fredag 26 februari 2021

Tankegångar som kan mota kortsiktighet och stuprörstänkande

Först ett konstaterande: Lars Ingelstam ger sig inte. Det bör vi vara tacksamma för. Åttio års allmän livserfarenhet ger sitt - att han dessutom varit chef för Sekretariatet för framtidsstudier och professor vid Tema Teknik och social förändring på Linköpings universitet gör inte saken sämre. På pluskontot finns också att han meddelat mig att han gillar filmen Det är bara förnamnet. Han har varit en inspirationskälla för mig i många årtionden. Han borde gilla min senaste bok, men har inte recenserat den så det vet jag förstås inget om -  men delskyldig till den är han...

I den nya boken Systemet, överflödet och det gemensamma sammanfattar han pedagogiskt och elegant vad han kommit fram till. T ex att om vi ensidigt strävar efter ekonomisk tillväxt så "tvingar vi människor att rikta sina ansträngningar mot sådant de inte behöver, medan de samtidigt förklaras för dem att vad de behöver kan de inte få". 

Och naturligtvis njuter jag i fulla drag av en av de punkter han själv plockar fram i baksidestexten: "Om ekonomers tänkande får alltför starkt genomslag hotas gemenskapen". I min första bok (Miljön, makten och friheten, 1989) beskrev jag det jag kallade "realekonomi" - under läsandet av Lars Ingelstams bok funderar jag på om jag inte fastande vid begreppet när jag läst någon av hans tidigare böcker. 

Hur som helst ägnar sig författaren nu åt att att stringent och intellektuellt hederligt belysa att det finns större utrymme för den gemensamma sektorn och välfärdsåtaganden än vad som allmänt ges sken av i dagens politiska debatt. En debatt som dessutom på ett aningen generande sätt negligerar - och därmed också tappar förståelse för hur system fungerar - att vi idag lever gott på kunskaper som "vuxit fram genom århundranden, lämnats vidare från generation till generation, systematiserats i läroböcker och manualer". 

Jag fastnar lite extra - vi söker ju gärna bekräftelse för egna käpphästar... - för Ingelstams konstaterande: "En fungerande demokrati förutsätter intresserade och välinformerade medborgare. Men systemsamhällets komplikationer gör det allt svårare att vara välinformerad". 

Nära till hands för författaren är förstås samhällsfrågor som rör teknisk utveckling. Demokrati fungerar inte när system och strukturer blir obegripliga, själv pläderar jag i min bok för byggande av "förståelsesamhället", vilket har sin udd mot såväl globaliseringens avarter som de skatte- avdrags- och bidragssystem som byggts upp för att därefter lappas och lagas till förbannelse. 

Omslaget till Lars Ingelstams bok må vara akademiskt torrt så det dammar om det, men boken är inte torr. Hur ska man sammanfatta den? Kanske så här: "En bildningsresa för ekonomer och andra som vill begripa att något är lurt med dagens ekonomiska debatt...". 

Eller varför inte som han själv skriver i efterordet: "Vi behöver tankegångar som kan mota kortsiktigheten, orealistiska marknadsmodeller och stuprörstänkande...". Så är det.