs för att vi ska kunna ta oss ur krisen. Ökade investeringar leder till fler företag och att företag i branscher där efterfrågan finna kan växa till sig => flera nya jobb

    SvaraRadera
  5. Har något svagt minne av att de gröna ursprungligen ville bryta med den traditionella politiska värdeskalan. Den röd-blå skalan.Den som bara handlar om mer eller mindre ansvar för individen. Mycket eget ansvar - blå, mindre ansvar - röd. Det gröna skulle handla om andra dimensioner. Men vi verkar inte så mottagliga för det. Tyvärr.
    MW och PE verkar vara rätt schyssta politiker och de kan säkert bidra till skapliga avvägningar i de röd-blå frågorna. Men de kan /borde döpa sig till något annat. Som inte skapar förväntningar på ett parti som kan vrida sig ur det blå-röda perspektivet.

    Rolf.
    Att inte få något "UTRÄTTAT". Det kan man ha delade meningar om. Opinionsbildning är mycket ord, men också mycket verkstad.
    Läste häromdagen om mannen som tipsats om Birger Schlaugs hemsida. Han blev sittandes hela natten för att läsa tre års bloggande. Han menade att det förändrat hans liv.
    Jag inbillar mig att han kommer berätta det för fler. Ringar på vattnet..
    Är det inte att UTRÄTTA ?

    SvaraRadera
  6. Vad jag förstår är det urvattnat det mesta MP gör nu på riksnivå. De debattartiklar som skrivs med Ohly och Sahlin är sedvanligt gnäll att klyftorna ökar och investeringar behövs i välfärd och gröna jobb.
    Tycker det är intressant att Grön Ugdoms tillväxt tycks stå still på en stabilt hög nivå och att CUF inte står högre än det är. Det ledande gröna ungdomsförbundet för 28 år då inget ungdomsförbund fanns hos miljöpartiet sedan är jämsides med Miljöpartiets Grön ungdom. Bara det är remarkabelt!

    SvaraRadera
  7. Jag kommer att rösta på de rödgröna i protest mot Alliansens klasspolitik samt i brist på ett bättre alternativ - i vämtan på ett parti som är både rött och grönt.

    SvaraRadera
  8. Miljöpartiets partistyrelse borde verkligen darra inför nästa kongress. Missnöjet med partiets sätt att sköta det gröna frågorna jäser ute i landet. MW & PE åker runt och pratar arbetsrätt istället för grönt. Ett skämt!

    SvaraRadera
  9. Fred, om du tycker att Alliansens politik är klasspolitik, då vet du ingenting om samhället. Jag är vanlig undersköterska, manlig sådan, och jag kan lova dig att jag fått/får nästan en hel månadslön av Alliansen, i skattesänkning. Det tycker jag är bra. Sossarna kommer, om de får tillbaka makten, att höja skatterna igen, det vill inte jag vara med om. Jag anser att vi behöver mer blå politik, där blå betyder mer ansvar för var och en, i motsats till röd politik som betyder att staten tar ansvaret ifrån oss. Röd politik betyder också mer bidrag.

    Inte tillbaka till bidrags- och skattekarusellen!

    SvaraRadera
  10. Rolf P. skriver att idag är MP i alla fall med i debatten.

    Birger skriver "Till skillnad från Vänstern så hävdar MP inte att man kompromissar, att man måste ta en del skit - istället hävdar man att den nya tillrättalagda politiken är grön politik."

    Jag tror att båda reflektioner tillsammans kan ge en förklaring till vad som händer:

    MP har definierat om grön politik för att kunna vara med i debatten - eftersom "debatten" inte tillåter något annat. "Debatten" är nämligen en rådande diskurs - ett jobbigt akademiskt ord som ändå är det bästa ordet för att ge vissa förklaringar tror jag:

    En diskurs är "ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet" ("ur "Textens mening och makt" av Bergström m.fl. från 2005, sid 309).

    Rådande diskurs utesluter det som grön politik en gång var (eller egentligen är beroende på hur man ser det) och därför har grön politik av MP omdefinierats för att MP ska kunna "få vara med" och tala om den överhuvudtaget utan att bli osynliggjord, förlöjligad och annat som man riskerar bli om man utmanar diskurser.

    Ur ett pragmatiskt MP-perspektiv så är det just en OMDEFINIERING som skett/sker. Men ur ideologiskt perspektiv kan det lika gärna ses som att ideologin har tappat sina förespråkare – eller dött.

