Så här såg MP på saken 1993.

 

 

Birger Schlaug och Marianne Samuelsson, återvalda som språkrör.

 

VAD KUNDE - OCH SKULLE - ETT SPRÅKRÖR FÖR MP SKRIVA 1993? Så här skrev jag i DN och det var MP:s syn på det ekonomiska systemet. 

 

Här är debattartikeln, med DN:s sammanfattning först:

 

Kapitalismen är endast en fas i en utveckling och några av dess grunder är nu helt föråldrade.

Om marknadsekonomin likt planekonomin tillåts överleva sig själv går vi mot ekologisk och social kollaps. 

 

Därför måste ett nytt system och en ny teoribildning växa fram. I detta system måste det som är rätt vara billigt, det som är fel dyrt och det som är farligt för omgivningen vara förbjudet. 

 

Det skriver Birger Schlaug, som i dag på miljöpartiets kongress väntas väljas om till språkrör.

+++

Marknadsekonomin är inte längre hållbar. Den går inte i takt med verkligheten. Som alla andra teorier och system är den att se som en fas i en utveckling - inte som ett slutgiltigt system som är hållbart oavsett hur verkligheten förändras. 

 

Därför är det tragiskt, om än logiskt, att allt från ny demokrati, via de mer seriösa riksdagspartierna, till vänsterpartiet mer eller mindre sjunger marknadsekonomins lov som det enda tänkbara ekonomiska teoribygget. 

 

Vi måste i stället växa ur marknadsekonomin och frigöra oss från den neoklassiska nationalekonomins reduktion av verkligheten.

 

FÖRÅLDRADE

Några av grunderna i marknadsekonomin är helt föråldrade, vilket leder till katastrofala beslut som saknar bärighet i ett längre perspektiv. 

 

Marknadsekonomin kommer att leda till ekologisk och social kollaps om den likt planekonomin tillåts överleva sig själv. De bygger helt enkelt på en föråldrad världsbild utan förankring i vare sig modern naturvetenskap eller en djupare kunskap om människan.

 

Kunskaperna om de ekonomiska sammanhangen har vuxit i kapp den gamla intuitionen som sade människan att allt hänger ihop. 

 

Även en art, som tycks fullständigt ekonomiskt värdelös, spelar en roll i det komplexa ekologiska systemet. Trots detta har den och naturen i övrigt inte någon röst på marknaden.

 

Samtidigt töms jordens natur- och råvarutillgångar i hisnande takt. I planekonomierna skedde det planmässigt - i marknadsekonomierna sker det på grund av efterfrågan. 

 

Marknadsekonomin accepterar snabb utarmning ända till den nivå då brist uppstår - då, och först då, ökar priset vilket i vissa fall kan dämpa efterfrågan. Hade kommande generationer haft en röst på marknaden hade priset redan från början, i många fall, varit skyhögt. 

 

Marknadsekonomins tidsperspektiv är tioårigt - medan verklighetens tidsperspektiv går mot det oändliga.

Samhällets normer har förändrats på ett sätt som marknadsekonomins tyngste teoribyggare, Adam Smith, inte förutsåg. 

 

LÄR AV ADAM SMITH

Smith menade att "den osynliga handen" förenade ett ekonomiskt egenintresse med en sorts harmoni i samhället. Smith var emellertid moralfilosof och insåg att det måste finnas moraliska normer för att systemet skall fungera. 

 

Han menade att kyrkans moral och människans ovilja att skämmas inför sina grannar utgjorde de nödvändiga spärrarna. Dessa spärrar finns inte i dagens sammhälle bland annat beroende på att avståndet mellan producent och konsument ökat så att anonymitet är regel snarare än undantag. 

 

Marknadsspelet bygger i dag på att vi bör lura varandra för att i möjligaste mån flytta andras pengar till egna fickor. Ett grundläggande systemfel hos marknadsekonomin är således att "den gode kapitalisten", som av hela sitt hjärta vill ta etisk och ekologisk hänsyn, blir utkonkurrerad och strypt av Adam Smiths osynliga hand.

 

När de marknadsekonomiska teorierna byggdes upp var kapitalet inte rörligt. Det bestod av mark, skog, fabriker och andra byggnader. Kapitalet kunde inte stoppas i fickan och flyttas hur som helst. 

 

Förutsättningarna har, som vi alla vet, förändrats totalt - i dag är kapital extremt lättrörligt. Kapitalet kan gå på tillväxtjakt varhelst det vill i världen på mindre än tiondels sekunder. I takt med att detta förhållande växt fram har makten flyttats från politiskt valda församlingar till kapitalägarna utan att någon tillfrågats.

 

KONSUMTION...

Tidigare stimulansåtgärder inom marknadsekonomins ram har visat sig strida mot naturvetenskapliga spelregler. Under första delen av 1900-talet byggde till exempel John Maynard Keynes upp en marknadsekonomisk teori som menade att staten bör ingripa för att motverka arbetslöshet genom att öka människors "benägenheten att konsumera". 

