När Sannfinländarna ville att svenska språket inte skulle vara obligatoriskt i den finska skolan så reagerade förstås många svensktalande i Finland. Men också i Sverige höjdes röster om det orimliga och oförskämda i detta. Språkfrågan är känslig. Trots att bara 5 procent i Finland har svenska som modersmål.
I konflikten mellan Ryssland och Ukraina är språkfrågan mer känslig. En tredjedel av Ukrainas befolkning har ryska som modersmål. Samtidigt som medier från och med i år måste publicera sitt material på ukrainska. Det betyder att de som ger ut en tidning på ryska är tvungna att samtidigt parallellt publicera samma material - exakt till både text, format och utseende - på ukrainska. Vilket fördyrar utgivningen. För nätupplagan gäller att den ukrainska varianten öppnas först. Förra året infördes också ett formellt krav på att kunder alltid ska tilltalas på ukrainska till och med i butiker, om inte kunden själv har andra önskemål.
Kan den här typen av politiska beslut om språk ses som en provokation och diskriminering? I det här fallet mot rysktalande - även om det inte är förbud att tala ryska eller ge ut tidningar på ryska. Jag tänkte på detta när jag igår såg ett reportage i SVT om att man inte hittat någon rysktalande som kände sig särskilt diskriminerad. Samtidigt hade finska public service YLE haft reportage som gick ut på motsatsen och som redovisade det ovan sagda.
 |
| Två helt olika bilder från SVT resp YLE... |
Hur det än ska ses så uppkommer ändå en fråga: Varför agera så att någon känner sig provocerad och till och med, som i detta i fall, ger Putin argument i sin retorik som nu blåsts upp till militär uppladdning vid gränsen till Ukraina? Stärks snarast inte Putin inrikespolitiskt av "diskriminering av rysktalande"? Är det inte kontraproduktivt?
En sak har vi ju dessutom lärt oss: Putin kan ta just provokationer till intäkt för att överdimensionera sitt svar… Vilket bland annat EU-kommissionens rapport (Tagliavinirapporten) om krigshändelserna mellan Ryssland och Georgien visar.
Rapporten slår fast att Georgien startade
kriget genom nattbombningar i Sydossetien. I Rapporten skrivs att ”Rysslands
inledande svar var legalt” eftersom ”delar av den ryska fredsstyrkan hade
dödats”. Därefter, redovisas i rapporten, att det ryska agerandet gick ”över
resonliga gränser”. Putin passade så att säga på.
Att det gick över "resonliga gränser" kunde jag själv ser då jag besökte Gori. Skottsalvor i husväggar förekom. Den ryska regimen ansåg sig försvara sina "intresseområden". Det var också därför man, mot folkrätten, annekterade Krim där Ryssland hyrde en enorm flottbas som man inte ville skulle hamna i ett eventuellt blivande Natoland. Ryssland tog resultatet av en snabbt genomförd folkomröstning - som fått internationell kritik - som intäkt för att ”ta över” Krim.
Vad säger Utrikespolitiska Institutet om språkfrågan i Ukraina? På deras hemsida kan man bland annat kan läsa följande: "En språkstrid sätter gränser i skola och kultur. Undervisning från årskurs fem och uppåt ska ske på ukrainska, ett lagkrav sedan 2020 även om kompletterande undervisning på andra språk tillåts. Det finns flera språkliga minoriteter i gränsområden. För dem är undervisning i minoritetsspråk en viktig fråga.
Censur kan stoppa filmer på ryska. Det regionala parlamentet i Lviv förbjöd 2018 ryska språket i kultur, till exempel böcker och musik. Moskvavänliga artister kan stoppas vid gränsen, och nationalistiska markeringar har gjorts till och med i Eurovision Song Contest.
Presidentvalet 2019 vanns av en kandidat som är uppvuxen med ryska i familjen. Kanske är det ett tecken på att stora grupper av ukrainare inte gillar polariseringen. En ny lag gör det obligatoriskt för statstjänstemän att tala ukrainska..."
Språkfrågan är uppenbart såväl känslig som strategisk. Motiv till beslut kan ses med helt olika ögon beroende på ens egen situation och på vad olika medier väljer att berätta. Samma vecka som SVT berättade att man inte hittat något rysktalande i Ukraina som kände sig diskriminerad berättade finska motsvarigheten (YLE) alltså motsatsen.
Hur ser språkfrågan ut i Ryssland? Det talas omkring ett hundra språk i Ryssland, varav de flesta är helt obesläktade med ryska. Men ryska är ändå landets enda officiella språk. I delrepubliker har man däremot gjort regionalt viktiga språk till officiellt språk - däremot måste detta skrivas med kyrilliska
tecken.
I Baltikum? Den ryska ockupationen av Krim väckte farhågor också i de tre baltiska länderna. En miljon - av totalt sju miljoner - invånare i Baltikum har ryska som hemspråk, vem stöder de? Misstänksamhet mot den ryskspråkiga minoriteten ökade. Att ha ryskt namn kan göra det svårare att få jobb eller göra statlig karriär. Estland och Lettland kräver godkända språk- och kunskapstest av de ryssar som vill få medborgarskap. I synnerhet äldre saknar ofta språkkunskap och har inget medborgarskap. Eller så har de skaffat ryskt.
PS! Sannfinländarnas partiledare meddelade för något år sedan: ”Vi vill ha bort skolornas obligatoriska svenskundervisning, men inte har vi några planer att ta kål på Finlands svenskspråkiga befolkning. (På finska: ei meillä ole mitään suunnitelmia Suomen ruotsinkielisen väestön päänmenoksi).
