Jag tror på evolutionen, trots att religion var mitt bästa ämne i skolan. Jag läste allt jag kom över och insåg att det finns en värdegrund i de flesta religioner; nämligen att man inte ska drunkna i materiella begär.Och, se, det är just det som de stora männen inom liberalismen, konservatismen och socialismen också menade. Det var överens om följande: när vi uppnått ett gott materiellt samhälle så är det andra saker än konsumtion och ekonomi som ska växa.
Precis som livet på jorden genomgår evolutionens faser, så gör också samhället det. Det samhällstillstånd vi nu lever i är tillväxt- och konsumtionsfasen. Den har gett oss oerhört mycket, vi har gått från materiellt fattiga samhällen till materiellt rika samhällen. På köpet har vi, när det gått för långt, hamnat i en allt svårare global miljösituation, där klimatfrågan bara är en av flera.
Den rådande normen för människan i dag är köpandets och ägandets. Vilket är det avgörande problemet. Men jag är, liksom många andra, övertygad om att nästa steg i samhällsevolutionen blir varandet och växandet.
De gamla tänkarna - avsett ideologisk hemvist - utgick från att vi människor skulle utnyttja de möjligheter som den ekonomiska tillväxten gett oss för att leva goda liv med mer fri tid, mer kultur och fler tillfällen till det goda tänkandet och det goda samtalet.
Denna fantastiska möjlighet skulle öppnas när vi uppnått en god materiell standard. Inte skulle vi då fortsätta att springa omkring som skållade råttor i ett ekonomiskt hjul där alla ropar "mer, större, fortare".
Det finns alla möjligheter i världen att faktiskt ta detta steg i samhällsevolutionen, steget från konsumtionssamhälle till utvecklingssamhälle. I ljusa stunder tror jag att det kommer att ske i min livstid - och att klimatkris, finanskriser och ekonomiskt kaos kommer att påskynda denna utveckling.
I själva verket borde vi ha tagit steg in i denna nya fas då vi upptäckte att ökad ekonomisk och materiell tillväxt inte längre gjorde oss lyckligare. När vi började inse att våra grundläggande behov inte tillgodosågs av mer prylar och ständigt ökande konsumtion.
De av oss som lever om 30 år kommer att skratta åt den kaotiska tid vi lämnat och uppfatta den som en mental stenålder. Morgondagens komiker kommer att läsa högt ur 2008 års riksdagsprotokoll och publiken kommer att vrida sig av skratt För att sedan fråga om det man hört verkligen var sant.
Ja, säger komikern, citaten är hämtade från tiden då människor trodde att man blev lycklig genom att pendla, stå i kö och konsumera. Man hade en överreligion som kallades ekonomismen, och man trodde att allting måste växa hela tiden. Och man hade två politiska block som båda kämpade för just detta, som var poler på samma utvecklingsväg.
Var ni inte kloka? frågar då våra barn och barnbarn. Hrm, svarar vi.
Om 30 år Moderaterna har den gamle moderaten Staffan Burenstam Linder som sin förebild. 70 år tidigare varnade han för att "den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod" skulle leda till allt absurdare idéer om "upprätthållande av tillväxtmanin".
Om 30 år Liberalerna citerar sin lärofader John Stuart Mill som krävde växling från materiell tillväxt till fri tid, kultur och andlighet Och socialister väljer noga bland Marxcitaten för att motivera sina nya tankar om den växande människan... Och de gröna går tillbaka till 1980-talets partiprogram och säger: ursäkta våra krumbukter i början av 2000-talet, vi gör ett ärofyllt återtåg till våra rötter.
Okej, jag erkänner att det gränsar till dagdrömmeri med denna vision. Men som avdankad politiker kan jag unna mig sådant. God fortsättning!
Detta är ett längre arbetsmaterial som låg till grund för en serie av olika utformade nyårskrönikor i bland annat KK - på temat Då, Nu och Sedan.
Första delen finns här. "Kallt på dass och is i brunnen..."
Andra delen finns här: "Tänk på alla magiska under..."
Tack för denna trilogi!
SvaraRaderaBirger, du dagdrömmer icke! Det du säger är grundat på realism, ty naturens krafter är realism = verklighet.
Därför är det viktigt att ett miljöparti, värt namnet, bygger på denna insikt. Alltså är det okej att vara fundamental-realist! (Fundament = grund, ifall någon undrar.)