    Utmaningen består nog i att föra in det gröna i debatten igen - och tänja ut diskursen så att det gröna får plats. Men det kostar på motstånd (osynliggörande, förlöjligande etc). Om resonemanget stämmer så är det inte MP som ”tar skit”, utan tvärtom gör MP det enkelt för sig.

    Det är den som utmanar som skulle behöva ta skit – och som kommer att få ta skit om vi ska ha en grön levande ideologi. Det kostar alltid att ta skit om man vill förändra något, inget konstigt med det.

    Om inte det lyckas att återuppliva grön ideologi (eller ta tillbaka begreppet om man så vill) inom den debatt som vi ser idag, så måste det utvecklas en alternativ diskurs - den finns ju också redan på den här bloggen bland annat. Det som fattas är en strategi att göra den gröna diskursen utmanande nog att räkna med.

    Annelie

    SvaraRadera
  11. Annelie skriver:

    ”Rådande diskurs utesluter det som grön politik en gång var (eller egentligen är beroende på hur man ser det) och därför har grön politik av MP omdefinierats för att MP ska kunna "få vara med" och tala om den överhuvudtaget utan att bli osynliggjord, förlöjligad och annat som man riskerar bli om man utmanar diskurser.”

    Utdefinierade, indefinierade, omdefinierade…

    Jag hävdar med bestämdhet att miljöpartiet varit just UTDEFINIERAT under åren fram till ett mera nära samarbete med vänsterpartierna s och v. Detta kan även många aktiva miljöpartister i kommuner och landsting vittna om.

    Utan tvekan förde miljöpartiet – som ju var en skapelse i kölvattnet av linje 3:s förlust i folkomröstningen om kärnkraften i mars 1980 – in en ny dimension i svensk politik, vad man kallar den gröna (som lades till de tidigare dimensionerna rött och blått). De traditionella partierna visste inte hur man skulle hantera dessa gröna politiker. På en del håll började alla de gamla partierna tävla om miljöhänsyn, på andra håll frös man helt enkelt ut de gröna.

    Under alla dessa år sedan 1981 har det dock skett en hel del. Jag brukar säga att miljöfrågan har vandrat in i förvaltningarna genom den lagstiftning som kommit till stånd. Därmed har den traditionella miljörörelsen näst intill tystnat. I dag finns det mer eller mindre effektiva redskap för att politiskt hävda en miljöhänsyn. Detta är en framgång.

    Detta har skett samtidigt som de traditionella politiska partierna tillägnat sig ett miljöperspektiv. Detta perspektiv kan dock se något annorlunda ut beroende på vilket parti vi har att göra med. Det vore dock fel att, som vissa gröna fortfarande gör, totalt underkänna allt vad de andra partierna gör i fråga om miljöarbete. Det finns ingen mall för hur ett ”bästa” miljöarbete ska se ut, varför tonläget borde sänkas.

    Miljöpartiet har INDEFINIERATS därför att de övriga partierna nu tillägnat sig ett miljöperspektiv.

    Annelie hävdar nu i stället att det handlar om en OMDEFINIERING. Miljöpartisterna (som i stor utsträckning är andra personer än de som en gång var med och bildade partiet) har fogat sig för att passa in i sällskapet. Det kan ligga en del i det resonemanget och det förminskar inte betydelsen av att de andra partierna faktiskt tillägnat sig ett miljöperspektiv.

    En omdefiniering ligger också nära till hands den dag man inom partiet inser att någon ”bästa” grön politik inte existerar. I det läget har man, som jag ser det, två val. Antingen fortsätter man att kackla i eget bo, ELLER så söker man samarbete där det gynnar en grön politik. Man får någonting gjort.

    Jag tror att miljöpartiet befinner sig där i dag. För vissa gröna framstår detta som ett formidabelt SVEK. För andra gröna är det skördetid.

    SvaraRadera
  12. Tack Annelie för förklaringar! Bilden är som vanligt lysande, Birger!

    SvaraRadera
  13. Rolf P.: Jag håller med dig om att PARTIET var utdefinierat, men nu har "indefinierat sig". Grön POLITIK har de däremot omdefinierat (FÖR ATT kunna indefiniera sig...)

    Huh,
    Annelie

    SvaraRadera
  14. Boggi,
    jag tror att jag vet ett och annat om samhället: jag kommer från underklassen och är numera medelklass (lärare). Alltså: om jag valde att arbeta heltid, skulle jag ha fått det bättre ekonomiskt med Alliansens politik.
    Se det som en karaktärssvaghet om du vill, men jag skulle vara beredd att avstå mina fördelar så att de som hamnat utanför kunde få det bättre - och inte minst så att vårdcentraler i "fattiga" områden slapp göra så stora nedskärningar.

