Så var det åter dags att diskutera dansk fläskfilé i frihandelns förlovade land....

Än en gång berättas varför dansk fläskfilé kan vara så billig. Än en gång påstår sig inköparna på de stora livsmedelskedjorna vara chockade. Än en gång intervjuas upprörda konsumenter.

För vilken gång i ordningen dansk djurhantering avslöjas, vet jag inte. Vet bara att insikten tydligen glöms bort någon vecka efter varje avslöjande. Och att billigt importkött driver svenska bönder till sämre djurhantering, trots vacker djurskyddslag, för att konkurrera. Det är grymt.

Elin Wägner skrev redan 1941, i boken Väckarklocka, hur det kunde komma sig att viss mat var så billig... Och hon undrade hur det kunde kallas välstånd att köpa billigt kött från djur som plågats. Och hur vi har mage att kalla det välstånd att kunna köpa billiga produkter som vi vet framställts "genom nöd och tårar".

Den här gången är det Sveriges Radio som berättar om den billiga filén. Man har till och med varit inne och filmat, så radio man är. Det är bra.

Hur ska vi komma tillrätta med det vedervärdiga? EU kan förstås lägga högra grundkrav, och man kan kräva bättre tillsyn. Men alla som varit ute i Europa vet hur normen ser ut, vi vet att grundkraven inte kommer att vara speciellt höga på årtionden.

Och dessutom: högre krav så flyttar produktionen av billigt kött och billiga ägg till länder utanför EU. Och i den ansvarslösa frihandelns namn så är det bara att köra på... Billigast vinner. Även om det är "nöd och tårar" som gett oss de billiga produkterna.

Det finns bara ett sätt att komma tillrätta med den här typen av etiska och praktiska problem. Men det sättet talas det inte om i Sverige. För här där det politiska samtalet numera synnerligen begränsat.

I grunden handlar det om synen på frihandel, vilket är något heligt i vårt land. Men det kan aldrig vara fel med ekologiska, etiska och sociala regelverk för handel.

Det är ologiskt att tillåta import av ägg, fläsk, höns och annat kött som "producerats" på ett sätt som inte är tillåtet i vårt eget land. Men varför sägs det inte längre? Svenska bönder som inte tummar på de svenska regelverket konkurreras ut av danskarna. Var femte gris som slaktas i Sverige har skador, man snålar med halmen... Är det schysst?

Så här kan det vara, berättar en bonde till Filter: "Laholm har inget stort kommunhus. I ett rum sitter djurskyddsinspektörerna, som kommer ut till min gård vartannat år för att se till att jag följer den svenska lagstiftningen. I ett annat rum sitter en offentlig upphandlare och köper in kött från utlandet, som är lite billigare eftersom de inte behöver följa svensk lag."

Är stråförkortningsmedel förbjudet i vårt land, skall vi förstås inte tillåta import av mjöl där stråförkortningsmedel använts.

Har vi förbud mot trånga burar för värphöns skall vi naturligtvis inte importera ägg från höns i trånga burar.

Har vi förbjudit vissa kemikalier på grund av arbetsmiljöskäl så skall vi naturligtvis inte importera kläder som framtställts med hjälpt av just dessa kemikalier.

Varje land som ställer denna typ av ekologiska, sociala och etiska krav påskyndar utvecklingen mot en bättre och mer solidarisk värld. Trots att det kommer att kallas protektionism av dem som blint försvarar den anonyma och ansvarslösa typ av frihandel som upphöjts till något heligt. (Hur det kom sig att MP första gången tystnade i dessa frågor skall jag berätta vid tillfälle, det är ganska pinsamt.)

Ekologiska och sociala klausuler i handelsavtal, ja tack! Däremot bör alla ekonomiskt motiverade tullar tas bort.