Vi som bor i Byle och Ekesjö måste ständigt ta oss över kommun- och länsgräns till Vingåker i Södermanland för att handla, arbeta eller inta en pilsner i offentlig miljö.
Men vilka är det då vi möter? Hur är Vingåkersborna?
En sak är säker, vi bör se upp för helt fria från bedrägerier och osedlighet äro de icke. I boken ”Helg och söcken” redovisas vad det är för sort vi möter…
”Vingåkersbornas kroppslängd är över medelmåttan, ansiktet ovalt, näsan rak, pannan bakåt böjd, ofta i samma linje som näsan, huden fin och vit, håret mörkt, vanligen svart, ögonen blåa och hos kvinnorna ofta bruna.
Till lynnet äro de glada, enkla, vänliga, tjänstfärdiga och gästfria. I sitt umgängessätt är de belevade och otvungna, en omständighet, vartill deras täta resor och vanan att se främmande människor särdeles bidragit.
Ett bland huvuddragen i denna allmoges lynne är nämligen tycke för resor, och om den, såsom namnet ger anledning att förmoda, närmare än någon annan, härstamma från de gamla vikingarna, så är detta tycke ett arv från dem.
Gärna lämnar bonden, så snart han kan, åkerbruksbestyren åt hustru och tjänare, för att med sin humle, sitt vetemjöl, sitt vadmal eller lärft, resa till Stockholm, Gävle eller Bergslagen.
Den vinst han av denna handel understundom kan hava motväger likväl ej den förlust som han genom ett försummat åkerbruk ådragit sig…
Vingåkersbon skulle även i lyckligare omständigheter sakna all håg och lust för ett arbete, som fordrar ihärdighet och ansträngning.
Ehuru hans handelsresor ej gå så vitt, och därför sällan dröja längre än trenne veckor i sänder, hava de dock icke desto mindre förorsakat stor skada i sedligt avseende.
De alstra lättja, egennytta, bedrägerier och dryckenskap. Grövre brott äro dock här nästan ohörda, och när något sådant ibland dem begåtts, har man vanligen vid rannsakningen funnit, att brottslingen ej tillhört den gamla stammen, utan någon inflyttad släkt."
Bild: Lena lär känna Vingåkersbornas yttre och inre innan en resa genom orten på väg till sitt arbete i mer civiliserade trakter bortåt Sköldinge.
Boken heter ”Helg och söcken”, Bonniers förlag med texter från förlagets seriösa utgivning i mitten på 1800-talet.
Vad kan man lära? Tja, att fördomar och föreställningar om ”den andre” har sina brister. Jag känner flera, i vart fall några, vingåkersbor som inte alstrar lättja, bedrägeri, dryckenskap och annan sedlig skada...😊