    P.S. Jag vet inte om det kan anses utgöra en merit i fråga om förståelse av samhället, men jag tog en gång en fil kand i nationalekonomi. D.S.

    SvaraRadera
  15. Ursäkta!
    Anonym 19:51 var jag.

    SvaraRadera
  16. Med en aning förvåning och stort intresse har jag läst kommentarerna. En viss historielöshet finns nog här och var...:-)

    Det påstås att gröna partier (i detta fall MP i Sverige) inte kunnat påverka, när de "stått utanför", i bemärkelsen inte suttit i regering eller ingått i något block.

    Det är naturligtvis inte sant. I samband med att partiet fick runt 10% i opinionsmätningarna vintern 87/88 (före riksdagsinträde och och före sälarna) kom det stora lyftet genom att miljöfrågorna flyttades upp på dagordningen i alla partier. Alltid något. Ni ska komma ihåg att när MP tog politisk debatt om ekologisk odling, om klorfritt papper och biogas (för att ta några exempel) uppfattades detta som flummigt. Personligen blev jag beskylld av LRF i Bohuslän för att vilja gå tillbaka till grottstadiet när vi debatterade ekologisk odling, till stenåldern i debatt med LO när vi krävde att klor skulle bort från papperstillverkningen. När vi tog strid för grön skatteväxling - sänkt skatt på arbetstid och höjd på energi och utsläpp - var vi "utvecklingsfientliga" - det är just den "utvecklingsfientliga politik (det vill säga grön skatteväxling) som Reinfeldt fått applåder för i Kalifornien och Göran Persson fått norskt miljöpris för...

    Jag vågar också påstå att det var en miljöpartist som mer än någon annan drev Försvarsberedningen till en situation där regementen lagts ner i rasande takt och synen på försvar breddats till att också gälla klimathot - det är för övrigt just denna ingång som gjort att Reinfeldt öppnade sitt sinne för klimatfrågan och numera kan ta ordet klimat i sin mun. Det blev en tung fråga, en försvarsfråga, och inte en flumfråga.

    Jag tror att ett politiskt parti måste stå på två ben: dels det beslutsfattande, dels det opinionsbildande.

    Opinionsbildning innebär att man vågar stå för något, ur ett grönt perspektiv innebär det samhälleliga systemförändringar, där tillväxt- och konsumtionskritik ingår, liksom att tydliggöra en vision om övergång till ett utvecklingssamhälle. Man påverkar inte ett samhälle om man först avsäger sig den politik som skulle kunna förändra.

    Man har ingen makt om man hamnar i en regering efter det att man avsagt sig allt det man stått för. Det ger statsrådsposter, det ger personlig tillfredsställelse och hög status - men tror man att man därmed ha inflytande så tänker man fel.

    Ett litet minne: Vi sitter i budgetförhandlingar med S. Miljöminister Kjell Larsson ringer, ber mig driva en fråga (biologisk mångfald och ökade anslag till inköp av skyddsvärd skog), han kommer ingen vart med frågan i regeringen, det är stopp, vi måste driva frågan till sin spets före ett visst datum, själv kommer han ingen vart längre, ältar han gång på gång. Han ber oss som inte sitter i regeringen att driva igenom det han som sitter i regeringen inte kan genomföra. Kjell Larsson var inte den ende från regeringskansliet som ringde och bad de utanförstående om hjälp...

    MP är idag ett harmlöst parti - inte om man ser till partiprogram, men till politik. För att ta ett exempel: för den som ville ha en stark fördelningspolitik var tidigare MP ett givet val, idag tycks MP vara det parti hos de rödgröna som motsätter sig förmögenhetsskatt och tillsammans med S motsätter sig högre skatt på höga inkomster. Det sistnämnda var självklart för MP tidigare; av två ideologiska skäl - för det första för att vi insåg att ett samhälle med stora ekonomiska klyftor blir ett sämre samhälle, för det andra att högre skatt på höga inkomster skulle stimulera sänkt arbetstid, det skulle helt enkelt inte löna sig att jobba övertid, bli "billigare" att sänka sin arbetstid.