 

Teorin har på en del områden varit framgångsrik - men i takt med att de naturvetenskapliga kunskaperna ökat ter sig teorin allt mer befängd.

 

Vi vet i dag att varugenomströmningen, i de materiellt rika delarna av världen, måste minska snarare än öka. Produkterna måste få en längre livstid. Kvalitet snarare än trendkänslighet - måste byggas in i systemet. Konsumtionen, varuflödet har nått sin kulmen. 

 

En femte grundläggande svaghet med marknadsekonomin är att den inte klarar av minskade flöden genom samhället, trots att den ekologiska verkligheten sätter gränser för flödenas snabbhet och bredd.

 

Kravet på snabb förräntning på insatt kapital utgör ett stort problem; dels för att miljöinvesteringar endast undantagsvis blir räntabla, dels för att kraven på snabb avkastning tvingar fram obetänkta handlingar. Mycket av den nya tekniken tolererar inte missgrepp. 

 

Gentekniken är ett sådant område. Tekniken är dyr. Insatserna stora. Förräntningskraven höga. Företag och samhället "har inte råd" att tänka efter vad följderna kan bli. Risktagandet, med katastrofala följder, blir en del av marknadsspelet.

 

Marknadsekonomins absoluta krav på patenträtt leder till fullständigt absurda situationer som kränker livet. Utan patenträtt stelnar utvecklingen i en marknadsekonomi, ingen vågar satsa pengar på forskning och utveckling om någon annan kan exploatera iden för att ta hem marknadsandelar. 

 

Låt oss nu konstatera att utvecklingen lett fram till fantastiska, om än vanvettiga, uppfinningar. Inte minst genom gentekniken. Till exempel nya arter. Nytt liv. Med patenträtt kommer livsformer, arter och annat att vara patenterat - ägd av ett företag.

 

I slutänden ser vi som en naturlig följd av marknadsekonomin att även livet tillhör ett transnationellt företag.

 

Marknadens teknikval är styrande för hela samhället. Marknaden i detta fall utgörs av några få aktörer. Dessa kan egenmäktigt tvinga samhället och dess människor att forma sig efter de regelverk som tekniken sätter genom sin existens. 

 

Det kan vara genteknik, kärnteknik, transportsystem eller den nya amerikanska visionen om läkemedel för evigt liv. I takt med att den tekniska utvecklingen dramatiskt skjutit fram sina positioner så ökar betydelsen av teknikval. Politiker hamnar på efterkälken genom att ställas inför fullbordat faktum och en i sig styrande teknik. Den reella makten flyttas till ett ytterst litet fåtal.

 

I kapitalismen finns en inbyggd kraft som strävar mot färre och färre enheter. Mångfald och verklig marknad - där producent och konsument möts på något så när lika villkor - upphävs allt mer av den reellt existerande marknadsekonomin.

 

Marknadsekonomin gröper helt enkelt ur marknaden. Därmed hotas demokratin i takt med att en kapitalistisk planekonomi växer fram.

 

EVIG TILLVÄXT

Kapitalismen kräver evig tillväxt för att överleva som system, samtidigt som den stimulerar tillväxt. Därför kan kapitalismen vara ett utvecklande stadium, i många avseenden, för länder som är på väg att utvecklas. 

 

Men i nästa fas leder den till kollaps eftersom - vilket till och med gamla liberaler som till exempel John Stuart Mill insåg - tillväxten har gränser. 

 

Materiellt mogna länder kommer att få allt svårare att upprätthålla tillväxt (det vill säga ökande BNP) utan att det får förödande konsekvenser genom absurt snabb varugenomströmning i samhällets växande energiomsättning eller att alltmer som i dag görs i den informella sektorn, städa sitt hus, diska sin disk eller älska - förvandlas till delar av penningekonomin för att på så sätt öka BNP. 

 

En tillväxt på 5 procent medför en fördubblad ekonomi på 17 år, fyrdubblad på 34, åttadubblad 17 år senare. Det är hållbart i materiellt omogna ekonomier - inte i materiellt mogna.

 

Marknadsekonomin är alltså otidsenlig. Teknik, förutsättningar, kunskaper, normer - allt har förändrats sedan teorin byggdes upp. Nu måste vi gå vidare och ur marknadsekonomin måste ett nytt system och en ny teoribildning växa fram, befriad från de neoklassiska fördomarna. Detta system måste bygga på naturvetenskapliga fakta (som vi känner dem) respektive den kunskap vi i dag har om människan som social och biologisk varelse.

 

Staten, eller annan geopolitisk nivå, måste tillåtas besluta om de ekologiska och sociala ramar som marknaden får agera inom. Staten måste också ta på sig att hårdhänt styra marknaden så att den håller sig innanför ramarna.

 

Detta innebär att konsumenter och producenter på marknaden underkastas en prisbildning som baseras på (lite slagordsmässigt): det som är rätt är billigt, det som är fel är dyrt och det som är farligt för omgivningen är förbjudet.

 

BIRGER SCHLAUG