Höjda matpriser - då pratar vi inte spekulation...

I en rad reportage i radio, teve och tidningar så berättas om de allt högre matpriser som gör att hungrande människor blir alltmer desperata.

Detta kopplas ihop med att spannmål går åt till etanol, missväxt och att kineser börjar få råd att äta kött, vilket kräver stora mängder spannmål till djurfoder.

Mycket sällan, nästan aldrig, nämner man den spekulation som tagit allt större fart, men som utgör det enda nya.

Det är sant att det används mer vete och majs till etanol än för fem år sedan, det är sant att fler i Kina börjar anamma våra vanor när det gäller att äta kött, det är sant att det förekommer missväxt.

Men varför nämner man inte det där andra? Det där som man liksom inte får säga? Det där som numer är norm i det ekonomistiska, globaliserade samhället? Nämligen spekulation i råvaror.

Internationellt kapital, som tidigare ägande sig åt spel på börser eller fastighetsmarknad, har i allt större omfattning börjat spela där det finns säkrare vinster att göra: råvaror i form av basmat. Soja, majs, vete... Sådant som man vet att människor inte kan välja bort, om de inte väljer att lägga sig ner för att dö.

Fast det får vi inte tala om. Ajabajja. Att inskränka i denna frihet vore ju att ifrågasätta kapitalismens grundbultar... Då kan man råka ut för att kallas kramare av planekonomi, hur mycket man än hävdar att verklig marknad kan bara fungera när parterna är något så när jämnbördiga... Och när det finns åtminstone några uns av etik på den. Till och med Adam Smith, den gamle liberalen, hade mycket att säga om detta...

Det som sker är alltså att man köper och säljer mat utan att den levereras till slutkonsument. Spekulation, att spela med råvaror, kan ge snabbare pengar än att investera i människors mättade magar. Givetvis kan man spekulera i mat även på Stockholmsbörsen.