Gröna tankar
Du är en jävligt bra retoriker, Birger Schlaug. Det är nästan så man tror att du har rätt.
SvaraRaderaEller så kan vi idag kolla tillbaka 30 år, då domedagsprofeter skrek om oljekris, och konstatera att oljepriset idag är lägre än då, justerat för inflation.
SvaraRaderaEller så kan vi minnas snacket om istid på 70-talet eller om hur man skrämdes med skogsdöd på 80-talet, det som sen visade sig vara en myt.
Att vi kommer skratta åt klimathysterin om 30 år är en lågoddsare. Jag kan garva år det redan idag
Annat man kommer ha roligt åt är alla korkade socialistiska lösningar. Ni vet, man får idag inte köpa huvudvärkstabletter på ICA pga apoteksmonopolet. Man kommer garva åt sådant, ungefär som man idag skrattar åt förbud för privata teleoperatörer, privat arbetsförmedling eller privata TV-sändningar. Sådant som vänstern vill ha bara för 20 år sedan.
Kan du utveckla det där med " frivillig fattigdom" från 1(3) ? Ökad tillväxt ger inte ökad lycka - OK. Vara nöjda med nuvarande standard - OK. Att frivilligt avstå ger ökad lycka - ? Förenligt med evolution och den mänskliga naturen ?
SvaraRaderaEric: Tror du missuppfattar mig. Det handlar inte, mer än idag, om att frivilligt avstå från något. Idag avstår vi ju från att använda mer av vårt livsutrymme till fri tid, kultur, social närvaro i grannskap och närsamhälle.
SvaraRaderaVi väljer istället mer arbete, ökad konsumtion och snabba materiella flöden - ofta med "hjälp" av en gigantisk propagandaapparat där över 50 miljarder kronor satsas bara i vårt lilla land på reklam för just detta.
Det handlar alltså inte om att avstå, utan om att prioritera. Vilket är en våldsam skillnad.
Det handlar således om vad man uppfattar som välfärd, välstånd och ett gott liv. Jag är övertygad om att vi blir mätta av dagens sätt att leva, att nya generationer inte upplever det som något nytt att konsumera - att det är mer spännande och utvecklande att välja andra sätt att leva.
Neoliberal Agenda: Det är riktigt att vi inte vet någonting om framtiden, det enda vi vet är att det förmodligen inte går att beskriva den som en linjär utveckling på det som är idag.
Du tillhör klimatskeptikerna, du väljer att tro på den mindre del av forskarsamhället som är skeptiker.
Jag väljer att tro på majoriteten av forskare - men jag uppfattade redan i mitten av 80-talet att det fanns rimligt stor vetenskaplig forskning för att på allvar agera mot klimatförändringar. Jag fick i uppdrag av det parti jag tillhörde att göra en sammanställning av den forskning som fanns, tillsammans med andra försöka dra slutsatser av detta och till slut lägga förslag på åtgärder.
Vi var överrens redan då om att problemet inte var att det fanns för lite olja, utan att det fanns för mycket.
Jag vet inte heller om ohejdat kapitalistiska lösningar är så mycket bättre än socialistiska, vilket du tycks mena. Självfallet är det ett problem om staten klåfingrar, men ett lika stort problem om den drar sig undan ansvar för sina medborgare - du tar upp huvudvärkstabletter som ett exempel.
Effekterna av en icke reglerad läkemedelshantering, baserat på företagsidén att det gäller att sälja så mycket som möjligt så länge det går, visar sig väl främst i stater där antibiotika säljs som mest - det varje individ tror, eller åtminstone misstänker, är bäst för var och en visar sig bli mer eller mindre katastrof för samhället.
Privata teleoperatörer? Jo, men också där finns ju rationella och funktionella skäl för staten att själv sköta infrastrukturen, det vill säga i det här fallet kopparnät resp master. Som med det mesta handlar det om en balans mellan privat och offentligt agerande.
För övrigt anser jag att du ibland missbrukar ordet vänster. Grönt är enligt min uppfattning inte detsamma som vänster.
Höger var den del på vänster-högerskalan där miljöfrågorna var aktuella för några decennier sedan. Det var högern som stod för naturvård, bar upp naturskyddsföreningar etc. Det var vänsterns om utgjorde hotet. Om detta har jag skrivit en hel del.
