Kärnkraftsavfall. 11 000 ton skall placeras någonstans. Helst avskilt från allt liv i 100 000 år. En marig fråga. En del politiker – främst Ebba Busch och Nyamko Sabuni - anser att miljöminister Bolund drar ut på frågan för att slippa ta beslut. Bolund försvarar att frågan dras i långbänk.
Mycket påstås i debatten. Ofta med retorik och faktaglidningar.
Så hur är det egentligen?
1. För tio år sedan ansökte bolaget Svensk KärnBränslehantering (SKB) om tillstånd att få förvara upp till 6000 kopparkapslar, omgivna av lera, i bergstunnlar straxt norr om Öregrund.
2. Mark- och miljödomstolen lämnade 2018 ett långt och detaljrikt yttrande till regeringen.
3. I yttrandet slogs fast att regeringen inte kan godkänna SKB:s metod som den presenterats.
4. Domstolen pekade på att SKB inte visat att kopparkapslarna håller.
5. Fem olika processer kan bryta ner kopparen, meddelades av domstolen.
6. Regeringen kräver svar från SKB. Kompletterande svar inkom också.
7. De kompletterande svaren ansågs godtagbara av en del, men inte av alla.
8. Från Kungliga tekniska högskolan meddelades att SKB:s kompletterande svar inte alls var tillräckliga när det gäller kopparkapslarnas hållbarhet för att ge klartecken för avfallslagringen.
9. Som svar på detta redovisade SKB att de skulle inkomma med ytterligare kompletteringar. Detta skulle ske genom ”redovisa resultat från koppar som varit nedsänkt i berg i 20 år”.
10. Detta resultat härstammar från ett försök som i första hand var till för att ”undersöka om den lera som ska omge kopparkapslarna kommer att fungera som det är tänkt”.
11. I försöket fanns också kopparrör som värmdes upp till den temperatur som är aktuell då kapslar med radioaktivt avfall slutförvaras enligt den metod SKB valt.
12. För ett år sedan en skickar SKB en rapport med redovisning om hur kopparen reagerat.
13. Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar att den är nöjd med den rapporten.
14. Kritik från bland annat professorer vid KTH framkommer. De pekar på att ”det finns märkliga luckor i redovisningen” och pekar på att ”kopparytorna i försöket har korroderat i anmärkningsvärd omfattning”.
15. SKB hävdar att korrosionen i själva verkat avstannar efter relativt kort tidsperiod.
16. Kritikerna från bland annat KTH menar tvärtom att rapporten i själva verket på ”att de mest upphettade kopparytorna tvärtom verkat ha ökat med tiden”.
17. Genom att publicera en bild visar man att korrosionen är ”mycket omfattande”.
18. SKB:s rapport kritiseras nu för att inte ”tagit med några detaljerade korrosionsresultat med metallografiska tvärsnittsbilder och analys av korrosionsprodukter från de varmaste kopparytorna…”.
19. Detta är djupt problematiskt ur vetenskaplig praxis, meddelas i den hårda kritiken.
20. Nu kräver allt från professorer i korrosionslära till Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning att regeringen tvingar SKB att redovisa de saknade försöksresultaten.
21. Regeringens tvärpolitiska kärnavfallsråd anser också att det kvarstår osäkerheter på lång sikt.
22. Inget land i världen har ännu upprättat ett slutförvar för använt kärnbränsle. Finland har börjat bygga, men inget använt kärnbränsle har deponerats.
23. Att bygga och driva ett slutförvar är ett långsiktigt projekt, det kan ta upp till ett sekel. Slutförvaret ska dessutom vara säkert under minst 100.000 år.
Utifrån hur sakerna förhåller sig så tycks det mig närmast absurt hur främst Ebba Busch och Nyamko Saboni genom sin retorik fördummar debatten genom att kräva att regeringen ska godkänna SKB:s ansökan innan frågorna faktiskt fått svar.
Kom ihåg att en del partier velat godkänna även tidigare – numera förkastade eller reviderade – metoder som SKB föreslagit. Vilket väl visar hur totalt oseriösa de är i sin retorik.