    Nu när regeringen dramatiskt sänkt skatten på höga inkomster kunde man ju åtminstone från grönt håll förvänta sig att man skulle driva opinion på temat: "Du har fått lägre skatt, då kan du sänka din arbetstid istället för att öka din konsumtion!" Men icke. Sahlin avskyr ju tanken.

    SvaraRadera
  17. Viktigt käbbel - men det är det det är, ni käbblar och går i och det är ju det som politik handlar om. Ingenstans här hör jag diskussionen av vad jorden tål, vad vi är på väg, vilken konsumtion eller vilka liv vi vill leva. Och det är tragiskt! Tragiskt att läsa, trist att debatten är tillbaka på 80-talets nivå, då jag som tonåring förskte förändra. Inget har egentligen hänt. Det som betyder något är ändlösa tiader av fina ord, mer pengar i plånboken och eget ansvar. Allt lika ointressant, ointressant för att orden inte leder någonvart. Ointressant för att de extra pengar man får tillbaka i det allra flesta fall kommer att bidra till ökat flygresande till Thailan (nu har vi äntligen RÅÅÅÅD att UNNNNNA oss). Var hör vi om det ökande ansvaret för skyddsvärd skog i dessa tider? INTET! Markägarna vill ha ut KAPITALET och skiter fullständigt i rödlistade arter och biotopskydd. Vi dravlar omkring i ankdammen som om inte företagen spyr ut gifter, mineraljakten skövlar bergarter och att vi inte har problemen.
    Problemen är mycket större än den "gröna diskursen" och det vore trevligt om vi kunde lyfta nivån en aningens här. Tack.

    SvaraRadera
  18. Miljöpartiet var tidigt ute att tillägna sig och sprida ett miljöperspektiv, det var ju så att säga själva poängen med partiet. Man var dock inte först, det var centerpartiet. Att sedan de övriga partierna också tvingades ut på samma väg har till stor del varit miljöpartiets insats. Men miljöpartiet har sedan fått göra avsteg från en del av sina omöjliga förslag. Du skriver att detta lett till att partiet i dag är ett harmlöst parti. Så kan man naturligtvis se på det, om man som du vill se mera ”radikala” tag. Men du kommer inte ifrån att ett radikalare miljöparti också skulle vara förpassat till sekterna; det finns som du säkert vet ingen som helst gräns för hur långt vissa gröna / mörkgröna / ekologister vill gå. Ibland funderar jag över var du själv egentligen står, eftersom ditt perspektiv allt som oftast verkar vara kritikerns. Därmed skapar du en oerhörd obalans i det du skriver. Det gillas kanske av vissa unga och förvirrade grön- och rödpannor, men vi som varit med minst lika länge som du imponeras inte.

    SvaraRadera
  19. Rolf P: Tragiskt att du menar att den globala rörelsen som driver frågan om sänkt arbetstid, minskad konsumtion och mer kultur och fri tid är en sekt. Tror att du missuppfattat situationen.

    SvaraRadera
  20. Rolf P har nog hittat kärnpunkten i debatten om miljöpartiet.
    Han påpekar nämligen, vilket även jag nog gjort, att man alltid kan diskutera vad som är ”rätt” politik i miljösammanhang.
    Rör man sig, som vissa gör, med absoluta mått när det gäller miljön, då resulterar det självklart i att man värderar sina egna åsikter väldigt högt, medan alla andra är några riktiga miljömarodörer.
    Frångår vi däremot detta egentligen både okunniga och barnsliga synsätt, öppnar sig i stället möjligheter till en i bästa fall fruktbärande dialog.
    I stället för att springa iväg och bilda ett nytt grönt parti, som förr eller senare ställs inför samma grundläggande frågor (och sedan splittras igen…), bör alltså dessa kritiker allra först granska de egna ståndpunkterna. Dagens miljöpartister är nämligen inte sämre miljövänner än gårdagens.
    Dagens miljöpartister har emellertid inte ensamrätt på miljöperspektivet. Om exempelvis en väg ska byggas, är ett sådant projekt inte självklart ”fel” ur miljösynpunkt.

    SvaraRadera
  21. Rolf och Peo förstår nog inte riktigt att miljöpolitik och grön ideologi inte är samma sak. Grön ideologi innefattar en syn på människa, samhälle, natur och sammanhangen mellan dessa. en bok som rekommenderas är Schlaugs utmärkta Miljön, makten och friheten.