Grön har mycket lite med vänster eller höger att göra. Det är ett ganska nytt påfund att miljöpartiet inte reagerar när man kallas för "vänster" eller skulle tillhöra "det socialistiska blocket". Vänster är för mig lika konserverande som höger, lika fyllt med föreställningar om den linjära utvecklingen, bara med den skillnaden att man lägger mer tyng på staten än på kapitalet. Men vi som varken litar på staten eller kapitalet då, lika kritiska till blå. som röd planekonomi, lika förvånade över att de som avskyr statligt ingripande i våra liv är så okritiska till kapitalets ingripande i våra liv. Centralisering och enfald är inte bättre om sker in transnationella bolags namn än i statens.
För mig har det varit oerhört väsentligt att vara kritisk till båda kapitalism och socialism - till både höger- och vänsterbegreppen.
Mp var noga med att betona de ideologiska motsättningarna mellan grå och grön, där det på den gråa sidan återfanns jakt på tillväxt, storebrorsfasoner, materiella värden, centralisering och reell enfald. Och på den gröna sidan återfanns livskvalitet, integritet, decentralisering och reell mångfald.
Det är helt fel postulerat att ökad tillväxt inte ger ökad lycka. All historisk erfarenhet pekar på motsatsen. Men här måste man hålla i minnet, att det inte är tillväxten i sig, som skapar lyckan, utan den förändring, som tillväxten leder till. Det är de ständiga förändringarna i människans tillvaro, som upplevs som lycka. Tänker vi oss in i ett motsatt tillstånd så förstår vi det här. Motsatsen till förändring är stillastående, och detta är något av det mest "omänskliga" som existerar. Man skulle kunna definiera människan utifrån förändringarna; i den övriga djurvärlden förekommer ingenting liknande. Rent intuitivt känner vi alla också att detta stämmer. En vardag utan förändringar blir odräglig. Vi vill uppleva nytt hela tiden och i dag är detta möjligt i långt större utsträckning än under tidigare skeden. Den som förnekar tillväxten, som ju framför allt har en kvalitativ sida, förnekar också detta behov hos människan, men särskilt väl förankrat är det inte i den moderna lyckoforskningen. En författare (det finns många!) som är helt fel ute härvidlag är Thomas Hylland Eriksen, som nyligen utkommit med boken "Jakten på lycka i överflödssamhället". Överflödet har inte gjort oss lyckligare, säger han. Men han har fel. På varje litet steg fram till dagens samhälle har det framkallats förändringar som resulterat i lycka för alltfler människor, det är så tillväxten genererar lycka. Vi blir aldrig nöjda, hävdar Hylland, vilket han har fullständigt rätt i. Men detta är också en av poängerna med att vara människa. Motsatsen är att vi förblir nöjda, men därmed sker inga förändringar! Nyfikenhet, skapande och tillväxt är mänskliga förfeteelser som vi ska vara rädda om. De genererar det mänskliga samhälle, som på avgörande punkter skiljer oss från naturen, och som därför skapar - lycka!
SvaraRaderaLåt oss följaktligen utbringa ett leve för den ekonomiska tillväxten! Vi behöver den och vi behöver ständigt mer av den.
Tänk om alla människor har blivit galna av nödtvång,jag bara undrar?
SvaraRaderaRoland
Gordon: du skriver att "det är den ständiga förändringen i människans tillvaro som upplevs som lycka" och att "motsatsen till förändring är stillastående", "en vardag utan förändring blir odräglig".
SvaraRaderaVem har motsatt sig den analysen??? Självfallet är det så för de allra flesta av oss. För mig också. Men jag talar ju om just förändring. Det du gör är att likställa förändring med tillväxt (som mäts i ekonomisk omsättning, BNP).
Förändring kan ju lika mycket vara att göra saker i den informella sektorn, att öka mängden kultur i sitt eget liv, att utvecklas genom studier bara för nöjets skull. Det är utveckling - om än en del av en ökande fri tid, och minskad konsumtion av sådant som mäts i tillväxten.
Du skriver att om vi är nöjda sker ingen förändring. Men förändring, i bemärkelsen växa, innebär att man alltid är sugen på annat: att växa, att utvecklas.
Nyfikenhet och skapande är mänskliga företeelser vi skall vara rädda om, skriver du. Javisst! Problemet är att jakten på ekonomisk tillväxt snarast hotar nyfikenhet och skapande - mer fri tid, på bekostnad av konsumtion, ökar nyfikenheten och skapandet i ett samhälle där individen stimulera till kreativitet som aktör, inte som åskådare eller konsument i första hand.
