Den senaste folkräkningen i Sverige skedde år 1990. Då skickade
Statistiska centralbyrån ut blanketter till hushållen i landet. Nu vill regeringen, och andra partier, genomföra en ny "nationell
folkräkning" med hjälp av bland annat ansiktsbilder och fingeravtryck.
Miljöpartiet, och mängder med forskare, motsatte sig folkräkningsmetoderna 1990. Som språkrör uppmanade jag folk att bränna blanketterna. Regeringens egen expert,
universitetslektor Jan Evers, meddelade att han inte kommer att fylla i blanketten.
Med samma argument: hotet att samköra olika register i framtiden.
MP menade att även harmlösa register skulle komma att samköras i framtiden,
att individernas integritet hotas och att registersamlande kan
missbrukas.
Värnande av individens integritet var en central del av grön
ideologi. I den frågan hade vi en del vänner på den borgerliga kanten,
huvudfienden var socialisterna. Idag tycks de borgerliga gå i bräschen för det totala övervakningssamhället.
Dagen innan jag brände blanketten
i braskaminen hemma, så hade jag varit på Stockholms Universitet och,
enligt tidningarna, "hållit ett brandtal".
Nog
är det så att vi suttit på ett sluttande plan och inte förstått hur
fort vi halkat ner i ett storebrorssamhälle. Rädslan att spjärna emot
tycks oändlig, varje ny pusselbit verkar ju så harmlös, att försöka se
hela det pussel som håller på att byggas tycks vara svårt för de flesta.
Vi är på väg in i det totala övervakningssamhället - motiverat med att "värna demokratin" samtidigt som vi bygger ett system kommande regeringar av obehaglig sort kan missbruka. Det är precis som Elin Wägner skrev redan 1941: bygg inte byråkratiska system som lätt kan övertas av fascistoida regimer...
När det gäller övervakning, samkörning etc är vi oerhört naiva. En del säger "jag har inget att dölja" som ett argument för att stater, företag och andra ska kunna läsa vad de skriver, vad de lånar för böcker, vilka de umgås med, vad de konsumerar, hur de tänker. Vänta bara, en vacker dag har du något att dölja för en regim som vill dig illa. Om det bör det också talas. Lika väl som det talas om hur viktigt det är att hålla koll på allt och alla...
Utifrån ett sådant samtal kan en rimlig balans möjligen växa fram. Men nu springer vi i flock rakt in i den fälla - utan att ens samtala om det som Elin Wägner beskrev.
