Det är en fight mellan miljö och medborgarperspektiv å ena sidan - och ägarrätt och marknadsperspektiv å den andra. Det är rent ideologiskt där skillnaden går mellan det som är grön ideologi och det som som är "grönt liberalt".
Det är inte så att Annie Lööf, även om hon retoriskt försöker sig på det trolltricket, har rätt när hon påstår att sämre strandskydd och skogsägares frihet handlar om att gynna landsbygden. De allra flesta på landsbygden är inte skogsägare utan vill ha tillgång till levande skog - inte kalhyggen och industrialiserade timmeråkrar. De allra flesta på landsbygden har glädje av den allemansrätt och de tillgångar till stränder som Annie Lööf vill privatisera. Var och en som varit i länder där Centerns ägarfilosofi råder har kunnat känna på vad det innebär. Det Centern nu driver på för att genomföra gynnar inte landsbygdens många människor.
Kanske är ändå det mest häpnadsväckande att Centern under Annie Lööfs ledning nu också driver på för att få bort den skogsinventering som visar om en skog har så stora biologiska världen att den inte ska få bli kalhygge eller på annat sätt massakreras. Det är allt annat än landsbygdsvänligt, det är landsbygdens folk som tvingas leva med kalhyggen.
Det är en närmast perverterad retorik att påstå att skogsägares intressen med automatik är landsbygdsbefolkningens intressen. Det har det aldrig varit. Inte när skogsbaronerna köpte upp skog, inte när skogsägare lika gärna låter arv bestå av siffror på bankkonton som levande skogar.
Annie Lööf ser hela världen utifrån ägarperspektiv, det är därför hon älskar ägare rätt att ta ut vinst från skattefinansierad skola (som Sverige är ensamt om på den här planeten), det är därför hon låter biologisk mångfald väga allt mindre än ägares rätt att bidra till utrotning av arter. I grunden för detta finns en sorts luddig tankefigur om att naturkapital lika gärna kan ersättas av finanskapital. I det här fallet genom att avverka naturskog och ersätta den med kalhyggen och trädplantage. Att avverka skog med rödlistade arter för att få råd att köpa en Tesla kanske kan sägas vara grön liberalism. Men det är inte grönt.
Det är tacknämligt att MP till slut - åtminstone som det tycks vara - satt ner foten. Att det behövdes partistyrelsebeslut för att språkrören skulle meddela detta tycker jag är aningen konstigt. Det borde språkrören gjort redan under förhandlingen med C och S.
Möjligen kan den pågående debatten mellan C och MP få de sistnämndas företrädare att en gång för alla sluta påstå att partiet är "gröna liberaler" - ett påstående som införts under tidigare språkrör. MP är i grunden, och måste vara för att ha ett berättigande, ett grönt parti. Inte med grönt som prefix. Utan som stomme. Och därmed också återgå till insikten om att det vi behöver nu är systemkritik. De system vi lever med har spårat ut: det krävs bättre balans mellan globalisering och självtillit, mellan medborgarperspektiv och marknadsperspektiv. Vi måste förstå att vi skall bygga ett samhälle för riktiga människor, inte för ekonomiska varelser som ska vara kuggar i ett system där målet är att vi skall arbeta mer för att konsumera mer för att producera mer för att hålla igång en evig tillväxt som i själva verket skadar planeten och gröper ur människors värdighet.
PS! I Sverige finns det 3036 rödlistade arter knutna till skogen. Vid stränderna är fiskar och insekter beroende av oexploaterade områden där land möter vatten, där de har sina barnkammare.