Jag tror också att du missat en del av de naturlagar vi lever under. Men i grunden är ditt misstag, som jag ser det, att du likställer tillväxt med utveckling. Jag menar att vi är på väg från tillväxtsamhället till utvecklingssamhället.
Efter att ha hört på nyheterna skulle jag vilja återknyta till en sak som diskuterades på denna blogg för ett par dagar sedan-
SvaraRaderaIsraels invasion av Gaza.
Nu skall en massa internationella
hjälporganisationer in och ställa
tillrätta efter de israeliska
trupperna. Skulle inte anfallarna
Israel bekosta detta?
Jämför situationen i Irak. Usanerna
och engelsmännen anföll för oljans skull - sedan skall andra fredliga länder hjälpa civilbefolkningen.
Mönstret med de stora går igen.
Och organisationerna ställer upp hela tiden. Visst det är jättesynd
om de drabbade människorna, men kanske skulle vetskapen om plikten att betala återställandet verkar dämpande på stridslusten!
Kanske kan dock detta även anknyta till dagens ämne, som handlar om tillväxthysteri och alltid fortare och större. Och är det inte så att
t ex de israeliska bosättarna på okuperad mark inte är nöjda med det dom har utan måste ha större, och då väller in över grannen med känt resultat.
Såväl Gordon som Birger för här ett bra samtal. Tack ska ni ha!
SvaraRaderaGordon utvecklar på ett anständigt sätt, hur många människor
(även "lärt folk") ser på saker och ting.
Birger kontrar mycket övertygande. Det blir nog svårt för Gordon att forma ett trevligt genmäle på detta.
Men det viktiga är, anser jag, att just detta slag av samtal äger rum. Ty det är raka motsatsen till många påhoppares råa skäll på Birger och hans "gelikar", ett vulgärspråk som inte alls leder framåt.
Även 17:54 ska ha beröm för sitt inlägg!
N
Det påstås, att stater oftast uppstår genom erövrig. Folk fördrivs, och ställs inför fullbordat faktum. Den nya härkaren kräver att bli erkänd. Uteblir det, då fortsätter krigshandlingarna. Det handlar alltså inte om att HA rätt, utan att FÅ rätt. Den senare formen av "rätt" brukar sitta i "spjutstångs ände" läste vi någonstans. Den som besitter den största väpnade slagstyrkan får alltså rätt till slut.
SvaraRaderaJuden Göran Rosenbergs bok DET FÖRLORADE LANDET beskriver hur staten Israel uppstod. Går det i den boken att utröna, huruvida detta skedde efter rättvisa förhandlingar med dem som bodde där innan?
Håller med 18.29 - anständig och givande diskussion.
SvaraRaderaSticker ut hakan: Vi klarar oss egentligen bra utan både tillväxt och utvecklingssamhället. Det gjorde människan innan hon blev bofast (och girig). Och hon var betydligt snällare mot naturen och sin medmänniska än nutidsmänniskan. Men genetiskt är de identiska ! Vi glömmer bort ursprunget. Vi är djur bland andra djur - där vårt mest utmärkande drag är behovet att bli accepterad i gruppen.
Varje dag kan jag komma på mig med att det som betyder mest varken kostar eller är särskilt utvecklande. Att trösta mitt barn, tex. Bara ett djupt mänskligt/djuriskt behov.
Rekommnderar Lasse Berg - Gryning över Kalahari och Tomas Ljungberg - Människan och evolutionen.l
Synen på arbete har nog redan förändrats. De som har möjlighet idag skär nog ner arbetstid/ flyttar till en billigare världsdel/skriver en bok/reser.. Frågan är bara hur rik man behöver bli för att få nog av sin egen konsumtion? Eller (om man inte är rik); vilka individuella egenskaper som krävs för att skapa sin egen väg ut ur konsumtionshetsen. Vi är ju flockdjur.
SvaraRaderaSedan nämner inte Schlaug fattigdomen i övriga världen. Globaliseringen och dess konsekvenser kommer troligen påverka vårt eget välstånd. Kanske måste hela världen nå en viss standard innan vi (av de styrande) kommer låtas utveckla annat än konkurrensfördelar? Idag talas ju istället om än mer arbete, bortom 63år, för att vi ska klara framtidens välfärd! Det hela ter sig oroande ohållbart, så nytänk behövs! Schlaug menar att de gröna står för det, men jag förväntar mig att alla snart kommer tala om den "modifierade kapitalismen" och förhoppningsvis även om "global ekonomisk politik".