    SvaraRadera
  22. Det är just sammanhangen som Micke talar om som kräver sin diskurs. Det måste bli accepterat att tala i termer av sammanhang och annat som rör grön ideologi och det är inte accepterat i dagens debatt. Diskurs-tänket hjälper här. Det går inte att på allvar föra in ideologiska perspektiv i en debatt som styrs av helt andra ideologier.

    SvaraRadera
  23. Vad är det för struntprat, Peter? I så fall hade ju inte arbetarrörelsen kunnat föra en ideologisk debatt, eller oppositionen i Östeuropa hade inte kunnat börja driva en debatt, eller evolutionsläran hade inte kunnat diskuteras i ett samhälle som styrdes av skapelseläran. Självfallet kan man föra in andra ideologiska perspektiv i en debatt som styra av andra ideologier. Om inte annat var det ju så nyliberalismen fördes in i den socialdemokratiskt dominerade debatten. Att inte kunna föra in systemförändrande förslag i en debatt vore ju rena rama katastrofen för utvecklingen!
    Micke

    SvaraRadera
  24. Micke, om du ännu en gång läser vad jag skrev*, var detta precis vad jag var inne på, även om jag då inte utvecklade det. ”Miljöpolitik”, ”grön ideologi”, o.s.v. – du kan alltså driva ett ”grönt” perspektiv hur långt som helst. Frågan är om vi är betjänta av det. Eftersom det inte finns något ”rätt” miljötillstånd har vi alltid att göra med kompromisser även i våra miljörelationer. Detta kan vara bra att veta, inte minst i dag när ”klimateriet” breder ut sig.

    *Jag skrev bl.a.: ”det finns som du säkert vet ingen som helst gräns för hur långt vissa gröna / mörkgröna / ekologister vill gå.”

    SvaraRadera
  25. Micke, du skriver själv att arbetarrörelsen, oppositionen i Östeuropa m.fl. förde debatter, att evolutionsläran kunde diskuteras i ett samhälle präglat av evolutionsläran etc. Det är skolexempel på att NYA DISKURSER infördes. De ställde, med tiden, gamla kunskaper på ända genom att skapa nya diskurser och därmed förändra debatten.

    Ett samhälle består av många diskurser, men om vi med "debatt" menar den offentliga debatten, så måste den, som den ser ut i Sverige idag, utmanas för att få in grön ideologi. Precis som de gröna, ur sitt utanförskap, utmande med en ny diskurs när MP hade bildats.

    SvaraRadera
  26. Exemplen på samhällsomvandling i kommentarerna från Micke och Peter visar hur svårt det är att "föra in ideologiska perspektiv i en debatt som styrs av helt andra ideologier".

    Förändringarna (arbetarrörelsen, oppositionen i Östereuropa, etc)skedde inte bara med debatt i betydelsen diskussion, utan med en hel rad metoder, både med språk och handling. Det gick verkligen inte att "vara med i debatten" och förändra något - det var därför protesterna blev så enorma och förändrade hela system. Eftersom det som var legitimt att säga (den rådande diskursen) styrdes av helt andra ideologier än de som de sociala rörelserna stod för.

    De var tvungna att leverera ett alternativ, noggrant utvecklat utanför den debatt som de inte släpptes in i, för att kunna utmana och förändra. Inifrån hade detta inte gått - för fanns inte plats i "rådande diskurs". (När det gäller neoliberala värderingar som Micke nämner så verkar den rätt sjävvald av företrädarna för socialdemokratin? Dvs. diskursen förändrades frivilligt snarare än utmanades från en annan (och fick därmed plats i "debatten", blev inte stämplad offentligt som illigetim, orimlig, etc). Det går kanske att jämföra med MPs företrädares diskursförändring bort från grön ideologi.)

    Om det hade funnits plats idag i svenskt offentligt samtal med en grön ideologi - hade den då inte funnits där? Det finns individer och organisationer med gröna visioner, men de ges inte (eller kräver inte) någon speciell eller långvarig respons i media eller riksdagen eller konferenser med status mm., de ses inte som experter etc. Dvs de finns i marginalen men inte i "debatten".

    Annelie

    SvaraRadera
  27. Jag passar på att flika in att Grön Ungdoms medlemsutveckling långsiktigt är positiv. Vi ökar stadigt över tid, och brukar alltid tappa medlemmar under mellanvalsår och öka rejält under valår. Och det är ju ett år gamla siffror det handlar om som ungdomsförbunden söker för. Detta året har vi ökat rejält i medlemsantal. Så bilden är i alla fall lite ljusare. Eller grönare snarare :). Ha det fint /Maria

    SvaraRadera
  28. Annelie skriver " om det hade funnits plats idag i svenskt offentligt samtal med en grön ideologi - hade den då inte funnits där?"

