onsdag 28 juli 2021

Om konsten att bli lurad därför att det känns så bra...

Plötsligt kom det "indianer" upp på MP:s riksdagskansli. Några riksdagsledamöter hade bjudit in dem. Jag råkade vara på kansliet och fick känslan som enklast definieras ungefär så här: "Det är fan i mig inte klokt...". Det var skådespel där de gick.

Några var emellertid entusiastiska. Trodde på vad de såg och hörde. Själv fann jag  tröst i MP:s informationssekreterare Elisabeth Rydell som var övertygad om att hela historien kring "indianerna" var en bluff. Det var den. Hon skulle sedermera bidra högst påtagligt för att avslöja dem så de drog vidare till Finland. Så småningom skulle "Medicinmannen" lura skjortan av Helsingfors universitet förutom allehanda politiker, markägare, journalister och miljövänner... Var Medicinmannen pedofil? Mördare? CIA-agent? Vad gjorde han på ryska ambassaden? Vem var han? Vad tänkte han när han lockade sina följare till Kap Verde? Ha död på dem? För säkerhets skull? Ville han rädda jorden? Skapa lyckoriket?

Nu har Svenska Dagbladet lagt ut en podd på fem avsnitt där historien om "indianerna" berättas. Den är värd att lyssna på. 


För det första berättar den en helt hysterisk historia. För det andra kan den lära oss hur psykopater med lugn stämma kan förvrida huvudet på allt från välutbildade akademiker till människor som bara vill gott. För det tredje kommer i sista avsnittet frågan om hur de som levde i sekten upplevde tiden - var de lyckliga? För det fjärde ställer podden frågan på sin spets: hur förfärande lätt är det att få engagerade människor som vill "rädda världen" att tappa kritiskt tänkande då det gäller den egna visionen? Också vi som tillhör en bred grön rörelse med rötter i miljörörelsen måste alltid se med båda ögonen, aldrig blunda med det som ser det vi inte vill se.

Här finns podden: https://www.svd.se/om/medicinmannen

PS! Om någon undrar vad jag gjorde på kansliet  1991 (jag hade avgått som språkrör och riksdagsledamot innan 90-talet för att komma tillbaka som rör 1992 och riksdagsledamot 1994) så är det relevant. Men det var så att jag åter hade blivit invald i partiets politiska utskott efter några år utanför politiken.