Camilla: Klockrent !
SvaraRaderaSecher menar, att människan är ett djur bland andra djur. Hmm.
SvaraRaderaJo, biologiskt stämmer det nog.
Men är vi inget mer? Nej, inget mer, skulle kanske en naturvetare mena.
Å jo, betydligt mer, skulle säkert en teolog tycka. Och aldrig förenas de båda polerna. Eller?
Jodå. Det finns leg.läkare, fullproppade med naturvetenskap, men som ändå jobbar efter idén om människan som fysisk, själslig och andlig varelse.
Detta grundar de väl på beprövad erfarenhet. Kolla:
www.sfim.se
www.vidarkliniken.se
www.forbundetsal.org
Några citat från BS med mina korta kommentarer:
SvaraRadera”Det du gör är att likställa förändring med tillväxt (som mäts i ekonomisk omsättning, BNP).”
Den ekonomiska tillväxten har naturligtvis ett innehåll, och det är detta innehåll som gillas av de flesta. Du kan köpa en ny dator, en ny bil, ett nytt kylskåp, o.s.v. Allt positiva förändringar i din tillvaro.
”Förändring kan ju lika mycket vara att göra saker i den informella sektorn, att öka mängden kultur i sitt eget liv, att utvecklas genom studier bara för nöjets skull. Det är utveckling - om än en del av en ökande fri tid, och minskad konsumtion av sådant som mäts i tillväxten.”
Men de flesta av de här aktiviteterna är inte gratis! Den informella sektorn är beroende av den formella ekonomin.
”Men i grunden är ditt misstag, som jag ser det, att du likställer tillväxt med utveckling.”
För den ekonomiskt bevandrade är ekonomisk tillväxt och ekonomisk utveckling samma sak. Vi har haft en magnifik ekonomisk tillväxt/utveckling sedan slutet av WW II 1945. Ditt stora misstag är att du inte ser de positiva förändringarna.
Gordon, tack för kommentar. Men du läser slarvigt: Visst ser jag de positiva förändringarna, jag skrev ju följande: "Det samhällstillstånd vi nu lever i är tillväxt- och konsumtionsfasen. Den har gett oss oerhört mycket, vi har gått från materiellt fattiga samhällen till materiellt rika samhällen."
SvaraRaderaDet jag diskuterar är om inte det jag kallar samhällsevolutionen kommer att medföra att vi tar tillvara allt det goda som den materiella tillväxten gett oss för att nu kunna prioritera det som de gamla tänkarna var överens om att vi borde prioritera när vi skapat det materiellt goda samhället.
Naturligtvis är den informella sektorn beroende av den formella sektorn - på samma sätt som den sistnämnda är beroende av den förstnämnda i ett gott samhälle.
I alla de debatter jag under alla år fört med de som har din uppfattning framkommer samma sak: du, och de, argumenterar som om allting gäller antingen-eller. Det har varken jag eller någon annan tillväxtkritiker ens antytt. Det handlar om en omprioritering, en djupare analys över vad som är välfärd och välstånd. Ursäkta mig, men du tycks vara helt förblindad av en tro att människor i ett samhälle bara kan utvecklas i takt med ökande ekonomiska volymer, ökande konsumtion och (tyvärr) därmed ökande påfrestning på naturen och vår planet.
Du skriver nu, jag citerar:
SvaraRadera”Det jag diskuterar är om inte det jag kallar samhällsevolutionen kommer att medföra att vi tar tillvara allt det goda som den materiella tillväxten gett oss för att nu kunna prioritera det som de gamla tänkarna var överens om att vi borde prioritera när vi skapat det materiellt goda samhället.”
OK, du är tydligen i takt med tiden fram till våra dagar, d.v.s. du accepterar den ekonomiska tillväxt/utveckling som fört oss hit. En fortsättning på den vägen är du däremot kritisk till…
Förmodligen intog du samma kritiska ståndpunkt för, säg, 25 år sedan, och förmodligen argumenterade du då på samma sätt som du gör i dag, gällande samhällsevolutionens dittillsvarande framsteg och fortsättning. Den här reflektionen leder oss fram till konstaterandet att den framtida samhällsevolution som du tackade nej till för 25 år sedan kan du acceptera i dag. Tittar vi sedan framåt är sannolikheten för att du om 25 år ska upprepa ditt mönster tämligen stor. Hit, men inte längre! är den devis som du vid varje vald tidpunkt lever efter. Du måste medge att din godtycklighet sticker i ögonen på varje seriös granskare av ditt ”program”.
