Det sprids mycket dynga i frågan om slutförvar av kärnavfall. Varför ger inte regeringen godkänt till det slutförvar som SKB (Svensk KärnBränslehantering) begärt?
Svaret är så enkelt som så här: Mark-och miljödomstolen har har sagt nej eftersom SKB:s ansökan inte bedömdes som seriös i frågan om säkerheten. Punkt.
Domstolen utgår från Miljöbalken. SKB har inte gett svar på de frågor som domstolen anser att svar behövs på. Svårare än så är det inte.
Att en grön miljöminister skulle köra över domstolen i miljöfrågor är en smått bisarr tanke. Det är i Polen ministrar kör över domstolar...
Det kan tyckas ohyggligt märkligt att det finns partier som varit med att besluta om svensk miljölagstiftning men som sedan inte anser att den skall följas när det går emot deras eget tyckande.
Jag misstänker starkt att Cementa och SKB medvetet har gjort ofullständiga säkerhetsanalyser, eftersom risken med fullständiga skulle visa att svagheterna syns.
Sedan har de räknat med att miljölagstiftning och domstolar skall utsättas för så hårt politiskt tryck att de skall backa - och om de inte backar så har de räknat med att politiker skall köra över domstol och miljölagstiftning. Idolerna finns i länder som Polen och Belarus.
Domstolen bedömde i fallet med slutförvar att det finns "betydande osäkerheter" (inte bara "osäkerhet") kring hur mycket vissa former av korrosion kan försämra kopparkapslars förmåga att innesluta bränslet på lång sikt.
På presskonferensen beskrev rådman Anders Lillienau olika processer som kan påverka kopparkapseln, bland annat:
1) korrosion på grund av reaktioner i syrefritt vatten,
2) gropkorrosion och spänningskorrosion på grund av reaktion med sulfid,
3) väteförsprödning som kan påverka materialets mekaniska hållfasthet,
4) den joniserande strålningens påverkan på de olika korrosionsformerna och väteförsprödning.
Uppenbarligen har inte tillfredsställande svar getts i frågor som är tekniskt komplicerade.