    Det finns naturligtvis plats, Schlaugs möten är ju fullspäckade med folk och när jag lyssnde på honom i Söderhman i fredags var det en otrolig stämning. Men samtidigt är det ju så att miljörörelsen stora organisationer är just miljörörelser, de tar inte något ansvar för den gröna helheten, kyrkor som borde kunna driva på för ett annat värderingssätt ägnar sig åt äktenskapsfrågor och himmlar med ögonen istället för att se på jorden.

    Det finns en internationell rörelse som ser kopplingen som Schlaug gör: arbetstid-produktion-konsumtion-klimat-miljö. För det gröna partiet i Sverige är sambandet ointressant på grund av att man knutit upp sig vid arbetarrörelsens partier som historiskt varit de som hårdast knutit än till arbete, produktion och konsumtion. Det är inte bara den borgerliga världsbilden som måste utmanas utan också den socialistiska. Den bästa plattform för detta i dagsläget är riksdagen där de gröna har en plattform, som de inte kan använda och förmodligen inte heller vill använda. Jag skulle tro att man är rädd för att stöta sig, rädd för att inte de grundläggande idéer man har bär och att ens förmåga att framföra dem sviktar. Kanske har man suttit för länge på sina poster, så att de roller man har förstört entreprenörskänslan.

    Jag tror dock att en sådan som Wetterstrand skulle kunna om hon ville/fick/vågade. Ett annat sätt vore att de gröna sponsrade Schlaug och andra mer fristående att driva opinion ute i landet genom offentliga sammankomster, men då måste t ex Schlaug förstås tona ner sin kritik av sitt gamla parti.

    SvaraRadera
  29. Maria Ferm skriver att Grön Ungdoms medlemsutveckling är positiv och försvarar därmed det rysligt dåliga medlemsantalet. Gör inte det Maria! Grön Ungdom har misslyckats, inse det och ta det som avstamp för en verkliga offensiv utan hänsyn till ert moderparti! Ni vågar väl vara radikala, eller lockar statsrådsposter och andra tjänstemannauppdrag också er??
    HB

    SvaraRadera
  30. HB 21:53
    Du har så rätt, så rätt....

    Och tror att Wetterstrand hade kunnat/velat betydligt mer utan grönhämmande Eriksson och Valtersson vid sin sida...

    SvaraRadera
  31. HB: Vi har nog olika definitioner av offentligt samtal - klart att Birger och andra dra folk. Det skulle till och med kunna finnas en majoritet av grönt tänkande (även om du inte påstår det), men det präglar inte direkt det offentliga samtalet? Jag menar att dte på så vis inte "finns plats" för det Schlaug och andra säger att tas på allvar i "debatten".

    Jag håller dock inte med om att riksdagen måste vara den bästa plattformen för grön idoelogi. Jag menar, den har ju precis visat sig INTE vara det?! Det är upp till Wetterstrand och andra att ändra på det, men om de inte gör det så kan vi ju inte bar asitta här och gnälla: Var är det civila samhället, medborgare?

    "If you don´t like the news, go out and make some of your own." Wes Nisker

    Annelie

    SvaraRadera
  32. Citatet på svenska: "Om du inte gillar vad de säger på nyheterna, gå ut och gör dina egna." Wes Nisker

    SvaraRadera
  33. Rapport

    Ny forskning visar att människorna inte är anpassade till Jordens fortsatta överlevnad.

    Aktuellt

    Ny psykologisk forskning visar att människor som har en granne som tiilägnat sig en helhetssyn, inte tycker om detta.


    Ekonominytt

    Ekonomitänket gör att vår ekonomi undergrävs.


    Filosofinytt

    Åskådaren, åskådas med misstänksamhet.


    Kulturen

    Kulturarbetaren är en clovn som inte stör makten så mycket så att makten behöver ingripa.

    Dett var några spridda försök att göra egna nyheter. Är jag på rätt väg?
    RL

    SvaraRadera
  34. MP har lagt sig pladask för sossarna, det är bara en tidsfråga innan medlemmarna och sympatisörerna upptäcker det. Att MP motsätter sig ett återinförande av förmögenhetsskatten kommer att falla bort vid förhandlingarna med sossarna. MP har ju tidigare förespråkat den skatten. MP hat sålt ut sig helt och hållet, bara för att få några statsrådsposter.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.