I byn

I byn BYLE - där jag bor - har man druckit brunn, idkat gyttjebad och utlovat läkande behandlingar för det mesta. Allt från blodbrist och hysteri till hypokondri har man tagit sig an med måttlig framgång. 

DEN MÄKTIGA CLARA 

Det mäktiga namnet – Byle Wörishofen – gav glans åt inrättningen. Och namnet Clara Smitt Dryselius innebar kvalitetsstämpel. Snart sågs folk från både Stockholm och Göteborg vandra från Byle båthamn upp genom byn till den berömda Clara. 

En av terapierna utgjordes av att vandra barfota i daggstänkt gräs. 

MED ÅNGBÅT 

Till Byle- Wörishofens vattenkuranstalt  kunde man komma med ångbåt på sjön Tisnaren eller med hästskjuts från den gamla handelsorten Vingåker som fått än mer liv när Västra Stambanan byggts. De som kom farande med ångbåten hade en dryg kilometer att vandra. 

Vandringen – eller hästskjutsen vid regnigt väder – tog sin början vid stationshuset vid kajen, förbi bördiga fält upp genom byn med lanthandlare, café, post och telegrafstation. 

FRÄMMANDE FÅGLAR

Det berättas att de boende i byn med omkrets med såväl nyfikenhet som viss förundran betraktade flocken på väg mot kuranstalten. 

Det var så kallat fint folk. För Clara Emilia Smitt Dryselius riktade in sig specifikt på “lärare, lärarinnor, tjänstemän på banker och kontor”. Det var den urbana grupp som var villig att betala för att få vandra barfota i daggvått gräs och bli behandlad med växelvarmt vatten med lämplig kultur och livsvisdom på köpet. 

FÖRFATTARE, FÄLTSKÄR, KÄNDIS 

Till kulturen hörde poesiaftnar och samtal om andliga frågor. Till livsvisdomen hörde feministiska tankar om demokrati och råd om att inte skämma bort sina barn med materiella ting och överflöd av leksaker. Clara hade skrivit en feministisk bok, gått till angrepp på Strindbergs uttalanden om kvinnor och varit fältskär i krig... Hon hade att berätta.

Förmodligen var det inte  många i byn som visste så mycket om Clara. Hade de vetat hade de förmodligen skakat på huvudet än mer när de betraktade den uppklädda flocken som kom vandrande mitt bland hårt arbetande bönder, småfolk och hantverkare.

NÅGRA GODA ÅR 

Det blir några goda år. Nästan tio stycken. Sen går det sämre. 

Erland, mannen hon gift sig med, försvinner till okänd ort enligt kyrkböckerna. Själv flyttar hon tillbaka till Stockholm. Är vattnet trogen, bedriver mer småskalig verksamhet. 

GARBO OCH NACKA 

Byle-Wörishofen säljs efter några turer till Stockholms Stad och blir barnkoloni. Där kommer en ung flicka vid namn Greta Gustavsson att tillbringa några somrar. Det gjorde Lennart Skoglund också, två decennier senare. Hon blev Greta Garbo med hela världen. Han blev Nacka med hela Sverige.

Några ångbåtar lägger inte längre till i Byle, lanthandel och café är nedlagda, kopparledningen kapad. Men daggvått gräs finns kvar. Clara Smitt ligger sedan 1928 begravd på Norra Begravningsplatsen i Stockholm

Här skriver jag en lite längre artikel om Byle och Clara i den sörmländska kulturtidskriften Trakten här.