"Alliansen hotar konsumtionen..."

"Tanken med skattesänkningarna var att konsumtionen skulle öka. Men den politiken har slagit helt fel. Istället tyder det mesta på att den del av svenska folket som verkligen fått pengar över, valt att i stor utsträckning stoppa pengarna i madrassen. Sparkvoten har stigit med 3,8 procentenheter till rekordhöga 11,9 procent 2008."

Denna suck kommer från en rapport. När rapporten presenterades, meddelades, enligt Riksdag & Departement, att regeringen har "kvävt konsumtionen" så att "köplusten ebbat ut".

Vad är det för rapport som uppmanar till ökad köplust och mer konsumtion? En rapport av Svenskt Näringsliv, som ju annonserat om att vi måste konsumera mer? Från Timbro?

Nej, inte alls. Rapporten är från de rödgröna. Det nya Miljöpartiet suckar således, i blockpolitikens namn får man väl anta, över att konsumtionen minskat. I rapporten berättas glatt om den höga tillväxt som pågick när den socialdemokratiska regeringen samarbetade med MP och V. Och tidigare har man från MP:s ledning, liksom Mona Sahlin, tagit aktivt avstånd från sänkt arbetstid. Trots att sänkt arbetstid och minskad konsumtion varit gröna grundbultar, själva basen för bildandet av Miljöpartiet.

Ibland fattar jag ingenting. Var landar egentligen De gröna?

Det skall bli spännande att höra hur de rödgröna hanterar ekonomidebatten efter det att Borg lämnat sin budget. Med tanke på Annika Anka och Anders Borg, som för tillfället dominerar debatten, kanske man skall överväga att kalla riksdagen för Ankeborg. Nej, ursäkta, den var dålig...:-)

PS!
Det är det här jag inte fattar, kan någon hjälpa mig att förstå: Till skillnad från Vänstern så hävdar MP inte att man kompromissar, att man måste ta en del skit - istället hävdar man att den nya tillrättalagda politiken är grön politik.

Sålunda har det under de senaste åren definierats som grön politik att bilda Nordic Battle Group, att skicka soldater till Afghanistan, att säga nej till sänkt arbetstid, att anse att tillväxt är nödvändigt för miljöns skull. För att ta några exempel från de senaste årens riksdagsdebatter.

Det enda man aktivt och offensivt gått emot Sahlin med är att man försvarar vinstsyftade skolor och sjukvård - samt att man inte vill återföra förmögenhetsskatt. En politik som går tvärs emot vad MP tidigare ansett. När i all sin dar blev det grön politik att applådera att skolor och sjukvård hamnar på börsen? Att läkemedelsföretag tar över sjukhus, är det också ok?

Jag tror faktiskt - men jag kan givetvis ha grovt fel - att inte ens miljöpartister i allmänhet delar uppfattning att det ovanstående är god miljöpartistisk politik. Men vad vet jag?

Finns det ett grönt parti?
Kanske kan man hävda att det inte finns något grönt parti längre, men att det finns ett block som tagit på sig att få bort nuvarande regering. Det kan säkert vara en god målsättning i sig. Men något grönt parti tycks inte existera på riksnivå om man ser till partiledningens och riksdagsgruppens agerande.

Kanske är just detta orsaken till att Grön Ungdom tappat var tionde medlem. I en tid när klimatfrågan är dominerande, när finanskris och arbetslöshet ropar efter gröna radikala svar... Och trots två kompetenta GU-rör.

Aldrig förr har man haft större möjlighet!
Aldrig har tillfället varit större än under de senaste åren att driva grön samhällskritisk opinionsbildning! Aldrig har man haft större möjligheter att få ut genuint gröna budskap för att sätta press på de övriga partierna och få till en reell samhällsförändring. Det är ju bara att ta för sig! Är det då inte oerhört tragiskt att det gröna partiet lagt av med att faktiskt förändra strukturen i samhället i grön riktning?

Men å andra sidan, vad säger att jag har rätt? Ett avdankat rör, en nästan utdöd dinosaurie... Och jag kanske har missuppfattat totalt vad som är grön politik? Någon som tror sig veta? Och om inte sänkt arbetstid, övergång från konsumtionssamhälle till utvecklingsamhälle och tillväxtkritik är grön politik, vad är det då? Knappast röd. Definitivt inte blå. Inte med dagens mått.

Kanske skulle man väcka upp John Stuart Mill, Edmund Burke och Karl Marx för att de skulle ta sina ättlingar i örat och berätta hur de såg på sina ideologier: När vi nått ett materiellt moget samhälle, då är det andra saker som skall få utrymme att växa: kultur, fri tid, social närvaro etc.