Problemet för Liberalerna är att de är ett hot mot de bästa bitarna i den liberala samhällsmodellen. De förstår inte skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital.
Den liberala samhällsmodellen är till stora delar värd att älska. Jag gör det. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet, religionsfrihet. Allt detta utgör onekligen ett verkligt medborgarperspektiv.
Men när liberalismens företrädare inte förstår skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital så överger de medborgarperspektivet och ställer sig på marknadsperspektivets sida.
LIBERALERNA BLUNDAR MED ENA ÖGAT
Liberaler har alltid försökt skydda frihetsrummet när staten försökt reducera medborgaren till undersåte. Men de blundar allt hårdare med sitt högra öga, de vill inte se hur kapitalets frihet försöker reducera medborgaren till undersåte.
De tycks ha så svårt att se hur den globaliserade sentida kapitalismen faktiskt urholkar demokratin, försätter människor i tvångssituationer och göder anonymisering av den reella makten. (Socialister i den hårda kärnan har alltid haft fäbless för att blunda med sitt vänstra öga, de vill inte se hur staten kunnat urholka demokratin och reducerat människan till undersåte).
LIBERALER SOM VÄRNAR PRIVILEGIESAMHÄLLET ÄR INTE LIBERALA...
Liberala krafter har historiskt utifrån individens rätt arbetat för att avskaffa privilegiesamhället, men idag verkar liberalismens huvudfåra i motsatt riktning genom kamp för borttagen arvsskatt, avlägsnad förmögenhetsskatt och lägre kapitalskatter som skapar nya familjeprivilegier som går i arv och skapar nya klaner. Ibland på global nivå.
Det är onekligen ett hav som skiljer dagens marknadsliberaler från den liberalism som Folkpartiets långvarige, och kanske största, företrädare (Bertil Ohlin) stod för.
I boken Öka takten (1968), argumenterade han för ”en särskilt stor förbättring för låginkomstgrupperna varigenom ojämnheten i inkomstfördelningen minskas”. Han meddelade att han var anhängare av “en inkomstfördelning som är mindre ojämn än den blivit genom de s k krafternas fria spel”.
OCKSÅ LIBERALERNA HAR EN SVABBIG NÄVE
Det goda samhället kräver balans mellan marknad och politik. Många i Sverige inser numera, efter åren då socialdemokratin härskade enväldigt och byråkratiskt, att politikens detaljstyrning kan lägga en svabbig näve över samhället och minska människors frihetsrum. Gott så.
Men när marknadens sorteringsmekanism lägger sin svabbiga näve över samhället och minskar människors grundläggande möjlighet till gott liv är vi också illa ute. Borde vi inte alla inse det?
Det är sannerligen inte lätt att hitta balansen mellan marknad och politik, men det är nödvändigt om vi vill att människor skall ha ett så stort frihetsrum som möjligt samtidigt som vi kan upprätthålla solidaritet i samhället.
Vi kan inte, om vi vill bygga ett gott samhälle för människor nu och i framtiden, ha gläfsande vinstjägare som sorterar människors grundläggande livsvillkor. Vi bör revoltera mot detta, på samma sätt som medborgare revolterade mot kommunistländernas förtryckande sätt att behandla människor.
BALANSEN SOM DAGENS LIBERALER INTE BEGRIPER SIG PÅ
Marknaden är något som kan fungera bra inom stora områden – inte minst om prissättningen på denna marknad innefattar de externa kostnaderna och att regelverken som styr är tydliga och begripliga för medborgarna.
Men marknad – att “leka butik” som den gamle kulturministern Bengt Göransson brukar säga – passar sig inte överallt. Det offentliga har en roll att fylla, en stor roll. Men - och det är viktigt - dess verksamhet skall vara transparent och dess företrädare skall förstå att det offentliga ägs av medborgarna.
Kommunen ägs av dess medborgare, kommuntjänstemän är inte ägare av kommuninvånarna. Myndigheterna ägs av landets medborgare, myndigheterna är inte ägare av de som bor i landet. Ibland känns det nödvändigt att påpeka det. Medborgartanken – precis som det civila samhället – måste fredas såväl från statens klåfingrighet som kapitalets girighet.
När kapitalet får alltför stort svängrum dödas mångfald och verklig marknad samtidigt som demokratiskt fattade beslut i allt större omfattning dikteras av kapitalets fria rörlighet. Liberalismen dödar sig själv när dess företrädare inte inser det.
PS! Den här texten består av några utdrag ur min bok VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? Den finns på bibliotek, lokal bokhandel och hos nätbokhandlarna. Har du kommit ändå hit - tack för det! - kan du få köpa boken (signerad) för 190 kr, inkl frakt, vilket är lägre än i handeln. Beställ då via provoka@telia.com.