Den här godtyckligheten har naturligtvis att göra med frånvaron av en makt, en institution, en norm, en moral – ja, kalla det vad du vill – som talar om för oss vad som är bra och vad som är dåligt i samhällsevolutionen. Du refererar till ”de gamla tänkarna”: dessa sägs vara eniga om de prioriteringar som måste göras när vi skapat ett samhälle som är materiellt gott.
Detta låter enkelt men är i själva verket alldeles ogörligt. Det är en myt att filosoferna är eniga. De är i stället precis lika oeniga som alla vi nu levande människor. Uppfattningarna skiljer sig alltså åt, och detta gäller inte minst i frågan om vad som ska anses vara ett materiellt gott samhälle. Detta måste ju rimligen variera från en tid till en annan.
Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Den som vet allt om framtiden och om hur vi bör leva får styra. Se där planritningen för ett totalitärt samhälle. Det kan hända att vi räddar regnskogen på det sättet, men vi räddar knappast oss själva.
I själva verket har det moderna samhället löst de här problemen på bästa tänkbara sätt. Inom vissa givna ramar, demokratiskt antagna med hjälp av ett politiskt system, får var och en av oss styra sitt liv alldeles själv. Hur mycket vill jag arbeta? Vilken materiell standard vill jag omge mig med? Vad vill jag prioritera och vad kan jag lämna därhän? Vad är ett gott liv för mig? Det vet faktiskt bara jag.
Nu ser jag att BS så att säga smiter ut bakvägen: ”du argumenterar som om allting gäller antingen-eller. Det har varken jag eller någon annan tillväxtkritiker ens antytt. Det handlar om en omprioritering, en djupare analys över vad som är välfärd och välstånd”.
Här blir jag mäkta förvånad, ty efter en genomläsning av en del av vad BS skrivit på denna blogg, kan man svårligen säga att texten är behäftad med nyanser. BS är i mina ögon väldigt ensidig och påstridig i sin analys, något som han alltså nu tydligen backar från. Han önskar här ”en djupare analys över vad som är välfärd och välstånd”. Men en sådan analys och debatt pågår ständigt i vårt samhälle. Här gäller dock som alltid att få gehör för sina synpunkter.
Utan tvekan mår naturen bäst utan oss människor. Eftersom ingen, vad jag vet, förespråkar ett sådant tillstånd, återstår en kompromiss med naturen. Men att här säga vad som är rätt, och vad som är fel, är svårt. Den ekonomiska tillväxten/utvecklingen enligt gängse modell har visat sig vara oerhört effektiv för människans liv och välbefinnande, det kan ingen förneka. Men i enlighet med kompromissen har naturen då fått betala en hel del.
Samhällsevolutionens kritiker har i alla tider hävdat att naturens eftergifter är för stora, och så har man lämnat mer eller mindre övertygande skäl för sin ståndpunkt. Visst hade man rätt i många fall. Fördelarna för människan har dock nästan alltid visat sig vara större, inte minst gäller detta de kunskaper om naturen som utvecklingen skänkt oss och som kan hjälpa oss att ”förfina” kompromissen med naturen. Vår livsstil hamnar ständigt i konflikter med naturen, men vi lär oss också hantera sådana konflikter.
Förblindad är jag inte, men jag hyser långt större tilltro till den nuvarande teknisk-ekonomiska utvecklingsmodellen, och då inte minst till denna modells möjligheter att finna nya lösningar på rådande och kommande problem, än till s.k. gröna experiment. Tillväxtkritiken har funnits länge, men den har under senare år avmattats och den har enligt min mening ingenting att ge. Kanske tilltalar du några få med ditt förkastande av ”ökande ekonomiska volymer” och ”ökande konsumtion”, men för den som tänker efter en smula håller detta inte långt.
Konstigt resonemang som Gordon för, det finns ju ingenting som säger att inte teknisk utveckling kan ske inom samma "ekonomiska volymer" som vi redan har? Vad har han fått det ifrån?
SvaraRaderaOm jag förstått det rätt så har Schlaug en stark tilltro till den tekniska utvecklingen, han och hans likasinnade är ju de som drivit på allt det vi idag ser inom energiområdet: solvärme, solceller, vind, vågkraft etc medan många av oss andra varit skeptiska, eller rent av negativa. (Förlåt mig mina synder!).
