.png)
tarvligt uttalande. Nu satt jag visserligen ensam vid frukostbordet, men i alla fall.
De som jag - vid läsning av Dagens Nyheter - ansåg borde göra på sig var Vattenfalls styrelse.
Under 24 år har statliga Vattenfall betalat 2,5 miljoner kronor per år till Jokkmokks kommun. Detta för att betala för räddningsberedskap för de 11 vattenkraftsanläggningar som Vattenfall har i kommunen. Nu slutar man med det. Småpengar för Vattenfall, men viktiga pengar för kommunen som förser Sverige med el.
Statliga Vattenfall bär sig åt. Inte minst just i Jokkmokks kommun.
För att göra det enkelt för mig citerar jag direkt från min bok "Vad ska vi ha samhället till?"
"Behandlingen av medborgarna som bor kring Lilla Lule älv är bara ett av alla exempel på kolonialt tänkande. I Lilla Lule älv finns en torrfåra.
Om du inte hört talas om det så beror det på att du inte skall höra talas om det. Det passar sig liksom inte att tala om torrfåror. Det får lätt blickar att flacka, samveten att prövas och det som kallas ekonomi att avslöjas.
Torrfåror är en bit havererad älv. Vars liv skändats så till den milda grad att den fråntagits sin rätt att få bära minsta lilla vatten. Vattnet har tagits ifrån den för att via tunnlar tvingas i annan riktning. Allt för att ge mer elkraft. Kvar blir stenöken. Som i till exempel Lilla Luleälv. Torrfåran där är en mil och sju tunga kilometer därtill.
Den brukar betraktas som Europas längsta. Skapad av det som startade som Kungliga Vattenfallsstyrelsen. Den statligt ägda överhet som numera går under namnet Vattenfall. I Jokkmokk, där den ovan nämnda torrfåran ligger, har kommunalrådet meddelat att myndigheterna våldför sig på kommunen. Och han är ändå sosse. Så han är liksom del i hela det ideologiska paket som ser älvar som maskiner.
Så här hade det inte behövt vara. Om statens förlängda arm haft ödmjukheten att bara släppa fram lite vatten i det som reducerats från älv till torrfåra. Bara en liten bråkdel. Bara för livets skull. Som en ödmjuk gest. Av respekt för de som bor i de trakter där så mycket av svenskt välstånd skapats. Skogen, malmen och vattnet.
När kommunalrådet, som alltså är sosse, menar att staten våldför sig på kommunen så är det på intet sätt överord. Så har det varit länge. Med det som kallas Norrland. Baggböleri. Skövling av skogar. Dammbyggen. Gruvor. Vinster som forslats bort medan jobben dränerats.
Norrlands historia är både lång och sorglig. Axel Oxenstierna utropade i kolonial anda redan på 1600-talet att "i Norrland har vi ett Indien". En koloni inom det egna landets gränser. Med naturresurser att skövla, ursprungsbefolkning att förtrycka och löften att svika. Vinster att förflytta, stat och kapital hand i hand, eller snarare klo i klo.
Torrfåran i Lilla Lule älv symboliserar alltihop. Europas längsta torrfåra i landet med sin egen kolonialism.
I Lilla Lule älv sjöd livet en gång, med harr och öring – och laxar på upp till 30 kilo – och allt annat liv som tillhör en levande älv. Det togs ifrån dem som lever och verkar där.
Det man begär är att en liten, liten bråkdel av det vatten som nu förs i de underjordiska tunnlarna ska få rinna genom älven för att åter kunna skapa liv. Med harr, öring och myriader av liv som tillhör ett levande vatten. För naturens skull, för befolkningens skull, för livskvalitetens skull.
Men när det kommer till kritan betraktar kolonialherrarna de utbyggda älvarna som maskiner och det sargade kringområdet som något sorts industriområde vars förbannade plikt det är att generera ekonomiskt tillväxt. Makten ligger hos staten och kapitalet.
Det räcker inte med en nödvändig ursäkt till samerna. Det behövs en ursäkt till hela Norrland – såväl till dess nuvarande som tidigare befolkning."
Slut citat.
Det minsta statliga Vattenfall kunde göra är att låta avtalet med stöd till brandkåren fortsätta. Istället bär man sig åt. Vattenfall AB sexfaldigade sin vinst i fjol och meddelade i februari i år att de kunde ge ägaren staten 23 miljarder kronor i utdelning.
Är det konstigt att människor i glesbygd titt som tätt blir förbannade?
– Med tanke på vinsterna som plockas ut från naturen i Jokkmokk så borde man ge något tillbaka. Det är historielöst och skamligt av ett statligt ägt bolag, säger Henrik Blind - som är Miljöpartiets gruppledare i kommunen - till DN. Det gör han förbannat rätt i.