Själv läser jag Schlaug med stort intresse och tycker att den här tillväxtdebatten varit riktigt bra även om Gordon nog inte vill se det Birger skrivit på sin blogg. Så vitt jag förstår så vill tillväxtkritikerna sänka arbetstiden, föra över mer av människans tid till annat än konsumtion och produktion av sådant som räknas in i BNI. Jag finner detta ganska naturligt, som ett sätt att öka välfärden.
Teknisk utveckling sker nog bäst i ett ekonomiskt klimat där tillväxt prioriteras. Detta säger oss all erfarenhet. En växande ekonomi utgör en enorm kraft för innovationer bl.a. Motsatsen är alla former av socialistiska ekonomier som reglerar sönder dynamiken i systemet.
SvaraRadera19:31 hävdar att erfarenheten säger att teknisk utveckling sker bäst där tillväxt prioriteras. Och att en växande ekonomi ger en enorm kraft för innovationer - och att motsatsen är socialistiska regimer.
SvaraRaderaHur endimensionell får man vara?
Vilken har här talat om socialism och sönderreglerad dynamik som alternativ till dagens konsumtionssamhälle? Det känns som om vi hade kommit längre i debatten på 80-talet, ja till och med på 90-talet då allt fler beskrev politik/samhällsutveckling enligt det politiska koordinatsystemet istället för genom en axel med rött på en sida och blått på en annan. Det är allvarligt att den ideologiska idédebatten urvattnats och att den politiska filosofin försvunnit från dagordningen och ersatts av ett intellektuellt stenlandskap. Schlaug till hör de få som idag driver debatten offentligt, Christer Sanne är en annan, i övrigt pågår detta samtal mer vid middagsbord och fikabord än i offentlighet.
Vi får hoppas på att detta sprider sig även till medierna och politikerna.
Humus,
SvaraRaderanu får du nog öppna ögonen och vakna. Du lever tydligen i en teoretisk verklighet. Faktum är ju att ingenting, jag säger ingenting, "slår" den kapitalistiska tillväxtekonomi som vi har i dag. Dess framgångar har varit enastående. Den har heller ingen konkurrens någonstans ifrån. Birger Schlaug har nu här visat att han inte är någon verklig motståndare till det här systemet; han tillvaratar allt som han tycker är bra fram till i dag. Hur han egentligen vill ha morgondagen står skrivet i stjärnorna, men ett är säkert - han har inget alternativt ekonomiskt system att komma med.
Varför tycker vi olika ? Vad är det egentligen som gör att BS och Gordon står i varsin ringhörna och envist hävdar sin uppfattning utan att verka ta något intryck av den andre ? Båda uttalar sig om vilket system som är bäst för det stora flertalet. Men egentligen kanske vi bara kan uttala sig om vad som är bäst för oss själva. Förra året cyklade jag några månader i Afrika. Jag trivdes väldigt, väldigt bra med det spartanska livet. Så bra att jag nu likt grabben i "Into the Wild" är beredd att ta klivet och helt lämna det hysteriska konsumtionslivet. Men när jag börjat göra gällande att det skulle passa även andra inser jag alltmer att jag är ute på tunn is.
SvaraRaderaMin yngre bror älskar högt tempo, stress och allt vad den teknisk utvecklingen kan erbjuda. Mina flummerier ger han inte mycket för.
Det betyder inte att nån av oss har fel, bara att vi är väldigt olika. BS och Gordon tycker olika därför att de ÄR olika. Och då ser man olika på världen. Eller som Kant sa; " Vi ser inte på världen som DEN är, utan som VI är ".
Till sist.Tycker Camilla har en väldigt tänkvärd formulering när hon skriver; "Kanske måste hela världen nå en viss standard innan vi (av de styrande) kommer låtas utveckla annat än konkurrensfördelar ?" Människor kan/kunde faktiskt leva tillsammans utan att ha konkurrens som det viktigaste rättesnöret.
Rekommenderar ånyo Lasse Berg för läsning.
Snart har "Svensson" inte en aning om hur man odlar potatis, styckar en gris eller odlar en grönsak,
SvaraRaderaKunskapen om våra mest banala behov har snart gått
förlorad och produceras inte längre lokalt.
Men jag hoppas och tror att det kommer en
förändring och jag hoppas att alla små bönder som
finns kvar orkar att hålla ut.